Jens Liljestrand presenterar en antologi med män som brottas med mansrollen. Han är inte nöjd:
Jag skulle s å oändligt gärna vilja att fler män förmådde föra den jämställdhetsdiskursen på det här planet. Utan en sekunds tvekan skulle jag byta bort diverse SCUM-, hen- och hår-debatter, alla dessa ändlösa metadebatter om Axess-höger, Sveland-vänster och Karl Ove Knausgårds eviga babyrytmik, för en enda text där en man medgav att han – konkret, medvetet, personligen – utsatt en kvinna för någon form av kränkning. Inte för att jag känner någon längtan efter mänskligt lidande, utan för att det är omöjligt att komma vidare om vi inte kan råda bot på den groteska diskrepansen i de livsberättelser som alltid är utgångspunkten för genusdebatten. Hur kommer det sig att alla känner en kvinna som har blivit slagen, men ingen känner en man som slår? Att offret alltid är den bekanta, förövaren alltid den främmande?
En möjlig förklaring är att män undviker män som slår. Alltså blir våldet den ensamme desperate mannens handling – inte toppen på det våldsamma maskulina isberget. Men om vi vidgar definitionen av våld till att innefatta sporter med aggressiva inslag kanske det är möjligt att driva tesen vidare?
Den ende som finner nåd är Mikael Niemis berättelse om älgjakt:
Först där, i suget från de fria vidderna och den trygga bastugemenskapen och manlighetens alla falska löften, kan jag närma mig den verkliga smärtpunkten. Eller som Niemi skriver:
”När man gått vilse ska man stanna och koka kaffe. Man tar fram skogspannan, slår i en näve kaffe och ser lågorna slicka fram värmen. Då lugnar man ner sig. Då börjar man tänka igen. Man tittar bakåt i stället för framåt, det är ju trots allt därifrån man kommit.”
Hellre en ärlig mansgris än en hycklande botgörare?
Om den maskulina könsmakten inte tar sig värre uttryck än att vara nära naturen är jag beredd att hålla med.
Tysta tankar 
En annan möjligare förklaring är att män är mänskliga och vill tänka sig själva som personer som skulle ta avstånd från den man som sloge sin kvinna, och därmed inte kan föreställa sig att någon av de hyggliga nissarna i bekantskapskretsen någonsin skulle… Ty om så vore så bleve de antingen tvungna att ta avstånd från honom med allt vad det innebär, eller blunda med vidöppna ögon, fullt medvetna om att de blundade. Alternativt omvärdera sig själva, och såbt är tungt.
LikeLike
Det är jobbigt att blunda. Kanske särskilt jobbigt att blunda för de egna mörka sidorna – även om Freud förklarade att det delvis är en nödvändighet för att fungera.
Mitt problem är att jag har mycket svårt att visualisera på vilket sätt jag vinner på att andra män misshandlar och våldtar. I vilka situationer hjälper det mig?
LikeLike
Alla förlorar på övergrepp, och som samhälle har vi allt att vinna på att hantera dylika tendenser. Skulle någon söka efter en möjlighet att finna personlig vinning i detta skulle den personen omedelbart sjunka i respekt hos mig på blotta sökandet, vare sig h*n finner något eller inte. Fast det rör sig kanske snarare om en olycklig formulering just här, gör det inte?
LikeLike
Grundantagandet tror jag du känner igen – att män som generell grupp vinner på den lilla våldsamma andelen mäns brott.
Anklagelsen skulle då vara att vi som inte slår eller våldtar skulle vara ovilliga att bekämpa (eller ens se det) eftersom vi på något (för mig osynligt) plan skulle tjäna på att de här maktförhållandena upprätthålls.
Kommer du ihåg diskussionen om filmen Play, där fyra mörkhyade ungdomar tvingar av svenska ungdomar värdesaker genom att representera ett dolt hot. De behöver inte uttrycka sin farlighet. Är det så Liljestrand beskriver den manliga makten? Som en underförstådd möjlighet.
