47 thoughts on “Vilken leksakstillverare är mest könskonservativ?”

  1. Tillverkarna tillverkar, men leker barnen verkligen som tillverkarna tillverkat? Min erfarenhet tyder på att barns lekar styrs av helt andra parametrar. Kanske är detta uthängande lite i nervösaste laget?

    Like

    Reply ↓

    • Va? Skulle jag? Nervös?

      Jag tänkte dra till med de fetaste kvällstidningsrubrikerna, men nu kommer du och manar till besinning i den här avgörande frågan.

      Det är aldrig för sent att hänga ut någon! Vi koleriker måste vårda vår upprördhet!

      Like

      Reply ↓

  2. En positiv föränding är leksaksförsäljarnas (de två (?) storas) hemsidor. Minns en gång då jag ombads börja med att klicka på om jag skulle köpa till pojke eller flicka, utan det kom man inte vidare! Så ser det inte ut idag.
    http://www.toysrus.se/
    http://www.br-leksaker.se/
    Snarare extremt “neutrala” färgval och rubriker.
    Sen är det klart att Morrica i grunden har rätt – men samtidigt tar även våra minsta r åt sig om det “förväntade” är alltför tydligt framskrivet och allt som begränsar i onödan är väl dumt, eller?

    Like

    Reply ↓

  3. Jag har lovat mig själv att aldrig mer diskutera Lego och kön.

    I slutet av januari strax innan min 19 åriga dotter åkte på sin jorden runt resa fick jag mig en avhyvling som heter duga. Hon och jag pratade om olika yrken och utbildningsvägar.

    Helt plötsligt exploderar hon:

    – Jag har alltid varit fel. Du har ju redan två äldre söner. Men ändå har du jämnt försökt att göra mig till kille. Du började ju redan när jag var nästan bebis. Du med dina J–la tekniklegobyggsatser. Hur många har du köpt och tvingat på mig. 100 eller 1000! Aldrig en mysig lego. Bara bilar, raketer, traktorer och sån där skit.

    Fan- bara så du vet så tänker jag fan aldrig att bli civilingenjör.

    Tårar sprutar.

    Och jag går in i ett mentalt chocktillstånd. Det var bara frugans EMDR som gjorde att jag kunde komma igen som pappa.

    Like

    Reply ↓

  4. PO har missat att allt vad kön är är socialt programmerat. Kön är bara fysiskt och preferenser bara genus (miljö). Har inte hängt med helt enkelt. Vad LEGO gör är att tillhandahålla två olika koncept: krig och känslor. Leksaker måste ju handla om något. Om det visar sig att tjejer föredrar Friends och killar gillar Star Wars är det bara fel i programmeringen. Ett kompensatoriskt skript är av nöden.

    >10 SET t=medeltid lek
    >20 SET k=kön (0;1)
    >30 SET f=tid friends
    >35 SET s=tid star wars
    >36 l=f/(f+s)
    >40 IF k=0 AND l50 IF k=1 AND l>0,5 GOTO END
    >60 IF k=0 AND l>0,5 GOTO >80
    >70 IF k=1 AND l100
    >80 s=s+t
    >90 GOTO >36
    >100 f=f+t
    >110 GOTO >36
    >120 END

    På detta sätt kommer flickor att leka minst 50% med Star Wars och killarna minst 50% med Friends. Klappat och klart

    Anders, har du inte hittat buggen?

    Like

    Reply ↓

    • Oj buggar direkt.

      10 SET t=medeltid lek
      20 SET k=kön (0;1)
      30 SET f=tid friends
      35 SET s=tid star wars
      36 l=f/(f+s)
      40 IF k=0 AND l 0,5 GOTO END
      60 IF k=0 AND l> 0,5 GOTO 80
      70 IF k=1 AND l< 0,5 GOTO 100
      80 s=s+t
      90 GOTO 36
      100 f=f+t
      110 GOTO 36
      120 END

      Like

      Reply ↓

        • Din dator är en korkad filur som bara fixar ettor och nollor. En maskinkod talar om hur dessa ska adderas (alla andra räkneoperationer uttrycks i addition), men det är för krångligt för de flesta att programmera, så man har olika programspråk för att förenkla. Ett antal rader som kan tänkas göra något är ett skript. Problemet med mitt lilla skämtskript var att större än och mindre än blir en funktion i kommentarsfältets skript.

          Det skulle vara så att den frågar efter kön och hur mycket barnet lekt med olika lego. Om en flicka lekt med mer än 50% tjejlego eller en pojke med mer än 50% pojklego kommer de att hamna i en loop där deras lek kompenseras med det andra legot tills kvoten uppnåtts. Därefter END.

