Vi försöker tillämpa ett halvt kundtänkande. Rektor är ansvarig men får inte avgöra de sökandes kompetens som nu i stället avgörs utifrån både lösa och omoderna kriterier av personer med ringa kunskaper om examensorningar, utbildningsplaner eller kursplaner.
Det är blandekonomin i sin sämsta form. Vi tar det värsta från båda sidor.
Jag tänker att rektors ansvar även bör innefatta rätten att anställa pedagoger med kompletterande inriktning. Att sätta samman ett arbetslag är en skön och svår konst som drunknat i behörighetsdebatten.
Jag tycker att du överskattar de flesta rektorers både vilja och förmåga att “sätta ihop arbetslag”. Det viktigaste kriteriet för att komplettera varandra borde väl ändå vara att eleverna kan få regelrätt undervisning i alla ämnen? Ordet “pedagog” vet jag inte vad det har för betydelse i detta sammanhang.
Det är möjligt att jag haft tur i mina möten med rektorer. Många talar med förfäran om den gamla SÖ-tiden då rektor inte var arbetsgivare/arbetsledare för lärarna som skickades ut ifrån länsskolnämnden. (nog var det så?)
Rektors uppgift var då ungefär att göra schema och skälla på busar.
Ordet “pedagog” tror jag vi får vänja oss vid kommer att ha en dubbel betydelse. Utbildade lärare kommer att ha svårt att bära upp ordets förväntningar – och outbildade kommer att vara stålande pedagoger i mötet med barnen.
Alternativet är att enbart tala om formell behörighet.
Jag har ett förskoleperspektiv i grunden och har svårt att se barnskötare som omsorgspersonal och förskollärare som pedagoger. Pedagog är i grunden ett relationellt begrepp – du erövrar rättenatt kalla dig pedagog i mötet med eleven. Om barnet inte vill lyssna på dig… Ja då är du inte pedagog i just den situationen.
Tysta tankar 
Det handlar om maktkamp mellan grupper.
Byråkrattrynet vill ständigt sticka upp.
Jag är civing med ämnesspecialitet på akustik och har jobbat med detta i 32 år.
Ändå skall outbilade “inköpare” med fullständigt noll koll ha mig att bevisa vem jag är med oändliga travar med bullshiit info.
Jag märker på dom att dom njuter.
Det var väl så det funkade i Warszawapakten.
LikeLike
Vi försöker tillämpa ett halvt kundtänkande. Rektor är ansvarig men får inte avgöra de sökandes kompetens som nu i stället avgörs utifrån både lösa och omoderna kriterier av personer med ringa kunskaper om examensorningar, utbildningsplaner eller kursplaner.
Det är blandekonomin i sin sämsta form. Vi tar det värsta från båda sidor.
LikeLike
Hur tänker du nu?
LikeLike
Jag tänker att rektors ansvar även bör innefatta rätten att anställa pedagoger med kompletterande inriktning. Att sätta samman ett arbetslag är en skön och svår konst som drunknat i behörighetsdebatten.
LikeLike
Jag tycker att du överskattar de flesta rektorers både vilja och förmåga att “sätta ihop arbetslag”. Det viktigaste kriteriet för att komplettera varandra borde väl ändå vara att eleverna kan få regelrätt undervisning i alla ämnen? Ordet “pedagog” vet jag inte vad det har för betydelse i detta sammanhang.
LikeLike
Det är möjligt att jag haft tur i mina möten med rektorer. Många talar med förfäran om den gamla SÖ-tiden då rektor inte var arbetsgivare/arbetsledare för lärarna som skickades ut ifrån länsskolnämnden. (nog var det så?)
Rektors uppgift var då ungefär att göra schema och skälla på busar.
Ordet “pedagog” tror jag vi får vänja oss vid kommer att ha en dubbel betydelse. Utbildade lärare kommer att ha svårt att bära upp ordets förväntningar – och outbildade kommer att vara stålande pedagoger i mötet med barnen.
Alternativet är att enbart tala om formell behörighet.
Jag har ett förskoleperspektiv i grunden och har svårt att se barnskötare som omsorgspersonal och förskollärare som pedagoger. Pedagog är i grunden ett relationellt begrepp – du erövrar rättenatt kalla dig pedagog i mötet med eleven. Om barnet inte vill lyssna på dig… Ja då är du inte pedagog i just den situationen.
LikeLike