LikeLike
Det grundantagandet du beskriver, är det ett rimligt dylikt, menar du?
LikeLike
Jag tror att det finns patriarkala kulturer där det finns som starka mönster och traditioner. Min bild är att dessa upprätthålls av både kvinnor och män i en sorglig symbios. Präglar det mig? Finns det en underförstådd förväntan på att jag ska leva upp till den här maskuliniteten? Antagligen har jag andra föreställningar som är kopplade till manlighet (att försvara och försörja sin familj) som tangerar patriarkala idéer.
Men jag har svårt att översätta det till min värld.
LikeLike
Att mönster upprätthålls beror på väldigt många olika saker, där den faktiska, fysiska detalj som skiljer män från kvinnor är en av de allra minsta. Det är lätt, så bedrägligt lätt, att skjuta ifrån sig, exotisera, de där andra kulturerna, de där andra på andra plataer som inte har med oss att göra. Man bygger en relief att kontrastera sig själv mot.
Det är svårare att se att det den som man faktiskt känner själv, den man kan identifiera sig med, kanske ser upp till, och gärna vill fortsätta ha i sitt liv, gör går över gränsen för vad som är ok. Det blir lätt bagatelliseringar, ett resonemang om enskilda händelser trots att mönstret egentligen är tydligt.
LikeLike
Jag ser din poäng och känner igen den från samtal med män som lever och arbetar i kvinnodominerade miljöer. De tycks ofta ha ett behov av att markera en manlighet – kanske beroende på att de i vardagen försöker leva upp till en annan norm. Anpassningens pris?
Den här bilden av män som trivs bäst i naturen där de får vara sig själva (Norrlands guld) medan den moderna kvinnan villigt låtit sig förföras av ytans tyranni – är den sexistisk?
LikeLike
Nej. Den är romantisk, den är en saga som säljer öl för att den säljer ett ögonblicks eskapism. Reklam fungerar inte för att den speglar verkligheten, reklam fungerar för att den inte speglar verkligheten.
LikeLike
Sann eller inte – det är en lockande bild och jag tror vi är många som kittlas av tanken på att det någonstans finns en plats där vi verkligen får vara oss själva.
Men det handlar väl om hur vi låter oss fångas i stereotypier eller om vi hämtar kraft ur dem. Många män upplever beskyllningarna om våldsamhet som
sexistiska och jag anar att frågan om utseendefixering är minst lika laddad.
Vi kämpar för att ta kontrollen över bilden av oss själva. Tanken på att ta ansvar för ett köns handlingar är skrämmande – då spelar det mindre roll om använder ett biologiskt eller socialkonstruktionistiskt perspektiv.
LikeLike
Ursprungstexten:
“Utan en sekunds tvekan skulle jag byta bort diverse SCUM-, hen- och hår-debatter, alla dessa ändlösa metadebatter om Axess-höger, Sveland-vänster och Karl Ove Knausgårds eviga babyrytmik, för en enda text där en man medgav att han – konkret, medvetet, personligen – utsatt en kvinna för någon form av kränkning.”
Jag vet inte om jag förstår vad författaren menar, men kränkningsbegreppet är ganska laddat. I BEO:s värld handlar det om den kränktes upplevelse och då är den eventuella konkreta, medvetna och personliga avsikten ganska ointressant.
Min erfarenhet är att vi kränker varandra i vardagen genom att inte vara så uppmärksamma och generösa som vi kanske borde vara. Men det är lätt att blåsa upp de här kraven – jag har rätt till bekräftelse.
LikeLike
Det är lätt, väldigt lätt, att förminska de övertramp som faktiskt är förminskande och rent av förtryckande genom att blåsa upp den upprördhet som handlar om sårad fåfänga och jämställa dessa två skilda fenomen. Visst är det så.
LikeLike
Jag är fortfarande inte säker på att jag förstår Liljestrands poäng – min tolkning är att han gärna skulle vilja se en smula mindre prålande godhet samt att han antyder att det borde ligga några hundar begravna bland ugglorna i mossen?
