Anders Mildner ställer en viktig fråga:
https://twitter.com/#!/andersmi/status/165337953177055232
Jag har ofta undrat samma sak och är bekymrad över hur vi beskriver det demokratiska ansvarstagandet under lärarutbildningen. Tyvärr handlar det oftare om allmänna förhållninssätt som tolerans och medmänsklighet än en vilja att ta ställning i komplicerade frågor.
Min slutsats är att vi styrs av myten om den opolitiske och neutrale tjänstemannen.
Det enda som tycks kunna väcka lärarkåren är hotet om att de ska tvinga fullfölja det ingångna avtalet om arbetsförlagd tid.
Dagens fråga är:
Vad krävs för att lärare ska engagera sig i skoldebatten?
Tysta tankar 
Din dagens fråga är oerhört central och mer viktig än du själv anar, kanske. Vi kan nämligen inte bortse från den logiska insikten att
lärarstudenter som med låga betyg kommit in på kravlåga utbildningar, gått igenom dem och nu snart är legitimerade lärare kanske inte är så pigga på att verbalt kommunicera med omvärlden. Skälet är just deras dåliga förutsättningar att behandla språket och den intellektuella verkligheten.
Oerhört trist för lärarkåren att medge….men kanske viktigt för debattens stringens.
LikeLike
Intressant tes, men jag är inte säker på att det handlar om utbildningens kvalitet och de utbildades förmåga. Det finns liksom ingen nivå att sjunka ifrån!
Jag ser samma mönster hos våra disputerade. Det krävs hot om minskade forskningsanslag eller ökad undervisningstid för att tvinga ut dem i debatten.
LikeLike
Ja, jag blir mer och mer förskräckt över den fogliga och tysta lärarkåren. Sen är det förstås Maria Stockhaus, jag hör mängder av lärare mumla i tysthet om. Fahrenheit 451 nämns ofta tillsammans med hennes namn.
Jag har fått ett tips om att Lortie gjort en del forskning kring varför läraryrket drabbas av den här rädslan för att sticka ut hakan.
LikeLike
Jag tror att vi måste se tystnaden ur ett historiskt perspektiv och då är det svårt att demonisera SKL och Stockhaus – det är inget nytt fenomen. Carlgren och Marton beskriver lärarkårens deprofessionalisering bra:
http://www.bokia.se/larare-av-imorgon-4321487
Min tilltro till forskningens förmåga att ge svar i sådana här komplicerade frågor är begränsad. Jag tror det ligger på en mer existentiell nivå – det är bekvämare att skylla på någon annan och reducera sig själv till offer för oförstående chefer, korkade politiker och konstiga styrdokument.
LikeLike
Där sa du sanning Mats.
Lärarkåren och skolan har en offerkultur som heter duga. Räta på ryggen och spotta i nävarna:)
LikeLike
Pingback: Varför är lärare så fogliga? « Jans Syrliga KaramelLer
Att lärarna kommentarsmässigt är passiva kan mycket väl vara ett mått på hur slutkörd lärarkåren är efter decennier av misshandel. För flertalet finns det helt enkelt inte kraft efter en arbetsdag att engagera sig i debatter på fritiden. Då tarriffsystemet styrde lärarlönerna var det relativt riskfritt att uttrycka sin åsikt. Idag kan den fjuttiga löneutvecklingen beskäras ytterligare om obekväma åsikter förs fram. Och jobbar man på en friskola kanske man rent av blir av med jobbet.
LikeLike
Jag är rädd att din förklaring om de trötta och rädda lärarna är självbekräftande. Offerrollen är väl intränad och mycket bekväm.
Jag har rika tillfällen att se hur omärkligt övergången från passiv student till passiv lärare sker. Det är liksom två sidor av samma mynt.
Individualismen.
LikeLike
Oops, vad har individualismen med detta att göra. Offermenatliteten är inpyrd i väggarna. Det är en kultur i skolan och inget annat.
LikeLike
De flesta lärare är är glada för sin individuella frihet – det kan vara svårt att förena med en kollektiv nivå där vi tvingas till ansvar för gemensamma beslut.
Där tangerar vi den politiska nivån – lindrigt talat.
LikeLike
Så kan vara men ska lärarna var laglydiga i framtiden är det nog bäst att de släpper drömmen om “kung i klassrummet”.
LikeLike
Vi talar om frirummets baksida – bristen på insyn.
