Kjell Alinge och friheten

Posted on by

20120709-092648.jpg

Kjell Alinge skriver om åsiktsklimatet på Sveriges radio.

Det är deprimerande läsning och jag försöker intala mig att takhöjden är högre inom högskolan.

I en rad omgångar har jag varit med om att program som jag gjort hamnat på ”Svarta Listan”. Oftast är det hela bara vanliga och primitiva inslag av politisk korrekthet. Men det vidmakthåller en atmosfär av passivitet.

Jag minns med detaljskärpa hur en chef som omvänts till en så kallad ”medveten” och ”radikal” samhällssyn ringde mig och sade med hård betoning på varje stavelse att jag genast måste sluta skämta om Grupp 8. Jag svarade henne att det tänkte jag verkligen inte göra. Det kändes som om denna chef plötsligt var en del av ännu en sketch som jag och Janne Forsell gjorde. Men jag kunde hålla mig för skratt när kvinnan drog med sig en hel redaktion och fick bort programmet ”Hemma Hos”.

16 thoughts on “Kjell Alinge och friheten”

  1. Jag tycker att du skall vara observant över vad som händer med P1. Jag tycker att du skall börja räkna kön hos kanalens olika programledare och korrespondenter.
    Grupp 8 har jobbat i det dolda i 40 år.

    Damkanalen P1 är snart genomförd.

    Jag fattar precis vad Ulf Brunnberg menade i förra årets Sommar.

    Cecilia Öden är Grupp 8 och P1:s Rock & Roll Drottning.

    När alfahonorna tar makten så dör den manliga kreativiteten.

    Gammpojkar blir vi allihopa!

    Like

    Reply ↓

    • Äsch – nu är du så där uppgiven igen!

      Jag vet inte om jag vill spela i samma lag som Brunnberg? För mig handlar det nog mer om frihet och en grundläggande motvilja mot att låta sig definieras!

      Like

      Reply ↓

          • Det är nog svårt att förklara Alinges betydelse för någon som inte var ung på 70-talet.

            För mig var radioprogrammen musikaliska äventyr som jag spelade in och lyssnade på många gånger. Och snacket var ren och oförutsägbar ordglädje!

            Vi glömmer Ulf Brunnberg – även om han har en poäng vill jag inte gärna associeras….

            Beröringsskräck?

            Like

          • Min manskanal har antagligen få beröringspunkter med Brunnbergs.
            I min manskanal finns inte en knutta macho, våld och patrialkal dyngvibrato.
            Bara en äkta kärlek till kunskap och fascination inför sakernas tillstånd, process och funktion.
            Alltifrån konstruktionen av en växellåda, Bachs kantater, fraktala skönheter, evolutionens matematik till analysen av ett John Coltrane solo.

            dvs inversen av detta:

            http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/jonas-thente-matematik-som-huvudamne-tillhor-datiden–politikerna-bor-satsa-fram

            Like

          • Jag är lockad av tanken på att beskriva något som vi skulle kunna kalla “manlig kultur”, men anar att det är ett ganska meningslöst projekt som riskerar att handla mest om mig själv.

            Men det finns säkert lyssningsvärda program i din kanal. Räkna med mig!

            Thentes text var väl onödigt polariserande. Matematikämnets kris ser jag delvis som ett pedagogiskt misslyckande. Inte nödvändigtvis kopplat till innehåll i ämnet.

            Like

          • “Jag är lockad av tanken på att beskriva något som vi skulle kunna kalla “manlig kultur”, men anar att det är ett ganska meningslöst projekt som riskerar att handla mest om mig själv.”

            Manlig kultur kanske handlar om att beskriva sig själv, och genom det hitta de som också gillar det man själv gillar.

            Hittade denna artikel:i dagens DN

            http://www.dn.se/kultur-noje/deras-passion-pastellfargade-ponnyhastar

            Jag har elever som är bronies, och har därför försökt sätta mig in i fenomenet under året som gått. Det är svårt att greppa den passion de upplever. Det som också slår mig är att det bara är män som har den här passionen. Är detta ett typiskt exempel på “manlig” kultur? Har My Little Pony plats i en Brunnbergsk TV-kanal?

            Like

          • Mars har fattat detta med sexuell selektion. Män (hanar) skapar ständigt arenor med syfte att locka kvinnor (honor). Kan man använda My Little Pony så är det helt ok.

            Om man vill ha den sortens kvinnor som attraheras av den sortens män.

            I annat fall så gör man så här!

            Om man vill ha den sortens kvinnor som attraheras av den sortens män.

            Like

          • Anders: En garde… 🙂

            Jag ser mig nog som en stark anhängare av Darwin, åtminstone till samma grad som du, och jag har inga problem att se en form av sexuell underton i deras beteende. Beteendet som sådant är kanske just att skapa en ny arena – i grund och botten ett evolutionärt beteende där testosteronet har stor betydelse.

            Likafullt är sexuell fortplantning för varje ny individ som skapas ett naturens experiment, alltid annorlunda än någon annan individ – vissa egenskaper väldigt annorlunda. Alla sådana egenskaper är inte sexuellt framgångsrika (tror inte Bronies är det), men variationen ger möjligheten till anpassning i en föränderlig miljö, framgångsrecept i 600 miljoner år. Med tanke på hur samhället utvecklats på sistone – vem vet?

            Like

          • Jag har en liten Bronie i mig men jag är ingen nörd på denna arena.
            Däremot så gillade jag Den Lilla Sjöjungfrun väldigt mycket.
            Jag såg den antagligen minst 100 gånger med min då lilla (numera stora) dotter.
            Men mitt i allt så älskar jag både Rally, Dragracing och Darwin.
            Min fru tycker att jag är en gåta. Men å andra sidan har hon stått ut med gåtan i 38 år.

            Like

          • Oj – jag gillar tanken på att det inte handlar om VAD utan HUR. Då blir My little pony bara en ny arena att pröva sina krafter på.

            Själv kunde jag namnge fem ponyhästar och tror fortfarande att Cotton Candy var rosa… Och att Wave Breaker var blå…

            Äsch – jag har tappat känslan.

            Like

Leave a comment