Just nu läser jag studentarbeten som beskriver dokumentationens betydelse och de flesta studenter har duktigt lärt sig att i förskolan är det INTE barnen utan verksamheten som ska bedömas.
Min insinuanta fråga är då: hur vanligt är det att pedagoger filmar varandra i syfte att värdera den egna pedagogiken?
Tysta tankar 
*ser fram mot att få ta del av svaret på frågan*
LikeLike
Det kan man undra. Fast det är dok barnens progression som är avgörande för om verksamheten lyckas inte föreskolläraren.
Och din fråga i rubriken. Det är nog dåligt ställt med kunskapen om läroplanen både i förskolan och skolan.
Man har inte sällt sig den enkla frågan: Hur gör vi för att arbeta enligt riktlinjerna för normer och värden? och upprepa den per huvudmoment i läroplanen, fast byta “normer och värden” till rubriken på aktuellt huvudmoment.
LikeLike
Jag har hört att det finns utrymme för utbildningsinsatser?
LikeLike
Helt klart!
LikeLike
Läroplanen är ett visionsdokument. Den innehåller inga mål eller detaljerade planer, metoder eller tekniker. Det finns heller ingen vetenskaplig konsensus om hur vi ska jobba med de olika delarna i läroplanen. Vi pratar inte kirurgi här. Så frågan är hur vi faktiskt ska följa läroplanen.
Nej, det är inte vanligt att folk filmar sig själva. Sånt är skrämmande! Förra året gjorde dom det på en grannavdelning. En av dom drog slutsatsen att hon inte borde jobba i branschen, för hon lyssnade inte på barnen. Det blev ett brutalt uppvaknande! 😉
Sedan kan jag säga att det inte är vare sig barnen eller verksamheten som ska utvärdera, utan den pedagogiska dokumentationen.
LikeLike
Aouch! Våra studenter ser ofta ganska förnärmade ut när jag föreslår att de ska filma sig själva.
Men hur menar du? Är det dokumentationen som ska värderas? Den är väl bara ett redskap för den heliga reflektionen?
LikeLike
Det blir ett väldigt fokus på dokumentationen, inte som ett redskap utan som ett mål i sig. Målarbete och reflektion över den egna praktiken ser inte jag mycket av. Allt är mycket konkret.
LikeLike
Håller med! Det känns som om syftet ofta är oklart och många tycks känna stor olust inför uppdraget att koppla det insamlade materialet till diskussion om verksamhetens mål.
LikeLike
Det är svårt att på ett sakligt och neutralt sätt skärskåda sig själv och det man gör. Det kräver ett visst mod att utsätta sig för det. Tyvärr blir det ofta ett lite för stort inslag av moraliserande över sig själv.
Dessutom blir det ofta att man ändå hamnar i diskussioner kring barnen och man ser inte hur man själv påverkar och formar de små. Att man själv skulle ha ett inflytande på barnen utöver de samlingar och aktiviteter man ordnar, kan de flesta inte se. Diskussioner om barn bli ofta ett sätt att fly undan det ögonblick när måste vända blicken mot sig själv.
LikeLike
Väl uttryckt. En del blir kanske lärare för att slippa fundera över sig själv? Det är en roll som av tradition har legat nära makten. Det är nog så att besserwissrarna är öerrepresenterade inom kåren – och bland lärarutbildarna…
LikeLike
En riktig observation, tror jag. 🙂
Samtidigt är det väl så, att ska man bli en bra pedagog måste man kunna gå utanför sig själv, ta den andres perspektiv. Du minns vad Kirkegaard skrev? Så frågan är hur väl messerschmittarna är lämpade för läraryrket?
LikeLike
Frågan är väl om en verklig besserwisser VILL bli botad?
Jag tänker att ur ett konstruktivistiskt perspektiv klamrar vi oss fast vid våra föreställningar om hur världen ser ut. Varje gång det kommer nya intryck är det ett hot mot den mentala karta vi bär omkring i huvudet.
Så reflexen är naturlig – stäng ute det som stör!
LikeLike
Var någonstans i Lpfö 98 står det?
LikeLike
Problemet är väl att ni inte läser riktinjerna och vilka arbetssätt ni ska ha och på vilket sätt ni utvärderar och förbättrar det ni gör.
