Medier översvämmas av krönikor om det opersonliga pronominat hen. En del tycks beskriva det som en stor genuspolitisk framgång att göra språket mindre precist.
Om det är så att vi knyter egenskaper till biologiskt kön på ett förtryckande sätt – då får vi bearbeta problem på ett annat plan.
Den allra ballaste tidningen Nöjesguiden tar steget fullt ut och ersätter alla personliga pronomina med hen. Syftet är oklart men jag förstår att det gäller att ta ställning för något. Det lilla ordet hen är okontroversiellt i de fall jag inte känner till personens kön, så det måste nog ligga något djupare bakom den här manifestationen. Mycket djupare.
Nästa vecka träffas vi och stenar hen som säger fel.
Mona Masri leder den aningen nervösa hejaklacken. Jag önskar att hon hade en lite mindre högdragen attityd till personer som inte är lika trendiga som hon är. Så här beskriver hon i en annan text klubbar utan profil:
Till slut står de där med en gles publik bestående av överförfriskade studenter i fula kläder och höga tankar om sig själv för att de går på klubb istället för nation.
Elitismen ser olika ut i olika läger.
P.S. Egentligen gör jag vad som helst för att få länka till Monthy Pyton!
Någon har påpekat att det redan finns adekvat inhemsk vokabulär, i form av ordet ‘vederbörande’.
LikeLike
I det ursprungliga bibelordet tror jag att Jesus underförstår att det gäller en person eller individ. Kan vara bra att veta.
LikeLike
Mona Masri är ett sådant stolpskott, av henne behöver man inte vänta sig någon genomtänkt argumentering eller, Gud hjälpe, åprinciper. bara “attityd”. Hon är en tung anledning till att jag sade upp SDS-prenumerationen.
LikeLike
Hmmm… Jag hör inte heller till beundrarna. Idag lyckades hon faktuskt beskriva något intressant:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/lonehelgsfest-bara-for-svenskar
Fast rubriken förstår jag inte. Det brukar finnas någon eftersläng mot män eller svenskar, men jag hittar inte den i texten?
LikeLike