Det känns väldigt bra att få tala till punkt. Jag är mycket nöjd med inramningen. Emma Leijnse har som vanligt gjort ett bra jobb.
I samma tidning intervjuas regeringens mångåriga jämställdhetsexpert Inga Wernersson. Hon argumenterar mot en för mig obekant halmdocka.
– Att plocka in män bara för att de är män tror jag inte är så bra, säger Inga Wernersson
Så vitt jag vet har ingen formulerat sådana krav. Examensordning och utbildningskrav gäller.
Nyamko Sabunis uppdrag att föreslå åtgärder för att få fler män i förskolan, ser hon bara som en förlängning på ett arbete som pågått i årtionden.
– Universitet och högskolor får med jämna mellanrum uppdrag att rekrytera fler män. Men det är en osäkerhet om vad de ska tillföra? Finns det en skillnad eller finns det inte?
Men måste man ha en orsak till att önska fler män? Kan man inte bara vilja ha det bara för att?
– Jo visst. Men viktigare är fortfarande att de är utbildade förskollärare, säger Inga Wernersson.
Jag blir generad. Ingen hävdar att alla män är lämpliga eller att det räcker med snopp. Att spela ut utbildningskrav mot kön är väldigt lågt.
Det handlar om att förändra synen på yrket och skapa fler ingångar. Och att förebygga studieavbrott. Expertens uppgivenhet och självbelåtenhet skrämmer mig.
Tysta tankar 
Bra artikel!
När den lilla killen på fritidshemmet under min första praktik ville spela kula i ur och skur. Han som stod och väntade på mig varje morgon för att få göra det. Ja, då spelade jag kula med honom så fingrarna blödde (bokstavligen). Eller när tjejerna ville ha mig till hopprepssnurrare. På fritidshemmet fick barnen leka med dom ville. Inom utbildningen fanns ett mål om att vi skulle bli medvetna om hur vi själva gör skillnad, men det fanns inga direktiv för eller emot.
Som jag ser det är det barnen det gäller, inte om att det är viktigt att pojkar leker med dockor och flickor spelar kula. Fri lek är just fri lek och skall inte vara något annat. Snarare handlar det väl om att inte hindra barnen när de väljer något otraditionellt.
Fler män inom barnomsorgen och skolan är en självklarhet. Och att förskolans arbete inte kan förändras som professorn menar, är en märklig uppfattning. Den behöver förändras på många sätt. Och det är inte bara män som kanske känner en “kvävande känsla”, utan även en del kvinnor kan göra det (har många vittnesmål på det). Det skall vara på ett speciellt sätt, vilket professorn också ger uttryck för. Fler män skulle förändra förskolans arbete. För fler män skulle få en del kvinnor att “våga” släppa den könsroll de själva blivit inkapslad i, inom förskolans arbete.
Jag tror att det enda sättet att frigöra människor från sina könsrollstillhörigheter är att arbeta för att INTE bibehålla könsdominerande arbetsplatser.
LikeLike
Tack för uppmuntran!
Jag är mycket nöjd över de fyra artiklarna som belyser problematiken från olika håll.
Några kollegor tycker jag är lite väl försiktig som undviker frågan om vad det är män ska tillföra. jag har nog lärt mig att undvika de värsta koblajorna…
LikeLike
Professorstiteln har förlorat allt värde.
Kan man utan skam uttala sig på följande sätt:
“Delegationen för jämställdhet i skolan har skrivit kunskapsöversikten Könsskillnader i skolprestationer – idéer om orsaker (SOU 2010:51). I den går hon igenom den pedagogiska forskningens förklaringar till att flickor som grupp presterar bättre i skolan än pojkar. Inga Wernersson konstaterar att det inte finns några skillnader mellan pojkar och flickor i intellektuella förutsättningar. Den mest sannolika förklaringen till skillnaderna i resultat är att flickorna anstränger sig mer än pojkarna.”
och sen nöja sig med detta så är att jämföra med att kosmologin nöjde sig med att jorden roterar runt solen och bara konstaterar.
Det bara är så!
