Inom medicinen tycks det vara möjligt att tala om rasers biologiska olikheter. Tanken svindlar inför svårigheterna att diskutera ämnet inom andra områden.
Jag behöver nog fundera vidare över rasbegreppet.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Som biolog får jag nog kommentera detta.
En art skiljer sig från en annan art genom att de inte kan få fertil avkomma. Hästar och åsnor kan få mulåsnor/mulor, men de är infertila. Inom en art kan man prata om underarter (Vi är t ex underarten H. sapiens sapiens) och raser. En ras är en grupp av en art som kan få fertil avkomma med andra grupper, men inte gör det av olika skäl. Grupperna/raserna kan vara skilda i rum (Olika öar, bergskedja emellan, uppströms ett vattendrag etc) eller tid (olika parningssäsonger, parningssignaler etc). Fortsätter åtskillnaden över tid kommer de att utvecklas till arter, dvs avkomman emellan är ej längre fertil om den skulle bli till.
Så för att prata raser om människor måste vi vara åtskilda i rum eller kultur. Men vi är ju inte isolerade utan reser runt hela jorden och även om det i t ex USA fortfarande är vanligast att para sig inom en viss “ras” är det långt ifrån vattentäta skott. Vilken ras är Obama, polynesisk eller afrikansk? Tittar man på en karta över världen är det inte tydliga gränder mellan “raserna” utan flytande övergångar. Det är egentligen omöjligt att strikt kategorisera människor i olika raser. Men vi kan göra några grova grupper: Indoeuropeer/kaukasier, afrikaner, asiater, polynesier, aboriginer, inuiter/indianer. Men varför är det viktigt inom medicin när vi förhoppningsvis har lagt idén om rasernas rangordning på historiens sophög? Jo, för att vissa genetiska egenskaper är vanligare i vissa delar av världen. T ex är det vanligt att östasiater inte kan förbränna alkohol. Deras öronvax är inte kletigt som vårt utan grynigt. Folk med afrikanskt ursprung kan få problem om de dricker läsk med aspartam. Därför det står “innehåller fenylanalinkälla”. Beroende på vår genetik kan vi reagera olika på medicinsk behandling och om en viss genetisk egenskap är vanligare i en viss “ras” kan det vara viktigt. Dvs man kanske är extra försiktig med ett visst preparat om patienten har ett visst ursprung. Ett exempel på hur “ras” är viktig i Sverige. Vi ger små barn AD-droppar för att kompensera för vår brist på solljus. Om vi bara skulle forska på ljushyade barn om dos och längd på tillskottet skulle mörkhyade barn få för lite. Mörkhyade har större risk för att få d-vitaminbrist på våra breddgrader. Dels pga hudfärgen och dels har de på mer kläder eftersom de fryser lättare. De ska alltså ha mer vitaminer och längre upp i förskoleåldern.
Man ska inte slentrianmässigt dela upp människor i grupper för att dra slutsatser, men ibland är det befogat. Intressant är att när vi pratar kön är det ju jätteviktigt att forskning sker på både män och kvinnor eftersom vi trots allt skiljer oss åt. Dock kan de också överdrivas och man letar skillnader med ljus och lykta för politiska syften, men det är en annan debatt.
Så “ras” eller hellre befolkningsgrupp kan vara relevant, men ska användas med försiktighet.
LikeLike
Vill man riktigt förkovra sig i detta med art, underart, ras kan man läsa om ringarter/ring species. Då förstår man att även art kan bli ett flytande begrepp utan diskreta gränser.
LikeLike
Tack AV!
Jag behövde nog hjälp att klara ut de här begreppen. Rent instinktivt tycker jag det är svårt att sätta upp gränser för hur tanken ska få vandra. Samtidigt är det här området så infekterat att blotta misstanken om rasism blockerar frågeställningarna.
Kanske är det ett bra exempel på att skolan är hårt ideologiserad. Vi är besatta av föreställningarna om likhet och då blir olikheter hotfulla och störande.
När det gäller idrott har väl de flesta av oss accepterat olika folkgruppers disposition för att nå resultat genom träning.
Men jag känner hur rasismmisstanken fladdrar under ytan. AV förklarar fint varför vi ska fokusera på det gemensamma (och glädjas över avvikelserna.)
LikeLike
En så fin kommentar, AV. Jag förundrar mig ofta över att man väljer att ange ras. I vår mänskliga samvaro är distinktionen sällan relevant. Nationalitet är det i betydligt högre grad, men nämns mer sällan.
LikeLike
Tack, en gör sitt bästa.
