Jag läser ikapp twitterflödet och anar att svtdebatt inte varit en höjdpunkt i tevehistorien.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Jag läser ikapp twitterflödet och anar att svtdebatt inte varit en höjdpunkt i tevehistorien.
Tysta tankar 
Har Debatt någonsin bjudit på kvalitets-TV? En kakofoni av känsloargument, jag tycker, och en hönsgård av ad Hominem attacker.
I min strävan för god mental hälsa undviker jag dessa program.
LikeLike
Ett bra val!
LikeLike
Ärligt talat, det finns mycket att diskutera kring könsneutrala pronomen som hen, men att bildsätta det med Stalin var ta mig fan i magstarkaste laget. Ska man tolka det som att att könsneutrala värderingar är att likställa med stalinism, folkmord, gulag och allmänn terror mot meningsmotståndare? Bättre kan du.
LikeLike
Jag tror att Mats koppling via Stalin har sin grund i denna föreställningsvärld.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Trofim_Lysenko
Den är i grunden kusin med hen-diskursen.
LikeLike
Det är möjligt. Men bildval och sammansmetningen med stalinism är ändå inte seriöst, utan obehaglig. Då hamnar vi i samma ankdamm som den att all högerpolitik kan länkas till Breivik. Vad är det som är så intellektuellt provocerande med ytterligare ett perspektiv på kön?
LikeLike
Jag minns mitt 70 tal.
Gränsen mellan altruistisk kollektivromantik och stalinistisk dogmatism var ofta hårfin. Ungefär som skillnaden före och efter en starköl eller som skillnaden mellan 5 och 20 deltagare på ett möte.
Hen- diskursen innehåller också samma besvärande gråskalor.
Vissa är drivna av Lysenko utopin. Dom är riktigt farliga även om de kan se ut som riktiga snällisar på utsidan.
Stalin är en symbol för denna farlighet.
LikeLike
Jag är inte lika bekymrad som Anders och beklagar analogin. Folk får kalla sina barn vad de vill. Språket brukar vara självreglerande och de ord som fyller ett behov biter sig fast.
Jag tror att just Stalin var sällsynt ointresserad av könsöverskridande aktiviteter. Det var nog inte inom det området han försökte skapa den nya människan.
Det finns en regel som säger att den förste som liknar sin motståndare vid Hitler har förlorat. Du har rätt – jag ber om ursäkt.
LikeLike
Ja hur kunde du 🙂
Jag blir lite nyfiken. Eftersom du inte hade avsikten så var det ändå något som fick dig att.
Är det då man skall tillkalla Freuds hypoteser om jaget och detet.
Dessutom är jag inte alls bekymrad på ett djupare plan. Däremot ser jag analogin med Lysenko.
Och det är ju det som intresserar mig; dvs tron på “Tabula Rasa” och det ständigt återkommande behovet av en övertro på socialkonstruktivistisk magilära.
LikeLike
Jag är helt impulsstyrd!
Antagligen ett villigt offer för mitt undermedvetna och jag hoppas inte studenterna läser de här lama ursäkterna För slarvig reflektion.
Freud förolämpar oss med den oerhörda utsagan:
– vi är inte herrar i vårt eget hus!
LikeLike
Tänk om vi skulle lägga lika mycket möda på att analysera varför du valde de sexiga sjuksköterskorna till ett annat inlägg. Jag hade nåt syrligt på tungan då men droppade det för att jag oftast inte tolkar dina bildval som något statement alls. Mer att det blir som det blir och att det ibland är viktigare för dig att få använda photofunia än att bilden ska ha ett budskap.
LikeLike
Om man ska tro de inlägg bland er som hänger på detta forum så är det väl helt enkelt jag som har övertolkat/misstolkat. Så kontentan måste alltså bli; bilder säger inte mer än tusen ord. Nån “möda” behöver man kanske inte lägga för att fundera över kopplingen Stalin och hen-diskussionen. Det blir alltså inte bara “vad det blir”, vad är det för resonemang? Då kan man ju alltid ursäkta sig med det. Ooops. Men jag förstår att jag har klampat in bland inbördes duellanter.
LikeLike
Anna
Ditt exempel är ju supersimpelt.
Män tänker på sex en gång var femte sekund.
Annars hade arten aldrig överlevt alla naturkatastrofer.
LikeLike
Jag menar inte att ursäkta mig, men bilder är ett oförutsägbart medium och tolkningen säger ofta mer om mottagaren än om avsändaren.
Därför gillar jag att de här extremt manipulativa propagandabilderna hamnar i ett nytt sammanhang där vi tvingas fundera över på vilket sätt bilden arbetar i oss.
