…är en äventyrlig aktivitet. EU tror sig kunna locka kvinnor till ingenjörsyrket med den här filmen.
Jag jämför med de rekryteringsfilmer som görs i Norge för att locka män till förskolläraryrket.
Det ska bli spännande att se hur Skolverket hanterar sitt uppdrag att öka andelen män. jag ser fram emot filmerna!
Uppdaterat:
Tysta tankar 
Ska de bli nagelbyggare?
LikeLike
Risken är nog betydligt större att det blir ännu värre.
Även män tappar intresset för vetenskap.
Vetenskap har visst blivit en del av modebranschen.
Dags att fly till vildmarken.
http://www.nrk.no/nordkalotten365/
LikeLike
Benägen att hålla med Anders B.
Fullständigt deprimerande….Ohhhh!
Klarar inte att formulera något konstruktivt efter detta, går i ide.
ps. Anders länkning är en livgivare…ds.
LikeLike
Den vanligaste metoden för att locka kvinnor till mansyrken är att sänka kraven för inträde och/eller prestation, men bara för kvinnor (eller enligt “neutrala” kriterier som i praktiken endast eller mest gynnar kvinnor). Denna lösning anses dock vara felaktig för att locka män till kvinnoyrken.
LikeLike
Intressant observation.
Frågan är om det finns någon vetenskaplighet bakom? Dvs – om man sänker inträdeskraven in i mansyrken (minska fyskrav för polis och brandmansyrke – är det minska matematik-kraven för ingenjörer som är avses?), får vi då fler kvinnliga sökanden, procentuellt sett? Eller får man bara en mer hanterlig mängd att kvotera ur?
Vilka krav menar du att man skulle kunna sänka för att för att få fler män att söka sig till kvinnoyrken? Jag är nyfiken på vad du menar.
Vad tror du, Mats? Finns det några kravkriterium till förskollärarlinjen, som skulle kunna ändras så att man får fler män att söka sig till yrket?
LikeLike
Vem skulle våga eller få forska om något sådant? Det går att dra slutsatser från mer allmän forskning och från anekdotisk bevisning, men ingen kommer någonsin att få forskningsanslag för att med större säkerhet avgöra om så är fallet.
Rimligen skulle man sänka kraven för arbetstid, så att männen får högre lön per arbetad timma (eller höja männens lön). Att hitta något lika diskret sätt att gynna män som att gynna kvinnor lär dock vara svårt. Mansdominerade arbetsplatser är ibland beredda att betala en premie till under- eller normalpresterande kvinnor för att få goodwill eller undvika badwill, men någon sådant förekommer inte på kvinnodominerade arbetsplatser.
LikeLike
Det finns en tendens att privata förskolor ser män som
konkurrensfördel och då betalar mer. Jag tror inte det är möjligt i kommunal verksamhet.
LikeLike
Njae – jag är själv inkvoterad men 0,2 tilläggspoäng 1976 så jag är liksom part i målet.
I förskolläraryrket handlar det nog mer om informella normer och att undvika dubbelbestraffning för eventuellt manligt beteende.
Idag är förskollärarutbildningen starkt akademiserad och ibland tycker jag mig se en tendens till att kvinnliga studenter lättare köper det paketet än männen som ofta prövar gränserna för formalia. (“hur många referenser måste vi ha?”)
LikeLike
Kvinnors stora “hinder” i arbetslivet är två: Hypergami och modersinstinkt. Högpresterande kvinnor vill fortfarande ha män som överträffar dem och de vill fortfarande kunna vara mödrar på samma (eller nästan samma) villkor som kvinnor som gjort traditionella val. Detta går förstås inte. Dessa kvinnor måste komma över sin hypergami och/eller sin modersinstinkt, för att lyckas lika bra som män (som inte får det svårare att hitta en partner av att klättra i hierarkierna och vars föräldrainstinkt är mindre stark än modersinstinkten). Den vanligaste lösningen på dilemmat är att kvinnan curlas fram och sedan hoppar av, när hon blir mor, som hon velat, samtidigt som hon, trots sitt val, kan låtsas som att hon är ett offer som tvingats bort från banan.