LikeLike
Låt mig citera en rätt känd text:
Det är enklare att se grandet i sin grannes öga än bjälken i sitt eget.
Ungefär så, tror jag.
LikeLike
Aha – den borde tonsättas!
LikeLike
Dessutom luktar eget beröm illa.
LikeLike
“Hur kommer det sig att alla känner en kvinna som har blivit slagen, men ingen känner en man som slår? Att offret alltid är den bekanta, förövaren alltid den främmande?”
Han kan ju göra det sociala experimentet att vid kokkafferasten i en norrländsk älgjakt hosta ut sig: “Faan vad kärringen var uppkäftig igår. Fick sätta henne rejält på plats, så hon behöver nog solglasögon ett tag. Höhöhö”. Om han klarar sig därifrån utan fysiska skador, ska han vara glad.
Att slå sin fru räknas i de flesta manliga miljöer som ett rejält misslyckande. Inte ens den som slår kan vara särskilt stolt över sitt handlande. Det är iaf inget jag någonsin hört en man berätta om. Inte ens över en öl. Nu umgås jag inte med en massa obalanserade män med aggressionsproblem. Kanske det förekommer mer i de miljöerna.
Att pojkar/män i genomsnitt är mer fysiska ses även hos våra närmaste släktingar. Att få bort det kräver närmast kastrering. Det finns ett klart samband mellan testosteron och de kvinnor som utövar fysiska sporter. För de allra flesta är det inget problem att kanalisera den rätt. De som slår är den ytterlighet som inte kan använda aggressiviteten positivt.
Till skillnad från Jens Liljestrand har jag faktiskt varit med på norrländsk älgjakt, som grabbhalva, sörlänning, icke jägare, icke grönklädd. Ska vi säga att stämningen var lätt reserverad i gryningen. Vid lunch var det dags att flå och de älgar som sköts på första passet. Jag tog fram kniven och visade att jag kunde flå älg (bara ett större lamm). Plötsligt var jag accepterad i gruppen som man. Grabben kan ju flå en älg och bli blodig utan att blinka. Den manligheten kan man bara klä på sig som en jacka. Sen behöver man inte gå runt och köra den stilen till vardags. Nog svårt för en “intellektuell” hipster och stadsjournalist att förstå.
LikeLike
Den troliga förklaringen är att de båda påståendena “alla känner en kvinna som blivit slagen” och “ingen känner en man som slår” är falska.
Det är nämligen väldigt lätt att falsifiera dem, det är bara att hitta en person som inte känner en kvinna som blivit slagen samt hitta en person som känner en man som slår.
Att gå in och försöka sig på förklaringsmodeller till falska påståenden leder helt fel om det är vetenskapligt man vill arbeta.
LikeLike
“Alla” i detta fall kanske ska tolkas som tonåringens “Jamen alla andra av mina kompisar får faktiskt åka till Sweden Rock utan vuxna”?
LikeLike
“Hur kommer det sig att alla känner en kvinna som har blivit slagen, men ingen känner en man som slår? Att offret alltid är den bekanta, förövaren alltid den främmande?”
Det enda man vet säkert är sådant som man själv har upplevt/bevittnat, och i de fallen är det väl knappast någon tydlig uppdelning efter kön av vilken av de inblandade man känner eller inte känner.
LikeLike
Jag rör mig i fel kretsar. Det bekräftar min egen tes.
Jag är en präktig tråkingenjör.
Jag känner ingen kvinna som jag vet blivit slagen. Däremot känner jag flera män inklusive mig själv som i sin ungdom åkte på stryk – av andra män.
Däremot läser jag i tidningen och ser på TV att kvinnor råkar ut för våld. och varje gång så mår jag dåligt av detta.