          Like

          Reply ↓

        • Tack – då var det nog ungefär som jag trodde djupt nere i min slumrande naturvetarhjärna.

          Jag är nedsänkt i den djupa applesömnen (bekymra dig inte, vi tar hand om det här)

          Like

          Reply ↓

        • Definitivt – en diskussion som kan bli mer än lovligt naiv om den inte innehåller dimensioner som transparens, ansvarstagande och korruption, möjlig och faktiskt.

          Jag hade en trevlig kväll, kommer gärna fler gånger!

          Like

          Reply ↓

        • Det var ett klokt omnämnande – alla nivåer, konstruerade såväl som verkliga, hänger ihop och påverkar varandra. Vi ser det ju extra tydligt i skolan just nu där debatten verkar ha svårt att uppfatta att vilket ansvar som behöver tas i det lilla, av lärarna själva, av huvudmän eller av kommunerna, och vilket som faktiskt direktpåverkas av det stora, ofta representerat av Björklund.

          Like

          Reply ↓

        • Jag tänker att vårt pedagogperspektiv behöver kompletteras med statsvetarens och sociologens mer formella inställning till makt och ekonomi.

          Skolan dryper av normativa föreställningar om den gode läraren och jag gillar att det finns andra discipliner som har ett kyligare förhållningssätt till strukturernas betydelse.

          Demokrati och marknad är två riskabla storheter inom skolans område. Vad menar vi med ansvar?

          Like

          Reply ↓

        • Jag hörde någon säga att det är förmågan att känna skuld som gör oss till människor. Det känns som en uppgiven i ställning. Men någonstans anar jag att det ligger något i påståendet!

          Like

          Reply ↓

        • Det kan mycket väl vara så, någon annan sa att det är förmågorna att betala skatt och le av glädje, om än inte simultant.

          Problemet med att tolka ansvar som skuld är att man lätt hamnar i en situation där man känner ett behov av att skydda sig, skylla ifrån sig, placera skulden på någon annan, vem som helst, bara inte sig själv; medan ansvar är något man med stolthet kan axla efter bästa förmåga.

          Like

          Reply ↓

        • Intressant gränsland. Är inte en del av religionens funktion att lära oss leva med skuld – eller i synd, som jag tror det brukar heta?

          Jag är ovan vid de här orden och de ligger inte särskilt bra i munnen på mig. Risken är väl stor att vi slår bakut och sjunker djupare ner i ansvarslösheten eftersom vi ändå inte irkar med alla de där moraliska kraven.

          Alternativt går i kloster.

          Like

          Reply ↓

        • Alternativt skiftar fokus till ansvar. Skuld och synd är bekväma positioner, de ger oss en ursäkt inför oss själva att smita undan. Jag föreställer mig att den som tänker i skuld resonerar ungefär ‘jag måste skydda mig själv’ medan den som tänker i ansvar resonerar ungefär ‘jag tar mitt ansvar för att bidra till helheten trots att det är jobbigt och tråkigt och tungt, och trots att Y och Z maskar med sina bitar’

          Om vi återknyter till inlägget så kan man anlägga den moralistiska synvinkeln ‘Barnen leker i stereotypiska mönster, Oh fasa! Leksakstillverkarna bär skulden eftersom de frestar med sina stereotypiska leksaker’. Man kan också se det från ett annat håll ‘Barnen leker i stereotypiska mönster. Blir de styrda dit hän? Leksakstillverkarnas ansvar är att tillverka leksaker för olika slags lek. Föräldrarna/förskolepersonalens ansvar är att se till att det finns leksaker av olika slag så att barnen inte tvingas in i stereotypiska lekar utan kan välja fritt.’

          Ungefär så.

          Like

          Reply ↓

        • Tack – det känns bra att det finns en anknytning till det ursprungliga inlägget.

          Jag är fascinerad över hur flexibla våra väderingar är.

          1) som samhällsmedborgare där vi kräver att aktörer på marknaden ska ta sitt ansvar och sälja produkter med goda värderingar – mycket sträng moral

          2) som pedagog i konkreta möten med barn – lite svajande och mer komplexa ställningstaganden utifrån diffust barnperspektiv

          3) som förälder är vi hjälplöst förälskade i våra barn och inser att de inte är ideologiska projekt utan levande varelser med egna önskningar

          Moralen är att det tycks vara betydligt enklare att ställa krav på andra än att leva efter de egna reglerna.

          Upplagt för cynism?

          Like

          Reply ↓

Leave a reply to Anna Cancel reply