Två rallybrudar bränner hål på teverutan i Nyhetsmorgon.
Jag brukar inte gilla diskussionen om förebilders betydelse inom genusdebatten, men de här två tjejerna verkar röra sig fritt mellan manliga och kvinnliga världar. Det kan också vara värmländskan som jag faller för.
Tysta tankar 
Hmmm!
Här kan jag läsa av en underliggande strategi.
Diplomatämnet Mats.
Naturligtvis är dessa tjejer riktigt coola. Problemet är att det finns 100 gånger fler coola manliga rallyförare. Men dom är det ingen som bryr sig om.
Det måste vara något glappt i en kultur om den stora måttstocken för beröm och status skall vara : Könsarena – migration.
Förr i tiden var det andra måttstockar för hjältedåd.
Tex att starta en fabrik som gav tusen arbetare jobb eller att skriva en fantastiskt roman, segla jorden runt, måla ett riktigt konstverk och sådant där kreativt som förde samhället till en ny platå.
LikeLike
Det finns en uppenbar risk att de blir symboler för “den lyckade jämställdheten” och att gränsöverskridandet blir den högsta lyckan.
Ibland är jag lättlurad.
LikeLike
Att betona. Som i de flesta av “idrotter” där kvinnor blir hjältar finns horder av manliga “hjälpryttare” i form av tränare, matrialare /tekniker , mekare, fixare, service gubbar.
De dolda männen tänker jag ofta på den gnällfeministerna är i farten.
Tänk tex om surkarten Alakoski kunde skriva en sådan där “tack kolumn” till alla fantastisk män som till synes altruistiskt hjälper svenska kvinnliga idrottare till ära och berömmelse.
Jag misstänker att det är vetskapen om sakernas tillstånd som är orsaken till att det finns så få arga kvinnliga feministidrottare.
Dom vet hur det funkar och att om dom började visa otacksamhet så skulle det bli jäkligt glest med altruistiska hjälpryttare.
LikeLike
Anders, på vilket sätt skulle kvinnliga idrottare ha ett större ansvar för att deras “hjälpryttare” oavsett kön lyfts fram? Det finns väl precis lika många osynliga tränare, mekare och fixare bakom de manliga hjältarna? Är det mer okej att män drar nytta av andra mäns kompetens än att kvinnor gör det?
Och vilket värde har då “fruarna” som står i kafeterian och langar korv och kaffe?
Just när det gäller motorsport och inte minst rally tycker jag dessutom att det ges rätt stor uppmärksamhet inte minst på svt-sporten och det är ju oftast män som är “hjältarna”.
Avseende din sista kommentar – menar du att kvinnliga idrottare ska vara så förbannat tacksamma för att någon orkar träna, och engagera sig i dem att det inte finns utrymme för att ifrågasätta orättvisor som beror på kön? Vi kanske inte springer till medierna och skriker, men ifall vi inte bråkat om våra usla träningstider, som killarna dessutom gärna drog över, på min aktiva tid så skulle inte dam- och herrlaget i min förening haft samma rätt till bra tider och respekt som de har idag. Vi hade dessutom både kvinnlig tränare och lagledare redan på 1980-talet – det finns ju faktikst även kvinnliga altruister i idrottsrörelsen, inte bara i kafeteriorna.
LikeLike
Anders, menar du att kvinnliga idrottare skulle ha ett större ansvar för att deras mekare och fixare lyfts fram? Det finns ju precis lika många bakom de manliga hjältarna. Du kan väl knappast mena att män har större rätt att dra nytta av de manliga altruisterna än vad kvinnor har.
Och vilket värde har då kvinnorna som står i kafeterian och langar korv och kaffe?
Just när det gäller motorsport och inte minst rally tycker jag dessutom att det ges rätt stor uppmärksamhet inte minst på svt-sporten och det är ju oftast män som är “hjältarna”.
Avseende din sista kommentar – menar du att kvinnliga idrottare ska vara så förbannat tacksamma för att någon orkar träna, och engagera sig i dem att det inte finns utrymme för att ifrågasätta orättvisor som beror på kön? Vi kanske inte springer till medierna och skriker, men ifall vi inte bråkat om våra usla träningstider, som killarna dessutom gärna drog över, på min aktiva tid så skulle inte dam- och herrlaget i min förening haft samma rätt till bra tider och respekt som de har idag. Vi hade dessutom både kvinnlig tränare och lagledare redan på 1980-talet – det finns ju faktiskt även kvinnliga altruister i idrottsrörelsen, inte bara i kafeteriorna.
