Jag förespråkar rätten att vara naiv. Samtidigt är det viktigt att ta ansvar för sina åsikter och försvara möjligheten att framföra dem.
Inom genusdebatten är ingenting enkelt. Många vill gärna koppla samman en kritisk position med högeråsikter och rasism. Därför är det bra att Pär Ström och Roland Poirer Martinsson hoppar av från den debatt som Tryckfrihetssällskapet arrangerar. Risken är stor att de för alltid skulle kopplas samman med ljusskygga element. Samtidigt är alla diskussioner viktiga och det är svårt att se konsekvenserna av ett klimat där ingen vågar möta oliktänkande.
På bloggen Genusnytt rasar en förvirrad debatt om huruvida Pär Ström är feg eller inte. Förvånansvärt många av hans kritiker är anonyma. Jag misstänker att en del genusvetare gärna hade sett att han hade ställt upp.
Jag har ingen åsikt om Tryckfrihetssällskapets verksamhet förutom att namnet är bra.
Jag är fascinerad över att den mannen väcker så starka känslor.

När det gäller denna organisation och dess företrädare krävs det nog att vi alla har en uppfattning eller åsikt. Ingrid Carlqvist, som dess ordförande, ser som så många andra i liknande diskussionsforum människor med andra åsikter än hon själv som “motståndare”. Efter att ha scrollat igenom hennes sida och Tryckfrihetssällskapets ständiga uppfattning om att leverera “sanningar” så bör man dra öronen åt sig, oavsett var man står i någon av deras huvudfrågor. Personligen så drabbas jag snabbt av svår yrsel när debattörer hävdar att de tystas av den “svenska konformismen” och den berömda tabu-filten. Hennes liknelse av debattklimatet i Sverige med DDR verkar hon särskild nöjd med, både på sidan och i Facebook-gruppen. Är det en relevant och värdig liknelse?
“Sverige är exakt som DDR. Det var också ett samhälle där folk inte vågade tala med sina familjer om sitt missnöje med statens politik. Där fanns risken att familjemedlemmar angav dem för Stasi – här är risken att familjemedlemmarna tar avstånd från en. Kan det bli värre? Är inte detta så nära man kan komma totalitarism utan att införa diktatur?” Detta grundas på en av TFS medlemmars påstådda erfarenhet. Jag lämnar öppet för övriga att bedöma hur nära en östtysk totalitarism Sverige just nu befaras vara.
Andra stycken av svajig logik är t.ex.: “Dan Park (ovan t v) dömdes nyligen för sitt tilltag att skoja med dem som blev kränkta av ett skämt om negerslavar på en nationsfest i Lund. Det är lätt att vara provokatör i ett land så överfullt med lättkränkta människor, och skrämmande att man kan dömas så lättvindigt. Allt tyder på att Dan Park överklagar – jag håller tummarna.” Detta sägs av en person som blir uppenbart “kränkt” av att en av sydsvenskans vassaste pennor insinuerar en koppling mellan henne och SD. Måttstockar är som vanligt olika.
Denna besatthet av att yttrande- och tryckfrihet på andras bekostnad än deras egna villkor andas just “bedövande tysthet och konformism”. Den som de själva anser vara fullständigt utbredd i detta land. Är verkligen dessa friheter hotade för att Publicistklubben inte inbjuder alla levande varelser att få agitera på deras möten? Eller är det verkligen en mänsklig rättighet att få sina artiklar publicerade i all tänkbar media. Och som reagerar med osande konspirationstankar om så inte blir fallet. “På ett sätt är jag glad över refuseringen – den bevisar bara att jag har rätt.” lyder Carlqvists slutsats.
Lagen om hets mot folkgrupp gör oss till DDR samtidigt som “det är helt oacceptabelt att en stat över huvud taget drar sina egna medborgare inför rätta för att de uttryckt sin åsikt.” På annan plats oroar hon sig dock; “Men ska det verkligen vara så svårt för människor att förstå varför det är viktigt att bemöta Förintelseförnekarna?” TFS borde ju med sin egen logik och värnande av åsikts-, yttrande- och tryckfrihet värna just om dessa Förintelseförnekare? Eller vad har jag missuppfattat?
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
LikeLike
Tack – jag har fått ungefär samma information från andra personer jag litar på. Personer som prålar med sin nonkonformism är ungefär lika trovärdiga som de som skryter om sin “ödmjukhet”.
Jag rekommenderar mer än armlängds lucka.
LikeLike