Vi diskuterar äcklig skolmat och mina grannar hävdar att chokladsoppa var det räligaste man kunde äta. Jag har vaga minnen från min barndoms lördagsluncher och är tvungen att kolla om det har funnits någon sådan soppa.
Länk
Vilken var den värsta skolmaten?
Tysta tankar 
Grön ärtpure, stekt lever. Den senare var som skosulor.
LikeLike
Lite tuggande gör gott för käkmuskulaturen!
Lever som är så gott?
LikeLike
Jag hör rykten om att intensivt tuggande skall ha en positiv inverkan på den kognitiva förmågan, åtminstone under en begränsad tid efter tuggtillfället (var det 90 minuter, tro?)
LikeLike
Tuggummi var väl den stora skolfrågan innan kepsar och mobiler?
LikeLike
Ja, den på Bullen, men inte den vi fick i skolbespisningen:(
LikeLike
Levern på Bullen var god, men inte den jag fick i skolbespisningen. Inte ens om den ska befrämja tuggandet.
LikeLike
Alla tiders lågvattenmärke måste vara den grå fläskkorven (inkl blå prickar från köttstämplarna) med pulverrotmos till. Pölsa är väl värre, men jag minns inte att vi fick det.
LikeLike
Stämplarna var ett spännande inslag!
LikeLike
Det är iaf den enda förklaringen jag hittar till blåa prickar i en i övrigt grå korv. Man stämplar ju griskropparna med just sådan blå färg.
LikeLike
För restprodukter som korv är nog stämpeln viktig. Garanterad kötthalt?
LikeLike
När börv hemmalagade korv en restprodukt?
LikeLike
Hum, börv? “Blev” bör det vara.
LikeLike
Pingback: Värsta skolmaten – ett minne blott | Anne-Marie Körling
Lappskojs.
LikeLike
Vissa rätter vill man inte ens veta var de har fått sitt namn ifrån!
LikeLike
Lappskojs var ju det godaste – hemma gjorde vi den på godaste hemgjorda potatismos och Salta biten, men det borde kanske ha varit renskav med tanke på namnet? Pölsa tyckte jag av någon anledning om när jag var liten… idag kan jag inte ens tänka mig att smaka. Gemensamt för båda rätterna är ju rödbetorna – det kanske egentligen var dem man tyckte om?
Värsta maten var nog levergrytan och ärtsoppan, men det skulle jag å andra sidan inte ätit nån annanstans än i skolan heller, vilket gäller även idag.
LikeLike
Min far var mycket påhittig. Han gjorde lasagne av pölsa.
Jag saknade rödbetorna!
LikeLike
*fniss* Såg den lasagnen månne ut som min mans första försök? Han förstod inte att man skulle göra en köttfärssås utan varvade grå brynt köttfärs med beiga plattor och beige bechamelsås. Varken snyggt eller gott men sonen (snart kock) älskar att påminna om den 🙂
LikeLike
Min far var mycket för snabba lösningar och jag tror inte han hade platsat i Masterchef
– Öhhhhhh…. nice presentation…
LikeLike
Rödbetor hade kanske piffat till i båda fallen? Å andra sidan finns det både för och nackdelar med pappor som vill och inte vill utveckla det kulinariska. Minns med rysningar min pappas sushiexperiment från 70-talet. Det dröjde länge innan jag vågade testa “riktig” sushi när den väl kom hit… Där hade inte rödbetor varit lösningen!
LikeLike
Sushi på 70-talet? Det var djärvt!
Antagligen hade inte en en rejäl dos wasabi kunnat rädda den.
Jag är nog lika misstänksam mot recept inom kokkonst som undervisning. Ge mig gärna ett hjul att uppfinna!
LikeLike