13 thoughts on “Bilden av Malmö – den sjungande trappuppgången

  1. Hej Lena !
    det är ett fint och mänskligt program tycker jag, dem har säkert stort glädje av det,särskild när dem är från olika klass av det svaga i vårt samhället.Det är ett stort shans för de att tror på sig själva och värdera sina möjligheter och sina kunnande. Men du ska bara veta jag har önskat att sjunga hela mitt liv men tyvär jag har aldrigt fått den möjlighten så är det i bland kanske man ska ta med sig sin största dröm till graven.
    Önskar dig all lycka med vänligt hälsningar
    Azam Nurali.

    Like

  2. Jag blir rörd av programmet. Tyvärr lite för lite från deras repetitioner men mycket värmande socialreportage. Får en kump i halsen när jag ser hur människor uppfylls av glädje när de får möta musiken. Känner igen mig i det där.

    Man har hittills (v9) inte fått höra så mycket Borodin, mera rapp 🙂

    Like

      • Många har växt musikaliskt eller så har de vinklat det för i början lät det bedrövligt. Nu låter det hyfsat.
        Besviken på Tommy som svek henne. Önskar att jag hade kunnat ställa upp och sjunga med henne !

        Like

        • Jag känner på samma sätt! Det var något mycket sorgligt över att han inte vågade utsätta sig för risken att misslyckas. Myten blev viktigare än nuet.

          Like

          • Tror du verkligen det ? Är han mytisk i Malmö då ? Jag har aldrig hört talas om det bandet.

            Jag tyckte hon var jättebra som från början peppade honom på rätt sätt. Hon hade rätt i sin föraning. Om han hade lyssnat på henne så hade han kunnat charma publiken med sitt sjävlförtroende och hans svaga kraxiga sång hade inte spelat ngn större roll i sammanhanget.
            Hon skulle ha gett honom ultimatum tidigare när han svajjade. Stor brist på respekt för hennes arbete och engagemang.

            Nej, där föll han i min aktning, tyvärr…

            Like

        • Jag är nog en blödigare typ än du och försöker (trots att jag utbildar lärare) undvika normativa och pedagogiska förklaringar om hur han borde ha agerat.

          Det sköra och sårbara i förhållandet till barnen berättar en historia på ett annat plan.

          Like

          • Jag har gråtit till programmet då deltagarna har beskrivit att de vuxit med musiken. Känner igen känslan. Så jag är nog blödig kan du tro.

            Hans korta samtal med dottern var kanske lite hårt regisserat ? Han gav sig lite väl lätt ? Kunde inte döttrarna ta ngn dag ledigt från skolan när det var pappas stora dag i Malmö ? Nä, han fick nöja sig med fem dagar till nyår.

            Sympatiserade dock med hans beklagan över kvinnans dominans i skillsmässo- och vårdnadsfrågor.

            Like

Leave a reply to Anonymous Cancel reply