Jag vårdar min distans. Andra verkar njuta av att peta i myrstacken. Pinnar saknas inte.
När vänstern inte längre trodde att klasskampen kunde samla massorna under fanorna, så letade man efter andra grupptillhörigheter att mobilisera. Man tog tacksamt till sig begrepp som intersektionalitet, genusperspektiv, strukturell diskriminering, och Den Andre. Man vädjade till människors offermentalitet. Om du är en förlorare, så måste det vara för att du är kvinna, invandrare, eller muslim. Och vem är då fienden? Den vite medelålders mannen, förstås. Alltid.
Jag har en känsla av att politiken var enklare förr.
Tysta tankar 
De där raderna från Dilsa skall jag kopiera förstora upp till A1 format och kopiera i 1000 ex och klistra upp över hela stan.
I korthet så beskrev hon min irritation kring vänsterns brist på logik och samhällsanalys.
LikeLike
Dvs att de där förhatliga svenska gubbarna faktiskt är den grupp som sett till att välfärden nått en sådan nivå att någon har fått tid att sitta och fundera kring intersektionalitet samt det faktum att vi har fått möjligen att vara så altruistiska att vi fått tid och resurser att behandla folk från andra kulturer med värme.
LikeLike
Jag tror det är fel att beskriva välstånd och folkhem som maskulina projekt. Det har nog funnits en både politisk och privat upplevelse av att vi gör det här tillsammans utifrån tidsbundna uppfattningar om arbetsdelning.
Du vet ju hur urbota diplomatisk jag försöker vara och det finns ingen anledning att romantisera män i samhällsbygget. Det riskerar att uppfattas som arrogant och nedlåtande. Det vill säga öppet mål för enkla motangrepp!
LikeLike
Egentligen har du ju helt rätt i det du säger, Mats, folkhemmet och välståndet byggdes i lika hög grad av kvinnor som av män, av grovarbetare, städerskor, lärarinnor, sjuksköterskor, barnkrubbefröknar, ingenjörer, kokerskor, rallare, hemsystrar mfl. Men ditt sista stycke kan lite olyckligt ge ett intryck av att du egentligen säger det som en strategisk fasad. Det tror jag inte du gör, inte det minsta, men jag vill att du ska veta det.
LikeLike
Morrica
Jag tror att du misstolkar min ståndpunkt.
I alla kulturer sliter kvinnor häcken av sig.
Skillnaden mellan kulturer som bygger välstånd kontra dystopi är att man i den första varianten har fått “ordning på mannen”.
LikeLike
Anders, jag har överhuvudtaget inte kommenterat på det du skrev.
LikeLike
Anders har kanske lättare för att acceptera bilden av “mannen som objekt för uppfostran”. Den beskrivningen väcker mitt motstånd och jag väljer nog hellre ett konfliktperspektiv där kvinnor inte med självklarhet bör erbjudas tolkningsföreträdet.
(och det tror jag inte Anders menar heller)
LikeLike
Mats, en position där man gör sig till ‘ett objekt för uppfostran’ är en befriande anvarslös position, och det hedrar dig att den väcker ditt motstånd. Om vi föreställer oss en tillvaro där mannen måste uppfostras av kvinnan för att ta sin del av ansvarsbördan hamnar vi i en tillvaro där kvinnan bär det yttersta ansvaret och mannens roll påminner mer om den unge tonåringens roll. Inte så charmigt, och definitivt inte mycket att skryta över.
LikeLike
Det är nog den här underförstådda och nedlåtande tonen som jag menar ligger under ytan i mycket jämställdhetsarbete och som gör insatserna så svårsmälta. Ibland maskeras avsikterna som “medvetandegörande” men för oss som varit med länge är det en besvärande moralism som vibrera i bakgrunden.
Även i dess mest postmoderna förklädnad:
LikeLike
Det är en rätt så transparent yta, är det inte?
