Jag är på VFU-besök och ramlar under mina bilresor in i två radiointervjuer (P3 och P4) med Loreen. Hon verkar en klok och spännande person och jag blir nyfiken på hur hon tänker om ordet eufori.
Som tonåring läste jag mycket skönlitteratur och var närmast besatt av ord. Det var en sport att hitta något obskyrt uttryck i Thomas Manns oändliga romanserier och slänga in det lite nonchalant i en uppsats på gymnasiet. Jag minns hur jag studsade till inför definitionen av eufori. Det tog liksom tid att smälta motsägelsefullheten så som jag uppfattade den.
När jag nu försöker kolla betydelsen i ordböcker (SAOL) möter jag mycket platta definitionsförsök “Förhöjt stämningsläge, lyckokänsla”, eller wikipedias bottennapp: “Eufori är en stark känsla av lycka som kan förekomma vid samlag eller stark förälskelse och bland annat kan framkallas som en berusningseffekt av vissa droger…”
I min värld handlar om ett tillstånd som innebär att du tappar greppet. När febern slår ut alla normala reaktioner och du slutar hoppas på att bli frisk – då först är det möjligt att njuta av verklig lycka. Det innebär en form av absolut nukänsla som inte bekymrar sig om morgondagen och inte söker sitt. Du bara är.
Hmmm – det finns en viss risk att jag har hittat på en egen definition och nu försöker pracka på världen den…
Tysta tankar 
Din är ju bättre än Wikipedias i alla fall. Du kanske ska gå in och redigera där? Eufori på droger låter som falsk matematik…
LikeLike
Jag storgillar din definition. Pracka på du.
LikeLike
Du menar att du bara kan slappna av den sexuella statusjakten när du är sjuk.
Ja: Så är det för mig också.
Det är nog därför vi män blir så jäkla sjuka när vi får lite feber.
Det säger i vart fall frugan.
Men det kan även komma till andra korta ögonblick:
LikeLike
Jag vet inte om min naivitet är gränslös, men ibland lyckas jag glömma det du kallar “sexuell statusjakt”. Då lallar jag bara runt i tillvaron och hänger mig åt udda upplevelser.
Keith Jarrett är nog ett sådant tillfälle.
Det finns väl ett litet stänk av buddism i det här försöket att befria kroppen från strävan och ängslan. Vi har nog olika knep för att försätta oss i det önskvärda tillståndet.
LikeLike
Var det inte febern som gav dig en känsla av frihet/kravlöshet/eufori.
Jag tror att det är kopplat till att man slipper jaga/prestera vilket då skulle vara ekvivalent med det som jag benämner sexuell status.
Jag känner mig ganska säker på att det funkar på detta sätt.
LikeLike
Jag tycker din tolkning tangerar den postcoitiala tristessen – innebär den känslan av tomhet en saknad efter själva jakten på sexuell status?
Kan man tänka sig ett tillstånd av nöjdhet som inte bygger på “frånvaro av smärta”?
LikeLike