En studie visar att kvinnliga krönikörer och ledarskribenter får fler hotbrev än manliga. Jenny Nordlander drar den djärva slutsatsen:
De är inte sällan rasister, antifeminister och homofoba på en och samma gång – något som visats tydligt i forskning. Högerextremism och jakten på maskulinitet hänger ihop.
Jag menar att det är möjligt att intressera sig för maskulinitetens olika former utan att vara homofob, rasist eller högerextremist. Den här sortens svepande argumentation kan vara en anledning till att män känner sig illa behandlade i debatten.
Antagligen vet Jenny Nordlander att det är en mycket liten grupp som skriver de här obehagliga mailen. Det är riskabelt att göra dem till representanter för gruppen “män”.
Jag är osäker på vad det är för “jakt på maskulinitet” hon avser?
Jag ser den här husvagnen från 1934 som ett intressant uttryck av maskulinitet. Läs mer.
Uppdaterad:
https://twitter.com/nordlanderj/status/229926212640845825
Tysta tankar 
Det kan man undra.
Är väl i vanlig ordning den där mediavänster i kultursvängen som uttrycker sig. En ytterst liten grupp som inte är representativ för flertalet. Dessutom skulle jag kunna vända på det å säga, med lika svepande omdömen, att det är feminismens som står bakom rasismen.
Med andra ord rasism är inte könsbundet. vsb.
LikeLike
Det hon egentligen håller på med är den klassiska:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Guilt_by_association
Förvånade vanligt bland sk intellektuella mediafeminister.
Själv blir jag ständigt förvånad av hur antiintellektuell man kan vara och ändå ha jobb på de större dagstidningarna.
Med samma logik som hennes kan man utan att skämmas påstå att män som startar företag har som syfte att patriarkalt förtrycka kvinnor. (fast de egentligen bara vill öka sin sexuella status med fredliga medel)
LikeLike
Man kan nämligen precis lika gärna skriva:
1)Företagsbyggande och jakten på maskulinitet hänger ihop.
2)Skriva musik och jakten på maskulinitet hänger ihop.
3)Vätternrundan och jakten på maskulinitet hänger ihop.
4)Hjälpa frugan med blomrabatterna och jakten på maskulinitet hänger ihop.
5)Lära barnen matematik och jakten på maskulinitet hänger ihop.
6)Vasaloppet och jakten på maskulinitet hänger ihop.
7)Att försöka vara urbanqueer och jakten på maskulinitet hänger ihop.
8)Köpa 60 tums plasmaTV med 7 kanaligt högtalsystem och jakten på maskulinitet hänger ihop.
9)Bygga vindkraftverk och jakten på maskulinitet hänger ihop.
10) Vara motståndare till vindkraft och jakten på maskulinitet hänger ihop.
nu slutar jag men annars så kan jag fortsätta till wordpress samtliga maskulina hårddiskar är fyllda till bredden.
LikeLike
Alla skickliga lögner har något element av sanning i sig.
Mäns traditionella uppgift är att försörja (direkt eller indirekt, män betalar två av tre skattekronor) och försvara. Kvinnor har inte ökat sitt ansvar på dessa områden. Detta underlättas av stäva i bäcken genom att förväg undanröja/minska potentiella hot och kostnader. Dagens form av invandring och den socialpolitik feminister förespråkar medför reella eller potentiella hot och kostnader. Män som försöker stoppa dessa hot och kostnader (kvinnor kommer inte att göra det, de väntar till dess att det är för sent, om det inte kostar dem något i dagsläget) kan mycket enkelt utmålas som rasister och antifeminister.
Var hon får det homofoba ifrån har jag däremot ingen aning.
Homosexuella män sitter i allt väsentligt i samma båt som heterosexuella män på det politiska planet. Jag antar att hon försöker kidnappa dem till sin egen sak, för jag ser inget som tyder på att homosexuella män avviker från heterosexuella män vad gäller deras lott i samhället och deras politiska sympatier. Jag har inte sett några undersökningar men jag antar att homosexuella män är mer höger än homosexuella kvinnor.
Vad jag kan se är homosexuella män (bloggare och bloggkommentatorer) inte underrepresenterade i MRM. Kvinnor är mer underrepresenterade än invandrare i MRM, vilket talar för att rasismvinkeln också är ett sätt att kidnappa invandrare till feminismen. Invandrare, landsbygd, industri och infrastruktur, och arbetarklass är underrepresenterade bland feminister. Mest överrepresenterade bland feminister är vita övre medelklasskvinnor som bor i storstäderna och som arbetar inom media och politik.