LikeLike
Jo – en del tycks inte ens anstränga sig för att dölja avsikten. Det blir liksom snarare en krydda eftersom uppfostringsniten kan maskeras som en form av rättfärdig dekonstruktion av könsmaktsordning. Och då är alla medel tillåtna.
Vi män förstår liksom inte vårt eget bästa och borde vara tacksamma för den vägledning som erbjuds ut ur våra förkrympande roller.
LikeLike
Den går åt många håll den här självrättfärdigheten och uppfostringsniten, och i de allra flesta fall är den dubbelriktad. Beskrivningen av män som någon slags varelser man måste ‘få ordning på’ ligger helt i linje med beskrivningen av kvinnor som varelser som ‘får huvudvärk av så stora tankar’, av människor från Rosengård som ‘stackare’, adeln som ‘inavlade idioter’ eller vänstern som ‘självrättfärdiga’.
Det är inte så snyggt, oavsett åt vilket håll det går, men jag tror det är absolut nödvändigt för den som önskar vårda myten om sig själv som tillhörande en grupp som är lite bättre, lite godare, lite mer utvecklad, lite viktigare, lite mer betydelsefull.
LikeLike
Vad är det ni håller på att bli överens om. Att ni valt ett yrke som inte behövs.
Det var det värsta!
LikeLike
Anders, hur tänker du nu?
LikeLike
För mig har alltid uppfostran = bildning.
Dvs en metod för homo sapiens att höja sig över de andra primaterna.
Att förstå verkligheten så att man kan använda sig av verkligheten till att bygga välstånd och harmoni och att slippa våld.
LikeLike
Fostran finns inskrivet som ett givet uppdrag – men jag menr att förhållandet till bildning är extremt komplicerat. För mig är fostran synonymt med uppfostran och disciplinering.
Ett nödvändigt men riskabelt projekt. Den gode trädgårdsmästaren som i all välmening råkar klippa av ett par grenar för mycket från den yviga busken. Övergreppet vilar alltid bakom knuten.
Bildning handlar frihet och kritisk aktivitet. OK – jag romantiserar!
LikeLike
Romantiskt men icke desto mindre väl formulerat, Mats! Den svenska skolans bildningstanke svävar omkring i romantikens landskap medan styrdokumenten strävar efter upplysningens mer krasst vetenskapliga syn på bildningen, och den utbildning som blir resultatet vinglar omkring i gränslandet däremellan, ofta med övervikt mot romantikens ideal. Jag får ett intryck av att Anders å sin sida gärna skulle vilja framstå som en representant för upplysningens tankegångar, och därför försöker kontrastera sitt resonemang mot det han tolkar som romantik, trots att hans resonemang om t ex mansrollen är stabilt förankrad i romantikens bild av mannen som hjäten.
LikeLike
Där skiljer vi oss. När jag uppfostrat mina barn har jag alltid fokuserat på varför – dvs orsak och verkan.
Mitt i detta finns respekt- dvs att man alltid måste beakta att man tar plats och att denna plats i första hand inte skall sabba för andra.
Dvs inte disciplinering som egenvärde utan som en konsekvens av respekt.
Det är för mig basen för bildning.
Det är nog därför som jag också jobbar med bullerbekämpning. Det handlar i grunden om respekt.
LikeLike
Jag är nog märkt av en ängslig kultur och försöker undvika att lägga upp bollarna för dem som vill misstänkliggöra sådana som Anders och mig.
Tack för varningen. Strategier har en obehaglig tendens att smutsa ner samtal.
Samtidigt vet jag att den här formen av mansromantik som Anders och jag flirtar med lätt kan uppfattas som kvinnoföraktande och antifeministisk. Därför försöker jag vara ganska tydlig var det eventuellt skulle kunna ha gått en gräns. Delvis handlar det om en samtalston, men också en djupare respekt för allas värde.
Jag är inte bekymrad över Anders människosyn.
LikeLike
Men vänta. Min retorik är endast behövt i en motståndssituation.