LikeLike
Jag har några gånger bevittnat partnervåld mellan för mig okända. Det har då alltid varit en kvinna som brukat våld mot en man. Det senaste jag såg var en ilsken kvinna på ett köpcenter som skällde på sin man (får man anta) och kastade en vattenflaska på honom två gånger.
LikeLike
Samma sak vad gäller våld mot barn. Jag har bara sett kvinnor slå barn.
LikeLike
Vi har olika sätt att orientera oss i tillvaron. De flesta av oss sätter stor tilltro till våra direkta erfarenheter – andra orienterar sig mot statistik som kunskapsväg.
De som är öppet ideologiska riskerar att bli avslöjade när korten synas.
LikeLike
Det är ju en psykologisk feltolkning av episka proportioner att tro att någon människa innerst inne har en livsberättelse som förövare.
Det ligger i människans natur att uppleva sig själv som åtminstone lite mer rättfärdig än andra, graden av skillnad i rättfärdighet brukar öka med affektens intensivitet.
Att kvinnor är offer och män är förövare är en teoretisk konstruktion. Träffar man par som använder våld mot varandra, vilket jag ibland gör i jobbet, brukar både uppleva sig som offer. Någon av dem kan för all del vara mer skuldtyngd än den andra men båda lider. Liljestrand kan förstås beklaga sig över att han inte träffar sina teoretiska konstruktioner men det är som att beklaga att man aldrig träffar James Bond. Det är inte särskilt konstruktivt och vill man förhålla sig till verkligheten är det bättre att ta en titt bakom kulisserna.
LikeLike
Alternativet är en massiv kollektiv förträngning av mannens våldsamma natur. Då blir de aggressiva männen de sanna representanterna för hur det egentligen är – vi andra blir liksom hycklande figurer som försöker smita undan vår kollektiva skuld.
Nej – det är verkligen en trist teori!
LikeLike
Här är schemat:
………………… Male…… Female
Positive Trait .. Learned. Innate
Negative Trait . Innate… Learned
Allt gott män gör, gör de för att de tvingats eller uppmuntrats att göra det.
Allt ont kvinnor gör, gör de för att de tvingats eller uppmuntrats att göra det.
Allt ont män gör, gör de för att det är naturligt för dem att göra det om de inte hindras därifrån..
Allt gott kvinnor.
LikeLike
Går tesen att pröva?
LikeLike
Den går inte att pröva.
Dessutom fungerar det inte på detta sätt.
Även om jag förstår att Lavazza vill reta dem som tror på denna hypotes.
I den naturalistiska verkligheten är det ett ytterst komplext återkopplingssystem mellan man och kvinna / individ och kollektiv.
Det är väl därför som människan uppfunnit politik och olika åsikter.
Käbblets drivkraft.
LikeLike
Går det att ställa sig utanför?
Jag hörde Nöjesguidens chefredaktör fnittra förtjust över hur förutsägbart arga alla antifeminister blev över att de använde hen. Hon överskattar nog intresset för sin tidning.
LikeLike
Går det att ställa sig utanför?
Ja.
Lägg ner bloggen, sluta med Twitter, lyssna ej på radio, ej heller TV, läs inte vare sig tidningar eller på nätet osv.
Det brukar benämnas munk.
Eller som min 83 åriga pappa. Det enda han numera bryr sig om är att mata fåglar och rådjur samt att sköta om min mamma och ibland oss avkommor.
LikeLike
Pingback: Att avsäga sig sin manlighet som lösning på samhällets problem
Allt gott kvinnor gör, gör de för att det är naturligt för dem att göra det om de inte hindras därifrån.
LikeLike
Schemat beskriver feministers och deras gelikars sätt att tolka verkligheten och spekulera om beteenden och drivkrafter. Gör en kvinna något ont, letar och letar de efter vad som helst som kan användas som argument för att andra tvingat eller uppmuntrat henne till det. Tvång och uppmuntran är dock aldrig förklaringen till att kvinnor uppför sig bra, utan detta beteende är deras naturliga beteende. Trots att de kallar sig likhetsfeminister är de totalt oförmögna att lämna detta tolkningschema och spontant hålla kvinnor fullt ansvariga eller finna förmildrande omständgiheter för mäns misstag.
