Frågan om disciplinering är alltid närvarande. Så leker barnen i Nordkorea.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Frågan om disciplinering är alltid närvarande. Så leker barnen i Nordkorea.
Tysta tankar 
Dom verkar åtminstone ha råd att gå i musikskola i nordkorea många barn i sverige har inte det
LikeLike
Jajamen – det är nog sant. Frågan är om det är en sådan kulturskola vi vill ha i Sverige?
LikeLike
Bevaro oss väl. Du skulle vi inte ha en Loreen!
LikeLike
Hur vet du det?
LikeLike
De kan spela i varje fall. Men som det verkar är de bra på att spela på ett organiserat sett. Påminner lite om skolorna i Kina. Förfälligt mycket innantill. Var är lusten och kreativiteten?
LikeLike
Kan man verkligen avgöra, utifrån ett klipp från en uppvisning, något om nivån på lust och kreativitet i den vardag som finns utanför uppvisningstillfället, eller är det månne föreställningar dels om hur ‘barn måste få vara barn’, som vore de i första hand en annan sorts varelser och i andra hand människor, dels om hur saker och ting görs långt därborta i de främmande skrämmande länderna på andra sidan jordklotet?
LikeLike
Menar du att vi demonisera den här disciplinerade aktiviteten i syfte att romantisera vår frihetliga kravlöshet
LikeLike
Jag menar att det är en god idé att åtminstone reflektera över att det finns en möjlighet att så kan vara fallet.
LikeLike
Idag är du väldigt mild!
LikeLike
Det är också en överlevnadsstrategi
LikeLike
Jag gillar även den sidan!!!
LikeLike
Jag tror inte jag riktigt förstår vari det förskräckliga består? Är det alltid fel med barnstjärnor? Vid vilken ålder tycker vi i.s.f. det är ok att en ung människa excellerar i något avseende? Hur ser den ut den där ekvationen där faktorerna ålder, disciplin och lycka ingår? Och vem ska avgöra vad maximal lycka är?
Bara lite undringar från sidlinjen.
LikeLike
Jag tycker vi kan utgå från att det finns en produktiv motsättning mellan frihet och prestation.
Antagligen olösbar eftersom frihet förutsätter någon form av erövrad skicklighet!
LikeLike
“Living so free is a tragedy when you can’t see what you need to see” /Spider One
LikeLike
Min tes är att vi underskattar andras behov av frihet – men har svårt att acceptera begränsningar av den egna.
När det gäller högre utbildning är det en mycket spännande fråga – i vilken mån ska vi låta deltagarnas intressen och erfarenheter styra kursernas upplägg?
LikeLike
Det kan vara så att det blir svårt att hitta balansen om man utgår från sitt eget behov av frihet. Frihet utan ansvar slår snabbt över i något annat. Att balansera sitt eget behov av frihet med respekt för andras motsvarande behov kräver både kunskap, insikter och mognad,
Det kan vara så att det blir lite enklare om man närmar sig situationen från andra hållet, och funderar över hur man själv kan agera så att man ger andra utrymme för sin frihet.
Vad gäller högskolan – vore det inte lite läckert med ‘i hög grad’? Tänk vilken omväxling vi skulle få i kunskaperna här i världen, det tror jag vore bra för oss allesammans!
LikeLike
URLÄCKERT!
LikeLike
^^
LikeLike
Jag anar att det betyder något?
“Jag spetsar öronen”
LikeLike
snarare *jag höjer ögonbrynen i en uppskattande nickning*
LikeLike