Om vi inte blev klassade som förövare så hade jag aldrig kommit på tanken.
Det är i alienerade kulturer som man skapar behovet av denna typ av “berättelser”.
LikeLike
I min värld är nästan alla hjältar. Men det kan bero på att solen skiner och att jag vägrar krypa ner i de där skyttegravarna som skulle legitimera olika teorier om vilket kön som egentligen är mest betydelsefullt.
Idag är en dag av ranelidsk livsbejakelse…
LikeLike
Koppla denna inlaga till din nyligen Indiska spaning.
Vad har svenska män gjort som bevisligen fattas i stora delar av världen. Flertalet dystopier handlar just om vad män gör eller inte gör. I varje kultur är kvinnan mer eller mindre låst vid avkomman. Mannens frihetsgrader kan användas till allt möjligt. Civilvisering av samhällen har i hög grad handlat om att få mannen att “jobba” med “rätt grejer”.
“Rätt grejer” tar vi liksom för givet i det urbant alienerade Sverige anno 2012 och det är just detta som jag retar mig på.
LikeLike
Mats
Du vet att jag “ser upp till” kvinnan och att jag vet att kvinnan gör minst lika stor nytta som mannen. Men nu är det så att jag aldrig ifrågasatt kvinnan och har därför inget behov av att visa upp behovet av hennes existens.
Mitt fokus handlar om det som Dilsa beskrev. Dvs att det finns krafter som vill fiendeförklara mannen utan att reflektera kring det jag ovan benämnde som “rätt grejer”
LikeLike
Och det var ju just detta som Dilsa beskrev.
LikeLike
Jag håller med. Mina små invändningar handlar nog om att den manliga kulturen har varit ganska bra på att romantisera sig själv. Det råder ingen brist på monument och en del av byggnadskonsten tycks mer ha handlat om byggherrens ego än människornas trivsel.
I förskolan vill jag gärna medverka till att lyfta de här delarna – eller i alla fall synliggöra avsaknaden av dem. Samtidigt skulle jag gärna se nobelpris till bästa omsorg och och vetenskapsrådets stora utmärkelse till mest nyskapande lek…
LikeLike
Jag är ganska säker på att byggubbarna måste få romantisera sig själva. Har man jobbat på byggen en kall vinter så inser man att det inte finns någon annan möjlig strategi.
LikeLike
Det är nog mer byggherrarna än byggubbarna som är bra på att romantisera sig själva.
Fast en bra taklagsfest är inte att leka med…
LikeLike
Där är vi överens. Det finns en massa löjlig grandios manlig påfågling i vissa delar av byggbranschen.
Men jag som jobbar mitt inne i denna bransch brukar instrumentalisera dessa delar som ett sk “lismande bihang”.
LikeLike
Ett bra råd – if you can’t beat them, join them!
LikeLike
Så vad är det då Dilsa tillför? Var i ligger hennes “faktabaserade” argumentation? Vad menar hon egentligen med “brunröd vänster”? Ett riktigt lågvattenmärke. Det osar lika mycket floskler här som hos de som hon polemiserar emot. Hon kunde liksom inte hålla sig än att svara med samma mynt som det hon anser som så antiintellektuellt, komiskt!
LikeLike
Läste du dom rader som Mats klistrade in i sin inlaga.
Förstår du inte detta så har du missat mycket som hänt de senaste 20 -30 åren.
LikeLike
Anders, jag läste och kände inte igen mig, trots att jag levt längre än både 20 och 30. Min fråga var dock varför Dilsa använder samma semi/antiintellektuella retorik att klumpa ihop och generalisera vänstern dvs. samma metod hon anklagar vänstern för att göra. Så frågan är berättigad: vilka är den “brunröda vänstern”? Nationalsocialistisk vänster? VIlka är de? Är det den vänstern som inte accepterar ökade inkomstklyftor, ökade ekonomisk ojämlikhet`Som finner anledning att kämpa för ökad jämställdhet, social och ekonomisk demokrati? Att säga att klasskampen är över inom den sk. vänstern gör att jag måste fråga dig var du har varit de senaste 20-30-åren. Och var har den upplysta Dilsa varit? Den vita medelålders mannen har aldrig haft det bättre i världshistorien.