LikeLike
Jag förstår inte kommentarerna om att lärarna är tysta i den senaste debatten. Det har aldrig varit så heta debatter bland lärare som denna vecka. Men, debatten förs inte i sk. traditionella medier utan på facebook, twitter, g+ och bloggar, för vem läser papperstidningar? De traditionella medierna har tappat i upplagor, nyheter förmedlas genom andra medier, debatten likaså. Är den debatten inte lika mycket värd, eller är det dags för proffstyckare att byta medium?
LikeLike
Kul att du ser så positivt på de här tendenserna. Vi som är hemmastadda i den digitala världen tror jag har en tendens att överskatta genomslaget av våra aktiviteter.
Hur stor del av Sveriges lärare känner till exempel till Skolchatt?
Men i princip håller jag med dig – världen roterar inte längre kring DNdebatt!
LikeLike
Pappersblaskan har ännu inte spelat ut sin roll som debattforum. Så än sätter både DN och SvD agendan för det offentliga samtalet, trots att dom tappar. “Debatter” på twitter och privata sidor på Facebook och G+ når liksom inte ut på samma sätt. Den dagen kommer säkert, men vi är nog inte riktigt där ännu.
För att inte tala om TV. Vilka yttrar sig där? Jo, Björklund!
För jag kan inte höra alla dessa arga lärare. Jag hör inte förskollärarna heller. Ändå finns dom. Och är det så att det sjuder någonstans, har det väl ännu inte blivit någon rörelse, någon kraft som bär fram det budskap som finns. Tyvärr.
LikeLike
Jag har hittat en del ledtrådar kring fogligheten i form av lärarrollens slumpmässighet. Superpedagogen kan plötsligt bli redcuerad till kass i elevernas ögon.
Sen så vet jag med säkerhet att de yrkesverksamma lärarna vet att det är kommunerna och SKL är den kraft som måste påverkas ifall vår arbetssituation ska förbättras. Det är inte många lärare som spiller sitt krut på Björklund, det är bara lite skolfrälsare, obehöriga, etc. som känner sin plats vid köttgrytorna hotad.
Bättre att demonisera de som likt Fahrenheit 451 dystopin vill förbjuda böcker i skolan än en utbildningsminister med marginell makt. Ska Mats slänga sina böcker och satsa allt på en iPad?
LikeLike
Jag har aldrig träffat någon som vill förbjuda böcker – frågan om hur resurserna används är naturligtvis politisk.
Hur ska ett skolbibliotek se ut? Hur ska tillgången på datorer vara?
LikeLike
Det var i och för sig bara ett förbud mot att använda böcker i undervisningen som hon Stockhaus uttalade. Det kunde förstås betraktas som att det bara var en ekonomiskt fråga men mängder av lärare i Sollentuna har nu att vänta tvingande direktiv om att inte använda böcker.
Det är naturligt att misstänka att det är den Nya matematiken igen och Sollentunas lågstadielärare som vill ha böcker som en viktig del i undervisningen kommer att drabbas av utfrysning och hot om uppsägning.
LikeLike
Har du belägg för de här anklagelserna?
LikeLike
Eller är det så att det är ett steg att ta innan man kliver upp på det mer “teoretiska” planet? Innan man gör kopplingen mellan sin egen arbetssituation och det som sker i samhället?
Istället kanske man har näsan i jorden, i det arbete man ska utföra och nästan aldrig lyfter blicken och försöker se helheten, förstå hur saker hänger ihop, att andra har samma problem.
Det känns i alla fall som den politiska viljan bland de förskollärare jag möter, inte är så stor. Man muttrar, men blir ingen politisk kraft som tar plats i debatter.
LikeLike
Jo, det innebär naturligtvis risker att ta ställning. Föräldrar, kollegor och chefer undrar kanske vad som händer och på många arbetsplatser finns en tystnadensnkultur.
Men det finns en betydande skillnad mellan det skandalsugna “jag ska minsann ringa Kvällsposten” och ett mer seriöst försök att ta plats i debatten!
LikeLike
Jag tänker på de 20 år inom förskolan då jag nästan aldrig skrev en rad – det är ett hisnande perspektiv när jag jämför med de textmängder som rinner ur mitt tangentbord idag.
Delvis handlar det om självförtroende – men tekniken befriar.
En aspekt som jag inte var beredd på var när jag skrev en ganska provocerande text på Newsmill och många kommentarer inleddes med ett förfärarat: “hur kan denne Mats Olsson som säger sig vara lärarutbildare ha sådana åsikter – han borde veta bättre”.
Då insåg jag kraften i den dolda överenskommelsen om läraren som samhällets stöttepelare!