LikeLike
Om 5 av 1000 MRM-sympatisörer är kvinnor räcker det att 1 av 1000 MRM-sympatisörer är invandrare för att invandrare inte ska vara underrepresenterade i förhållande till kvinnor.
LikeLike
MRM = Mens right movement
(folkbildarbloggen)
Statistik är svårt – men helt nödvändigt om man ska beskriva kausalitet.
LikeLike
Avslutningen på krönikan är det mest intressanta. Hon skriver i princip att det bara är den seriösa genomtänkta kritiken från ej anonyma personer som gör henne ledsen. Och att hon är för feg för att våga bemöta den.
De flesta journalister och krönikörer är nog glada att de får en massa skitmail och trollkommentarer, för då kan de använda dessa som alibi för att gömma sig i offerrollen och slipper ta den seriösa genomtänkta kritiken på allvar.
LikeLike
Hmmm… Jag undrar vilken kategori jag hamnar i?
Insinuationerna om hat känns väldigt främmande. Min hållning är milt undrande.
LikeLike
Jag blir ocksa ganska misstänksam när någon kallar kritik för ‘hat’. Men ordet hat beskriver ju egentligen bara graden av passion i kritiken, inte dess faktiska saklighet eller innehåll.
De flesta klarar av kombinationen att hata [infoga valfri mustaschprydd diktator] och samtidigt kunna ge saklig och befogad kritik mot denne.
LikeLike
@Bashflak: Huh? Seriös och genomtänkt? Vad är seriöst med att skriva att hon tar en plats hon inte förtjänar bara för att hon är kvinna? Att skriva ut var en person bor och var den kommer ifrån är väl oftast en del i lindrigt förtäckta hotbrev? Jag begriper inte riktigt varför du tycker att det verkar vara seriös och genomtänkt kritik, men smaken är väl som baken.
LikeLike
Nordlander skrev själv att breven var genomtänkta.
LikeLike
Det jag antar Bashflak menar är att hon omöjligen kan få en massa en kritisk respons utan att åtminstone någon del av kritiken är seriös och genomtänkt. Min erfarenhet från kommentatorsfält är att det alltid finns några inlägg som tillsammans visar på uppenbara vinklingar eller felaktigheter i den kritiserade texten. Vad som skrivs därutöver spelar ingen roll. Vinklingen och felaktigheterna i originaltexten försvinner inte för att några eller många andra skriver otidigheter. Att skriva saklig kritik personligen till skribenten är det ingen poäng med. Skribenten kommer inte att ändra sig för det. Däremot är det en poäng att skriva sådan kritik där den kan läsas av andra i kommentarer till texten, och det är detta som tidningarna framförallt vill undvika, om man ska behålla problemformuleringsprivilegiet.
LikeLike
Jag har kommit fram till en enkel debattregel – vänligast vinner!
Dessutom har snälla människor tur och då slipper vi kanske de här diskussionerna om hat.
Men jag har ofta slagits av den oförsonliga tonen inom svensk mansrörelse. Samtidigt känns det fånigt att ta ansvar för hur andra uttrycker sig och det finns verkligen ingen hierarki som skulle kunna fungera mildrande.
Eller – skulle vi vilja ha det?
Jag tycker det är fånigt att påpeka att varje skribent står för sin kommentar. Så måste det vara.
LikeLike
Jag är mindre intresserad av vänlig/oförsonlig-skalan än saklig/osaklig-skalan. Svensk MTM:s två stora frontfigurer Pär Ström och Pelle Billing tycker jag har betett sig både vänligt och sakligt i alla debatter och texter jag har sett. Har du några konkreta invändningar mot den beskrivningen? Särskilt Pär Ström har dock bemötts både osakligt och ovänligt, och detta från personer i maktposition och i forum där han inte har möjlighet att försvara sig. Senaste exemplet jag kan minnas var Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutssons krönika i Godmorgon Världen.
LikeLike
Jag har inga invändningar mot din beskrivning.
LikeLike
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=5123743
LikeLike
Jenny skriver inget om vilken typ av textinnehåll som renderar i obehagliga mejl.
Jag gissar att hennes krönikor då inte behandlar äldrevård, landsbygdens utarmning, det svenska misslyckandet i att skapa nya industriföretag och en massa andra viktiga frågor.