LikeLike
“brunröda vänstern”
Samma typ som alla andra kollektiva hägringar likt “vita medelålders heterosexuella patriarkala män”.
Dilba är bara en människa som alla andra. När hon skriver så skapar hon kollektiva stereotyper.
Men det hindrar inte att hon klokt pekade ut en ännu mer vanligt utnyttjad kollektiv stereotyp.
Just den kollektiva stereotyp som Mats försökte reflektera kring i denna inlaga.
LikeLike
Ps.
Japaner, Sydkoreaner, Taiwaneser har det också ganska bra.
Det beror inte på att dom är vita och medelålders.
Det beror på att dom satsats på kunskap, hårt arbete och att dom längtat efter välstånd.
DS
PS2
Vita heterosexuella medelålders kvinnor har det ungefär lika bra. Det är en konsekvens av kunskap, hårt arbete och längtan efter välstånd.
DS2
Det finns vissa vetenskapliga studier som påpekar att meteorologin och klimatet har en ganska stor betydelse. Skall vi skälla på vädret.
LikeLike
Nej Anders, att slarvigt smeta ihop nazism med vänsteridéer är lika ovärdigt debatten som att klistra fast Breivik på alla sk. högerdebattörer. Det är ingen “kollektiv hägring”, man ska vara noga med hur man använder språket. Tycker inte du det? Jag förstår faktiskt inte varför ingen här har reagerat på det. Fast ni kanske ryckte på axlarna åt det. Det gör inte jag. Trivialisera saker är inte min grej. Jag förstår faktiskt inte varför Dilsa tycker det är så “kul” att skriva om “den brunröda vänstern”. De människor som arbetar för att minska strukturell diskriminering och öka jämställdheten är med det resonemanget alltså “nazistvänster”, snacka om en ahistorisk stereotyp! Obegripligt antiintellektuellt.
Det finns en poäng att diskutera stereotyper. Dilsa och du (och säkert även jag) gör det med att själva hänge er åt stereotyper. “Vänstern” är lika lite en likriktad inriktning som “högern” eller “den vita medelålders mannen”. Jag själv tillhör den sista kategorin och jag känner inte av detta hot som framförs. Och du har rätt, det ekonomiska välståndet har ökat kraftigt de senaste 20-30-åren, men så också skillnaderna mellan de som har och de som inte har.
LikeLike
Hörrudu Anderas.
I grunden är jag ganska vänster i min personlighet.
Men när vänstern mer systematiskt började se den vite medelålders gubben som den store boven då började jag att tröttna.
Helt enkelt för att det är ovetenskapligt.
Dilsa försökte väl härma Sveland. Sveland lyckades ju få mig i knäet på ABB bara för att jag har väldigt svårt att stå ut den sk argfeminismen.
Dilbas textruta som Mats kopierade beskrev just detta.
Kom ihåg. Att jag inte tål argfeminister behöver betyda att jag är höger. I verkligheten så har jag slutat lösta eftersom det numera krävs att man väljer mellan pest och kolera. Exakt samma känsla som när jag tittar på Melodifestivalen.
All känns liksom jäkligt ytligt som i en amerikans såpa.
LikeLike
rösta = lösta
LikeLike
Anders, jag förstår dig. Märk dock väl att jag aldrig klistrat på dig någon etikett och har aldrig påstått att du varit vare sig vänster eller höger. Har det uppfattats som annorlunda ber jag om ursäkt. Jag har lika lite till övers som du för, det som Mats träffande beskriver, “den moraliserande vänstern” där “argfeminism” säkert kan inkluderas. Jag håller med om din känsla av ytlighet. Det är de svepande generaliseringarna och stereotyperna som ständigt används, säkert även av mig, som ibland eldar på ytligheten. Låt oss försöka vara mer nyanserade. Trevlig söndag på dig.