LikeLike
Det är ett ganska förnedrande mönster för alla inblandade. Jag tror inte det är särskilt vanligt – i alla fall är det sällan jag möter sådana analyser i min vardag.
LikeLike
oj oj oj vad ni ljuger och förnekar. alla män har makt över kvinnor. all medelklass och överklass har makt över arbetarklass. alla vita har makt över svarta. detta är strukturella saker, det går inte att bli fri genom en individuell handling. jag är medelklass och vit, alltså är jag med om det kollektiva ansvaret min samhällsklass och färg utsätter STRUKTURELLT. det är mitt ansvar att inte delta.
varför ska män vara lite längre, lite äldre, lite starkare, lite rikare? eftersom det passar in i ett patriarkats könsroller. våldet är subtilt, det finns inbyggt i oss.
jag har slagit en man samt en kvinna som jag då varit ihop med. jag har inet blivit fysiskt hotad i en relation men jag har blivit våldtagen o utsatt för övergrepp många ggr av både kvinnor och män. sluta ljug o förneka.
LikeLike
Jag har svårt att följa dina tankar.
Alla? Du vet att det är väldigt många?
Hur menar du att längden är kopplad till strukturer?
Menar du att strukturerna tvingade dig (eller gav dig rätt till) att slå?
Jag känner inte igen mig i din beskrivning.
LikeLike
Hen (H) försöker beskriva selektion och evolutionens obevekliga krafter.
Men tror av olika anledningar att det handlar om det numera heliga Gudssubstitut “strukturer”.
Halleluja för för normer och strukturer.
LikeLike
hej, jag heter H,,, och är en kvinna 🙂
Mats: jag menar att alla män, oavsett klass etc har en slags makt i förhållande till mig. oavsett hur rik eller fri jag möjligen kan bli så har de altid möjlighet att tex titta på mina ben på ett objektifierande sätt och kläcka en sexistisk kommentar som förminskar mig till ett stycke kött som möjligen eller inte kan falla nån man på läppen.
jag menar att enligt “normen”(makten sitter i det normala, det man inte ens frågasätter) “ska” mannen i en parrelation vara lite längre och rikare etc. Om inte så uppstår en obalans i den “naturliga” ojämlikheten mellan en man och en kvinna.
jag menar inte att strukturen gav mig rätt att slå(tvärtom gick jag mot normen när jag slog eftersom jag dels är en kvinna, dels slagit just män(bland annat). att slå var ett stort misslyckande som jag ångrar stort.
Anders B W jag är allt annat än darwinist(du skrev något om selektion och evolution,,,)
LikeLike
Du behöver inte vara darwinist för att använda de här begreppen.
LikeLike
ärligt talat: jag håller med bloggskaparen om dess(hen´s) inledningstext. MEN jag har faktiskt fått bevittna mäns ord om våld. i två olika forum har jag hört dessa ord från män som jag längtat efter. och när jag läste Ställd så var det samma sak. Män som berättar om att de slog(de känner skam för dettta). De tittar på porr, även barnporr. De har våldtagit.
Män av detta slag kan jag lita på känner jag. de är ÄRLIGA.
och nästa steg vad är det? vad längtar ni män efter att vi kvinnor ska erkänna?
LikeLike
Ställd är en lysande bok som ställer allvarliga frågor på ett mycket uppfordrande sätt. Faludi fick mycket kritik för att hon gick utanför de enkla svaren och verkligen försökte förstå de här männen som på ett ytligt plan representerade schabloner. Men som jag minns handlade det inte om makt – snarare var det en desperat reaktion när allt rasade omkring dem? Kvinnorna lämnade dem när de blev arbetslösa.
Så för mig verkar dina ord om alla mäns makt och våldsamhet tagna från en annan planet.
