Jag läser en rapport som granskat min arbetsplats och studsar lite inför en del formuleringar:
Resultaten visade att både kvinnor och män hade en ambivalent inställning till att arbeta som mellanchef eftersom de ansåg att uppdraget inskränkte på deras möjligheter att forska.
Hmmm – jag trodde nog att det skulle finnas andra problem som var mer direkt knutna till den utsatta positionen.
Mellancheferna tonade ner betydelsen av kön och jämställdhet var för dem en fråga som enbart rörde kvinnor.
Högskolans självbild är av tradition djupt knuten till idén om den könsneutrala meritokratin. Kanske hade jag gärna sett att mellancheferna intresserade sig för könsbalansen inom studentkåren och den katastrofalt höga andelen män som avbryter sin lärarutbildning. Jämställdhet borde inte vara en kvinnofråga.
Det framkom dock att kön spelade roll, även om medvetenheten om detta var låg bland cheferna.
Jag blir betryckt över forskare som sätter betyg på deltagarnas “medvetenhet”. Vad är det egentligen de ska vara medvetna om? Vad är sanningen? Den auktoritära kunskapssynen lyser igenom.
Bland medarbetare kom det fram att kvinnor i högre utsträckning än män hade både iakttagit och själva upplevt negativ särbehandling på grund av kön. Upplevelsen av sexistisk jargong hade ett samband med ohälsa för kvinnor men inte för män.
Hårda ord. Svåra att värja sig mot. Svåra att generalisera utifrån. Men varje (upplevd) kränkning är en för mycket.
Chefer som var män tolkade medarbetarnas upplevelse av negativ särbehandling som uttryck för personliga egenskaper och för att kvinnor var svagare eller mer lättkränkta än män.
Idag är ordet “lättkränkt” förbrukat. Hemsidan “vita kränkta män” har skapat ett löjets skimmer kring dem som reagerar. Det är en svårtolkad, men mycket allvarlig anklagelse som framförs.
Det framkom även att män, både chefer och medarbetare, tog större utrymme i möten, medan däremot kvinnor ofta blev avbrutna i sina framföranden.
Klassisk härskarteknik enligt Berit Åhs. Pompösa skitstövlar tror jag finns av båda könen. Den som låter sig tryckas ner har också ett visst ansvar.
Enligt mellancheferna fanns det en ”duktig flicka”kultur vid högskolan, som beskrevs med att kvinnor tenderade att ställa höga krav på sig själva och ta på sig många arbetsuppgifter. Medarbetare som var kvinnor menade att männen inte hade samma krav på sig att delta i möten och utföra vissa administrativa arbetsuppgifter utan kunde istället ägna sig åt sin forskning och fick därmed större möjligheter till karriärutveckling än de ”duktiga flickorna”.
Intressant. Tyvärr ligger det ovanför min horisont att bedöma sanningshalten i påståendet.
Tysta tankar 
Kan “mellanchefsnivå” vara svenskans fulaste ord?
LikeLike
Möjligtvis – i hård konkurrens med implementeringsansvarig, kvalitetssäkring och fabriksoutlet!
LikeLike
Jag tycker coach är fulast.
LikeLike
När ska män och kvinnor börja betrakta kvinnor som vuxna människor med egen vilja att välja och möjligheter att säga ifrån?
LikeLike
Säger inte kvinnor ifrån? Vem betraktar kvinnor som ovuxna?
LikeLike
Får man fråga vilket kön forskaren/forskarna som gjort rapporten har?
LikeLike
Behöver du det?
LikeLike
Vad är detta för svar, Mats?
Höj nivån. Du arbetar på en högskola
LikeLike
Det går ju att läsa själv.
Frågan är hur vi ska undå att beskriva författarnas kön som betydelsefullt för innehållet.
Om könsmaktsordningen är så stark som många menar verkar det ju lite onödigt att beforska. Vi kan ju undersöka om folk erkänner dess existens och beskriva dem som ser andra mönster som omedvetna?
LikeLike
Din kommentar är just det som är genus. Du tydliggör ju med den hur forskning utförd av kvinnor är löjeväckande. En klapp på huvudet, flicka lilla, ungefär.
Vem vill du ska ta dig seriöst i viktiga frågor som rör genus, med sånna kommentarer? Du har engagerat dig för en oerhört viktig fråga, om fler män inom förskola, och då vill jag stödja allt som kan förändra den situation som finns idag på högskolan och på förskolor. men vi måste väl ändå kunna ha två bollar i luften samtidigt? Kvinnor på mellanchefsposition har generellt andra villkor än motsvarande män, och unga män i förskollärarutbildningen har andra villkor än motsvarande unga kvinnor. Låt oss se varför. Förändra. Komma med kunskap om detta. Se likheter och skillnader kring dessa mönster. Vad säger de unga männen? Vad säger kvinnorna? Vad sker? Vad vill vi med vårt samhälle?