LikeLike
Det finns en viss risk att de här teorierna uppfattas som nedvärderande och att kvinnor ses som hjälplösa inför sin instinkter.
Jag tänker att det är en förklaringsmodell som vi bör använda med försiktighet. De flesta kvinnor (och män) har nog koll på att livsvalen får konsekvenser.
LikeLike
Ja så är det. Men det är inte heller dessa logiker som driver politiska agendor.
LikeLike
De flesta trivs väl bäst med att kunna följa sina instinkter, och det är inte alls orimligt att begära att få kunna göra det, när det inte skadar någon annan. Varför det skulle vara pinsamt att vara öppen med sin vilja att följa sina instinkter har jag svårt att förstå, men tydligen är det ett svårt problem för många (eller många högljudda i alla fall).
LikeLike
Det handlar väl egentligen inte så mycket om instinkter utan om vad som värderas och ger status bland kvinnor.
Det finns i min mening ingen anledning att mörka hur den kvinnliga statusjakten ser ut. Det förlänger och förvärrar bara problemet samtidigt som de lösningar som förs fram inte hanterar de bakomliggande problemen utan bara sätter plåster på symtomen, ungefär som med kvotering.
Kvinnor är inte barn, de behöver inte daltas med, de kan gott få höra även om de konsekvenser av livsvalen som de helst inte vill höra talas om och gärna medans det fortfarande har chans att leda någon vart.
LikeLike
Det är väl nu vi borde invänta en kvinnlig röst?
LikeLike
Varför?
Om man ska följa vad som deklarerats om män i förskolan så finns det väl ingen anledning att låta kvinnor ge sin syn. Vår medvetenhet om könsnormer mm. måste göra dessa åsikter till sanning oavsett vad någon kvinna som egentligen bara är rädd för att förlora sina privilegier kan vilja säga…
LikeLike
lätt sarkasm
LikeLike
Jag är glad att du förtydligade – i princip är jag emot kålsuperi (“det var dom som började…”)
LikeLike
I det här avseendet bör man nog tala om balans (om än terrorbalans) snarare än kålsuperi.
Visst är det generaliseringar, men jag har försökt nyansera försiktigt och gradvis och visat fakta efter fakta så många gånger nu där det istället tagits för osäkerhet eller försvarsreaktion att jag tröttnat. Det finns ingen anledning att vara elak, men det finns all anledning att vara konsekvent.
Problemen med kvinnlig statusjakt och kvinnors värderingar finns och utbredningen är åtminstone densamma som för motsvarande hos män, det ser jag ingen anledning att mörka eller tysta ner för att upprätthålla någon sorts madonnabild av kvinnor.
LikeLike
Romantisering är granne med demonisering!
Jag tänker att vi måste träna på att undvika de värsta blindskären. När jag började tala om betydelsen av att rekrytera män till förskolan förstod jag inte hur anklagande jag uppfattades. Därför undviker jag helst laddade ord som “förtryckt” idag.
LikeLike
Det där är likartat problem som med t.ex. pacifism, bara för att du behandlar andra som du själv vill bli behandlad så innebär det inte att de kommer att göra detsamma (om det inte efterlevs av t.ex. polis/rättsväsende eller motsvarande).
Ibland måste man kunna ta i tillräckligt för att inte bara ignoreras och det betyder inte att man säger något fel utan bara att man pratar samma språk.
LikeLike
Jag tror jag har lärt mig detta på nätet – vänligast vinner!
Därför känns det ganska meningslöst med aggressivitet (jag är inte obekant med känslan) men det är klart att tydlighet är bra.