Går det att bortse från Stalins blodiga bakgrund när,jag analyserar hans gemytliga leende?
Duellanter?
Jag skulle föredra att beskriva oss som samtalspartners. I samtalen är missförstånd ofta en livgivande ingrediens.
På sikt önskar jag att du väljer att inte vara anonym. Äkta samtal innebär ofta ett personligt risktagande och nu väljer du en skyddad position.
LikeLike
@anders: Mats brukar ju påstå att det jag kallar “tuttkvinnor” skrämmer honom. Därmed borde den bilden och sex inte höra ihop för honom 🙂
Å andra sidan har väl det skrämmande ofta en lockande sida också….
@anonym: Jag tror att vi “trogna” läsare oftast uppskattar att det dyker upp andra som vill delta i diskussionen här och ibland duellerar vi och obland nickar vi instämmande åt varandra, fasta ringhörnor undviker i alla fall jag. I detta fall upplevde vi nog att bilden övertolkades en smula utifrån hur vi “känner” Mats (vilket ju egentligen är inte alls så han kanske har en agenda för sitt bildval som är okänt för oss).
LikeLike
Min agenda är ganska enkel – jag försöker förvåna mig själv.
Det är sällan som bilderna har någon djupare mening eller ideologisk innebörd.
På ett djupare plan försöker jag balansera eller maskera det pretentiösa övermod som finns inbyggt i bloggformen. Det underförstådda kravet på att säga något viktigt eller klokt upplever jag som förlamande. Därför gör jag ibland ganska tramsiga saker av en mycket banal anledning – jag kan.
LikeLike
Anna förklarar det bra.
Mats är en bra pedagog. Anonym som är gäst fattar inte Mats genialiska metod. Att jobba med “funderande gråskalor”.
Att få folk att fundera utan att bli dogmatiska. Det är nog därför som bloggen har så många läsare till skillnad från min. Jag älskar ju mental halshuggning förutom vacker musik.
Mats utsätter sig naturligtvis för en risk. Missuppfattning.
Jag fattar inte allt. Men känner mig ändå trygg eftersom jag vet det centrala: Mats är en äkta humanist som vill ha ett bra Sverige.
LikeLike
Egentligen har väl denna tråd kantrat, mycket pga min ryggmärgsmässiga reflex mot överdrivna vänster- och högerstämplar i dagens debattatmosfär. Efter stormarna i diverse dricksglas efter Bengt Olssons m.fl. vilja och ovilja att förstå varandra och slentrianmässigt använda diverse extremismkopplingar reagerade jag på detta även här. Och då på ett bildval som säkerligen hade andra syften och inte var illa menad, utan mer använd för att tillspetsa. Men det är det jag vänder mig emot. För så ser debatten ut nu, i en rad olika ämnen. Antingen blir man “kulturmarxist” eller Breivik, ond eller god, det är att trivialisera historien. Här blir det därför lätt att tolka hen-förespråkare som stalinister. För mig så skymdes hans “gemytliga leende” av den stora terrorn.
Samtalspartners” låter naturligtvis mer sympatiskt.
/Andreas
LikeLike
Andreas
Kantrat?
Mats får svara dig separat. Det är hans blogg.
Jag tycker tvärtom. Den vart bra. Om man ser helheten.
Bilden generade tolkningar.
Och vips så vart det diskussioner som “vi” kunde beskriva.
Är det inte så som man skall jobba i den moderna skolan / livet?
LikeLike
Välkommen Andreas!
Jag tycker också det blev intressant – du tvingar mig att motivera och förklara mig. Ibland får jag ihop det, men oftast inser jag att livet och kommunikation är mer komplicerat än vi tror. Jag är intresserad av sprickorna.
Anders har rätt – i den moderna skolan är dialogen allt. Våra studenter läser Dysthe “det flerstämmiga klassrummet” som bygger på Bakhtins teorier om dialogicitet.
Men jag tycker det är mer intressant att närma sig bilder urvett mångfaldsperspektiv. Vad är det som gör att vi ser så olika saker i bilder?
För att komplicera bilden ytterligare. Jag är kulturmarxist och kritisk mot en del av genuspedagogiken. I Hendebatten funderar jag fortfarande över om det verkligen är en viktig fråga – går det att kratsa några kastanjer ur den brasan!
LikeLike
Du får trösta dig med att jag inte gjorde samma tolkning som Anonym. När jag såg Stalin såg jag inte folkmord. Jag såg statsstyrda socialkonstruktivistiska hegemonier.
Att Marxismen ledde till folkmord visar ju i klartext hur en föreställning om en utopi kan urarta till den optimala dystopin.