LikeLike
Jag håller så klart med. Om ämnet är respekt mot enskilda forskare är naturligtvis varje antydan om könets betydelse kränkande.
Men det vore underligt om vi inte diskuterar vilka underliggande antaganden som finns i den tradition som författarna representerar.
I förskolan arbetar genuspedagoger oblygt för att medvetandegöra barn och föräldrar om den maktordning som riksdagen har bestämt finns överallt. Jag läser rapporten som en del av samma normativa ansats.
De som inte ser förtrycket är omedvetna – antingen i genus- eller maktfrågor. På det sättet blir analysen auktoritär.
Kunskapsteoretiskt handlar det väl om vad det är man säger sig undersöka? Är det den berömda verkligheten som är objektet – eller får vi nöja oss med att beskriva de intervjuades föreställningar?
Om vi accepterar den senare begränsade ambitionsnivån blir det lättare att diskutera materialet från andra perspektiv.
När jag samtalar med män i förskolan som upplever sig som missförstådda på kvinnligt dominerade arbetsplatser brukar jag vara försiktig. Makten ser inte ut som vi tänker oss – förtrycket har olika ansikten.
LikeLike
Nu så. Jo, vi ska diskutera kunskapssyn och antaganden. Håller helt med. Vilken idé om maktordning har riksdagens slagit fast? Handlar inte genuspedagogik om att undersöka hur det ser ut och ge fler barn möjligheten att vidga sina vyer. Hur menar du att det är normativt?
Ja, makt är komplicerat. Och har många uttryck. En sådan aspekt är Foucault tanke om att intention och effekt inte är samma sak. Den är med och skapar normer i ett visst sammanhang har sällan onda avsikter, ändå och trots det, kan den som upplever sig vara utanför normen känna sig besvärad, utsatt etc.
LikeLike
När det gäller skolan och förskolan slår könsmaktsordning och Kimmels kritiska maskulinitetsperspektiv ut alla andra försök att beskriva maktförhållanden.
De upplevelser av utanförskap och maktlöshet som du antyder skulle kunna finnas blir då omöjliga att diskutera eftersom de hotar det grundläggande antagandet.
Män är då i princip alltid överordnade – även om de är i minoritet, outbildade och av utländsk härkomst.
Antagligen är jag lite skadad av att försöka kommunicera behovet av nätverk för män på lärarutbildningen. Det är en mycket svårsmält tanke för många.
LikeLike
Forskning som utgår ett givet maktförhållande har jag inte mycket för. Så har jag inte läst denna rapport. Det vill undersöka hur kön spelar roll bland mellanchefer. Att maktförhållande kan se olika ut i olika kontexter är självklart. Och att de är komplexa. Vilket jag tycker att rapporten visar. Ser fram emot fler rapporter som belyser andra delar av högskolan utifrån genus, eller andra perspektiv.
LikeLike
Åter igen – fullt medhåll! Makt kommer antagligen alltid att vara ett brännande ämne. Ju synligare desto bättre , tänker jag.
LikeLike
Tuija Muhonen
Professor i arbetsvetenskap
med inriktning mot arbetslivets psykologi
Cristina Liljeroth
Personalstrateg – inriktning kompetensutveckling för chefer och medarbetare samt likabehandling
Christina Scholten
Fil.dr i kulturgeografi och ekonomisk geografi
LikeLike
Hej!
Jag tycker att det är intressant med seriösa rapporter om kulturen i ett land/på en arbetsplats/i en stad och så vidare. Rapporter brukar kunna sätta fingret på och synliggöra det man inte själv alltid kan formulera. Ibland skrivs det ju “inte ens” rapporter, utan vid fikabordet hemma eller på jobbet snackar eller skrattar vi åt fenomen vi upplever.
Angående viljan att bli chef stämmer det väl med mina egna intryck från både Uppsala universitet och MAH. Att vara chef är “lågstatus” inom Akademin, medan forskning är högstatus. Jag kom “utifrån” när jag började som ekonom på UU i början av 2000-talet. Det tog flera år att begripa och ännu mer hantera den interna kulturen, eftersom den gick stick i stäv med kultur/värderingar på mina tidigare arbetsplatser.
I mitten av 90-talet gick jag en intern kurs på min dåvarande arbetsplats i att arbeta som kvinna på en teknik- och mansdominerad organsition. Kursen gav (förstås) inga möjligheter att ändra på “alla andra”. Däremot var den ett mycket verkningsfullt verktyg i att kringå de hinder som fanns för mig i mitt yrke.