LikeLike
Veta bättre än vem då, kan man undra? Vilka är dessa tankar och/eller åsikter som det är tabu för en lärare/förskollärare att ha? Är inte vi också vanliga människor, kan man undra.
Även jag kom bättre överens med den nya tekniken när det gäller mitt skrivande.
LikeLike
Oj så många program det finns. Du gör det inte lätt för dig!
Jag gillarambitionen att inte falla för ytan.
LikeLike
Hmm. Det senaste är väl att Jan Björklund meddelat att VFU = vistelse i dåligt sällskap? Så vad pratar vi om?
LikeLike
Va?
I dessa tider vet man inte vad som är skämt, det känns som att lyssna på P3-humorprogram där allt är parodier på ironiska travestier….
LikeLike
Det finns en underlig sport i att vända allt Björklund säger till något helt annat. Humor och skämt i alla ära men är dessa felciteringar vare sig roliga eller konstruktiva nu femtioelfte gången de görs.
LikeLike
Vi behöver lite källkritik här – sedan återvänder vi till Jans referat av Stockhaus…
LikeLike
Tyckte det var tråkigt att läsa slängen om “det enda som kan väcka lärarna”. Är det din uppfattning att lärare bara agerar när något orättmätigt privilegium hotas, Mats?
I artikeln du länkar till läser jag om lärare som önskar resultatkontroll istället för närvarokontroll, lärare som kräver en fungerande arbetsplats och en arbetsgivare som falskeligen utger sig för att agera av omsorg om lärarna. Att slåss för möjligheterna att göra ett fullgott jobb är enligt min uppfattning en värdig kamp.
Vi är också många lärare som hörs i debatten – både i lokaltidningar och i riksmedia. Som en debattör med rötter tillbaka till mitten på nittiotalet kan jag också rapportera att det har varit otroligt svårt att bli publicerad som lärare annat än i mindre lokaltidningar. Jag har själv högar av refuserade artiklar som jag lagt ner enormt mycket tid på. Över tid lyckades jag nå en plattform där jag fick in många artiklar i UNT, men de flesta skulle inte vara villiga att lägga ner så mycket tid och ta så många refuseringar som det krävde. Och Bertil, jag läser de tidiga artiklarna med välbehag än idag. Det beror inte på att de inte var tillräckligt välskrivna att de förblev opublicerade.
LikeLike
Det var onödigt tillspetsat många lärare är uppriktigt engagerade i viktiga frågor och lägger stor vikt vid att sprida sin entusiasm – men jag är faktiskt mycket bekymrad över våra studenters (de blivande lärarna) ointresse för demokratiska grundfrågor. Tolv år av skolgång och värdegrundsarbete har satt mycket få spår i det som jag menar borde vara demokratins kärna – en vilja att vara med att påverka.
För mig handlar det om mer än att bevaka sina intressen – de demokratiska processerna är ofta tråkiga och frustrerande. Någon väljs till representant och förväntas medverka i beslut som får konsekvenser på lång sikt. De här formella institututionerna har urholkats och jag tror vi är överens om att det politiska klimatet hade varit sundare om fler hade varit aktiva i elevråd, föräldraråd, fackliga organisationer, partier, byalag, nykterhetsrörelser, miljörörelser, solidaritetskommitteer och så vidare. Klyftan mellan de aktiva och de passiva ökar.
En del av oss skriver debattinlägg och det ska vi vara stolta över. Idag finns det fler vägar och vi kan uppmuntra varandra att framhärda. Denkartan håller på att förändras. Men jag är fortfarande bekymrad över skolans och lärarkårens avpolitisering och famlar efter förklaringar. Var det verkligen bättre innan kommunaliseringen?
Förra veckan behandlade vi det i läroplanen centrala ordet “solidaritet” och flera studenter hade inte stött på det tidigare. När vi diskuterar värdegrund tycks många mena att det handlar om att vara snäll och lyssna på barnen. Jag önskar att det även ingick ett stänk av mod – att ta ställning och vara beredd att riskera något.
Jag värjer mig mot beskrivningen av lärarna som rädda och lata – det handlar nog snarare om en vilja att inte vilja vara synlig. Då blir makten lättare att anonymisera. Den opolitiske tjänstemannen som bara gör sitt jobb i skydd av det uppdrag vi tilldelats av staten.
Utgångspunkten är tesen om lärares avprofessionalisering och marginalisering i samhällsdebatten. Apropå Björklunds senaste utspel inser nog tyvärr inte de flesta att det handlar om tjuvnyp mot skL och Stockhaus, snarare än ett inlägg i den metodiska debatten om hur barns läs- och skrivutveckling ska förbättras. Alternativ tolkning är ett ovanligt ignorant ministerstyre.