Den stora gruppen män varken slår, våldtar eller tittar på barnporr. Den stora gruppen män bör fokusera på sina egna handlingar och inte erkänna någon kollektiv skuld.
Så på din fråga om vad kvinnor ska erkänna har jag inget svar. Hjälp mig – vad tänker du på?
LikeLike
LikeLike
Den trombonen…
Dinah beskriver kärleken som lätt galenskap, kan det vara annorlunda? En dåres hopp.
LikeLike
Så här himmelskt. (förutom gitarren som stör)
LikeLike
Vackert – kanske är det ojust att spela den här musiken när H försöker säga något. Problemet är att jag inte förstår vad.
Du vill att män ska erkänna något? Varför är det viktigt? Vad händer sedan?
LikeLike
Jag svarar ju på vad jag vill att kvinnor skall erkänna genom att välja dessa vackra musikstycken.
Åtminstone jag söker ständigt det goda i kvinnan. När jag inte hittar det så blir jag omedlbart orolig.
Dvs: Erkänn det goda. Något annat har jag inte behov utav.
Skiten finns ändå i överfulla doser.
http://www.globearenas.se/en/event/18748/21933/mma-gala-superior-challenge-6.aspx
LikeLike
H, vad var det för ord du längtade efter?
LikeLike
de orden jag längtade efter fanns i första halvan av boken som diskuteras i denna tråd(Mannens frigörelse,,,,) 🙂
Mats säger att de flesta män är “goda”,,, jag går inte på det efter att ha levt 38 år i manssamhället.
det går liksom inte ihop med faktumet att tex det är ganska vanligt att män misshandlar sin gravida kvinna,,,
-att så extremt mkt porr konusmeras -samtidigt som många män i Sverige på ett ytligt plan har lärt sig att vara politiskt korrekta o inte öppet ge uttryck för kvinnosynen de godkänner i porren.
som jag sa förut så är strukturella “förtryckt” (sexism, rasism etc) inte ett individuellt val eller problem.
🙂
LikeLike
Skall det vara svårt att förstå att du själv är en agent i detta spel.Har du så dåliga erfarenheter av män som du så gärna vill framhålla så får du faktiskt ta och analysera dig själv.
Det finns ett uttryck som inte kan tänkas bort:
“Lika barn leka bäst”
Det är något hos dig som gör att du dras till män som du upplever på det sätt som din världsbild beskriver.
Mats och jag rör oss bevisligen i andra kretsar.
Har du hört talas om monogama präktiga karlar?
LikeLike
sista raden på mitt förra inlägg skulle vara: som jag sa förut så är olika strukturella “förtryck” (sexism, rasism etc.) inte ett individuellt val eller problem.
dessa olika former av förtryck är strukturer i vårt tänkande och vi kan lika gärna avsäga oss dem som bestämma oss för att sluta andas -det kommer inte att lyckas.
-det som behövs för att ändra sådana strukturer är kollektiv kamp på olika nivåer. tex arbete för att höja medvetenhet hos både män och kvinnor. politiska reformer som kvinnlig rösträtt, barnbidrag och abortmöjlighet mm.
när kvinnor( eller en annan förtryckt grupp) gör ett framsteg i denna sin kamp,,, så kommer ofta en motreaktion,,,
-Susan Falaudi som senare skrev boken Ställd, skrev först Backlash -om 80-talets motreaktionen på 70-talsfeministers framsteg,,, den var viktig och bra. apropå den backlashen så anser jag att den stegrande porrkonsumtionen är en nutida backlash på de framgångar som kvinnorörelsen fortsätter att göra, sedan hon skrev Backlash.
för övrigt: förstår inte vad ni menar när ni pratar om evolution o urval, vad har det med det här att göra?
och inlägget med någon slags kampsport ser jag också som ett subtilt uttryck för våld,, eller vad menar du med att posta det här? (bara nyfiken) 🙂
LikeLike
Oj, jag ,måste genast svara på ditt senaste inlägg Anders B Westin för jag blev lite provocerad. Varför ska inte mina erfarenheter få godkännas i en allmän diskussion om kvinnor och män i Sverige idag?