Norska Berit Ås skriver om “eviga” härsktekniker på en arbetsplats. Nyttigt att känna till, för att hitta strategier för att hantera “sabotörer och annat trams”.
Spel och mobilköp. Nya fenomen, där artiklar i tidningar och på nätet synliggör och tydliggör vad som är på gång. Hur agera?
Jag tror att rapporten du läst inte tilltalar alla. Flera tycker liksom du att påståenda inte stämmer eller är kategoriska. Men så fungerar alla rapporter och “allt snack” vid fikabord. Hälften tycker att det som sägs är ovidkommande.
Min generella ståndpunkt är dock att rapporter/fikasnack behövs. För många synliggör dessa forum “det osynliga”.
Hälsningar
Karin Axelsson/HS
LikeLike
Håller med – rapporten kan säkert bidra till att lyfta debatten från kaffebordsnivån. Men den gräver upp en del skyttegravar också.
LikeLike
Hej Mats!
Så fort man öppnar munnen, så finns det risk för konflikter och skyttegravar……. : *). Men visst är diskussionerna som upstår intressanta? “Skyttegravarna” visar ju att man definitivt inte tycker lika och aldrig kommer att göra det. Det är ju också en viktig slutsats.
Nu överlåter jag forumet till andra på MAH. Finns det något värde med en jämställdhetsrapport? Vi tror ofta att rapportera är normativa, det vill säga att de talar om för oss vad vi ska tycka. Finns det annat som rapporter kan bidra med?
Hur är det med rektors strategiarbete som ju på sätt och vis kan betraktas som en rapport? Är det normerande? Är det en tankeväckare? Är det en möjlig grund till skyttegravar?
Det finns “ett hav” av frågor att diskutera. Jag tycker att det är intressant att du väckt dessa frågor Mats.
Så, vad säger ni andra?
Karin Axelsson (som tackar för sig)
LikeLike
Jag är också glad att diskussionen vaknar.
Kanske handlar min olust om form. Det finns en tendens att vetenskapliggöra debatten och då riskerar tonläget att bli pretentiöst. Förhoppningsvis förstår läsarna att det finns många sanningar om ledarskapskulturerna på mah.
LikeLike
Själv tänker jag mest på att det verkar vara jobbigt att jobba i offentlig sektor och att det påminner mig varför jag valt att jobba mitt yrkesliv i ett eget företag.
Man slipper nämligen påtvingade “vonoben perspektiv”
LikeLike
Vad är en skyttergrav? Vem gräver? Gör du? Någon annan?
LikeLike
Jag vet inte om du ser det här mönstret i svensk genusdebatt? Jag menar att många gärna vill skapa motsättningen mellan det goda laget som hejar på miljön och det onda laget som hejar på biologin.
Den sortens positionering känns lite gymnasial och tyvärr förstärker en del genusforskning sådana infama upplägg. Kön, genus och makt är alltså mer komplext är de flesta tycks vilja erkänna.
LikeLike
Biologi och socialt? Vem har pratat om det? Sånt kan vi hoppa över. Jag är helt ointresserad.
LikeLike
Har de tagit med denna aspekt i sin analys.
Om de nu har det. Har de någon lösning på hur man upplöser evolutionärt kodade drifter.
LikeLike
Oj vad slarvigt, Jag glömde länken:
http://musiksignaler.wordpress.com/2012/09/25/varfor-leker-pojkar-med-pojkar/
LikeLike
Jo. man har tagit med det i punkten “1.2. Genussystem och genusordning”.
Men som alltid i dessa sammanhang så konstaterar man det som beskrivs i denna punkt men sen så förtränger man fakta och tror sig kunna leka GUD.
LikeLike
Leka Gud?
Oj. Det var länge sedan jag gjorde det.
Låter spännande!
LikeLike
Könsblandade arenor kommer för all levande framtid att generera sk “könskonflikter”.
Om man tror att rapporter av det slag som vi refererar kan få detta “fenomen” att avstanna så leker man obevekligen Gud.
Ungefär lika naivt som 70 talets godhjärtade utopier relativt det faktum att en icke försumbar andel av populationen numera anser att det är helt OK att spela andra människor i skuld via PokerStars.com.
LikeLike
Ok – menar du att just pokerspelare bör avstå i solidaritet med dem som inte kan relevanta riskbedömningar?
Borde inte det gälla alla penningspel?
LikeLike
Jo självklart skall man avstå om man har fått rätt mängd spegelneuroner. Poker var ett exempel – men ett av de värre, eftersom man direkt blåser en individ (motspelaren) medan tex fotbollstipset och travspelet tar ur den kollektiva börsen. Något mer altruistiskt och kollektivt således.
LikeLike
Men ganska mycket tråkigare!