Men de stridande verkar vara ovanligt ivriga att polarisera varandra. Som jag skrev innan: jag hade inte tänkt kommentera det.
Förhållandena på just den skolan i artikeln går att beskriva på andra sätt. Jag är rädd att positionerna är ganska infekterade. Det kanske var ett dåligt avtal de skrev på? Men då bör väl kampen gälla nästa avtal?
LikeLike
Uppriktigt talat: att sträva efter att inte vara synlig, att söka kunna förklara sitt agerande med att man ‘bara lydde order’ låter för mig som en klockren beskrivning på ett agerande som är både fegt, eller möjligen räddhågat, och lättjefullt.
LikeLike
Jag vill inte medverka till att sprida den här obehagligt nedlåtande beskrivningen av lärarkåren – men låt oss ändå pröva att ta Mildners fråga på allvar. Vad skulle kunna få lärare att på allvar engagera sig i samhälls- och skoldebatten?
Jan driver tesen att lärare har blivit tysta på grund av strukturella faktorer. SKL har genom sitt skräckvälde skrämt en generation till tystnad och lydnad. Zaremba och Björklund skulle då befria kåren ur tyranniet och återge dem röst och självförtroende?
En annan mer individpsykologisk förklaringsmodell är att läraryrket attraherar personlighetstyper som till sin natur är anpassliga. De som trivts i skolans ordnade värld med tydliga regler och belöningssystem väljer att som vuxna att arbeta inom denna relativa trygghet. Äventyrare och entreprenörer går andra vägar med större risker – men också större belöningar. Jag menar att yrkets unika dubbelhet av individualistisk frihet (du är ensam i klassrummet) och kollektivistiskt tvång (men vi kommer att bedöma din insats efter de här kriterierna) skapar en osäkerhet som är förödande för självkänslan hos många.
Båda förklaringarna är reduktionistiska och frustrerande. Vi är både arv och miljö. Frågan är om lärarna som grupp vill vara aktiva i utformandet av den egna verksamheten? På ett plan är det mycket enklare att avvakta nya direktiv och skylla på rektor och skolverk när det blir dåligt.
När jag läser om hanteringen av lärarlegitimationen känns det som en otrygg lösning att lägga skolans framtid i den myndighetens händer.
http://www.lararnasnyheter.se/l-rarnas-tidning/2012/02/01/f-rl-ngt-kontrakt-f-r-proffice-trots-h-rd-kritik
Känslan av att det finns en högre och rättvis makt som skapar ordning svajar. För de auktoritetstroende är det en mycket obehaglig upplevelse.
LikeLike
Det tycks som den tes du driver är snarlik den jag hör från andra håll: lärare är stackars offer, hunsade till menlöshet av SKLs ondska. Alternativt: lärare är bekväma och lite gnälliga och föredrar att någon annan gör jobbet framför att själva lägga manken till och ta ansvar för situationen.
Förstår jag dig verkligen rätt?!?
LikeLike
Jag menar att de här två teserna delvis samverkar och till att skapa bilden av de hjälplösa lärarna som vrider sig i självömkan och tror att status och 10.000 plötsligt ska ramla ner från himlen.
Min tanke är att det måste finnas andra vinklar som inte förstärker de här myterna. Annars blir det nästan lika tråkigt som att diskutera genusfrågan utifrån arv/miljöaspekten.
Om jag ska driva något så handlar det om att erövra självkänsla genom handling. Att ta plats i debatten är mitt sätt att göra yrket synligt. Samtidigt tar jag avstånd från bilden av den neutrale tjänstemannen som försöker vara alla till lags.
LikeLike
ohtackochlov nu känner jag igen dig!
*phew*
Jag trodde ett ögonblick att din blogg blivit kapad av någon helt annan.
Fake it ’til you make it fungerar förvånansvärt bra, det har du helt rätt i. Det är farligt bekvämt att luta sig tillbaka med offerkoftan tätt lindad om kroppen men det är ingen hållning som ger vare sig framsteg, utveckling, status eller högre lön – och jag är ärligt talat skeptisk till om det finns någon som helst rim och fason i tanken på att det borde göra det heller.
LikeLike
Tack – ibland behöver jag formulera en hållning för att kunna förstå den. Vilka konsekvenser finns inbyggda i de här perspektiven?
Jag är nog en obotlig aktivist och har svårt att förstå varför andra har så långt till handling – eller ens en vilja att ta ställning!