LikeLike
Jag skulle nog snarare hävda det omvända, överdriven vänlighet inbjuder bara till att bli måltavla eller syndabock för de som istället skriker högst. Speciellt om man i sin strävan efter vänlighet undviker allt kontroversiellt.
Att ha integritet är inte samma sak som aggressivitet, även om de som inte vill höra gärna utnyttjar sådana anklagelser.
LikeLike
Intressant fall – jag kan nog spela olika roller . Just försöker jag undvika den haveristiska retoriken .
LikeLike
Vad är det värt att slippa konfrontation?
Är inte all retorik lika haveristisk på det här området?
LikeLike
Jag tror att förutsägbarheten är den största förnedringen – både hos avsändare och mottagare innebär det på sikt allvarliga konsekvenser om vi egentligen bara vill lufta våra egna föreställningar.
Eller övertyga den andre.
LikeLike
Frågan är väl hur vi definierar retorik? Det är inget enkelt ord!
LikeLike
Om förutsägbart är haveristiskt så kvarstår frågan, vad är inte förutsägbart på det här området?
Handlar det inte också om att skilja på diskussion och debatt, i en debatt försöker parterna sällan övertyga varandra, men syftet är snarare att övertyga en tredje part än att bara lufta sina egna föreställningar.
En annan anledning kan vara att bryta ett tanklöst invant mönster.
Varför skulle det finnas ett behov av att definiera retorik, det räcker väl att konstatera att det som kommuniceras har väldigt liten och bräcklig grund i fakta?
LikeLike
Retorikbegreppet behöver inte förhålla sig till graden av fakta. Men om ditt underlag är tunt är det naturligtvis frestande att sätta övertalningsförmågan i centrum.
Å andra sidan är det inte lockande med ett samtal där parterna luftar sina inre monologer utan hopp om att bli förstådda (eller vilja att förändra världen).
Och där emellan rör vi oss!
LikeLike
Problemet är väl också att även när otvetydiga fakta finns så är det lättare att argumentera utifrån patos och det kräver ingen egen kunskap på området, till skillnad från att argumentera utifrån fakta som kräver att man själv förstår sina argument.
Min poäng ovan var dock att om den ena parten har för vana att hålla monolog och litet intresse av att lyssna på någon annan, så är det väl inget skäl i sig att för dens skull hålla tyst bara för att det råkar vara förutsägbart att man har en annan åsikt (dvs förutsägbart om man struntar i varför).
LikeLike
Jag förstår din poäng och håller med. Det är viktigt att vara tydlig.
Samtidigt är det här med fakta ett gungfly och jag tycker att ditt inlägg har en vag insinuant underton som komplicerar meningsutbytet.
Jag hävdar rätten att vara engagerad och osäker samtidigt!
LikeLike
Det du tolkar som insinuant är nog snarare en kombination av observationer av debattklimatet och en allmänt cynisk inställning.
Att t.ex. radikalfeminismen försökt skaffa sig monopol på teoribildning i jämställdhetsdebatten och trycka undan andra teorier/tolkningar är ett rent konstaterande och inte något finns anledning att insinuera kring, den som tvivlar kan själv läsa t.ex. SOU 2004:121 där detta framgår med mer än önskvärd tydlighet.
Det finns också åtskilliga exempel på där tillgängliga fakta mörkas eller representeras felaktigt för att gynna en rent patosbaserad retorik även då fakta visar på en rakt motsatt slutsats.
Därmed inte sagt att det bör vara utgångspunkten i alla debatter, men det finns klart lägen där förhållningssättet jag beskriver ovan kan vara det mest konstruktiva av alternativen, dvs i form av det minst dåliga av ett antal rätt så usla alternativ.
Meningsutbytet gynnas framför allt av att meningarna framförs på så lika villkor som möjligt, men lika villkor innebär tyvärr inte alltid bra villkor.
LikeLike
Jo – jag känner igen beskrivningen och håller i stort sett med. I just den här frågan är det dessutom komplicerat att båda sidor hävdar strikt tolkningsföreträde på det vetenskapliga planet.
