En god vän har köpt en platt hatt. Det är en utmärkt anledning att lyssna på den här fantastiska låten som Charlie Mingus skrev som en hyllning till Lester Young:
Eller den här versionen:
Eller denna:
Eller Joni Mitchells skoningslösa version:
Jag kan många gitarrackord. Fast det här är överkurs.
This is a blues song with cool/weird changes written by Charles Mingus famously covered
Beck, John Mclaughlin and Joni Mitchell.
Its a 12 bar blues (can be read as 3 sections of 4 bars each)
These chords can be played as a chord melody arrangement
| Ebm* B13| Em7+11 A7b5 | C#m9 B9| C#9 Eb7 |
| Abm7 B13| Em7+11 Bb7#9#5 | C7b5 F7| B7 Em7|
| A13 Ab7 | Bb7 C#7** | Ebm B7 | E A7 ||
Tysta tankar 
Det är lättare ackord än det ser ut Mats, så det klarar du minsann.
LikeLike
Jo, jag har spelat den så det sitter nog i fingrarna. Ibland är det bra att inte riktigt veta vad man gör. Hur är det nu md terser i 13-ackord?
LikeLike
Själv gillar jag Johns “original” allra mest från den ultimata kultskivan i min skivhylla “My Goals Beyond”
LikeLike
En till med samma känsla
LikeLike
Fint – är det en tidig flanger/chorus som ligger på gitarren? Det var väl hightech då?
Den effekten skulle man kanske ha klarat sig utan. Eller är det youtube som förvränger?
LikeLike
Jag tror att det är tidens tand. Inte ett medvetet chorus. Min Lp låter inte så där. Det är nog hen som digitaliserade som hade en risig svajig rem på spelaren.
LikeLike
Gjorde en insats. Jag tycker att jag lyckades bättre med min digitalkopia. Bättre rem på min spelare. Men lite knaster från en ostkrok modell 1973 kan urskiljas.
http://musiksignaler.wordpress.com/2012/03/02/akustisk-gitarr/
LikeLike
Mycket bättre!
Tack!
LikeLike