Därav mitt motstånd mot flertalet utopier som ju inte är något annat än manipulativa drömmar.
Att via ordlekar försöka minska den fullständigt centrala könsleken är en av dessa manipulativa drömmar.
Verkligheten visar ju det motsatta. Könsleken och könstillhörigheten är fullständigt central. Varför skulle annars homosexuella och transsexuella känna utanförskap eller varför har unga kvinnor ett sånt stort handväskcentrum i hjärnan eller varför är unga killar beredda att offra livet i saltomortaler i snöskotercross.
Allt handlar lite grovt om sexuell status/bekräftelse förutom när vi sover eller blir så där gamla så vi behöver hjälp av alla andra.
LikeLike
Däremot så är jag varm förespråkare för sk ordning och reda. Dvs att via utbildning lära folk har man påfåglar kön på ett sådant sätt att det är långsiktigt hållbart och välståndsbyggande.
Dvs: Förbjud TV3 att förnedra unga kvinnor och förbjud all reklam som med manipulativ EQ hantering av manliga röster får män att låta som gigantiska monster tagna ur King Kong.
LikeLike
Likställa? Jag ber om ursäkt – så menade jag verkligen inte. Hen kan säkert vara praktiskt när vi inte vet eller bryr sig om barnets kön.
Om vi ska använda ordet för att beskriva personer med oklar könstillhörighet kanske vi behöver ett annat ord.
Mitt intresse för diskussionen är mycket förstrött. Folk får gärna kalla varandra olika saker.
Men parallellen till Lysenko och försöken att skapa den nya människan genom uppfostran är intressant.
LikeLike
Jag har fortfarande inte förstått vilken poäng du vill dra med ditt bildval till en av världens värsta folkrättsförbrytare och till diskussionen om ytterligare ett perspektiv på kön? Jag antar att du vill få in att detta är ett sk. “vänsterprojekt” och då blir det snabbt “Sovjetunionen” av det hela. Ungefär som att högerpolitik nu snabbt hamnar i facket “Breivik”. Unket, på båda sidor.
LikeLike
Jag vet inte om du läst vad jag skrivit tidigare men den kritik mot genuspedagogik som jag formulerat tidigare kommer definitivt från ett postmodernt vänsterperspektiv.
Jag vänder mig mot den behaviouristiska människosynen där beteenden belönas och bestraffas fram och jag värjer mig mot den fyrkantiga kategoriseringen utifrån kön som ligger till grund för de här kompensatoriska åtgärderna.
I en annan tråd har vi diskuterat frågan om tvetydigt kön ingående och bl.a. Anders menar att det är tveksamt om vi med tre ord kan täcka in naturens variationer.
P.S. Bildens eventuella poäng skulle vara att den store ledaren är en aning förvirrad och att vi ska akta oss för att göra barn till politiska projekt.
Men Stalin är väl en sällsynt illa vald representant för de politiskt korrekta?
LikeLike
Tack för förtydligandet Mats, jag håller med dig om de problematiska tolkningsföreträdet som ibland infinner sig med orkanstyrka från vissa håll i debatten. Det gäller båda sidor. Det var inte min mening att posta två identiska inlägg, blev något fördröjt med uppdateringen så att jag inte visste om det gått fram.
Det finns naturligtvis något satiriskt i bilden av Stalin i det här sammanhanget, jag är inte humorlös. Men jag har ytterst svårt för dessa sammanblandningar dock med tanke på dess historiska arv. Det finns risk att trivialisera. Jag undviker att använda världshistoriens värsta massmördare för att skruva till poänger.
LikeLike
Jag är väldigt slumpmässig – googlar på “poster propaganda” och hittar bilder som är laddade med under- och övertoner.
Just denna bild är oroande på andra plan än de du beskriver. Bilden av nationens store fader och det oskyldiga flaggviftande barnet… Det handlar inte alls om stalinismen, jag försökte nog beskriva godhetens och tvärsäkerhetens problem.
Men jag såg inte programmet – och ibland är jag en lat och lättsinnig bloggare.
LikeLike
Menar du gårdagens Debatt i SvT då hela svenska folket fick reda på att den hysteriska amerikanen John Gray hade alldeles rätt.
Män är från Mars och Kvinnor från Venus. Ja i vart fall när man använder kvinnliga extremfall som utvärderingsmetod.
http://debatt.svt.se/2012/02/16/hanna-widestedt-kissie-och-zytomierska-ar-var-tids-narrar/
LikeLike
Jag missade eländet, men läste ett upphetsat twitterflöde och tackade min lyckliga stjärna.
LikeLike