LikeLike
Jag tror en del av förklaringen går att finna i uttryck som “man vet vad man har, men vem vet vad man får?”
LikeLike
Mats, bristande engagemang uppfattar jag som ett samhällsproblem. Det ger oss en svag demokrati. När det gäller lärarkåren har kommunaliseringen inneburit en radikal förändring. Det fanns mycket mer variation i lärarkåren förr, många fler intellektuella och många fler bråkstakar. Arbetsplatsträffar nuförtiden är beskedliga och tråkiga tillställningar. Det var de inte på åttiotalet.
LikeLike
Jag tänker att mötet mellan folkskolekulturen och läroverkskulturen i det som blev svensk grundskola innehöll många spännande krockar.
Hur tänker du om den här förändringen? Handlar det verkligen om styrning och likriktning? Rektorerna fick ökad makt över lärarna genom kommunaliseringen (lönesättning och anställning) men måste det leda till tystnad?
Är alternativet total anställningstrygghet och central lönetrappa – jag gör som jag vill och säger vad som behagar mig!
Jag tror att barnen skulle betala ett högt pris för denna individualistiska tolkning av uppdraget som ett kontrakt mellan stat och enskild lärare.
Den institutionella kollektiva nivån är jobbig, men behövs nog om vi ska kunna utveckla skolan.
LikeLike
Men en sak som behöver sägas är att den ovilja mot Björklund som hörs så mycket som Twitter är något jag ännu aldrig stött på i ett personalrum på en skola.
LikeLike
Aldrig?
Jag möter misstron i olika former.
Jag citerar Tim Ekberg om livet på utbildningsdepartementet “Ingen styr Jan”.
Det innebär att en del beslut tas i hastigt mod och effektueras av undrande tjänstemän. Legitimation och introduktionsår hade gärna fått vara uppe i huvudet och vänt innan beslutet togs. Nu står vi med en dyr och byråkratisk apparat som få förstår värdet av.
LikeLike
Misstron mot Björklund är utbredd bland skolfolk men inte bland lärare. För mig säger det att de som ska göra jobbet inte är så negativa till hans förslag.
LikeLike
Det kanske är där folkpartiet hämtar huvuddelen av sina väljare? Jag vet inte om det är en komplimang.
LikeLike
Jag menar att lärare är en heterogen gruppp. Men det är en kittlande tanke att ett parti kopplas till en yrkesgrupp.
Med Fp, LR och Proffice mot en ljusnande framtid?
LikeLike
Vänstersocialister med världsfrånvända lösningar är orsak till att svenska kunskapsindustrin tappar mot resten av världen (se vad som händer Astra). De fullständigt absurda friskolekramarna som bryter sönder vår skola finns till höger om folkpartiet. Fp, LR och de som söker en mellanväg är väl inte direkt glada när Skolverket misslyckas igen.
LikeLike
Jag ser inte kopplingen mellan världfrånvända socialister och nedläggningen av Astra?
Kan du utveckla den?
LikeLike
Att Sverige numera inte har någon kemiutbildning på högstadiet tycker jag får en direkt koppling till Astra.
LikeLike
Att Björklund försöker göra något åt stora kunskapsluckor och kvackande i svenska skolan ser jag som en av hans bästa insatser. Att motståndet är kompakt beror på alla de som i decennier kunnat utnyttja möjligheterna att ta sig fram utan att kunna det eleverna behöver.
LikeLike
Jag är också ytterst förvånad över att man som blivande lärare inte är intresserad av utbildningspolitiken. Det borde vara 100 procent uppslutning. Det är ju den som sätter upp villkoren!
Men inte förvånad med tanke på att man under decenniers decennier har talat om på olika håll om skolan endast i meningen lärare-klassrum=undervisning. Det är vad man gör konkret i klassrummet som de flesta, enligt mina erfarenheter, fokuserar på. Om man dessutom som utbildningsminister går ut med att allt beror på om läraren är duktig eller inte, förstärks detta fokus.
Istället borde konsekvenserna av utbildningspolitiken diskuteras. En lärare kan vara superduktig och megakompetent. Om villkoren inte möjliggör för den läraren att verka, ja då … har detta ingen betydelse.
Vad gäller fogligheten?
Själv diskuterar jag utbildningspolitik, inte mina arbetsvillkor. De sista tar jag upp med min arbetsgivare SU, om jag vill ha en förändring. Men vissa saker går inte att förändra, just på grund av att det är utbildningspolitikerna som styr.
Kanske är det likadant för en del lärare i skolan också! Men är det okey för lärare att diskutera utbildningspolitik på bloggar och på debattforum? Det är en genuin undran från min sida….
