…där någon plötsligt kommer på att det går att öppna fönstret. Inte är det konstigt att barnen dras mot ljuset och luften som strömmar in från den omgivande världen.
Under några dagar har jag på Rapport sett den orolige forskaren beskriva baksidan av datorer i undervisningen. Barnen har fått smak på frihet och läraren tvingas kämpa för att återta initiativet.
Tysta tankar 
Den här läraren mot eleverna-vinklingen bekymrar mig. Om det verkligen är så att det handlar mer om maktstrider än om lärande i klassrummen så hjälper varken surfplattor, pennor eller datorer. Det kan till och med vara för sent för vaxkritor!
Inte konstigt kunskapsnivån krackelerar. Den tycks ju helt bortglömd i diskussionen.
Arma elever!
LikeLike
Det var ett märkligt inslag. Barnen var skuldmedvetna på ett deprimerande sätt.
LikeLike
Det är innerligt bekymmersamt att höra! Dagens barn bär tunga bördor på sina axlar, ditlämpade av en välmenande vuxenvärld som med floskler om barns rätt att vara barn och tydliga förväntningar på ögonglitter och barnaskratt som belöning till den duktige vuxne sätter upp en idealbild de mycket unga människorna förväntas leva upp till. Jag spår att begreppet vaggstress är vardag inom en överskådlig framtid.
Ursäkta min onsdagscynism!
LikeLike
Du har lite till godo på idealistkontot så det är bara klädsamt att du doppar stortån i cynismen bittra bäck en dag i veckan.
Bra ord – det ska jag komma ihåg.
LikeLike
Sån tur, en alltför konsekventcynisk hållning vore nog alltför påfrestande 😉
Ja, låt oss lägga det på minnet. Det är ett förfärligt perspektiv och jag önskar att jag inte såg det som en möjlig framtid. Den smala lyckan är att där finns fler.
LikeLike
Jo – det finns både fler perspektiv och fler framtider!
Jag kan inte räkna dem alla…
LikeLike
LikeLike
Pingback: En cynikers syn på skrivverktygsdebatten « You're no different to me