Ivar Arpi och jag är inte lika imponerade!
Jag arbetar för att rekrytera män till förskolläraryrket och försöker öka andelen som genomför sin utbildning. Vilka “personliga besvikelser är det jag försöker bearbeta”?
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
De hänger kanske ihop, detta och inlägget innan?
LikeLike
Kan det vara så? Männen har insett att högskolestudier inte ger dem några fördelar på äktenskapsmarknaden?
Det är i sådana här lägen som jag längtar efter AndersB!
LikeLike
Varför skulle man vara ilsken, agressiv, ha en personlig besvikelse bakom sig för att man eller vara psykist sjuk bara för att man är en mansrättsaktivist för att man sätter ner foten och tycker nu får det vara nog med jakten på män?
det feminsterna bedriver är hets mot folkgrupp m m. finns det någon mansrättaktivistförening?
LikeLike
Jag tror inte det är obligatoriskt, det går nog för sig att vara rätt glad, vänlig och rent av lite romantisk också om man föredrar det.
LikeLike
@buuba
Jag antar att du läste artikeln i AB?
Just gäller det mer än någonsin att hålla huvudet kallt och inte låta sig ryckas med av den upphetsade diskussionen.
Jo – det finns olika mansgrupper.
Kolla mansnätverket på Facebook.
LikeLike
Ska jag vara helt ärlig så har hon faktiskt en poäng. Jag tror nämligen att det bakom de mest rabiata antifeministerna finns personliga besvikelser bakom. Det är män som nobbats av kvinnor alltid haft problem med sina relationer med kvinnor mm. Det finns absolut en poäng i det.
Men det samma gäller faktiskt de mest rabiata radikalfeministerna, de har haft svårt med män under sitt liv. Antingen har de hela tiden ratats av män eller så är det personer som söker sig till fel sorts män och blivit utnyttjade dåligt behandlade osv.
Det finns för många rabiata tokstollar på bägge sidor av debatten för att man ska kunna låta bli att patologisera ibland.
LikeLike
Du kan ha en poäng. När det gäller vårdnadstvister tror jag att såren ofta är djupa och lockelsen att abstrahera misslyckanden till en könspolitisk nivå stor.
LikeLike
Kazmierska är ganska lik Hanna Hellquist . Dvs en ung kvinna som vill berätta för oss alla vem hon är. Hon väljer naturligtvis freudianska omvägar. Annars skulle ju artiklarna bli så där personliga som dagböcker som skrivs av unga kvinnor.
http://musiksignaler.wordpress.com/2012/02/10/oppenhjartiga-hanna/
LikeLike
”De flesta feminister har en personlig besvikelse bakom sig. En djup smärta, som man måste ta sig förbi”, sa professorn.
LikeLike
@mats: fundera inte ens över det – detta handlar minst av allt om några besvikelser som ligger och gror hos dig.
@anders: jag vet inte om du syftar på något hos hellqvist som jag missat men att jämföra henne med kazimerska känns inte rättvist – har den senare åstadkommit något vettigt överhuvudtaget?
LikeLike
Har du läst Hellqvist DN På Stan. Huvuddelen av krönikorna handlar om allt besvär hon har med att hantera män. Hon verkar dras / drar till sig en enda lång serie av “skumbananer”
Skall man psykologisera på ett förenklat sätt så handlar det väl om hennes besvärliga relation med djuraffärspappan.
Nästa nivå av fördjupning är väl att hon ärvt en del av pappans gener.
kazimerska och hellqust delar båda besväret med att kunna hantera män.
Det gör inte min fru.
Därför har jag levt ihop med henne i 38 år.
LikeLike
@anders: jag har förstått att du är mycket stolt över din fru. Det glädjer mig att både hon förstår dig och “stått ut med” dig så länge. Dock tveksamt om det utgör något vetenskapligt bevis för att hon “kan hantera män”. Bland tjejjer i trettioårsåldern som nog är Hannas huvudsakliga målgrupp (inte män i (60?-årsåldern) känner nog rätt många igen sig. Kazimerska däremot har ju gång på gång uttalat sig på sätt som skämmer ut henne och kränker andra. Jag uppfattar henne som dum och oärlig medan Hanna snarare är dumt ärlig, något som ofta inte det mest lyckosamma sättet att “hantera män”.