Om det är själva kicken vi letar efter. Typ “livet som gladiatorspel”?
LikeLike
Problemet är väl bara att det blir svårt att hitta logiken om samme person i senare skede av livet får lust att åberopa begrepp som empati och rättvisa.
Poker och liknade aktiviteter skapar obevekligen cynism som allvarligt smittar samhällets kollektiva människosyn.
Skyll dig själ din dumme jäkel!
LikeLike
Jag skall väl påpeka att de värsta svinen är de som driver dessa Pokerföretag och de sk kändisar som ställer upp och gör reklam för skiten.
LikeLike
Jag väl erkänna ett stänk av nedlåtande cynism när jag i affären ser folk investera i Lotto och Stryktips.
LikeLike
“Kanske hade jag gärna sett att mellancheferna intresserade sig för könsbalansen inom studentkåren ” – har du lust att utveckla lite? Tack!
LikeLike
Jag jobbar för att skapa könsbalans inom förskollärarutbildningen. Det är svårt att föra upp det som en politisk och strategisk fråga.
Rapporten fokuserar på jämställdhet som personalfråga. Då blir det väldigt traditionellt och lite förutsägbart. De vanliga offerpositionerna intas reflexmässigt?
LikeLike
Vad är en offerposition? Vem intar den?
LikeLike
Den som låter sig förtryckas utan att protestera bär stort ansvar för att dessa förhållande upprätthålls. Men det kan vara ganska skönt att slippa ta ansvar också.
LikeLike
Vem har inte protesterat? Jag menar att störst ansvar i maktrelationer har den med störst inflytande.
Vem eller vilka menar du inte vill ta ansvar?
LikeLike
I den formella organisationen är det lätt att peka ut makt och ansvar. Inte ens högskolan med sina rationaliteter följer sina lagar. Det är väl snarare regel än undantag att det finns inofficiella ledare och underliggande strukturer som komplicerar maktutövningen. Vilka beslut är möjliga att ta? Vilket handlingsutrymme finns?
Skolans ledare är vana att manövrera mellan tvingande lagar och budgetramar.
LikeLike
Jag tror alltså att vi riskerar att se maktfrågornanur ett ytligt perspektiv.
Vad händer när 14 av 16 sökande till doktorandtjänster är kvinnor?
LikeLike
Så man kom inte fram till några nyheter alls i den rapporten?
Må så vara att strukturerna är likadana inom akademin som alltid, men ute i verkligheten är åldersförtrycket mycket allvarligare, eller i alla fall tydligare. Skillnaden mellan en 40-talists och en 70-talists eller yngres möjligheter är mycket större än mellan mäns och kvinnors. Om vi lyckas få till ett rättvist samhälle så blir det också jämställt, oavsett om det gäller kön, hudfärg, etnisk- och social bakgrund eller val av levnadspartner. Så min åsikt är att ett proaktivt arbete för ett rättvist samhälle ger oss jämställdhet per automatik. Varför vi borde samla krafterna i ett sådant gemensamt arbete.
C, aktiv i Studentkåren Malmö “way back” 🙂
LikeLike
En av rapportförfattarna svarar här:
http://bloggochdebatt.mah.se/2012/10/01/en-harskarteknik/
Jag vet inte vad hon polemiserar mot, slutklämmen är väldigt käck.
“Ifrågasättande av ”sanningshalten” eller ”objektiviteten” har vi även mött under arbetets gång. En härskarteknik? Vi som har genomfört undersökningen ifrågasätter däremot varken våra kollegors sätt att uttrycka sig eller kvinnors uppfattning om att högkolans organisation inte är jämställd.”
Om vi inte ifrågasätter svaren blir det svårt att diskutera möjligheten att det skulle finnas olika uppfattningar om hur makt fungerar inom en organisation.
LikeLike
Rapporten är bra, viktig och seriös. Den ger kunskap om något som brukar betraktas som en fråga om åsikter. Genus är en kunskapsfråga.
Mats, att du arbetar i en organisation där forskning är en av två centrala uppgifter, och menar att forskning är “pretantantiöst”, gör att jag studsar till (citerar dig igen). I mina öron låter det som förakt för forskning.
LikeLike
Hej Jesper!
Jag är glad att du tar upp fanan.
Vad innebär det att genus är en kunskapsfråga? Nog måste vi ställa samma grundläggande frågor till den typen av forskning som till annan? Särskilt när vi ger oss in på svåra områden som att beskriva hur makt konstrueras i spelet mellan människor.
Två uppgifter? Jag har för mig att det är tre?
