Ulla Lundqvist har skrivit en sällsynt magsur debattartikel i DN.
Ingenting att hänga upp sig på.
Författaren presenteras som Sveriges ledande expert på Astrid Lindgren. Det kanske är en förmildrande omständighet.
Att fackpedagogerna inte vågar närma sig de rent didaktiska problemen hänger samman med deras bakgrund: de har misslyckats i katedern och flytt in i det lugnare livet bland diagram, staplar och procent vid akademierna. Där kunde de väl få sitta ifred skulle jag tycka om det inte vore för det inflytande de har på skolpolitiken alltsedan sextitalet då de stora reformerna genomfördes. Parallellskolesystemet slopades, enhetsskola och senare grundskola infördes, gymnasiereformernas tid började och studentexamen avskaffades.
Jag vet inte ens vad en fackpedagog är – obildningen breder ut sig.
Tysta tankar 
Jag sökte på begreppet Fackpedagog och fann denna text:
Ulla Lundqvist verkar inte vara ensam om sina ståndpunkter.
http://www.ekinge.nu/Robert/Atorps/Tvalar.htm
LikeLike
Tack!
Jag är fortfarande osäker på själva ordet och förleden “fack”.
Dessutom är det lite olyckligt att Dewey klumpas ihop med Rosseau på ett ganska historielöst sätt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/John_Dewey
Jag ställer högre krav på den som grenslar bildningens höga hästar.
Och nej – ensam är hon absolut inte.
LikeLike
Nu har det pågått en pedagogisk maktkamp i minst 40 år (säkert längre)
Varför måste det vara en maktkamp.
Kan man inte istället anordna två eller flera komplementära / konkurrerande system.
Ett för de något mer romantiskt lagda och ett för de som gillar mer konservativ kunskapssyn.
Tänk vad trevligt om det fanns en skola i min stad som hade namnet: “Teknisk och naturvetenskaplig kunskapsskola för vetgiriga teoretiker och praktiker.” (Ej en friskola.)
Statlig skola med pedagogik utvecklad vid Chalmers. 🙂
Faktum är att de med klassisk kunskapslängtan länge har känt sig utmobbade. Mobbing är riktigt styggt.
Kanske skall man anordna en Pridefestival för folk som gillar klassisk kateder och kunskapsskola.
LikeLike
Jag är med – den här låtsaskonkurrensen vi har idag leder ingenstans.
Trots att de med klassisk kunskapslängtan “har känt sig mobbade” menar jag att de fortfarande dominerar synen på innehåll och undervisningsform i stora delar av skolväsendet. Förmedlingspedagogik och behaviorism har aldrig på allvar utmanats.
LikeLike
När det gäller teknik och blomstrande naturvetenskap kunde man inte märka någon som helst dominans från någon sida i maktkampen – vare sig när jag gick i skolan eller när mina barn bevistade skolvärlden.
Kanske är det dags att återbruka denna tanke fast med ett helt annat syfte:
LikeLike
Jag misstänker att det är Fackpedagogerna är imperialisterna i denna ironiska tankediskurs.
Tekniker befria Er från imperialisterna.
LikeLike
Ingenjörerna var väl folkets hjältar i både Ryssland och Kina?
Mmmm – det tål att tänka på.
LikeLike
Man förstår bättre efter att tänkt på båda altenativ att somliga faller för dagen gällande mer sk “genuspedagogiskt” inriktade undervisningen i tron på att man når fram till “Paratiset”.
Så tycks tyvärr inte bli fallet i verkligheten utan att vi kör oss i dike med att förneka kunskapinhämtande i stället för “flumpedagogikers” sk jämställda samhälle.
Vad som menas med “jämställdhet” är inte heller definierad utan är godtyckligt efter vad var och en av “genuspedagoger” anser.
Dumt av arbetarrörelsens att direkt efter inmarch till Univ-och Högskolor börja rasera kunskaper i stället för någon sorts “arbetarkuskap” baserad på “feministiska initiativ” enligt Marxistiska teorier om “patriarkala” samhället existens i sin helhet.
Det är inte garanti för “jämställdhet” i rätta bemärkelse utan vrider balansen åt fel hål(fördummade samhällets barn tar över 50/50 efter genus) i det konkurrensutsatta världen.
Resten kan var och en gissa vad det kommer att bli.
LikeLike
Aha – men det finns väl fler vägar än de där två återvändsgränderna?
LikeLike