Krönikorna har med stor sannolikhet en annan inriktning. En inriktning som manliga ledarskribenter i motsatt riktning mycket sällan skriver.
Jag kan inte påminna mig manliga ledarskribenter som beskyller kvinnor för obehagliga detaljer i samhällsutvecklingen.
Det kan nog ha sin betydelse i de procentsatser som Jenny försöker belysa.
LikeLike
Nu blev det komplicerat…
Varning för nyanser!
LikeLike
andersbwestin: Nä, de kvinnliga krönikörena brukar ha väldigt lika strängar på sin lyra. Undrar om “forskarna” tog med krönikornas innehåll och ton som variabel? Jag misstänker att så inte var fallet.
LikeLike
Jag har inget emot vänlighet per se, men arrogant klappa-på-huvudet-mentalitet är svår att bemöta på annat sätt än att bita ifrån. Tydlighet i textform är lätt att mista för aggression. Själv finner jag ett lätt illamående infinner sig när postmodernistiska uttryckssätt som “jakten på maskulinitet”. Vad menar hon egentligen med det hela? Det låter onekligen mjukt och sirligt, nästan artigt, men saknar mening – enbart ämnad att förolämpa den manliga läsaren eller få honom att skämmas å männens vägnar.
Jag bemöter nog helst denna text med ironi – och det är inte speciellt vänligt. Men kul!
LikeLike
Se uppdatering – det är Kimmel som spökar.
LikeLike
Mmmmm, följer diskussionen på twitter. Först trodde jag du menade Kimmel som ironi – den pellejöns han är. Men du kan hela den historien. Det är verkligen två helt olika världsbilder som möts på twitter. Svartvite fundamentalisten med tydliga strukturer, gott mot ont – precis som i sagan, och andra som ser helt andra mönster. Också.
Men jag ser inte hur kommunikation kan ske i avgrunden mellan de båda ståndpunkterna; tydlighet eller vänlighet eller sarkasm till trots. Sorgligt.
LikeLike
“Medvetna efter behag” – mitt medvetande läser det som ironi.
LikeLike
Uppsatsen finns inte med bland de127 311 uppsatserna på uppsatser.se. Ställs det höga metodkrav på kandidatuppsatser på JMG? Hur ofta hänvisas det i press till kandidatuppsatser som en viktig källa?
LikeLike
Aha – är det bästa sökverktyget?
Ska testa scholar.google.com!
LikeLike
Jag kollade på JMG:s hemsida först.
LikeLike
Att fler krönikörer och ledarskribenter får mest kritik är ganska givet. De skriver åsikter. Kvinnliga debattörer tenderar att i större utsträckning skriva om jämställdhetsfrågor och dessutom från ett radikalfeministiskt söder-perspektiv. En var redaktion med självaktning har en ung arg kvinna som skriver lite ungt fräscht om patriarkat, skurna armar och hur jobbigt en “tjugo-någonting” kvinnas varande är. Män skriver mer om världshändelser, skatt eller annat tråkigt. Endast om män och kvinnor skrev på samma sätt om samma saker är en jämförelse egentligen relevant. Vilken respons får män som skriver om jämställdhet? Pär Ström och Pelle Billing får ju sin släng av sleven för att de skriver om jämställdhet från ett annat perspektiv. Och synnerligen sexualiserat för att de är män.
Intressant att hon föredrar anonyma idioters otidigheter istället för genomtänkta långa brev som tydligen argumenterar utifrån sitt hat. Om hennes argumentation var riktig vetenskaplig (inte ens en kandidatuppsats med en enkel fråga kan hon analysera) skulle hon ju kunna krossa dessa brevskrivare. Istället vill hon gå i barndom och krypa ihop som en boll. Kan man inte tåla skiten och själv ge till baka med blanka vapen (intellektuell argumentation) kanske man inte skulle ge sig in i debatten från början.
Att blanda ihop alla sina meningsmotståndare till en pott av hatare, homofober, högerspöken, breivikare och annat ont man kan hitta på är intellektuell ohederlighet. Då vågar man inte ta debatten seriöst.
LikeLike
Nu har vår kära lilla stads dagstidning fått en sådan ung kvinnlig vikarie på ledarredaktionen.
Den här krönikan var en av hennes första:
Här kopieras hela sagan som ett citat:
“Glasögonsmurfen är smart, Muskelsmurfen stark, Sprattsmurfen rolig och Smurfan är tjej. Rätt harmlöst kanske, men tyvärr är inte Smurfans situation en tecknad illusion.