Om vi tänker att rapporten är skriven för att skapa diskussion – hur har den tagits emot? Vem av de manliga cheferna mellancheferna har på något sätt velat gå in i debatten? Min tes är att de inser att det är en omöjlig situation. Den som kritiserar rapporten förstärker bilden av att det ligger en hund begraven. Därför är tvärsäkra påståenden om maktens fördelning svåra att använda som utgångspunkt för vidare debatt.
“Pretantiöst” – citerar du mig? Stavar jag så illa?
LikeLike
Genus= kunskap? Ja, eftersom du är inne på att det handlar om makt, så mig veterligen har ingen ifrågasatt att makt-frågor handlar om kunskap. Men det är så vanligt att höra att genus/jämställdhet är en åsiktsfråga. Det finns åtskillig kunskap om relationer, om föreställningar, om resurser, om villkor etc mellan könen. Det är ju därför det finns forskning om det. Men jag ser att genusforskning bemöts på annat sätt än annan forskning, som om det vore åsikter. Ett tydligt mönster. Sällan behandlas etnicitetsforskning på samma sätt. FRågorna gäller: hur skapas föreställningar om män/manligt och om kvinnor/kvinnligt? Vilka konsekvenser får dessa föreställningar? Min egen forskning visar att kvinnor såväl som män, är så kallade offer (citerar dig igen) för den ordning som vi har i detta samhälle. Det finns en låg kunskap om genus, som gör att vi tenderar att falla in i förväntade mönster utifrån vilket kön vi har: män förväntas, särskilt i Sverige, vara grabbar (synas, höras, klättra, kämpa, tävla och framförallt hålla koll på känslorna… och kvinnor tenderar att förbli flickor (tysta, glada, lojala, söta, trogna, och inte minst – vilket tas upp i rapporten duktiga…men inte för duktiga – är mitt tillägg). Sedan finns det fler roller och mönster… vi kan ta upp senare.Detta får konsekvenser. Unga män hoppar av förskollärarutbildningen. Jag resonerar mer än gärna varför detta sker. Klart det finns en dimension kring makt och genus här. Och mellanchefer på Malmö högskola upplever och erfar olika villkor beroende på kön. Båda situationerna är orimliga om vi vill ha ett demokratiskt samhälle.
Varför viktigt att ta upp i en rapport? Jo, därför att denna kunskap ifrågasätts med sådan kraft och energi. Genuskunskap ifrågasätts mer än annan kunskap. Därför att det går under skinnet på människor. Det berör mitt JAG. Mina existensiella frågor om vem jag är och de föreställningar jag vuxit upp med.
LikeLike
De här frågorna är alltid aktuella och de flesta av oss lever med dem under skinnet. Vilken frihet har jag att testa gränser? Och hur fångad är jag av de strukturer som finns omkring mig?
Jag menar att det inte i första hand är en fråga om medvetenhet utan i högre grad handlar om integritet. Min invändning mot rapportens kunskapssyn är att jag inte tror det är fruktbart att dela in människor i medvetna/omedvetna. Vi lever med våra kön, vår klasstillhörighet, vår etnicitet, våra gener och sociala tillhörigheter. Antagligen är vår förmåga att distansera oss från de här faktorerna ganska liten – det gör oss inte omedvetna eller naiva. Så när genusvetenskapen lyfter medvetenhet som kunskapsväg är det också en syn på människan som bär på inneboende motsägelser. Jag tror att Sokrates sammanfattade problemet med att vi tror att kunskap innebär någon form av enkel sanning. Det här kunskapskritiska perspektivet innebär inte att jag behöver vara forskningsfientlig eller populistik. Men i min värld är intervjuer en skör metod för att beskriva makt.
LikeLike
Det rapporten tar upp är att fler män än kvinnor är medvetna om genusskillnader. Denna skillnad ser vi i många undersökningar. DE beteende, symboler och språk som de flesta förknippar med chefsskap är också förknippat med manligt beteende, symboler och språk. Därmed har fler män svårare att se normen för att de är “bärare” av normen. Den som träder in i ett sammanhang där den inte är ett med normen ser mönster, strukturer mycket tydligare. Precis som det beskrivs i rapporten. Det är ju på samma sätt med de unga männen på förskollärarutbildningen, de träder in i ett sammanhang som av olika skäl har blivit kvinnligt normerat. Säkert bidrar detta till att de hoppar av utbildningen. Vidare har svenskar svårare att se och upptäcka svenskheten, heterosexuella är i mindre grad medvetna om heteronormen, akademikerbarn flyter lättare igenom högskolans system än dem som kommer från en uppväxt där akademisk utbildning inte varit självklart osv. Medvetenhet handlar om perspektiv. Och medvetenhet handlar om kunskap, kunskap om att det handlar om perspektiv. Det är inget värderande i detta.