Jag älskar män och har hittills haft relationer med snälla, empatiska, extroverta, överintelligenta män och har som sagt aldrig utsatts för fysiskt våld av dem.
Det du nästan uttrycker skulle eventuellt kunna tolkas som att du delar in kvinnor i dåliga och bra(hora o madonnamodellen). Eller att de kvinnor som utsatts för kvinnoförtryck(våldtäckt, sexarbete, misshandel etc.) får skylla sig själva?
Ja monogama präktiga karlar,,, som du skrev,,, ni är också med i och bygger upp samhället tror jag,,, Jag anser att ni har ett kollektivt ansvar för hur männer beter sig,, på samma sätt som jag, som vit har ansvar för rasismen i dagens Sverige, som diskriminerar folkgrupper på arbetsmarknaden, på gatan genom rasistiskt våld, i medias rasism osv. Jag är ansvarig för detta och jag känner skuld och skam. Jag vill inte vara med om denna rasism och därför ser jag det som min skyldighet att engagera mig i frågan. Annars är jag bara en del av makten som faktiskt bryter ned individer. (Denna rasism har sitt ursprung i 1700-talets normskapande. Vitt blev då fint och svart dåligt. Världen låg öppen för kolonialism.)
LikeLike
Det jag skrev var bara en spegelbild av det du envetet framhållit att män “är djur”.
Sen helt plötsligt skriver du något helt annat:
“jag älskar män och har hittills haft relationer med snälla, empatiska, extroverta, överintelligenta män och har som sagt aldrig utsatts för fysiskt våld av dem”.
Ja det var ju jättebra. Men vad var det då för stereotyp bild som du försökt pådyvla oss i dina tidigare kommentarer.
Jag säger inte att det finns bra och dåliga människor. Men jag säger att det finns olika människor och att olika människor får olika erfarenheter av livet och att det är något centralt bra att veta.
LikeLike
jag tycker absolut inte män “är djur”. jag tror män “är” en priviligierad samhälls”klass” och därav har tagit sig friheter,,,
i en annan kultur skulle det motsatta kunna ske. (att kvinnor var överordnade tex.)
det jag tycker är viktigt är att det handlar om att män, i det här fallet, felaktigt har fått makt att definiera sanningen. därför kan en man säga: att det finns ingen ojämlikhet. de menar säkert inte ens att ljuga. men de kan kanske inte förstå eftersom de tillhör den priviligerade klassen.
historiskt tyckte vita att det var ok att förslava svarta. de behandlade dem som boskap.
den priviligerade klassen “har rätt” att begå övergrepp på den underordnade klassen. rättsystemet ser inte som ngt fel eftersom de tu parterna inte är jämbördiga.
jämför med att tex överklassen kan blåsa oss på miljonbelopp och det anses ok. men om jag stjäl ett paket köttfärs på Ica så åker jag fast. om jag dessutom är hemlös, så kan jag föras ned i lastrummet och misshandlas för detta brott.
LikeLike
Problemet med din jämförelse med klasser och svarta är att den inte håller.
Skall vi snacka om över och underordning man och kvinna finner vi ett långt mer komplext system. Mer som två överlagrade trappor. Kvinnan i den ena familjen är överordnad mannen i den andra och vise versa. Väljer vi sen att studera inkomst så kommer man fram till att summa (män) har högre inkomst än summa (kvinna). Men i trapporna finns blandad över och underordning.
Å andra sidan så är kvinnan trappstegsöverordnad mannen i livslängd och andra värden i livet. Åtminstone äldre Kvinnor verkar ofta vara lyckligare och mer socialt nöjda med livet. Det är också en form av överordning.
Jag ställer helt enkelt inte upp på den naivt förenklade feministiska tolkning av livets mening och lycka.