Relaterat
Innan man vet ordet av är man “den kvinnliga ledamoten”, “den unga tjejen” eller kort och gott “tjejen”, trots att det känns irrelevant i sammanhanget.
Det kan tyckas oväsentligt, men med epitet kommer förväntningar och förväntningar innebär ansvar. Om alla räknar med att man ska vara rolig, drar man ett skämt. Om alla primärt ser en som tjej, är man det – trots att “egenskapen” är rätt svår att sätta fingret på. “Är det någon som vill ha mera kaffe?” är liksom inte min melodi.
Fördelen killar har – när de blir kategoriserade efter sina egenskaper och färdigheter – är att de, åtminstone delvis, kan påverka situationen och således även bilden av sig själva. “Namnen” kan dessutom överensstämma med självbilden.
Man kan mycket väl se sig själv som smart, stark och rolig, medan få – om ens någon – går runt och tänker på sig själv främst som “kille” eller “tjej”. “Den kvinnliga polisen” är du bara i omgivningens ögon. På samma sätt beskriver varken “den manlige polisen” eller Muskelsmurfen sig själva som just killar.
Med ett epitet följer dessutom en outtalad experttitel. Precis som Glasögonsmurfen antas kunna lösa avancerade problem, förväntas jag med ojämna mellanrum kunna svara på “hur tjejer ser på det här”. Som om vi – halva jordens befolkning – vore en homogen grupp.
Som lojal gruppmedlem ska man även glädjas när någon i “gruppen” briljerar: “Vad kul, nu har landets kvinnor fått sin första partiledare som de kan identifiera sig med”. Var det några killar som samlades i en härlig “etnisk svensk manlig medelklass”-gemenskap när Fredrik Reinfeldt blev statsminister? Eller utlyste gruppsorg när Göran Persson lämnade över till Mona Sahlin?
Enligt sagan lever Smurfan i “Det glömda landet”. Där ser alla – utom hon och Gammelsmurfen – likadana ut. Skillnaderna finns istället på insidan. Verkligheten – “Det ihågkomna landet” om man så vill – är betydligt mer komplex.
Det är för viktigt för att glömmas bort.”
Oj vilken ansträngning och vilken kunnig smurfliknelse.
Att Mats:s manliga adepters inom förskolan råkar ut för samma “andrefiering” övergår med stor sannolikhet hennes referensramar.
I hennes världsbild kan icke vita heterosexuella män uppleva utanförskap och andrefiering. Det är förbehållet de standardiserade tillhörigheterna i begreppet intersektionalitet. (Ett jättebra begrepp tycker många. Men man måste certifieras för att få tillhörighet.)
LikeLike
icke bör bytas mot inte. Annars finns risk för feltolkning av innebörd.
LikeLike
Smurfarna känns ju som en ny och fräsch vinkel. Serien är snart 60 år gammal. Ja, den lever fortfarande men konceptet är gammalt. Varför inte jämföra med Asterix, Tintin, Knoll och Tott…?
Vad hon sätter fingret på, antagligen utan att veta det, är effekten av kvotering. För det blir precis det som kommer hända med de kvinnor som kvoteras in. De blir “kvinnan”. PK-ursäkten. Och “hon som kom in istället för en bättre man”. Vem vill bli det?
Genom min dotter som vill bli proffsdykare har jag numera lite insyn i dykvärlden. Den är ganska mansdominerad och det finns en del SEAL-wannabees. Men det finns en del kvinnor. Hur bemöts då min dotter som både kvinna och minst tio år yngre än andra advancerdykare bland alla karlar? Inte ett enda “lilla gumman, orkar du verkligen den där”. Hon blir bemött precis som alla andra, eftersom hon går in och tar sin plats och direkt visar att hon har koll. Svårare än så är det inte. Visar man att man är kompetent, blir man bemött som kompetent. Går man runt och funderar på om man blev anställd för sitt kön, så blir man sitt kön.
LikeLike
Jag antar att det är svårt att beskriva könsbalans som en egen kvalitet inom dykaryrket? Att tillföra mångfald?
Kanske är jag förstörd av skoldebatten. Konfliktperspektivet styr mig mer än jag anar.
LikeLike
Inom yrkesdykarna är det nästan bara män. Speciellt tungdykare. Får se vartåt hon tänker sig, men hon ser sig nog inte som “kvinnlig dykare” i första hand. Bara “dykare”.