LikeLike
Krönikörens lott är hård. Jag försöker se det som ett jobb där de kannibalistiskandragen hela tiden vibrerar under ytan
– Ah, en oförrätt! Veckans text är räddad!
Det är ett fenomen som Strindberg renodlade med framgång. Samtidigt blir det ganska plågsamt för omgivningen och oss läsare som dras in i något privat som preseneteras med storslagna generella ambitioner.
LikeLike
Visst är dom olika. Hannas personlighet är långt mer intressant och vore det inte för hennes ständiga gnäll på unga män så skulle hon platsa på min idollista tillsammans med ett antal glada och livsbejakande damer.
http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/images/news_images/2071/267051_366_250.jpg.
Menar du att unga män är mer sexistiska än unga män på 70 talet. Hur kan det ha blivit så? Vi har ju haft den heliga feminismen ända sen min barndom. Då borde väl allt ha blivit bättre. Skicka in en genuspedagog och vips så blir grabbarna snälla som gulliga lamm.
Kanske har vi här hittat orsaken till varför jag vägrar kalla mig för feminist.
LikeLike
Intressant fråga!
Hur mäter vi sexism?
Och följdfrågan : om maktförhållandena har förändrats, är det då feminismens förtjänst?
Löneskillnader har minskat, föräldraledighet bland män ökat, andelen kvinnor på högska ökar – jag vågar påstå att vi lever i ett mera jämställt samhälle och att sexismen minskat (eller att den lever ett tynande liv i begränsade kretsar)
LikeLike
Mats
Ja jag vet inte. Den enda sexism som jag möter är den som jag får reda på via arga kvinnliga skribenter och en del arga män som skriver kommentarer. I vardagsverkligheten som jag möter är alla snälla och gulliga.
Men man kan ju få för sig att man verkar leva i en slags lyckosam mental kanal när man utgår från skribenterna.
(Anna antydde detsamma härovan!)
LikeLike
Jag lever nog i samma idylliska värld som du. Ibland lite väl harmonisk och jag tror att vi skulle må bra av att lyfta en del konflikter – men det hör nya tonfallet är ytterst obehagligt.
Argast vinner?
LikeLike
@tack Anna!
Jag tar det som en komplimang!
LikeLike
En länken till Ivar Arpis blogg tycker jag är lämpligt här.
http://suspensoarg.wordpress.com/2012/02/12/med-kansla-for-jamstalldhet/
På en nivå förstår jag inte varför det är så upprörande med det Kazmierska säger. Självklart ligger det privata skäl bakom varje engagemang, så även för de som argumenterar för mäns rätt (och kvinnors, djurs och barns). Det är klart att det finns en personlig besvikelse bakom. Jag tänker på t.ex. Palme som blev socialist när han såg slummen i Calcutta – hur mycket besvikelse fanns det inte i uppbrottet mot sin egen bakgrund? Behöver det betyda att man är evigt bitter?
Men visst – det är tonen i inlägget, och en antydan om att det är omanligt att inte “ta det som en man”.
LikeLike
Tack för länken!
Verkligen!
LikeLike
en tanke vem lever i nuet mansrättsaktivisterna eller dem som kallar sig feminister? det är dumt och skriva feminister, detta ord har rödstrumporna från 70talet stulit. googla, se får ni reda på vad ordet betyder. jämnlikhet mellan könen, vad det handlar om är kvinnlig avundsjuka inget annat nu år 2012. närmre jämnlikheten som den är nu kan det inte bli, det Fredrik Reinfeldt och co sysslar med är bara löjligt fiska väljare.
LikeLike
http://mansrattsaktivist.blogg.se/
LikeLike