Det är intressant att se svensk skolpolitik som en fördröjd spegling av den engelska. Vi ligger några år efter och i England ifrågasätts inspektioner och detaljstyrning. När det gäller segregation sprider sig uppgivenheten. Nu väntar vi på lokalkrisen.
Jag behöver hoppfulla nyheter och sneglar på amerikanska försök att motverka segregationen:
Tysta tankar 
Jag har lite svårt att förhålla mig till den hållning du visar upp här – att sitta småförnöjt nickande och invänta den stund när man kan säga ‘vad var det jag sa’ faller sig inte naturligt för mig. Vore det inte rimligare att dra lärdom av det som redan skett, även om det skett på annan ort, och agera utifrån det man kan lära av andras misstag?
LikeLike
Jag känner inte igen mig i din beskrivning som småförnöjt nickande. Problemet är att den svenska skoldebatten är hopplöst provinsiell och att ytterst få orkar lyfta blicken mot länder som brottas med samma problem som England.
Samtidigt tycks det vara ytterst svårtnatt lära sig av andras misstag och många har investerat stort i att marknadsföra den enegelska modellen här.
LikeLike
I England försöker man lösa sina “provinsiella” problem. I USA försöker man lösa sina “provinsiella” problem. Så det är väl bara för Sverige att försöka lösa sina problem. För vi kan tyvärr inte lösa deras och de kan inte lösa våra.
LikeLike
Ändå är lockelsen stor att importera lösningar.
LikeLike
Kanske kan man få för sig att England och USA ligger “före”. Men dom har ju sina problem. Fast de talar importörerna tyst om. Dom vill ju kränga sin smörja till oss.
LikeLike
Just England och USA utövar en nästan oemotståndlig lockelse. Just nu är kollegan i Newcastle – det är inte så mycket glamour kvar inom skolväsendet där.
LikeLike
Det är nog ett långsiktigt mål. Dagens högskola bygger 10-veckorstänkande.
LikeLike
Men det måste väl ändå vara möjligt att tänka själv? Men det är kanske inte så flashigt? Lösningarna känns väl kanske lite banala då.
LikeLike
Ibland får jag ett intryck av att det är ett koncept man gärna handskas lite varsamt med. Den som tänker själv har tagit på sig ansvar, och den som har tagit på sig ansvar har placerat sig i en position där h*n kan komma att ställas till svars för hur väl h*n tagit detta ansvar.
LikeLike
Jag är lite sträng i min definition av att “tänka”. Om du inte tänker själv tänker du inte alls. Det är alltså inte möjligt att någon annan tänker åt dig. Däremot kan de fatta beslut som du anpassar dig efter mer elller mindre beredvilligt.
På samma sätt menar jag att det “kritiska tänkandet” är det enda egentliga tänkandet. Den viktigaste funktionen är att ifrågasätta de sinnliga upplevelserna och försöka skapa ordning i den kaotiska floden av intryck.
Piaget beskriver hur utveckling handlar om att ersätta föreställningar om världen – för att vara beredd att överge dem måste man också vara kritisk mot dem.
LikeLike
Att vara kritisk är ett kritiskt begrepp i sammanhanget – det innebär ju inte, trots att det ibland nästan framstår så i det offentliga samtalet, att vara allmänt gnällig. I stället innebär det ett ifrågasättande, ett omprövande och en beredvillighet att ompröva sitt eget ställningstagande i frågan. Ibland leder det fram till att något överges, förändras, byts ut, bryts sönder, förkastas, lämnas därhän. Ibland till att något kompletteras, anpassas, modifieras men förblir.
LikeLike
Det kan också bli en obehaglig vana:
– Jag kritiserar, alltså finns jag!
LikeLike
Hur menar du, obehaglig?
LikeLike
Med det kritiska tänkandet som det sanna tänkandet och dess funktion, har du nog trasslat in dig filosofiskt. Jag skulle vilja se dig trassla ut dig i ett undersökande inlägg här på bloggen. 😉
LikeLike
Jag misstänker att du har rätt. En radikalskepticism (Finns jag – finns världen) brukar avslöja sig som en ganska barnslig pose av begränsat värde när det gäller att hantera vardagen.
Däremot tror jag att kritiken av tänkandet (rationaliteten) som kunskapsväg är viktig. Även om hjärnan är duktig och underbar är det ganska primitiva kartor om värden den producerar.
Just nu är jag nog i tröttaste laget och skulle nog behöva traggla mig igenom den filosofiska grundkursen för att inte bli avslöjad som klåpare.
Min grundinställning är ganska naiv – i brist på bättre litar jag på minna sinnen och drar mig inte för att använda tveksamma begrepp som intuition. Men egentligen ser jag mig som en del av en mänsklighet som hela tiden överskattar sin förmåga att verkligen begripa tillvaron och dess ytterst eventuella mening.
Särskilt besvärande blir det när vi försöker beskriva samband och kausalitet.
LikeLike
Jag skulle nog inte helt lita på mina sinnen heller. Dom har en tendens att förvränga verkligheten ibland. Då behöver jag stilla mig och fundera lite på vad som egentligen hände.
Tyvärr är vi predisponerade att söka orsaksamband. Det ingår i vår natur, även om det leder fel ibland.
Dessutom: strunt i filosofikursen, tänk själv! 😉
LikeLike
Högskolan romantiserar om att vara medveten och att reflektera – jag går åt andra hållet. Gör saker och ser vad som händer. Ibland lär jag mig något – oftast inte.
Men jag tror alltid att det ska ske.
LikeLike
Bara för att det görs mördande reklam för lagom söt konserverad gröt behöver man inte köpa.
Och inget hindrar att man faktiskt lyfter sin egen blick från det provinsiella perspektivet och till och med pratar om vad man ser. Kanske följer fler efter och blir nyfikna om man börjar?
LikeLike
Jo, det är väl det vi gör?
Jag försöker dölja min otålighet och ilska bakom ett resonerande tonfall. De här utblickarna är väldigt nödvändiga. Nästa vecka tar vi emot studenter från Kanada/Onraio. Jag ser fram emot att diskutera utbildningspolitik med dem!
LikeLike
Gör vi? Ja men då så. Vad tror du om att vi slutar pusta över provinsialismen och i stället lyfter in det internationella perspektivet i debatten som vore det självklart och intet att yvas över?
LikeLike
Jag tror att det internationella (på samma sätt som det historiska) är extremt viktiga – särskilt i en tid då skolpolitiken andas nostalgi.
Men vi kommer inte undan tanken att skapa en skola som är anpassad till våra specifika förutsättningar – i framtiden!
Vad är det för fel på att yvas? Det borde vi göra oftare!
LikeLike