Det är en ganska prylintensiv sysselsättning. Mycket bygger på militär teknik. Mycket svart. Utrustningen väger i runda slängar 20-30 kg beroende på flaska, dräkt och mängden bly. Numera finns det mera färgglada prylar. T o m en “pink line”, något för genusproffsen att problematisera.
Upplever ingen direkt könskonflikt inom dykningen, men å andra sidan är det hyfsat nytt med kvinnor i dykningen. Få kvinnor 40+, men fler yngre. De kvinnor som söker sig till dykningen är ganska framåt och verkar trivas i en mansdominerad miljö sas. Inga man sätter sig på eller som söker sig till gamla könsroller. Som jag ser det blir det konflikter när de första kommer, för att det är nytt. Sen lugnar det ner sig ett tag eftersom de första könsbrytarna ändå är ganska lika. Nästa konflikt kommer när det nya könet blivit så vanligt att tolkningsföreträdet utmanas. Om det med tiden blir ett “manligt” och ett “kvinnligt” sätt att dyka? Det lär vi få se.
LikeLike
Jag lyssnade på ett radioprogram om de dykare som arbetade på norska oljefält under den första vilda tiden. Förhoppningsvis har säkerheten förbättrats. Som förälder har du antagligen inte särskilt mycket inflytande?
LikeLike
Som förälder, som själv klättrar i berg/is/klippa, paddlar solo i skärgården så länge det är isfritt och går soloturer i fjällen, har jag vissa trovärdighetsproblem om jag skulle få henne att avstå riskabla intressen. Bättre då att gå ordentliga kurser och lägga en gedigen kunskapsbas innan hon drar iväg själv. Så jag vet att hon har rätt säkerhetstänkande. Mer kan jag inte göra. Och hon sköter det med den äran.
Och säkerheten är mycket bättre idag. Reglerna är skrivna i blod från den där vilda tiden.
F ö är mina barn inte ägodelar. Jag har inte rätt att påverka deras yrkesbana mot deras vilja.Endast inspirera dem. Gör de i övrigt medvetna positiva val som leder till något de själva tycker är givande tänker jag inte lägga mig i mer än diskutera konsekvenser av val och att skriva bra saker i sin livsbok. Minns Döda poeters sällskap.
LikeLike
Klokt skrivet! Jag försöker också leva så och har begåvats med ganska försiktiga barn som skonar sin fars nerver.
LikeLike
Det var väl fint skrivet. Att bli reducerad till en egenskap är förfärligt. Samtidigt kräver det mod och styrka att avstå från de fördelar som annorlundaskap medför.
Lite exotisering kan man väl stå ut med… Men du har helt rätt – jag blev extremt trött på att vara “den MANLIGE förskolläraren”.
LikeLike
Hur gjorde du för att slippa epitetet Manlige och bli förskolelärare?
Kan för övrigt berätta att inom amerikanska skeptikervärlden blåser det lite för tiden. Tredje vågens feminister försöker sätta upp “sexuella trakasserier på konvent” högt på dagordningen. En 2:a vågens feminist (67 år och flygvapenofficer) tog på sig en t-shirt med texten “I feel safe and welcome at TAM” och I’m a sceptic, not a scepchick, not a woman sceptic, just a sceptic.” Det blev ett j-a liv bland offerkoftorna.
LikeLike
Jag blev “den manlige förskollärarutbildaren”…
Nej skämt åsido – jag försöker demonstrera en viss oförutsägbarhet. Jag vill inte att någon ska tro att de vet var de har mig. Men det riskerar att bli lite tvångsmässigt, det här individmarkerandet.
LikeLike
AV: Exakt!
LikeLike
Dock kvarstår den stora frågan:
Varför är vissa män obehagligt stygga mot kvinnor?
Det är för mig en intressant delfråga i mitt evolutionsbiologiska intresse.
Är det så enkelt som Darwin och Dawkins så teoretiskt anger.
Könskonflikter är en konsekvens av konkurrens mellan naturlig och sexuell selektion!
Dvs: Det motsatta könet måste med alla medel bekämpas om det motsatta könet “försöker stjäla” en tjusig selektionsarena.
En nivå (våning) till i problemställningen:
Kan det vara så att kvinnor som stjäl hanars sexuella status egentligen (fast de inte har en aning) syftar till att sänka den sexuella statusen hos de honor som gillar de hanar som de avser att bestjäla.