LikeLike
Hej Monika!
Vi lätarutbildare hamnar ju ofta i skottgluggen för diverse anklagelser för hur lärare är eller tänker och det blir lätt som en vana att försvara sig. Puh…
Jag håller med om att vårt fokus på metodiska frågor inte gynnar den större diskussionen om skolan i ett samhällsperspektiv. Dessutom tror jag att 90-talets överanvändning av begreppet SKOLUTVECKLING generade en motreaktion som ibland var extremt individualistisk. Duktiga lärare ville sköta sig själv och inte gå på en massa möten om arbetslag och planer. Inkapsling som överlevnad. Den långsiktiga effekten var att rektorerna tilldelade sig en själva en pådrivande roll där de påhejade av politiker skulle visa någon form av resultat eller profilering.
Den verkliga politiken var någon annanstans. Under tiden smiddes planer och nu slår reaktionen till med kraft i form av detaljstyrning och mätbarhetsfokus.
Den yrvakna aktiviteten vi ser bland lärare idag på nätet är kanske ett sundhetstecken. Vi måste nog testa de här gränserna för yttrandefrihet och lojalitet mot arbetsgivare. Min erfarenhet är enbart god. Dessutom tror jag att en del studenter kan tänkas bli en aning modigare genom att möta lärare som står för något (och ibland byter åsikt)
LikeLike
Jag försöker få mina studenter att bli kritiskt granskande till utbildningspolitiken genom att jag själv är det under seminarierna. Håller det som sägs i praktiken? Hur skall man tolka formuleringarna i läroplanen och vilka blir konsekvenser av vissa mål. Vad betyder en förändrad ordföljd i värdegrundstexten, osv.
Jag vill inte pådyvla dem mitt ställningstagande utan att de skall göra sådana själva.
LikeLike
Asch!
LikeLike
Jag tänker på samma sätt men det händer att jag får lust att skjuta mig på fläcken.
Mats: Jag vill att ni ska vara kritiska och självständiga!
Student: hur kritiska och självständiga vill du att vi ska vara?
LikeLike
Två möjliga svarsalternativ kan vara:
a Ändlöst!
b Lagom
Om du svarar det ena varannan gång och det andra varannan så kommer de snart börja ifrågasätta dig och vips är de igång *ler milt*
LikeLike
Bra knep!
Det måste jag pröva.
Jag har faktiskt experimenterat med oberäknelighet som pedagogiskt redskap . Fast oförutsägbarhet låter bättre!
LikeLike
Ha ha, men jag säger – var kritiskt granskande, ta ställning. Inte att jag vill att de skall vara det. Den frågan har jag aldrig fått!
LikeLike
Det som pratar yvigast om att eleverna ska granska kritiskt har ofta en väldigt tydlig agenda för vad eleverna ska granska. Jag genomskådade vad min svensklärare ville ha på en månad.
Själv satsar jag på många perspektiv och många mönster så att eleverna ska se vad de ska granska.
LikeLike
Jag har ingen agenda, som du vill insinuera! Inte pratar jag yvigt om det heller … När jag talar om kritiskt granska är det i vetenskaplig mening – håller argumenten – stämmer det dom säger att de skall göra med vad som görs.
Om jag nu har en agenda är att jag vill att studenterna inte skall köpa det jag säger utan bilda sig en egen uppfattning.
LikeLike
Jag insinuerar inte något om din undervisning. Det intryck jag har fått av den är att den är bra.
Det jag vill lyfta fram är den fara vi alla löper när vi ska undervisa om att granska kritiskt, istället för att granska vad eleverna behöver.
LikeLike
Ja, det var väl att du inte räknade in dig själv, utom i förmågan att avslöja andra och hur du själv gör … som bidrog till min tolkning.
Nu skriver du “vi” och då blir min tolkning annorlunda än tidigare.
LikeLike
Extremvänsterns tolkningsföreträde har ju blivit en “helig ko” och följande artikel ger ett mycket intressant perspektiv på kritisk granskning: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nar-ska-det-roda-rinna-av-kulturens-fana
LikeLike
Extremvänstern?
LikeLike
Kritisk granskning? Kallar det mest ordbajseri om vad han tycker…
Sen kan man nog byta ut det röda mot det blå så kan man nog hitta en hel del ideologiska uttalande mot arbetarklassen, mot sjuka och gamla, mot fuskare.
Lika goda kålsupare vilken ideologi som någon har, om de har fallenhet för att generalisera utifrån sitt eget tyckande eller enstaka exempel.