LikeLike
Ja det är synd om de stackars männen, som lagt över det sociala ansvaret på sin fru och tenderar att leva kortare eller t.o.m dö, när frun skiljer sig eller försvinner. Det synd om dem när de slår också. De känner sig frustrerade.
På samma sätt är det synd om heterosexuella som känner sig hitade av homosexuella och synd om svenskar som hotas av muslimer. Allt detta visar på tråkig iställning enligt mig som inte räknar med maktbegreppet.
Ställd var intressant för mig eftersom den är så kontroversiell. den talade om något tabu: att även män nu hade börjat objektifieras. Att den gamla mansrollen börjat skava,,, ibland tjänade kvinnan bättre och hade “bättre” karriär än sin man,,, panik infann sig. hur skulle man nu bete sig?
Sverige är det mest jämställda landet och är därför ett intressant experiment.
Det jag längtar efter är människor som vill tala om detta tabubelagda.
I min senate relaltion var jag äldre, lika lång, tjänade bättre än mannen i fråga. Han var mindre sexuellt erfaren och inte dominant av sig,,, detta kommer bli allt vanligare i olika konstellationer.
Min före detta kille blev sårad en gång när han var hemma hos mig och jag ville och kunde borra upp hyllor själv,,, jag lät han inte hjälpa mig för jag tyckte det var kul och jag orkade intre ens täcka upp för hans sårade känslor i detta. Då sa han att jag kommer att knäcka min framtida pojkvän, genom min attityd. Det tyckte jag var intressant.
Jag var lite för självsäker(och ung och rel attraktiv) för honom i vår tidigare relation. Hans sätt att “sätta mig på plats” så att den “naturliga balansen” skulle infinna sig var att säga en kränkande kommentar om min kropp samt att påskina att jag var ointelligent och inte hade talets gåva(det stämmer nog inte). Jag var då kär i han så jag accepterade hans stil och var med honom 2 år.
Och alla dessa dejtingböcker tyder på att en förvirring i ämnet råder. Många kvinnor har fått höra att samhället nu är jämställt och därför uppvaktar och bjuder de ut män. De vill dela på notan och kanske även gärna ha sex, och då kanske t.o.m vara dominanta. Men de blir besvikna,,, männen försvinner. Männen vill fortfarande jaga och erövra och blir avtända av de nya kvinnornas attityd. De tar sig bort från arenan och spelar tvspel med polarna istället och konsumerar porr för sitt sexuella behov.
Kvinnorna blir också förvirrade och ledsna. Vad gick fel? De måste va ändå sexigare och smalare plus 100 andra saker på lagom rätt sätt. (Smart men inte för smart. Gilla sex men inte visa det för mkt. Vältränad men int eför muslulös etc etc)
LikeLike
För övrigt: varför har ni en taskig attityd här i tråden och insinuerar att jag talar osammanhängande eller oklart? Jag har inte varit otrevlig i min ton vad jag vet, jag vill bara diskutera,,,
LikeLike
Jag vet inte om du själv ser att det finns en insinuant och anklagande underton i dina inlägg? Samtidigt som du framstår som väldigt tvärsäker när det gäller strukturer.
Det tycker jag är lite provocerande – men du har rätt – det finns aldrig någon anledning att vara otrevlig. Jag ska skärpa mig och moderera hårdare om det upprepas.
LikeLike
Mats din kommentar ovan: “Jag hörde Nöjesguidens chefredaktör fnittra förtjust över hur förutsägbart arga alla antifeminister blev över att de använde hen. Hon överskattar nog intresset för sin tidning.”
-uppfattar jag tex som lite sexistisk,,, varför känns det viktigt att raljera över en yrkeskvinna?
LikeLike
Det känns inte viktigt – jag är bara trött på mediala retstickor.
LikeLike
ok då ber jag om ursäkt om jag varit otrevlig, blir lätt engagerad då man kommer in på politik 🙂 förlåt.
LikeLike
Lätt hänt! Upphetsning är bra.
LikeLike