Det som kallad “indignationsforskning” är uttrest besvärande för de högskolor som bedriver sådan verksamhet – men jag tycker nog att kritiken mot genusvetenskapen ofta har satt sig på väldigt höga hästar och hamnat i knät på positivister och empirister. Den gamla motsättningen mellan naturvetare och samhällsvetare känns ganska förlegad. Det blir mer fotbollsmatch är diskussion.
LikeLike
Jag skulle nog inte utsträcka problemet riktigt så långt, men visst, tendensen finns där.
Vad det gäller kritiken mot genusvetenskapen och motsättningarna där så tror jag att de grundar sig i två saker. Dels har genusvetenskapen definierat sig själv som en antinaturvetenskap och använder närmast naturvetenskapen (och empirisk/positivistisk) som en variant på hin håle.
Dels så används genusvetenskapen som om den handlat om naturlagar, dvs som om det hade funnits tydliga samband mellan orsak och verkan, samtidigt som man försöker skydda sig från kritik genom att åkalla postmodernism, samhällsvetenskaplig tradition av perspektivbaserade förklaringsmodeller mm.
LikeLike
Bra sammanfattning!
Det finns säkert utrymme för bitterhet och hämndlystnad. Nu gäller det att bryta den onda spiralen och se om det finns någonting att bygga en framtid på.
Jag ser att revanschism är en stark drivkraft, men försöker undvika att dras ner i det spelet. Men det lockar.
LikeLike
Appropå Birgitta Olssons Twitter inlägg.
Länken leder inte till en video. Däremot till en sida som i sig själv extremstrålar kvinnliga stereotyper. Är verkligen alla kvinnor nu förtiden sk vackra “snyggtjejer”.
Jag som hade fått för mig att normalfördelningen även gällde för kvinnor.
Snälla. Jag ber på mina bara knän. Kan inget få vara så där lite lätt ostajlat och grått och trist nu för tiden. Måste allt se ut som en färgbomb tagen ur Lego och Barbies broschyrer.
LikeLike
Så här ser tex en sida ut från Stanford som förklarar Blackman Harris fönster inom signalteorins arena.
Skönt ostajlad:
https://ccrma.stanford.edu/~jos/sasp/Blackman_Harris_Window_Family.html
LikeLike
Hmmmm – jag var nog sjuk den dagen då vi gick igenom just den teorin!
LikeLike
Det spelar ingen roll. Det var det ostajlade utförandet som var så härligt.
Vill man ha tjusiga ordningssamma miljöer skall man med stor sannolikhet inte välja akademisk forskning inom naturvetenskap. (undantag möjligen medicinforskning)
På akustikinstitutionen på Chalmers vinner snarare den som städade för 10 år sedan. Pappershögarna skymmer utsikten. Vaa! Finns det fönster! Det har jag aldrig tänkt på förut. Så var det i vart fall när jag bevistade den arenan.
Olle Häggström en av Sveriges skarpaste hjärnor inom logik och statistik har också en sån där befriande hemsida.
http://www.math.chalmers.se/~olleh/
LikeLike
Det finns något klosterlikt över det du beskriver.
Går det att skilja ut purismen från romantiken? Jag får en liten upplevelse av Hesses Glaspärlespel med hängivna munkar som tjänar en Gud kallad vetenskapen.
LikeLike
Du har nog lite rätt. Jag känner igen mig själv.
Jag är akustiker, jag gör min plikt åt landets befolkning.
Tydlig attitydskolning Chalmers 76-80.
Lite som det där att bli Fallskärmsjägare i Karlsborg.
Jag vet inte om samma förhållningssätt fortfarande existerar.
Vetenskaplig asketism. Ytlighet, tillgjordhet och förljugenhet måste med alla tillgängliga medel bekämpas.
