Jag är rädd att glädjen över att kunna beskriva “lärande” med ord inbjuder till högmod.
Studenter berättar om rektorn som prisar luciafirandet som ett “lärandetillfälle” och jag tolkar ovanstående tweet som ett diskret avståndstagande från en skolkultur som dyrkar målen mer än livet.
Nu tänker jag tillbringa en timme i mållöst tillstånd.
Tysta tankar 
Jag har precis fått insikten att avsnittet heter “Utveckling och lärande”. Men varför talas det inte något om utvecklingen? Varför är det bara kunskapen som värderas högt? Är barn personliga utveckling så ointressant och marginaliserad?
Det var som vi i något av din tidigare inlägg pratade om att det finns genuspedagoger men inte solidaritetspedagoger. Varför inte de då?
LikeLike
Jag har jobbat i en kurs som hette så – men kan inte skryta om att ha förstått skillnaden. Går det att tänka sig lärande utan utveckling? Går det att tänka sig lärande utan utveckling?
Jag misstänker att författarna avser lärande som något kognitivit och utveckling som något fysiskt kroppsligt. Den här distinktionen leder till svåra inre motsägelser och är helt oanvändbar för att diskutera kunskap ur ett djupare perspektiv.
Nu vill jag prata om inforemllt lärande!
LikeLike
Jag försökte lansera tanken på Klasspedagoger som skulle försöka övertala barn och pedagoger att klasstillhörigheten egentligen inte spelade någon roll i skolan. (allt handlar om förväntningar).
De flesta förstod att jag skojade – dumt.
LikeLike
För många tycks diffusa begrepp vara lösningen på allt. Ökad kunskap är en del av människans utveckling. Det gäller att inte plottra bort begreppen.
LikeLike
Kunskap är väl ett av de allra mest svårfångade begreppen vi har att brottas med. De där fyra F:n är en banal dekonstruktion av något som inte bör delas upp. Risken finns att någon verkligen tror att det är möjligt att hålla isär de här aspekterna på kunskap.
LikeLike
Pingback: Lärande och utveckling eller tvärtom « Maths hörna