LikeLike
Javisst – en nödvändig distansering. Samtidigt finns det ett inneboende problem i att betrakta sig själv utifrån som ett objekt. De flesta av oss tror sig kunna göra det men jag tror de överskattar rationalitetens makt när det gäller självanalys.
Men det är en vacker bild av sokratisk visdom du beskriver. Kanske mer kunskapsteoretisk än handlingsinriktad.
LikeLike
Jag är ledsen. Många har inte kunskap om genus och hävdar att det är en åsikt. Det är fler män än kvinnor. Men inte alla – oavsett kön. I ett genusperspektiv befinner sig fler män närmare normen, oftast men inte alltid, därav lägre grad av medvetenhet. Jag har under många år funderat varför många män är så känsliga för kritik kring maskulinitet? Det är som om det bränner. Kvinnor tycks vara mer vana – kanske sedan häxbränningarnas tid, vad vet jag?
Men allt går att förändra.
Det är svårt vara objektiv om sig själv, men det är väl inte det detta handlar om just nu?
LikeLike
25 år som könsbrytare på förskolan kanske gjort mig oemottaglig för den teorin. Jag såg ingen manlig norm då och jag ser inte att den är stark i dagens skola.
När delegationerna för jämställdhet diskuterar vilka män som rekryteras till läraruppdraget söker de efter en särskild “medveten” sort som är beredd att överge den maskulina normen.
I Danmark säger man – SKIFT JOB, IKKE IDENTITET!
Men det handlar väl om utsiktspunkt. Kanske är forskarvärlden mer marinerad i maskulinitet än grundutbildningen till Förskollärare?
LikeLike
Men mats, förskolan har väl en kvinnlig norm? Lika problematisk det.
LikeLike
Njae – enligt delegationerna är förskolan könsneutral och den gode pedagogens kön är inte viktig för verksamhetens kvalitetet eller innehåll. Det är Hirdman och Kimmel som gäller för utredningarna – ibland blandat med lite hjärnforskning och stadieteorifrån Martin Ingvar för att göra förvirringen total. Och en dos moralism från utbildningsministern som innebär att ett visst kön borde skärpa sig.
LikeLike
ok. Jag tar paus i denna diskussion nu. Men vi får väl återkomma
LikeLike
Absolut – efter en tråkig start tycker jag vi arbetade upp oss på banan. Det ska bli spännande att se hur rapporten bearbetas på fakultets- och institutionsnivå.
LikeLike
Tråkig start? Jag tycker den var spänstig…
LikeLike
Oj, glömde… Kritik är bra! Alltid! Men kunskap ska mötas med kunskap, tycker jag.
Jo, det är tre uppgifter på högskolan, med den tredje ger inga timmar (vilket ju är systemet som gäller) så jag tog bort den medvetet.
Mats, larva dig inte med att det blir fel i stavningen. Nu diskuterar vi detta seriöst. Skippa sånt.
LikeLike
Jag brukar inte vara petig men vill gärna bli rätt citerad. Kanske tycker jag att du var lite mästrande i det där med “att du arbetar på en högskola”.
Menar du att rapportförfattarnas kön är ointressant?
LikeLike
Mästrar och mästrar. Jag använder samma metod som du där. Menar du seriöst att din kommentar inte var nedsättande:”Behöver du det?” Varför skulle författarnas kön vara viktigt? Just i detta fall? Det finns tydliga mönster att författares kön ses som viktigare att diskutera just när det gäller genusforskning i jämförelse med annan forskning. Varför? Kommentaren: Behöver jag det? är glasklar. Det var tre kvinnor och därmed kan vi, män emellan, blinka till varandra, le lite och vara överens om att de ju talar i egen sak och bara vill vetenskapliggöra sina egna åsikter. Det är just det som är maktutövning utifrån genus.
Jag lyckades få med en bokstav för mycket i citatet, ber om ursäkt för det.
LikeLike
OK – jag ser din poäng.
Finns det några svårigheter med att genusforskningen bygger på ett manskritiskt perspektiv? Jag tänker att den historiska tendensen till förutsägbarhet och indignation innebär större problem än forskarnas kön.
LikeLike
Manskritiskt, som jag förstår, handlar om att undersöka hur maskulinitet skapas, förändras och så vidare. Det är ju inte en kritik av män det syftar till. Snarare ett kritiskt, problematiserande perspektiv rörande relationer mellan kön och inom kön. Att man använder begreppet manskritiskt har väl att göra med en distansering från annan manlighetslitteratur. Forskning ska aldrig bygga på förutsägbarhet eller indignation – är min uppfattning.
LikeLike
Här kunde vi inte vara mer överens.
Antagligen är det svårt att frigöra sig från de här normativa undertonerna som vibrerar inom olika forskningsfält. Min gissning är att skolan inbjuder till ett sådant förhållningssätt.