LikeLike
Mats
Det är bara för ett otränat öga det där kan mistas för purism. Jag sov visserligen också på just den lektionen i signalteori, men jag tror jag förstår det som Anders ser. Som ingenjör så känner du igen dina formler, du vet komplexiteten bakom varje tecken i formeln, du visualiserar dess sammansatta helhet och du känner vagt dess begränsning. De behöver inte presenteras av vackra damer i ett lull-lull av krimskrams. De har sin egen inre skönhet.
Det finns inte så mycket romantik över det hela, om man nu inte tolkar symboler som ett uttryck för romantiken. Som ingenjör tror jag dock inte man hinner se Gud bakom formlerna. Snarare är dessa (jag hörde en genetiker kalla sin vetenskap på Skavlan) som en varm och mjuk kofta som skyddar dig mot en kall och hård omgivning.
Det blev pretantiöst, men det är ju trots allt midsommar.
LikeLike
Både Mars och Mats har rätt. Båda tolkningarna får plats i min hjärna. Både klostret, plikten och formlernas rena skönhet. Gud är däremot ersatt av naturens skönhet.
Nog är jag dessutom lite av en purist eller möjligen minimalist. I allt utom mat. Då är jag gormand. Ju mer smaker desto bättre.
LikeLike
Ah – ni förför mig med era ordmassor! Snart kommer jag också dyrka naturvetenskapen i skön förening med entreprenörskapet på samma sätt som dagens glada sommarpraterska!
P.S. Jag trodde bara att gourmanden ville ha mycket mat – Anders menar att han vill ha många smaker. Här finns en del intressanta nyanser att gräva i!
LikeLike
Ja men frugan säger att jag måste äta mindre. Därför skrev jag det som är moraliskt tillåtet: dvs mycket smaker.
LikeLike
En artikel om “Team Woman” och “Team Her Man”.
http://curmudgeonloner.wordpress.com/2011/10/31/team-woman/
Mycket intressant.
LikeLike
De här generella beskrivningarna kanske kan hjälpa någon att sätta ord på sina erfarenheter, men det finns något deprimerande i de tvärsäkra utsagorna om hur män och kvinnor egentligen är.
Men lite kul.
LikeLike
Jag kan ändå inte låta bli att reta mig på Birgitta Ohlssons kommentar. Den gnager i mig. Efter att ha sett denna vetenskapsfientliga smörja till reklamfilm, är alltså hela hennes invändning att den är lite väl könsnormativ.
LikeLike
Jag läser tråden och gillar draget av passion inför det naturvetenskapliga fältet. Lika mycket tycker jag om Helenas försvarstal för språk!
http://helenavonschantz.blogspot.se/2012/06/varfor-maste-spraken-jamt-forsvaras.html?m=1
Nyckelordet är nog hängivenhet.
LikeLike
Har ni läst Sannas krönika i dagens SvD? Om inte håll tillgodo
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vetenskap-for-dig-som-vill-gora-ditt-eget-nagellack_7302527.svd
LikeLike
Bollen var milt sagt upplagd!
LikeLike
Precis!!
LikeLike
Den där filmen säger inget om vare sig kvinnor eller män, men den säger något om EU och den säger något om fördomar som florerar. Precis som de föraktfulla svenska reaktionerna säger något om svensk korrekthet och självgodhet.
Den här tråden var däremot lustfylld och tankeväckande läsning i härlig konstrast till normativ film och normativa reaktioner. Tack.
Och för länk, Mats. 🙂
LikeLike
Tack själv Helena!
Det känns väldigt bra att vi kan prata om de här svåra frågorna utan att glida ner i polariserade beskrivningar – samtidigt är det nödvändigt att lufta argumenten.
LikeLike
Tänk så olika vi läser. Själv klarade jag inte ens av att springa på bollen “kvinnlig röst” ovan just för att vissa kommentarer var så fullproppade med generaliseringar, polariseringar och för mig fullkomligt främmande beskrivningar av “hur kvinnor funkar”.