LikeLike
Skojar du nu Plura? Menar du att läroplanen anvisar arbetssätt?
Jo – det finns en del motsägelsefulla rekommendationer men grundtanken är fortfarande att pedagogen väljer arbetssätt.
Menar du att vi har gått från målstyrning till metodstyrning? Sådär lite i förbigående?
LikeLike
Som jag förstår dig, Plura, så skulle vi alltså inte läsa Läroplanen ordentligt. Tyvärr är det så, i min erfarenhet, att man inte lyfter blicken dit alls. Man jobbar på med sina små fragment av verkligheten och ser inte de stora linjerna. Kanske man inte ens kan förstå dom?
Men Läroplanen är ingen metodhandbok. Finns det några hjul, då får vi ändå uppfinna dom på nytt. Alternativet vore att göra läroplanen till en plan, som skolans läroplaner var i begynnelsen. Där fanns allt en lärare behövde veta om hur arbetet skulle bedrivas. Men jag tror inte vi är på väg tillbaka dit.
LikeLike
Mats, du som en begåvad man borde ha insett att riktlinjer är lika med processkrav. De är uppdelade i vad förskolläraren ska och vad arbetslaget ska. För att lyckas med det måste du ha ett arbetssät för att lyckas nå målen i huvudmomentet.
Maths, det är olyckligt det du beskriver. Tyvärr ser jag allt för mycken okunskap i detta ämne.
När jag pratade inför 500 förskollärare, vikarer och barnskötare som är på väg att bli förskollärare i Limhamn förra veckan fick jag i pausen passusen från en förskollärare att omgivningen tyckte jag stod och pratade om grundskolan. Hon bad mig speciellt att betona att det är massor av nya pedagogiska måste och att förskolan är en av tre skolformer. Inte någon slags omsorgsverksamhet som dagiset lämnat för 14 år sedan men inte riktigt förstått.
LikeLike
Plura, du som är en begåvad man 😉 borde inse att du här blandar ihop äpplen och päron. Att likställa riktlinjer med processkrav är en sak, att inte inse att processen inte nödvändigtvis pekar på ett arbetssätt en annan. Men jag tror jag förstår din poäng: det behövs att man pekar på något man gör i verksamheten, ett arbetssätt, som visar att man jobbar med läroplanen som ledstjärna. Då måste man närma sig verksamheten “uppifrån” och först göra klart för sig vad verksamheten ska utföra. Den infallsvinkeln har jag dock aldrig mött. Folk är inte så teoretiska.
Sedan har jag helt klart invändningar mot tydligheten i ansvarsfördelningen.
Jag vill protestera mot ditt marginaliserande av omsorgen. Har du en aning om det behov av omsorg, fysiska och mänskliga, som 1- och 2-åringar har? Det står dessutom i styrdokumenten att vi ska ge omsorg, även om pedagogiken fått ett defakto monopol i alla diskussioner. Det är två buggar i systemet att vi inte också har en “omsorgsplan” och att vi nu ska vara “skola” vilket inte speglar vidden i vårt uppdrag. Dessa buggar borde fixas fort innan ännu fler barn har hunnit ta skada! (Se min länk till Janne i kommentaren nedan)
LikeLike
Jag hörde Anna Ekström på nyheterna om hur den pedagogiska kvaliteten ska kunna garanteras. Hon var inte lika orolig för omsorgen.
LikeLike
Maths, jag har inte påstått att riktlinjerna innebär bara ett arbetssätt. Se mitt inlägg högre upp i tråden. Att riktlinjer är processkrav innebär inte att HURet ser lika dant ut i alla förskolor. Den varierar med pedgogiksmetod mm. Läroplanen har bara krav på VAD ni ska göra inte HUR ni gör det.
Visst behöver 1- och 2-åringar omsorg. Det är inte det jag säger. Utan att det finns en rivalitet mellan pedagogiken och omsorgen. Det är inte ett antingen eller utan både och.
LikeLike
Tack, Plura. Då tror jag vi förstår varandra. 🙂
LikeLike
Jasså?
LikeLike
På tal om hur vi vuxna påverkar barnen, kan jag rekommendera Jannes senaste inlägg “Relativt behov av stöd“.
LikeLike