En ny avhandling kommer fram till en deprimerande slutsats. Det stämmer inte med mina erfarenheter från lärarprogrammet. Jag möter många studenter som vill förnya ämnet genom laborativa metoder.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Laborativa metoder är omodernt trams från 90-talet. Det viktiga är vad som händer i elevernas hjärnor.
LikeLike
Folk som tror sig veta vad som händer i andras hjärnor litar jag inte på.
LikeLike
Nänä, men jag ser ändå vad de skriver på proven. Det räcker.
LikeLike
Vi anar ett samband…
LikeLike
Problemet löses enklast?
Matematikundervisningen skall vara jordad i naturliga processer.
Först därefter kan flertalet? förstå att naturliga processer stänigt och återkommande försöker härma matematiken. (läsa evolutionslära parallellt och vem gör det?)
Problemet är dock att hitta lärare som klarar både och. Nästan utopiskt högt ställda krav.
Folk som galant begriper den senare varianten är sällan pratspråkligt kommunikativa.
Jag har bara haft en sådan matematiklärare. Han var nog rätt unik. Ungefär som Keith Jarrett inom musiken.
LikeLike
Är det inte så att du mystifierar en aning?
LikeLike
Möjligen en aning?
Men är man fascinerad av att naturen visar sig “härma” matematiken eller hur man nu skall se det, så är det kanske naturligt att man vill mystifiera.
LikeLike
Jag är mottaglig för den här typen av argument.
LikeLike
Problemet är att laborativa metoder är mycket äldre än eget arbete och därför blir slutsatser kring laborativa metoder svårt att dra ifall man studerar i vilken mån det bedrivs traditionell undervisning eller inte. Själva ansatsen i avhandlingen avslöjar en bias.
Dessutom är det här en diskussion som handlar om finlir. I dagsläget är det en stor andel “matematiklärare” som inte har kompetensen att genomföra speciellt mycket annat än att följa boken och ha mycket eget arbete. Då blir alla andra sorters matematikundervisning omöjlig och diskussionen om hur stor andel olika inslag har i den lilla andelen tämligen ointressant.
LikeLike
Det riskerar att framstå som väldigt cyniskt att säga:
– Jag bryr migbinte om hur lärare undervisar, bara de tror på vad de gör…
Men, jag erkänner att tanken har slagit mig.
LikeLike
En vanlig matematisk metod att kolla att saker stämmer logiskt är att kolla extremvärden. En galning som tror på vad han gör är nog ingen bra matematiklärare.
Jag tror att det spelar roll hur vi lärare undervisar och tycker om laborativa metoder men jag tror att det handlar om en svårare bedömning än att bara bedöma vilken metod som används. Hur metoden genomförs har större effekt och lärare ska välja metoder som just de är duktiga på att använda.
LikeLike
Jag tror inte det är så många galningar som lyckas ta sig igenom lärarutbildningen. Kanske borde jag ha gjort reservationen att mitt resonemang gäller utbildade lärare – och nu försöker jag smita från anklagelserna om antiintellektualism….
(jag hör dem inom mig!!!!)
LikeLike
Din fundering var intressant, det var därför jag dissekerade den men det är nog lämpligt att släppa tråden. Att vara motståndare till kunskap är ingen fin egenskap och för oss verksamma i skolans värld är det ännu värre.
LikeLike
Vi ska inte polarisera mellan “kunskap” och “engagemang” – det spektaklet ger vi oss inte in i!
LikeLike
Hur fick du intrycket att jag gjorde det? Kunskap och engagemang brukar följas åt.
LikeLike
Javisst!
Förlåt!
Det är bara på den allra lägsta nivån av skoldebatten som sådana polariteter fortfarande väcker intresse.
LikeLike