Den kunskapstörstande söker naturligtvis förklaringar.
I detta fall så räcker det med att läsa Dawkins “Den själviska genen” och använda några grå logikceller.
Jag vill bara påpeka för Wernersson att vi tillhör en tvåkönad däggdjursart underställd kraftfälten naturlig och sexuell selektion.
Vill hon leka Gud och bara hävda naturlig selektion eller vad håller hon på med.
Det är så naivt att jag skäms å mitt lands vägnar.
LikeLike
Jag vet inte vad jag ska säga. Kanske är jag fortfarande förvånad över att Skolverket anlitar den här expertisen för uppdraget.
Eller så är jag avtrubbad och cynisk.
Just idag gläds jag över att frågan lyckats kravla sig upp på den politiska dagordningen!
LikeLike
“Det viktigaste är fler genuspedagoger som kan bedriva en könsneutral undervisning och hindra barnen att falla in i traditionella könsroller” (Ungefär så)
Och där har hon redan definierat vad som är bra och dåligt. En kille som spelar boll och en tjej som hoppar hopprep är tydligen dåligt men gärna tvärt om. Vad dessa genusfanatiker inte fattar är att de bara skapar nya normer. Vi människor har olika sidor, en del kan vi könskoda manligt/kvinnligt. Ofta har vi något av båda könsuttryck. Man kan både leka racerbana med trehjulingar och väva inne. Och inget är finare än annat. Är det på något sätt finare om jag lär min dotter att reparera cykeln än min son? Är det bra radikalt att sonen bakar muffins, men könsförtryck om dottern gör det? Det rätta är att ge möjlighet att träffa på flera olika uttryck, både manligt och kvinnligt kodade från hela godishyllan, och sedan välja vilken godispåse de gillar. Om den då är mer “manlig” för de flesta killar och vice versa för de flesta tjejer så får det vara det. En total könsneutral värld med helt jämnt utfall är en utopi, en tulipanaros. Och är det ens eftersträvansvärt?
Speciellt illa blir det när verksamheten dessutom är viktad åt ett håll. Tantifieringen av förskolan. När de barn, flickor som pojkar, som vill leka “pojkiga” lekar motarbetas. Visst är det skönt när barnen pysslar tyst istället för att hoppa runt i lerpölarna och bygga koja.
Män ska inte in i förskolan för att vara mansstereotyper, utan för att föra in ett manligt perspektiv som damerna saknar. Sen är det upp till både manlig och kvinnlig personal att visa att alla kan delta i allt. Att damer kan spela bandy och män kan sy dockkläder. Dit kommer man inte med enkönad sluten verkstad där kvinnan är norm. Hur “könsneutral” man än tror sig vara.
Som jag skrivit tidigare. Uppmana dina studenter att gå utanför sin komfortzon. Att prova på något de aldrig gjort förut. Både manligt och kvinnligt kodat om vartannat. Om inte vi vuxna kan göra nya aktiviteter oavsett kön, hur kan vi begära det av barnen? Barnen gör inte som vi säger utan som vi gör. Och då spelar barnvisor med “hen” eller politiskt färgade barnböcker ingen som helst roll.
LikeLike
Jo tack! Det är ett mycket bra råd. Jag är närmast besatt av att tvinga ut studenter ur den där trygga zonen.
LikeLike
Hen = gubbakärring;)
LikeLike
– Att plocka in kvinnor bara för att de är kvinnor tror jag inte är så bra, säger Maths.
LikeLike
Pust – det var ett professorsargument som heter duga!
LikeLike
Med tanke på hur många kvinnor jag har träffat som inte platsar, tycker jag att dessa skulle bytas ut mot mer lämplig man. Eller är det OK med kvinnor bara för att det är kvinnor? Vad är det för jämställdhets expert som har en så mossig syn på män och kvinnor?
På min arbetsplats är vi sedan några veckor 3 män av 15 personal. Om jag sveper med blicken över gården en helt vanlig dag, ser jag 3 män och 1 kvinna engagera sig i barnen. Vad gör kvinnorna inom barnomsorgen, Inga Wernersson? Har syjunta?