Jag diskuterar gärna hur vi ska förstå makt. Eftersom jag inte är chef har jag ingen anledning att försvara mig mot beskyllningar om förtryck eller kränkningar. Men idag är det vanligt att vi fokuserar på den upplevda nivån. Det borde vara lättare att ta upp verkliga maktförhållanden. Något som går att beskriva i materiella termer.
I bästa fall kan forskningen förena de här aspekterna.
LikeLike
Vilka normativa undertoner menar du? Hur bjuder skolan in till det? Vilken skola?
Beskyllningar? Detta är en vetenskapligt genomförd undersökning. Det handlar inte om beskyllningar utan om analyser.
Varför är den upplevda nivå mindre intressant än andra dimensioner? Vad menas med “verkliga” maktförhållande? är inte bemötande något verkligt till exempel?
Visst är det alltid bättre när man kan kombinera olika dimensioner och metoder.
LikeLike
http://www.liu.se/forskning/reportage/manlighet-man-och-motorer?l=sv
Jag läser sammanfattningen (i ovanstående länk) om Tanja Joelssons “von oben” forskning ang motorintresserade unga män på landsorten och vet då exakt varför jag känner så starkt obehag kring Genusvetardiskursen och varför jag har svårt att tänka bort jämförelsen med det Rasbiologiska Institutet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Statens_institut_f%C3%B6r_rasbiologi
Nu väntar jag bara på en motsvarande studie om varför unga kvinnor ständigt shoppar och att de små städernas butiksinnehåll snart bara riktas till kvinnor och varför detta utgör en “kränkande praktik” gentemot oss utstötta och bortglömda män.
LikeLike
Anders, vad i består ditt obehag – otydligt för mig. Och vill du utveckla kopplingen mellan Rasbiologiska institutet och genusvetenskap? Vad menar du med “von oben”?
LikeLike
Jesper. Ser du inte kopplingen så är jag nog inte rätt person att hjälpa ditt perceptionssystemet.
Jag skulle kunna göra en kritisk studie omkring arketypen Tanja Joelsson och de biologiska orsaker till det fokus hon “valt” i livet. Skulle hon gilla mitt vonobenperspektiv?
Grabbarna som hon så raljant beskriver har valt bilen som parnervalsattribut. Tanja valde Genusvetenskap i samma syfte.
En väsentlig orsak till olika livsval finns förkodade i hjärnan.
Är man född och uppväxt på landsorten så fattar man syftet med coola bilar redan innan 15 årsåldern.
Man behöver inte en enda kurs i genusvetenskap.
Snyggast bil vinner. Baksätet är fullt av just de tjejer som också är intresserade av partnerval av den arketyp man själv representerar.
Vill man doktorera på självklarheter så är det ok för min del.
Men man behöver för tusan inte vara korkat nedlåtande.
Jag läste texten för min fru psykoterapeuten.
Hon trodde att Tanja skrev på ett arbete på högstadiet.
Speciellt meningen
“De utmanar varandra genom att exempelvis köra för fort och sladda. Det här är ett socialt fenomen, säger Tanja Joelsson.”
var visst extra gullig eftersom hon skrattade så gott och hjärtligt.
men det hör väl till saken att min fru och jag lyckats kombinera egenskaperna att bli högutbildade samtidigt som vi i vår ungdom båda älskade att sladda med motorcyklar.
Min bror kör fortfarande MC och sladdar fastän han jobbat som dataprogrammerar i snart 30 år.
Han utgör en ”kränkande våldsam praktik” !!!!
LikeLike
Jag tror du kan förklara. Jag väntar på svar. Vad är kopplingen mellan genusvetenskap och rasbiologi?
Jag är född på landsorten – bruksort till och med. Har aldrig varit intresserad av bilar. Är jag inte man? Eller fel hjärna?
LikeLike
Likheten är att man väljer ut vissa grupper som onda och andra som goda och fullständigt blundar för att de goda är precis lika underordnade partnervalsbeteenden som de onda. Manligt ses ofta som något ont fastän det manliga i hög grad ligger bakom 1900 – talets teknikutveckling och därmed det välstånd som gör det möjligt för Genusvetarna att få en rimlig månadslön.
Du är ju fotbollskille. Sådana har väl egentligen aldrig varit intresserade av motorer och maskiner.
Visst är du man. Det är väl allmänt känt att det finns ett antal personligheter.
Men som teknikkille kan jag väl säga att jag aldrig känt mig bekräftad av den svenska skolan. (förutom av slöjdläraren i mellanstadiet som jag redan berättat för Mats.)
Det var först på Chalmers som man kom i en miljö som bekräftade ens jag.