LikeLike
Se det som en motpol till det som kallas kritisk maskulinitetsforskning? Antagligen är vi mer vana vid de generaliseringarna, men det är delvis som låtsasvetenskapliga jargong.
Lite som ett spel, lite på låtsas. Jag tycker nog att det fungerar på avstånd.
LikeLike
Om man återgår till rubriken så vill jag minnas att det norska Gnistprojektet som går ut på att rekrytera fler till lärarutbildningen inte tänkte till alls för att värva just män men ändå lyckades öka andelen manliga sökande. Kan ju bero på att det fanns ett överskott av män i gruppen som “normalt sett” inte skulle ha sökt. Med tanke på att söktrycket till ingenjörsutbildningarna inte heller är nåt vidare kanske man ska köra samma strategi. Marknadsför själva yrket, utan att lägga så mycket möda på kön, så söker nog fler av båda könen och bland tjejer finns då på samma sätt fler “latenta” sökande.
LikeLike
Så uppfattar jag också den framgångsrika norska strategin. Kanske med en liten vinkling mot frihet, natur, estetik och idrott?
LikeLike
Anna förespråkar således det jag alltid förespråkat.
Dvs att evolutionära processer (sexuell selektion) skall ha sin gång helt utan ideologiska stereotypa föreställningar.
LikeLike
En komplikation är tanken på att låg lön är något moraliskt bra – hon har valt yrket för att hon älskar barn. (medan männen skulle vara besatta av lön och status).
Fördomen är lika förnedrande för båda könen!
LikeLike
Nej! Det är kvinnorna som är besatta av män med hög lön och status. Män gör bara vad de måste fast de kanske hellre vill göra något annat.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/diskande-man-tycks-vara-lyckligare
LikeLike
Se bara här. Ett ytterligare bevis för denna hypotes.
http://www.dn.se/kultur-noje/malin-ullgren-jag-far-hogre-puls-av-att-vara-i-samma-varldsdel-som-don-draper
LikeLike
För egen del tänker jag att ju mer man generaliserar, desto färre är det som känner igen sig. Både i “Science is a Girl thing” och i Anders/Lawassas/Johans beskrivningar av kvinnlig statusjakt via präktig avkomma och rik avelspartner. Ja, jag ser också sådana kvinnor omkring mig – men jag skulle påstå att de flesta istället ser ner på dem, alltså kompisen med en fil mag som lägger sin tid på två halvvuxna ungar, skolans föräldraförening och att serva en make de få stunder han visar sig i landet – hon står knappast högst i status i vår vänkrets, vare sig bland kvinnor eller män. Snarast anses det så pinsamt så ingen ens vågar fråga hur hon tänker… Men de finns säkert de som anser att hon uppnått höjden av lycka…
LikeLike
Anna
Du har rätt. Vi håller på med generaliseringar. Tur är väl det.
Annars så vore det ett rätt tråkigt samhälle att leva i och jag hade bevisligen inte kunnat leva ihop med min fru ända sedan 1975.
Men samtidigt så kanske detta bara är en självklar rekyl.
Dvs att vi män börjar känna ett behov av att bunta ihop kvinnliga stereotyper eftersom vi de senaste decennierna blivit utsatta av den “feministiska ångvälten” där vi buntats ihop till en stor hög av patriarkala förövare.
Det har du kanske inte känt av eller upptäckt eftersom du är kvinna.
I media har det lugnat sig en aning den senaste tiden. Men det räcker med att vi går tillbaka till hösten 2011 så var det så att det varje dag skrevs eller uttalades att män som grupp var “ond” och bar ansvaret för alla kvinnliga utsattheter.
Just nu när jag skrev detta så var det en dam i P1 som sa ordet “genusstrukturer”. Dvs en jakt på stereotyper.
Nu handlade det bara om sallad. En genusstruktur.