LikeLike
Klasskamp känns svårt att använda för att beskriva spänningar mellan gruper och de inkomstskillnader som vi ser i samhället. Det är få som lyckas applicera en konsekvent mervärdesteori på produktionsförhållandena och jag tror att Dilsa DS försöker förstå den nya politiska kartan där höger och vänster luckrats upp.
LikeLike
Begreppet “klasskamp” är naturligtvis ideologiskt färgat och kanske används det slarvigt, ungefär som begreppet “utanförskap”. Men ökade klasskillnader är ändå ett faktum, så även ökad separation mellan olika grupper i samhället Har de som har arbete inte fått skatteavdrag och tillgång till skattesubventionerade tjänster på bekostnad av lägre ersättningar och relativt högre beskattning för arbetslösa och sjukskrivna? Kalla det vad du vill, men här tror jag nog att det finns ett mervärde att se över produktionsförhållandena. När Dilsa, som många andra, sveper iväg hur “vänstern” är försvinner nyansen fullständigt, det samma gäller när man buntar ihop Breivik med all form av sk “höger”-retorik. De ekonomiska klasskillnaderna är större i dag i Sverige än någon gång tidigare under de senaste 20 åren. Höginkomsttagare har fått det bättre medan arbetarklassen inte har hängt med. Tillväxten har framför allt gynnat högutbildade i storstäderna, högre tjänstemän och företagare. Detta är även socialdemokraterna högst ansvariga för. Och där eldar den borgerliga alliansen på ytterligare. Därför bör man fortfarande diskutera klass och grupp i dagens samhälle, dessa har inte luckrats upp oavsett den politiska retoriken.
LikeLike
Jag ser inte att hon uttalar sig generellt om hur vänstern är – däremot påtalar hon vissa själrättfärdigande drag som har blivit svårare att blunda för. ( jfr Sveland, Bratt och Oscarsson)
Låt oss vara överens om att den här svepande debattekniken är en plåga och Goodwin aldrig har varit flitigare citerad just nu.
För övrigt delar jag din beskrivning av orättvisorna i samhället, men det är riskabelt att fokusera på en maktanalys som redan har gett svaret på frågan om vem som är boven – innan förhör och rättegång har hållits.
Då finns en viss risk att den medelålders vite mannen drabbad av moralisk uppgivenhet. Eftersom gränsen går så långt till vänster kommer jag alltid att höra till den onda sidan. Å andra sidan har jag sällskap av Knausgård, Bengt Ohlsson, Fredrik Ekelund, Bo Rothstein och andra som fallit i onåd.
Min poäng är att vänsterns samhällskritik bör vara ideologisk och ekonomisk. Nu är den tyvärr ofta ängsligt moraliserande. Om det finns något brunt i vänstern handlar det i så fall om toleransen mot oliktänkande.
Jag uppfattar texten ovan som en travesti på debattartiklarna i DN och jag försöker markera en viss distans till innehållet. Kanske borde jag varit tydligare?
http://gd.se/ledare/1.4444188-kultursossen-som-vet-vad-du-vill-ha?
LikeLike
Du har många poänger och jag hoppas att det framkommit att jag inte är en närsynt vänsterriddare och som ställer mig bakom olustiga och svepande beskrivningar som görs av Sveland och Oscarsson. Jag vänder mig däremot beskrivningar som på något sätt anses apolitiska när även de är ideologiskt färgade. Eller är den självutnämnde upplyste liberalen neutral och objektiv?
Som sagt, jag känner mig inte träffad och utsatt trots att jag då kanske borde som vit medelålders man. Uppgiven är jag heller inte. Man kan gå en lång väg för att känna sig kränkt.