Jag kan väl påpeka att fotbollskillarna systematiskt mobbade mig under 9 år i grundskolan. Bara därför jag och några andra teknikkillar hellre gillade MC, högtalarkonstruktioner och motorer.
Det är således inte bara sexuellt queera som har problem med fotbollsmachos. Det räcker med att vara nördig präktig heterosexuell monogam teknikpojke
LikeLike
Mats, onda och goda? Ser inga sånna benämningar i de texter du relaterar till. Partnervalsbeteende? Vad är det? Och vad har det med teknik, fotboll och bilar? Manligt är väl inget ont? Vem menar det?
De andra i fotbollslaget gillade moppe och bilar. Jag ser inget mönster. Hänger fotboll ihop med icke-bil intresse? Eller? Intressant, tycker jag. Eller är det personlighet när inte mönstret stämmer? Utveckla!? Jag är idel öra.
När du kände dig utanför i skolan och bekräftat på Chalmers är ju en utmärkt, trots att det är trist, utgångspunkt för diskussion om andra gruppers erfarenheter och känsla av utanförskap. Jag har arbetat med många kvinnor som studerat på Chalmers. De säger som du, fast tvärtom. Så ska vi ju inte ha det. Att killar känner sig utanför i grundskolan och kvinnor känner sig utanför på teknikhögskolor. Kön ska väl inte spela den rollen? Eller vad tänker du? Att kön inte ska vara en grund för utanförskap och diskriminering är grunden för genusvetenskap. Samma sak gäller inom kön. Några män/killar norm ska inte användas för att trycka ner andra män/killar. Det är också en genusdiskussion. Det onda är inte kön – utan hur kön används som grund för förtryckande beteende och bemötande.
LikeLike
Nej jag tycker inte att någon skall behöva känna sig utanför.
Därför röstar jag för olika former skolor. Pojkskolor med olika inriktningar, flickskolor med olika inriktningar samt queerskolor (mix) med olika inriktningar.
Dagens diskurs som tror sig bekämpa naturliga drifter och tvinga alla in i en queergrå dimma är inget annat en utopi.
Jag hade velat gå på en pojkig grundskola som hade samma attityd och förhållningssätt som Chalmers.
Då hade jag sluppit alla stygga fotbollskillar och alla fröknar som ständigt sa fy till alla som nuddade vid teknik.
Usch – man kan ju bli lortig. Tanter som ständigt tjatade om att det var mycket bättre att läsa romaner.
PS! jag hade bra lärare också både män och kvinnor. I annat fall hade jag inte lärt mig läsa och räkna bevisligen.
Men bekräftelse i sånt man tyckte om – nej icke det.
(Mina två unga vuxna söner har exakt samma upplevelse så där 25 år senare – kvinnoskolan började sin resa på sextiotalet. Nu 40-50 år senare så är den helt genomförd och folk frågar sig varför det går dåligt för pojkarna i skolan. Är dom knäpp eller?)
LikeLike
Jag tycker att den där forskningen om raggare påminner ganska mycket om tidiga socialantropologers försök att studera primitiva infödingsstammar – det var sällan de lyckades befria sig från de egna perspektiven.
När det gäller manskritiskhet och skola/förskola handlar den viktigaste striden om synen på lek. Är de våldsamma lekarna en inträning i hierarkisk maskulinitet (och oförenlig med skolans värdegrund) eller har de en djupare betydelse för deltagarna som vi inte kommer åt genom att studera den utifrån?
Ingemar Gens och jag har diskuterat frågan på Newsmill.
LikeLike
Jag läser igenom tråden och inser att delarna som berör Tanja Joelssons forskning är ganska OT. Möjligtvis kan det vara av intresse om vi ser henne som representant för de maskulinitetsforskare som kritiserar regeringens direktiv till PM Nilssons utredning?
LikeLike
Jag håller inte med.
Det var jag som förde in Tanja i tråden.
Orsaken fans i ditt svar i början av alla kommentater : “Behöver du det?” och den kritik du då fick utstå.
Jag åsyftade misstanke om sk “könsbias” genom illustrera med Tanjas fördomar om bilkillar.
Du beskrev misstanke om könsbias gentemot män genom att skriva raden:
Behöver du det?
LikeLike
Du anar inte vilken reaktion den kommentaren väckt.
LikeLike
Den var väl lite lik Bosse Hanssons “Svartingar” i vissas ögon.
Men jag tolkade dig rationellt. Har man läst texter av genusvetare så kan man inte undvika att bygga upp en hel arme av sk mentala stereotyper.
Ungefär som en rationell ateist ovillkorligen tvingas till när denne (hen) lyssnar på Ulf Ekman etal.
LikeLike