Men även nationalitet är ett flytande begrepp. Jag som född i Danmark men uppväxt i Sverige har en fot i båda länder. Och visst finns det nationella skillnader, men flera likheter. Och om den där vintern på 1600-talet inte hade varit så förbaskat kall skulle Mats här skrivit på danska och arbetat på “vuggestue og børnehave”.
I bergsbestigningen kommer man i kontakt med människor av många olika nationaliteter. Man kan finna sig sova sked med 14 andra karlar med 8 olika nationaliteter och språk i en plåtlåda på 4000 m höjd medan snön rasar därute. Då märker man hur lika vi människor egentligen är. Speciellt inom en intressegrupp, t ex alpinism. En bohuslänsk fiskare har nog mera gemensamt med en skotsk dito på andra sidan Nordsjön än med en gruvarbetare i Gällivare.
LikeLike
När vi ändå befinner oss i biologins tassemarker:
LikeLike
Om lyckliga gener. Så dessa forskare har funnit “en” gen som skulle göra kvinnor lyckligare? Right.
Genen kan uppträda på flera loci, vilket ger flera kopior. En allel (variant) uttrycker låg halt av detta hormon som styr serotonin och dopamin. Ju flera av dessa gener som har den “låga” allelen, desto mindre halt hormon. Hos kvinnor alltså. Hos männen lägger sig testosteronet över och hindrar dem att bli lyckliga trots låga halter av det andra hormonet. Av detta drar de slutsatsen att kvinnor måste vara lyckligare än män. Okeeej?
Som artikeln mycket riktigt tar upp i en parentes, det stöds inte av verkligheten. Flera undersökningar visar att kvinnor har blivit mindre lyckliga de senaste åren, medan mäns lycklighet varit stabilt och svagt ökande. Kroppens kemiska system är ganska komplicerat med feedbacksignaler som påverkar reaktioner i många steg. Bara för att man har den genetiska förutsättningen för ett lågt värde betyder det inte att man får det. Det finns ett styrsystem för hur vanligt en gen uttrycks. Bara för att man har flera recept på citronfromage i sina kokböcker betyder det inte att man äter mer citronfromage.
Vår totala livssituation styr den biokemiska balansen i kroppen (oj, detta lät lite new age, men nej). Om situationen i livet är bra kan det tillverkas mera “citronfromage” och personen har förmåga att bli lyckligare än de som har andra “recept” i sin genbank. Men om miljön är sämre kommer andra system att hämma deras uttryck.
Som sagt kvinnor har blivit mindre lyckligare. Vi har sagt åt dem att de kan få allt. Utbilda dig och gör karriär som männen, men se samtidigt till att du har samma snygga hem som mormor som gick hemma. Se till att dit hem är snyggt inrett och julsillen heminlagd. Barn kan du vänta med tills du rest, pluggat och gjort karriär. Tittar man på datemarknaden idag är det massor av kvinnor 35+ utan barn med dånande biologisk klocka. Fler och fler blir bittra och känner sig lurade. Vi sa glatt: You go girl! Utan att berätta att varje val du gör i livet kostar något annat. Gör man karriär får ABBA göra julsillen och någon annan vara hemmets projektledare.
Tycker artikeln visar diket på den andra sidan den gyllene medelvägen. Om feministerna ligger i det socialkonstruktivistiska diket ligger dessa forskares slutsatser i det andra diket där biologiska faktorer överdrivs.
LikeLike
Att inte vara tillfreds borde tyda på att man inte får göra det man vill.
Är många människor (inklusive kvinnor) inte tillfreds så tyder det på att olika typer av kulturella yttre stimuli triggar missnöje.
Reklam, kommersiell TV, genusdiskurser är sådana varianter av destruktiva yttre stimuli.
Någon annan jäkel försöker bygga mentala bon inne i huvudet och ta makten inne i andra. Ett slags krig.
Pratar man inte om mentala scheman apropå citronfromage och recept. I Kongo inryms våldtäkt i mångas mentala scheman. Då är man definitivt inte lycklig.
Själv är jag så svag att jag kopplar in destruktivt mentalt schema på våren då det hela tiden tjatas om schlagerfestivaler. Hösten är bättre ända fram till TV4 börjar med Idol och annan skit.
LikeLike
Jag är så glad över att vi lyfter de här frågorna på ett värdigt sätt. Det känns som om de dikeskörningar som AV beskriver har blivit oundvikliga – samtidigt som den där berömda gyllene medelvägen antagligen är en romantisk illusion.
Ur ett historiskt perspektivnär vi antagligen underkastade dialektikens obarmhärtiga lagar. Jag funderar över om lycka är ett mål eller en biprodukt av mänskligt liv.
Jag har nog högre ambitioner än att undvika schlagerfestivalen.
LikeLike