Jag skulle tycka att nivån på debattklimatet kunde höjas om mer sansade proportioner användes. Är verkligen “vänstern” brunröd, eller är det en högljudd klick kulturarbetare vars moraliserande gått över styr? Det är bedrövliga liknelser som används, på båda sidor, som riskerar att trivialisera hemska brott; som nazism och Breivik. Mitt förhållningssätt till samhällskritik utgår från ideologi, ekonomi, social rättvisa, demokrati osv. Jag delar inte din uppfattning att “maktanalysen” redan har gett svaret på hur skillnader mellan klasser och grupper ökar. Politiken är till stor del ansvarig för det. Och de senaste fem åren har Reinfeldt styrt en borgerlig allians och då bör man utgår därifrån. Sverige uppvisar enligt Eurostats siffror den största ökningen av andelen av befolkningen som riskerar fattigdom efter transfereringar 2005-2010. Reinfeldt kommentar till detta:
“Vi tycker det är märkligt att man använder ett mått som straffar att vi har gjort det mer lönsamt att arbeta.”
Mer lönsamt att arbeta innebär alltså att det är större ekonomisk skillnad för de som arbetar och de som inte arbetar. Detta har i stor utsträckning uppnåtts genom att försämra den ekonomiska standarden för arbetslösa och sjuka – ger större skillnad – och gör det mer lönsamt att arbeta. Är inte det en lämplig utgångspunkt för analys av makt och klasskillnader?
LikeLike
Jag håller med om allt när det gäller ekonomi och politik.
För mig (som i hela livet beskrivit mig som diffust “vänster”) är det besvärande att vissa mönster blir allt påtagligare och debatten allt grövre när det gäller att skilja på de onda och goda. Jag tror att en del personer tystnar av rädsla för att inte passa in i mallen för “god vänsterintellektuell”. Samtidigt har diskussionen om vad som är politiskt korrekt gått överstyr sedan SD kidnappat begreppet.
Jag tror inte att jag är särskilt lättkränkt och en del av min irritation mot strukturella analyser handlar nog om en trötthet inför dem dem som vet hur det är utifrån generella antaganden. Om könsmaktsordningen är en STOR teori är det ytterst suspekt att antyda pojkarnas svåra situation inom skola och förskola. De är liksom per definition förövare och framtida makthavare som nu måste vara beredda att betala priset för patriarkatets synder.
LikeLike
Bra sammanfattat och klargörande. Dina tankar om skola och förskola följer jag med stort intresse. Nivån på detta forum är till stor del betydligt högre än den på DN Kulturdebatt.
LikeLike
Lite uppmuntran skadar inte:
LikeLike
Tack!
Vi befinner oss i förvirringens tid och det ligger nära till hands att gripa efter enkla lösningar. Jag kan sakna den gamla goda tiden där man bara ställde sig i demonstrationståget och klämde i.
På twitter värjer sig Dilsa DS mot försöken att kategorisera henne. Jag lider nog av samma motvilja och försöker erövra rätten att definiera mig själv. Det går så där….
LikeLike
Som av en händelse eller ödets nyck så sammanfattade PO Tidholm den nya tidens debattklimat och nivå på ett träffande sätt alldeles nyss på P1:s God morgon världen;
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4995903
LikeLike
Den var bra! Just av den orsaken vägrar jag Twitter.
PO Tidholm är ganska bra på sånt där även om jag fattat att han i den by han lever sitt liv upplevs som jäkligt “Stockholmsdryg”.
LikeLike
Tack! Tycker att PO har varit ganska förutsägbar och fyrkantig på Twitter och det kan vara så att det är en position som behöver bemannas?
Annars blir jag alltid besvärad av folks försök att definiera vad Twitter är. Mitt ideal är att utsätta mig för olika ståndpunkter och det ofta en intressant utmaning att sortera vad som är form och innehåll. Många liberaler är stilistiskt skickliga och utnyttjar formen väl. En sorts simulerat lättsinne med plats för det personliga.
Jag borde nog se över mitt flöde…
LikeLike