(Våning: Begrepp i PC Jersilds “Darwins ofullbordade” där Jersild beskriver 7 existentiella våningar varav folkflertalet endast bevistar den översta, några procent våning 6 och ve och fasa för våning 1-5. Dvs vad är egentligen livet?)
LikeLike
Tja, om man känner sig attackerad av radikalfeminister kan man ju reagera på olika sätt, beroende på vilka kort man har på handen. Det är ingen hemlighet att den manliga normalfördelningskurvan är flackare och vidare. Av dårarna (likt genierna) är det ganska många män. Kan man inte argumentera blir det väl lätt “Du är dum, h*ra!”
Samma som de som har avog inställningar mot invandrare, rasister åt alla håll, manshatare osv. Man upplever sig själv attackerad, verkligt eller inte, och svarar med eget hat. F ö kan vi inte veta om de längre brevskrivarna verkligen hatar henne. Numera räknas alla från riktiga hatare över åsiktsmotståndare till de strax till höger om V för “hatare” på feministsvenska.
LikeLike
Krönikans slutkläm är verkligen underlig. Skriver de där “välbetänkta” och namngivna personerna att de “hatar henne”?
Det låter underligt. Kanske kan man hata en åsikt – men respektera en person? Det brukar vara en bra utgångspunkt för samtal.
LikeLike
Menar du att “krönika” är en sådan prestigefylld arena och att en del av “hatet” handlar om frustration över att inte få ha denna plats ifred?
LikeLike
Inte krönikor i allmänhet. Det finns olika typer av krönikearenor. Stora dagstidningar har byggts upp av män med syfte att påfågla en viss form av maskulinitet.
Nu är den arenan stendöd. Snart är det bara queera män och kvinnor kvar i den “branschen”. Manliga “hjältar” flyttar vidare.
Vipps så slutar män av annat slag än queer att läsa dagstidningar.
Migration var ordet.
LikeLike
En viss krönikeinflation råder inom pressen. Det är billigt material – men har inte särskilt mycket att göra med det vi brukar kalla journalistik.
LikeLike
Mats!
Skriver man gång efter gång hatiska krönikor mot det andra könet så är det självklart att man får en del hatiska reaktioner tillbaka. Det borde t.o.m. Jenny Nordlander förstå.
Att det skiljer mellan hur många hatiska reaktioner som kvinnliga kolumnister och manliga kolumnister får mottaga beror helt enkelt på att det är mångdubbelt fler kvinnliga kolumnister som spyr ut hat mot män i sina texter än det omvända.
Om Jenny Nordlander vill sluta få hatiska reaktioner så är det bara att hon själv först slutar att spy ut hat mot män i sina egna texter. Very simple!
LikeLike
Jag tror inte det är en strid att vinna. Med all respekt för äkta ilska och motiverade provokationer – vänlighet är absolut effektivast.
LikeLike
Konsekvent vänliga personer som Pelle Billing får ta emot massor av oförtjänt skit, trots sin vänlighet.
Men jag tror dock ändå att den kristna etiken vinner i längden, att vända andra kinden till och fortsätta sin kamp som om inget hänt. Att aldrig sänka sig till motståndarens låga nivå.
LikeLike
Just så. Det är en väldigt irriterande hållning för motståndaren.
LikeLike
Mats!
Om det bara vore så enkelt. Då kan man ju också fråga sig varför inte feminismen valt den vägen istället för hatets och konfrontationens väg? För var finns ens antydan till vänlighet från feminismen och dess företrädare (inklusive koluminister som Jenny Nordlander)?
Som läget är nu så tror jag mer på att ont ska med ont fördrivas. Det är slut med att ta skit.
http://medborgarperspektiv.blogspot.se/2010/10/ta-ingen-skit.html
LikeLike
Jag försöker fokusera på de strider jag kan vinna – och är mycket försiktig med min revanschism. Det är en stark drivkraft som jag inte vill göda i onödan.
LikeLike
Man ska inte vara vänlig mot de onda, det är inte ens rätt attityd mot de som lider. Här är det rätta receptet enligt min mening:
1.33 In relationships, the mind becomes purified by cultivating feelings of friendliness towards those who are happy, compassion for those who are suffering, goodwill towards those who are virtuous, and indifference or neutrality towards those we perceive as wicked or evil.
(maitri karuna mudita upekshanam sukha duhka punya apunya vishayanam bhavanatah chitta prasadanam)
LikeLike
Oj – indisk visdom?
Couldn’t see that comin’!
LikeLike