LikeLike
För oss som inte bor i Stockholm är uppståndelsen kring Ohlssons artiklar obegriplig. Vad bråkar de om?
LikeLike
För oss Göteborgare var artiklarna extra roliga då vår favoritkommunist lockades att ta till pennan. Han har en förmåga att roa!
LikeLike
Pratade med min chef om den mycket allvarliga situationen i Helsingborg och resultatet av medarbetarenkäten som var mycket allvarligt. Konstaterade att jo, det är ju inte så mycket hon kan göra med den absurda budgeten vi har – som vi f.ö. inte får se – utan att vi får jobba långsiktigt mot politikerna. Svaret gjorde mig häpen och förbannad:
“Jo, men det är ju något verksamhetschefen får jobba med.”
Men hallå, om du inte kan driva din verksamhet som du är ansvarig för kanske du måste lyfta frågan. Tänk om ett antal skolledare hade slagit sig samman och skrivit till förvaltningen, tågat upp till kommunstyrelsen och sagt “Det går inte mer!”.
Att lärarna håller käften handlar inte om “den lojala tjänstemannen” utan om piskan vi andra gaphalsar råkar ut för och ren utmattning. Vi slåss mot väderkvarnar och får stryk varenda gång och även om man tystnar och “gör jobbet” så tvättas stämpeln som bråkstake inte bort. Är det tretton grader och dragit i arbetsrummet, ta på dig mer kläder och håll käft, byt jobb eller ta konsekvenserna av ditt “jävla gnäll”. En chef sa för ett tag sedan till en annan chef – inför en kollega – att han borde sätta munkorg på kollegan ifråga. Välkommen till Sverige 2012. But don’t worry, vi löser det med IT! :-}
LikeLike
Det är väl lite så jag kan se att det fungerar. Det ultimata argumentet är:
“Det här är en politiskt styrd verksamhet, så det är bara att gilla läget!”
Och all den kritik som framförs stannar hos chefen, av det jag kan se. I verksamhetsberättelserna nämns det ingenting om alla problem att hinna med, personalbrist, resursbrist etc. Svaret på frågan “har ni uppnått målen” är alltid ett rungande “JA”.
Den falska bild av verkligheten som chefen skickar vidare till sin chef, kommer denne sedan att själv skicka vidare uppåt, sedan alla antydningar om problem har sållats bort.
Och där sitter sedan politikerna och har en helt skev bild av hur verksamheten faktiskt ser ut. Åker dom ut för att se sig om, är det till några som lyckats göra någonting bra över huvud taget.
LikeLike
Jag tänker att klyftan mellan lärare och politiker är en ny företeelse.
Historiskt tror jag att det fanns ett starkt band mellan folket i byn och skolläraren som hade den viktiga uppgiften att möjliggöra deras barns drömmar. När de var nöjda kom de med extra ved till kaminen.
Det här nära bandet känns både lockande och hotfullt.
LikeLike
Med den här kylan vi har nu och att det var 15 grader inne imorse, så skulle jag ha behövt lite av den där veden, kan jag säga. Men vi har å andra sidan ingen kamin. 😉
LikeLike
Ge inte upp!
Kamin i stället för gildklocka?
LikeLike
Mats och MUF på samma sida i kampen för att få bort böckerna från skolan. Det var en för mig oväntad situation.
LikeLike
MUF?
Guilt by association – det är aldrig vackert.
Nästan lika trist som att tillskrivas åsikter av anonyma kommentatörer.
LikeLike
Kommentaren var retsam, inte elakt menad.
Kanske var det mer tänkt som en tankeställare kring vilka krafter som drar i skoldebatten.
LikeLike
Jag är inte så tolerant mot anonyma. Ska träna på det.
Kanske.
LikeLike
Jag ber om ursäkt, min iPhone lurade mig, jag hade inte tänkt vara anonym och är förstås övertygad om att du egentligen är för böcker och minst sagt tveksam till MUFs politik.
LikeLike
Tack – nu känns det bättre!
LikeLike
Pingback: Öppna debatten om böcker i skolan « Jans Syrliga KaramelLer
Info till skåningar:
I Stockholm anses Bengt Ohlsson som en guru i vida kretsar. Dit hör inte undertecknad.
LikeLike
Tack – vi är inte så mycket för gurusar i Skåne:
LikeLike
Ge Björklund en iPad:
http://fundedbyme.com/projects/2012/02/ge-bjorklund-en-ipad/
LikeLike
Jag undrar om det finns någon på departementet som kan hjälpa till att installera den?