LikeLike
Jag var på en föreläsning där Charlotte Kalla lyftes fram som ett exempel på gott omdöme.
Hon hade misslyckats och alla såg att skidorna var felvallade. Reportern pressade henne till att skylla på sitt team. Hon intog en obrottsligt lojal inställning och ställde sig helt oförstående till frågorna.
Gränsen mellan stjärnor och medarbetare är intressant och inte särskilt lämplig att göra könskrig av. Men en viss eftertanke kanske vore klädsamt?
LikeLike
Nej jag menar inte att kvinnliga idrottare skall behöva bete sig mer tacksamt än motsvarande manliga idrottare.
Jag skriver ju i min kommentar att kvinnliga idrottare sällan eller aldrig gnäller. De lever sina liv och kämpar för att bli bra eller ännu bättre.
Det jag hakar upp mig på är det feministiska gnället som numera ständigt försöker stigmatisera “gubbar” som gör något utan att de ett enda ögonblick berömmer “gubbar” att göra något gott.
Gubbar som gör något står liksom bara i vägen för dessa avundskvinnor. (dvs en viss sorts kvinnor. Jag gissar mellan 2-5 % av kvinnligheten)
Det är en jäkla skillnad på kvinnor i allmänhet och gnälliga otacksamma avundsjuka feminister.
LikeLike
Jag har inte skrivit något negativt om kvinnor i idrottsrörelsen.
I allmänhet är det väldigt få män som klagar på att kvinnor gör saker.
Män klagar möjligen på de kvinnor som klagar på män – dvs på den andel av kvinnligheten som jag benämner “gnälliga otacksamma avundsjuka feminister”
I vår skidförening jobbar både män och kvinnor. Vi har jättekul. Aldrig har jag hört någon man som klagat på någon kvinna och vise versa.
Vi har det riktigt trevligt. Men visst har vi våra könsroller. Gubbarna gör mest “tunga grejer” utomhus medan “kvinnorna” sköter “inomhusfrågor” och “mindre barn frågor”.
Dvs vi är sådär jäkla gammalmodigt könsstereotypa.
LikeLike
Och jag menade bara att vi visst “gnäller” men mer intern och att det har lett oss framåt.
Det finns ju också rätt många coola exempel på jämställdhet, eller vad man ska kalla det, inom idrotten. Eller vad tycks om herr och fru Lyfors som båda, vid olika tillfällen, varit förbundskaptener i damfotboll? Men det är som du säger Anders, få av de kvinnliga idrottspioniärerna ser sig själva som feminismens förkämpar samtidigt som de gör/gjort mer skillnad för många tjejer (och killar) än de kan tänka sig.
LikeLike
Kvinnor som gör (inte destruktiva grejer) – utan att skuldbelägga män får alltid min beundran.
DVS: Det är den gnälliga antiintellektuella retoriken som stör mig.
Inte att människor vill och kan.
LikeLike
Ursäkta att så gott som samma kommentar kom två ggr. Behöver kanske en hjälpryttare på webben 😉
LikeLike
Två reflektioner till:
1. Om Ramona och Miriam lyckas nå sitt mål, att komma topp fem, eller som experten antydde kanske till och med topp tre. Då är dom väl rallyhjältar oavsett kön?
2. Det har länge varit stor skillnad att vara kvinna i lagidrott än i individuella idrotter. När det gäller individuella kan jag iaf från 60-talet och framåt hålla med dig Anders om att män “inte haft nåt emot det” medan det i lagidrotter tagit betydligt längre tid att nå en allmän acceptans.
LikeLike
Att det är en skillnad mellan lagidrott och individuell idrott kommer alltid att gälla.
Inom tex friidrott,orientering, längdskidor är det fullt möjligt att påfågla individuell sexuell status fast arenorna är mixade men samtidigt uppdelade.
Lagidrott är något helt annat. Där är själva huvudsyftet att påfågla kollektiv manlighet / kvinnlighet.