LikeLike
När jag praktiserade och jobbade på sommaren på fritidshem var det bara jag som lekte med barnen. Jag ansåg och anser fortfarande att det var mitt jobb att göra det, förutom att hålla i aktiviteter, följa med dem till skolan, samt äta tillsammans med dom. Jag tyckte det var konstigt att den övriga personalen inte lekte med dem.
Nu vet jag inte hur det är, inte heller på förskolan. Men jag tror på ditt ord Maths. Men syjunta, tror jag inte hade de hade 😉
LikeLike
Jag intar gärna ordningsmannens sedesamma roll och påminner om betydelsen av en positiv samtalston ochvfaran med generaliserande omdömen om stora grupper.
Sådär ja – nu har jag gjort det!
LikeLike
Hehe, vad det till mig? Då ber jag om ursäkt för min otydlighet. Jag talade bara om den personal som jag träffade.
LikeLike
Äsch – jag spelar fin i kanten.
LikeLike
Även jag uttalar mig bara om personer jag själv har mött, bäste ordningsvakt. 😉 Jag har mött engagerade kvinnor också, måste jag då säga. Så är det. Engagemang i barn är inte beroende av kön. Det har andra grunder.
LikeLike
Jag misstänker att de här mediala framgångarna har gjort mig en smula försiktig (läs “högfärdig”)
LikeLike
Din blogg är inte så “privat” längre. Offentliga personer måste hela tiden vakta sin tunga, annars är någon journalist eller “motståndare” där och vinklar och missförstår.
LikeLike
Nej, en riktig syjunta är det inte. Det var helt enkelt mitt frustrerade sätt att uttrycka mig om kvinnor som inte förstår att engagera sig i barnen. De står så mycket hellre och snackar sinsemellan.
När jag i början av 90-talet jobbade som vikarie, alltså innan jag utbildade mig, fick jag höra hur bra det vara att det kom killar, för vi engagerade oss och lekte med barnen. En liknande kommentar fick jag höra igår. Vad gör då de flesta kvinnor, man man undra, om de inte engagerar sig i barnen? Är det pedagogik? Om det inte är det, har de då inom barnomsorgen att göra? Då kanske det är vettigare att få in män. 😉
LikeLike
Mina tre nu vuxna barn har bara haft kvinnliga förskollärare och barnskötare. På tre helt olika förskolor.
Flertalet personal har varit underbara människor.
Men på min äldsta sons förskola började det riktigt illa första terminen. Förskolan var full av sk “röktjejer” som personal. Frugan och jag protesterade. Terminen efter kom det en extrem kvinnlig virvelturbo från Gnarp. Hon skötte 22 ungar själv och alla ungarna var på strålande humör. Hon var smittsam. Röktjejerna skärpte sig och förskolan vart ett riktigt roligt ställe.
Virvelturbon var en sk pågatös ganska lik Armbryterskan från Ensamheten. (dvs det närmaste en riktig karl mina barn fick träffa under de första fem åren av skolan värld.)
LikeLike
Fint – återigen är det inte pedagogens kön som är avgörande. Men vi måste förhålla oss till att de flesta kvinnliga pedagoger har gjort ett könsstereotypt yrkesval. De utgör inget representativt urval.
Armbryterskorna är ganska ovanliga.
LikeLike
Det var ovanligheten som jag ville framhålla.
Men jag hävdar ändå att könet har betydelse.
Helt enkelt av rent logiska orsaker.
Vi tillhör en tvåkönad art. Könet måste därför vara en central parameter.
Seriös forskning i ämnet saknas.
LikeLike
Jag håller med dig, Anders. Eftersom vi nu är kvinnor och män, och har så varit i hela vår arts existens, (om man nu räknar bort dubbelkönade) så har det betydelse. Och när det gäller omsorg och fostran av barn behövs både ock.
LikeLike
På ren svenska: Skit bra!!
LikeLike
Tack Plura!
(Det kommer mera…)
LikeLike
Pingback: “Det märks att han är född sent på året” « Tysta tankar