LikeLike
Alternativet till de pompösa generaliseringarna är ett strikt personligt tilltal – att alltid enbart tala som individ och hoppas att någon ska känna igen sig.
Själv nickar jag instämmande åt Annas beskrivning och är ständigt förundrad över myten att män alltid skulle tända på korkade brudar med långt hår och stora bröst. Den sortens myter tror jag att kvinnor upprätthåller – mina manliga vänner är nog lika generade som Annas vänner inför sådant beteende?
LikeLike
Vi kanske skulle bli bättre på att tala om hur det “kan” vara istället för hur det “är”…
LikeLike
Mats
Problemet är ju att det verkar finnas en kraft som drar åt det håll som du beskriver. Se hur TV – mediet fungerar.
Är det inte alldeles uppenbart att “snyggbrudar” vinner allt större segrar i TV och tom i mitt kära SVT.
Jag retar mig något oerhört på detta och då av flera orsaker.
Dels för att jag inser att “snyggbrudar” ges makt och påverkar vår kollektiva samhällsattityd.
Jag gillar för all evighet osminkade och ostajlade kvinnor som liknar mitt ungdomsminne från 70 talet.
Det här är något mycket bättre än Lady Gaga och summan av spacklade donnor.
Denna process pågår dessutom med allt större kraft fast alla snackar genusstrukturer. Morsning i analyscentralen.
Förlåt Anna. Men om du inte ser den kraft som jag beskriver så måste du vara blind.
Det är ingen stereotyp. Det är ett statistiskt faktum.
LikeLike
Själv tittar jag ju mest på sport, och där är ju utvecklingen snarare den motsatta. Inte att tjejerna blivit fulare då, men att de nu även får vara experter och inte bara “reportrar” eller “sporthallåor”. Dock väntar vi ännu på den första kvinnliga fotbollskommentatorn. (Eurosport har dock en i tennis.)
Jag tycker inte att min TV svämmar över av “dumma snyggbrudar”, men vi kanske tittar på olika kanaler eller vid olika tillfällen. (På TV-shop och “ring och vinn” finns dem, men det tittar väl ingen av oss på hoppas jag.)
Två saker till, sen ska jag hejda mig:
1. Jag tror att även männen blivit “snyggare” i TV, och om inte så har ju kvinnor i årtionden dreglat över Sören Holmberg under valvakan.
2. Jag är övertygad om att många av de snygga brudarna också är kompetenta (kanske högre krav på detta än bland männen?). Själv hävdar jag envist att jag är ett levande bevis för att man kan vara både vacker och intelligent 😉
LikeLike
Nej Jag menar inte TV shop. Jag pratar om SVT och TV4 . Några andra kanaler tittar jag inte på.
Damfotboll är jag ganska okunnig om. Finns det inte kvinnliga fotbollskommentatorer? Varför då?
LikeLike
Man måste väl kunna tala om samband och konsekvenser i samhället utan att göra dem till någon sorts personangrepp. Jag tror inte alls på att bara ta upp problem där man kan bevisa att en enskild individ gjort sig skyldig till beteendent.
Det är inte på individnivå som problemen finns utan när stora grupper beter sig väldigt likartat och inte vill inse konsekvenserna av detta.
Vi behöver inte tala om hur det “kan” vara, det är ingen tvekan om hur det “är”, det vi inte vet är hur varje individ passar in där och att ändra värderingar handlar ändå väldigt lite om att attackera enskilda personers livsval eftersom det är ganska kontraproduktivt.
LikeLike
Viktig fråga Johan!
När jag möter nya lärarstudenter brukar jag tala om hur statistiken för avbrott är. Jag antyder att de kommer att få mycket positiv respons inledningsvis – men att det också finns andra mer problematiska sidor som vi borde prata mycket om.
En del studenter gillar inte att se sig som del av gruppen män – de har valt utbildningen för att slippa kategoriseringen och då blir de här påminnelserna smärtsamma.
