I henryckningens tid

Jag följer debatten på Newsmill om ordet “hen” med förstrött intresse. Den här barnboken får mig att vakna upp. Det finns könmönster som bör diskuteras och motverkas. Kanske bör vi ägna mindre energi åt symbolfrågor på den språkliga nivån. De verkliga utmaningarna är mer än tillräckliga.

20120229-062420.jpg

Jag tror inte att motståndet inför ordet “hen” går att övervinna med pedagogiska metoder. Låt oss lägga kraften där det behövs.

14 thoughts on “I henryckningens tid

  1. Å än slank hen hit, å än slank hen dit…

    Från den ena ytterligheten till den andra. Från deterministiska sådana är flickor-pojkar till ett totalt utsuddande av könsidentitet eller ombytta roller i kompensatorisk anda. Skulle man inte kunna skriva en bok om hur en grupp barn av olika kön hittar på äventyr i sin omgivning, där kön inte är en stor sak men heller inget som döljs, där både flickor och pojkar kan göra allt. Hur svårt kan det vara 2012? Någon barnboksförfattare borde väl kunna fylla detta tomrum på mitten av vägen? Någon? Hallå?

    Vänta lite nu. Detta är ju redan gjort! Ett koncept Astrid Lindgren kom på låååååångt innan några genuspedagoger var påtänkta. Som med de flesta bra tankarna, har någon någonstans redan tänkt dem.

    Like

    • Jag tror att Astrid Lindgren alltid lyckades dölja de här könspolitiska ambitionerna bakom en generös konstnärlighet som gjorde budskapen möjliga att förstå på en nivå som inte associerades till statlig indoktrinering.

      Idag är det intressant att studera reaktionerna som ofta är djupt och innerligt populistiska – folk vill vara ifred!

      Like

      • Hon var långt före sin tid och var definitivt inte maktens megafon neråt. Minns (gör jag inte) när hon drog ner brallorna på Sträng, trots både livrem och hängslen.

        Och det är anledningen till att hen och genus kommer bli en historisk parentes. Direktiv uppifrån och akademiska konstruktioner blir sällan långlivade. Jag har inget emot att man ifrågasätter en sådan bok som ovan eller inrutade könsroller, men sättet man gör det på, trillandet ner i andra diket och det närmaste sekteristiska “vi har sett ljuset och ska upplysa världen” har jag svårt för. Och det tror jag knappast jag är ensam om.

        Det går att vidga vår syn på könsroller, se bara på alla bakande och matlagande män jmf med två generationer bakåt, men förändringen kommer inifrån och långsammare än radikalerna vill.

        Like

      • Jag beskriver mig gärna som radikal, men vill helst förändra mig på mina egna villkor.

        Antagligen går motståndet mot genuspedagogik och hen att se som en form av folkligt motstånd – en antiauktoritär rörelse som verkligen inte vill bli medvetandegjord.

        En del av uttrycken känns exalterat överdrivna och alla referenser till Nordkorea och öststater är milt sagt tröttande. Särskilt besvärande är det när debattörer försöker koppla genusfrågan till invandringspolitik. Det går alltså att vara kritisk mot genuspolitik från vänster.

        Like

      • Astrid beskrev verkligheten utan ideologiska förtecken.

        Pippi – tjejer har alltid funnits och kommer alltid att finnas Dom faller ut som ett statistiskt utfall ur den evolutionära maskinen utan ideologiska värderingar.

        Plopp säger det bara.

        Like

  2. Det finns visst exempel på en helt likartad reform som kom uppifrån och dessutom lyckades — du-reformen.

    För övrigt konstaterar jag att Astrid Lindgren är helt ointressant för dagens barn.

    Like

    • Intressant parallell – Om jag minns rätt var det postgeneralen Bror Rexed som drog igång reformen. Min farbror brukade skämta om :
      – Du-rex-ed…

      Kanske låg reformen i tiden? Det tror jag inte att man kan säga om hen. vindarna blåser milt sagt åt andra hållet.

      De komplicerade niformerna var verkligen svåra att förstå och ännu värre var det väl i situationer där inget direkt tilltall tilläts:
      – Kan damen sätta sig på damens plats så att jag kan servera damens soppa?

      Kanske har jag sett alltför många svenska filmer från 40-talet?

      Like

    • “För övrigt konstaterar jag att Astrid Lindgren är helt ointressant för dagens barn.”

      Hmm, Saltkråkan AB som äger rättigheterna till AL verk omsatte 2010 närmare 200 miljoner kronor, gjorde en vinst på 70 miljoner och har tillgångar på ca 250 miljoner. Låter inte riktigt som ett företag som har problem. Verkar som det finns en marknad för hennes verk.

      Innovationspris till Astrid Lindgrens Värld och ökad omsättning från 67 till 129 miljoner och besökare från 323 000 till 445 000 årligen på 6 år. För att vara ointressant för barnen verkar det gå bra. Det kan inte bara bero på nostalgiska föräldrar. Varit där två gånger med mina barn i 4-5-årsåldern. De älskade att krama Pippi på riktigt.

      Så vad bygger du ditt påstående på? Jag vill påstå att AL har gjort mer för att få barn att ifrågasätta könsroller och skapa sin egen identitet än alla genuspedagoger tillsammans. Dessutom har hon lärt vuxna hur barn tänker. Sen har hon säkert snott lite från fem-böckerna, men det är förlåtet.

      Like

      • Jag kanske bara jobbat på skolor där barnen inte bryr sig om Astrid Lindgren? Men jag menade hennes böcker. För övrigt är det antagligen föräldrar och bibliotekarier som står för många av köpen.

        Att hon ifrågasatt könsroller och bidragit till fri fostran gör henne inte till min idol. Men det är en annan sak.

        Like

  3. Inte var det svårt inte. Det sägs så för att rättfärdiga denna reform i egalitärismens namn. Men vill man verkligen vara du=kompis med alla? Verkligen inte. Håller med om att hen-reform inte ligger i tiden. Den är enbart löjlig. Men man vet aldrig.

    Like

Leave a reply to Mats Cancel reply