Sådant kan man inte trolla bort med några slags “nya normer”. Då försvinner ju själva fundamentet (sexuella statusen) som genom ett “trollslag”.
LikeLike
Individuellt – lagsport? Det kanske framstår som hotfullt med kvinnor som organiserar sig som lag. Många brukar beskriva amerikansk fotboll som den högsta formen av arbetsdelning och motsatsen till individualism. Samtidigt som det finns utrymme för prestationer.
Men rally verkar vara spännande just därför att de två personerna är så beroende av varandra. Allt är liksom tillit!
LikeLike
Om Ramona och Miriam.
Ja visst är dom hjältar.
Men om rallysporten skulle utvecklas så att kvinnor skulle visa sig vara allmänt sett bättre rallyförare än män så skulle män sluta med rally.
Och i den hypotetiska framtiden så skulle rally successivt bli som ridning, dvs i huvudsak en kvinnlig verksamhet.
Mannen ser nogsamt till att konstruera arenor där dom är bättre än kvinnor. Vad är annars syftet med att anstränga sig?
LikeLike
Det sista något att beakta om man vill att pojkar skall anstränga sig mer än måttligt med skolarbetet.
LikeLike
Men Anders var har du varit de senaste 50 åren. Det har är inget nytt. Brudar har kört ralle sedan raggartiden på 50-talet.
LikeLike
Det vet jag väl. Men de är ju en minoritet. Jag skrev om en hypotetisk utveckling.
Eftersom jag är intresserad av de processer som finns i botten av våra liv.
I detta fall: Migration av sexuella statusarenor. Något som pågår ständigt och jämt fast så många har så svårt att se/acceptera detta.
Mats skriver ju ofta om detta. Hur skall man kunna konstruera om “skolarenan” så att även män i betydligt högre grad vill bli lärare för barn.
LikeLike
Det är rätt enklt Anders. Vi män rusar till de jobb som ger bra betalt. Öka lönen så ska du se att männen kommer tillbaka.
LikeLike
Varför vill vi ha bra betalt.
Jag tror mig veta. Det finns vissa som gillar män som har bra betalt.
och det känner vi på oss. Jäkligt undermedvetet.
LikeLike
Söta är de;)
Hurvida de har något med genusdebatten att göra eller inte förstår jag inte. Den bröt ju rallybrudarna på 60-talet.
LikeLike
Jag prövar tanken på förebildernas betydelse – och farorna med att romantisera könsbrytare.
LikeLike
Ett stort problem med genusnissorna (och -nissarna) är oförmågan att se att en människa kan ha olika uttryckssätt. Både könsbrytande och traditionella. En flicka kan bara älska sin rosa prinsessklänning och samtidigt vilja bli astronaut (säkert manligt genuskodat trots alla kvinnliga sådana). En pojke kan både spela ishockey och vilja bli biomedicinsk analytiker.
Grundidén måste vara att varje individ själv måste få definiera sig själv och få respekt för de livsdrömmar man har oavsett om de är könskonservativa eller -brytande. Det är inte finare när en flicka vill bli lastbilschaufför än nagelterapeut. Bara alla flickor vet om att de kan köra lastbil om de vill och inte får skit för det. Sen är det bara att välja.
Med en dotter som vill bli dykare (manligt kodat?) får man reflektera lite över det. Klart jag är stolt över att hon har ett mål och vågar välja efter sitt hjärta. Men jag hade varit lika stolt om hon ville bli damfrisör. För jag har uppfostrat henne att endast hon sätter sina gränser. Då är det ett fritt val. Sen får man ju prata med sina barn om vad det innebär att vara könsbrytare, men att man är övertygad om att det kommer hon klara fint. Det är heller ingen bra idé att idealisera brutna könsmönster och tro att det inte kommer bli några problem. Då gör man barnen en björntjänst.
LikeLike
Bra skrivet – vi ska akta oss för att göra barnen till hjältar i våra liv.
LikeLike
De var många sanningar att ta till sig för dem som i debatten kört fast i sina hjulspår.
LikeLike
Efter haveriet på Newsmill framstår alla här som bedövande kloka!
LikeLike
Jag vill gärna beskriva mig själv som öppen och fördomsfri – men måste erkänna att jag nog drar en gräns vid nagelbyggning.
ARVLÖS!
LikeLike