LikeLike
Det är ju just dessa kollektiva grupprocesser som förändrar arenor och samhällen. Ingen har egentligen någon koll på de biprodukter som skapas.
Två sådana biprodukter är att männen flyr skolan och att skolan flyr de kunskaper som primärt bygger välstånd.
Att kommersiell radio o Tv skulle skapa grupprocesser som odlar ytlighetskulturer som tar makten över fördjupning och långt tänkande kunde min högra lilltå räkna ut redan 1987.
LikeLike
Men det är ju trots allt bara individer som kan bidra till förändring, så om generaliseringarna gör att ingen känner igen sig så kanske de är till ingen nytta…
Varför klumpa ihop grupper och sätta etiketter på dem, varför inte fråga sig varför vissa “företeelser” uppkommer och vad vi själva kan göra för att motverka dem om vi upplever dem som felaktiga? Varför söker vissa yttre bekräftelse när andra tycks klara sig bra med att vara nöjda själva? Om jag retar mig på att män tycks få status genom en snygg fru medan kvinnor får det genom en rik man – hur förhåller jag mig då till detta i min vardag? Till exempel i mitt möte med barn/elever. Vilken reaktion visar jag när den nyvunna manliga vännen visar sig tjäna en tredjedel mindre än sin fru? Hur tänker jag innerst inne när en rik och framgångsrik man visar sig ha en alldeles alldaglig fru med grå strån i håret och en och annan rynka? Fixar jag att tänka att Zlatan säkert valt Helena för att hon är en juste, reko och smart tjej – trots att hon ser ut som en WAG personifierad?
LikeLike
Om det är media som styr oss eller vi som styr media – det låter som dialektisk grundkurs och jag tror att den sene Marx försökte förklara hur komplicerat det var och därför omöjligt att reducera historien till det ena eller andra. Dessutom passade han på att ta avstånd från enkla speglingsteorier och det är därför intressant att försöka fånga individens frihet som avgörande faktor.
Fast idag kallas det nog aktörskap och är något fint som vi kan uppnå när vi har genomakådat strukturerna.
Samtidigt är det, precis som Anna beskriver,msvårt att frigöra sugvfrån de här mönstren som tycks fortplanta sig av egen kraft.
Vi skulle gärna vilja kunna dra en skarp gräns mellanvetenskapliga sanningar (beprövad erfarenhet?) och vanliga fördomar. Min tes är att vi får lära oss leva i det här gränslandet och att vi klamrar oss fast vid våra föreställningar som vore de vrakspillror efter ett skeppsbrott.
Zlatan beskriver verkligen Helena som en mycket stark och självständig kvinna i boken. Lite över hans klass och svår att kontrollera, men porträttet är beundrande.
LikeLike
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mem
LikeLike
Anna
Det är individer I GRUPP som kan bidra till förändring genom att de delar värderingarna som förändringen försöker uppnå, inte för att de som individer hånas eller skuldbeläggs för att de redan är perfekta.
Det är inte speciellt meningsfullt att t.ex. gå ut till unga kvinnor och kalla dem sexister och roten till allt ont för att de vill bli sjuksköterskor eller “arbeta med människor”. Däremot kan man diskutera värderingarna och fördomarna som ligger bakom de valen, bl.a. genom de konsekvenser de innebär för dem som individer och för samhället. Gör man det dessutom när de unga männen finns närvarande så är det också svårt för dem att senare hävda att konsekvenserna egentligen är männens fel och att de är helt oskyldiga till sina lägre löner t.ex..
LikeLike
Jag förstår din poäng – och hör invändningarna torna upp sig. Att antyda att en grupp inte är heeeelt oskyldig tycks mig vara en bra väg, om vi nu måste tänka skuld.
LikeLike
Man måste inte tänka skuld efter att valen gjorts, speciellt inte för vad någon annan gjort, däremot kan man tänka konsekvens innan valen görs.
LikeLike