LikeLike
Det är en iPad – det är bara att starta och köra.
Det intressanta är att så många av de debattglada i detta sammanhang helt missade att Björklund talade för pennor, böcker och datorer i kombination. Det han reagerade på var att någon lokalpolitiker ville ha bara det ena.
LikeLike
Njae – riktigt så enkel är inte installationen. Du måste knyta apparaten till ett iTuneskonto. Min gissning är att de inte har öppna datorer på departementet och att det innebär vissa säkerhetsproblem med kontokort och appköp?
Ungefär de här problemen har mina datorovana kollegor.
LikeLike
Björklund borde kunna få subventionerad 3G anslutning till sin iPad så kan känna av kraften hos den och också använda den som underlag för vanliga hederliga anteckningar. Kombinationen är mumma. 😉
LikeLike
Björklund är major – militären har använt internet sen innan det fanns tillgängligt för vanliga människor. Jag tror han klarar sig.
LikeLike
Kanske vi blir både insinuanta och psykologiserande när vi antyder att en del av ministerns reaktioner handlar om okunskap eller i värsta fall teknikrädsla.
Men det skulle vara spännande att veta hur det ligger till. Ibland möter jag en förbluffande okunskap på hög nivå. Och en ganska ogenerad sådan.
LikeLike
Hans reaktion på att en lokalpolitiker lite obekymrat viftar bort styrdokumenten och antyder att det här med penna och böcker, det är forntid, nu ska vi bara ha datorer? Björklund har ju faktiskt inte talat emot datorer, utan för papper och penna. Också.
LikeLike
Jag tror fortfarande inte att det handlade om styrdokument i den ordväxlingen. Ministern passade på att ge ett tjuvnyp till SKL och trodde nog att han skulle få lite populismpoäng på vägen.
sa verkligen Stockhaus så?
LikeLike
Men när vi satsar på ipad till lärarna på högskolan är det utifrån en förhoppning att minska papperskostnad. ( och pennkostnad?)
LikeLike
Det kanske var lite rättning i ledet budskap till kommunerna. 😉 Skollagen innebär att de inte ska in och peta i pedagogiken.
Det verkar tyvärr vara många som vill att hobbypolitikerna ska få fortsätta att leka pedagogiska ledare.
LikeLike
Varför fortsätter vi att eftersträva besparingar på papper år efter år när vi hela tiden upptäcker att ny teknik passar bra att kombinera med papper. Det papperslösa kontoret har ju blivit ett stående skämt.
LikeLike
LikeLike
Ett ganska dyrt skämt om du fortsätter skriva ut alla rpporter som kanske kan vara bra att ha.
LikeLike
Kommunpolitikerna beviljar medel och ger förutsättningar. It- satsningar kan nog inte ske på helt lokal nivå.
Däremot går det bra att köpa nya pennor på skolnivå.
LikeLike
Det är väl alltid nyttigt att få reda på vad som faktiskt sagts och besluta. Tycker Marias inlägg på sin blogg är klargörande att det inte är politiker som ska lägga sig pedagogiken. JB kanske skulle ta och lära sig det åxå;)
LikeLike
Jag brukar inte berömma moderata politiker men hon var välgörande tydlig på bloggen.
LikeLike
Finns ingen anledning att vara ogin med beröm av ideologiska orsaker.
LikeLike
Tur att jag inte lider av beröringsskräck!
LikeLike
Jag hoppas att när det kommer till det konkreta agerandet så slipper vi se att budget till läromedel etc. för de som vill köra “läs först skriv sen” är helt borta i Sollentuna. Hon var tydlig på bloggen men hur blir det i praktiken?
Jag trycker att det är bra att politiker rycker ihop kring pedagogiska frågor men rätt sorgligt att Björklund får efterslängar om petande i pedagogiken när diskussionen började med en konkret pedagogisk satsning av en M Stockhaus. Hon började det hela med mängder av åsikter om hur det skulle undervisas i Sollentuna.
LikeLike
Det dyraste med meningslösa rapporter är inte utskriften av den utan lönen till den som producerat den.
LikeLike
Under en utbildning ingår det som ett naturligt led att producera dessa rapporter av ibland tveksamt värde. Dessutom förväntas handledaren läsa och korrigera ett flertal versioner.
LikeLike
När det gäller elevarbeten så vinner jag mer tid på papper än kostnaden för att printa ut dem.
LikeLike
Har du testat iAnnotate?
Ett mycket bra kommentarsverktyg för pdf.
LikeLike
Pingback: Läsplatta – skrivplatta – surfplatta… « Tysta tankar