https://twitter.com/nietzschequotes/status/212366749193089025
Jag brottas med det här. Vad är det som gör att just jag tror att mina texter behövs?
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
https://twitter.com/nietzschequotes/status/212366749193089025
Jag brottas med det här. Vad är det som gör att just jag tror att mina texter behövs?
Tysta tankar 
Du själv! För ingen annan hade skrivit det du vill förmedla;)
LikeLike
Om detta är ett citat, visar det bara att även berömda filosofer kan vara otroligt korkade!
Ursäkta men dina texter “behövs” inte. Din röst finns med i ett samtal, kanske inte riktigt som om du sagt det eftersom vi alla — även du själv — kan komma tillbaka till det du “sagt”. Och Google har nog en kopia av det här inlägget, om du i ren skam skulle få för dig att ta bort det. 😉
LikeLike
Nietzsche är en utomordentligt irriterande figur. Motsägelsefull och uppordrande.
Tanken på att analysera skrivande utifrån moraliska aspekter är både lockande och nedslående. Jag försöker odla mitt lättsinne och undviker gärna att gräva i drivkrafter – men frågorna återkommer med obehaglig envishet.
På ett plan finner jag det pompösa dragen stötande och är rädd att texten på något sätt ska bli jag. De där statiska spåren som många tar på så stort allvar hotar att bli viktigare än just det som du beskriver som ett samtal.
Jag famlar efter Jesper Svenbros Myrstigar och funderar över varför Sokrates inte ville teckna ner sina dialoger. Texten reducerar mottagaren till – mottagare. Idag finns det hopp om att återskapa dialogen, men när jag läser reaktionen på min text om män i förskolan känns det som om kommunikation är mycket riskabelt och ansvarsfullt.
Jag borde nog tveka mer.
LikeLike
Det där är rent skitsnack. Det finns skickliga författare som aldrig tyckte att de var bra nog. Resultatet är att de skrev mycket mindre än de kunde ha gjort och borde ha gjort. Ett exempel på det är franska författaren Prosper Mérimée.
LikeLike
Jo, det är säkert sant och jag vill verkligen inte belasta världens skribenter med ytterligare prestationskrav. Men ibland står jag på jobbet och tittar på bokhyllan med mängder av pedagogiska facklitteratur och tänker tyst:
– Alla dessa böcker… Hur tänkte författarna? Vad fick dem att tro på värdet av att skriva ner sina tankar och trycka upp böckerna?
Min respekt för den traditionella boken minskar snabbt. Kanske är det mitt sätt att bearbeta det dåliga samvetet inför all oläst litteratur.
LikeLike