Jag inser att den här dagen har haft ett kvinnotema. Från Strindbergs försåtliga beskrivning av en kvinnas utveckling till diskussion om bröstoperationer och sjuka ideal för att landa i den här magnifika uppvisningen.
Egentligen är det tre olika strategier att slå sig fram. Strindbergs tjänstekvinna simulerar undergivenhet. De bröstopererade tror sig kunna manipulera männen med sitt utseende. Gymnasten väljer självdisciplinens och perfektionismens hårda väg. Jag är inte säker på att den är minst skadlig.
Själv har jag ungefär lika bra bollsinne som en berusad gnu, och imponeras storligen av hur hon hystar iväg bollen rakt upp i luften och fångar den utan att ens titta åt det hållet. Jag anar att det ligger ungefär lika många timmars bollträning, och lika dedikerad träningsdisciplin bakom detta bolltrollande som bakom Zlatans eller en gång Borgs. En formidabel idrottsinsats, och jag ser ingen anledning att förfasas över hennes prestation i någon högre grad än vi förfasas över hur t ex fattiga småpojkar i Marseille eller São Paulo kämpar sig upp i tillvaron genom att ägna timmar, dagar, månader och år åt att finslipa sina fotbollsförmågor?
Det handlar om att få det svåra att verka lätt. Jag kanske är lite överkänslig inför idrotter som i väldigt hög grad handlar om att tukta kroppen, men det är så klart fascinerande och antagligen möjligt att genomföra ett sådant projekt UTAN att bli ett offer för tyranniska tränare.
Dina exempel Borg och Zlatan tror jag var ganska excentriska träningsnarkomaner som i hög grad gick sin egen väg.
Jag har nog fördomar om gymnastik och gymnaster på den här nivån.
Åhja, inte bara en protion träning hjälper. Du måste ha bollsinne också. Det spelade liksom ingen roll hur mycket du tränar om du inte har förmågan att avläsa var bollen befinner sig och hur du ska matscha den när den kommer tillbaka. Är likt Morrica, fast den ända bollsport jag lyckades med var badmintion. Där hinner en med taskig kordinationsförmåga hinna se var bollen är.
Mats har du samma uppfattning om konståkare på is?
Just den idrottsgrenen är jag också bekymrad över. Det tycks handla väldigt mycket om disciplinering , sortering och elitsatsning. Jag tror att det är en riskabel sport för barn med svag självkänsla.
Tysta tankar 
och utan att för så mycket som bråkdelen av en sekund tappa kontrollen över bollen!
Wow!
LikeLike
Holy fuck! Det var minst sagt imponerande.
LikeLike
Espeldidor, suveränt!!
Henne ska vi ha!!
För lik tjuren Ferdinan är man som elefanten i glasbutiken med noll koll på bollen.
LikeLike
Jag inser att den här dagen har haft ett kvinnotema. Från Strindbergs försåtliga beskrivning av en kvinnas utveckling till diskussion om bröstoperationer och sjuka ideal för att landa i den här magnifika uppvisningen.
Egentligen är det tre olika strategier att slå sig fram. Strindbergs tjänstekvinna simulerar undergivenhet. De bröstopererade tror sig kunna manipulera männen med sitt utseende. Gymnasten väljer självdisciplinens och perfektionismens hårda väg. Jag är inte säker på att den är minst skadlig.
LikeLike
Själv har jag ungefär lika bra bollsinne som en berusad gnu, och imponeras storligen av hur hon hystar iväg bollen rakt upp i luften och fångar den utan att ens titta åt det hållet. Jag anar att det ligger ungefär lika många timmars bollträning, och lika dedikerad träningsdisciplin bakom detta bolltrollande som bakom Zlatans eller en gång Borgs. En formidabel idrottsinsats, och jag ser ingen anledning att förfasas över hennes prestation i någon högre grad än vi förfasas över hur t ex fattiga småpojkar i Marseille eller São Paulo kämpar sig upp i tillvaron genom att ägna timmar, dagar, månader och år åt att finslipa sina fotbollsförmågor?
LikeLike
Det handlar om att få det svåra att verka lätt. Jag kanske är lite överkänslig inför idrotter som i väldigt hög grad handlar om att tukta kroppen, men det är så klart fascinerande och antagligen möjligt att genomföra ett sådant projekt UTAN att bli ett offer för tyranniska tränare.
Dina exempel Borg och Zlatan tror jag var ganska excentriska träningsnarkomaner som i hög grad gick sin egen väg.
Jag har nog fördomar om gymnastik och gymnaster på den här nivån.
LikeLike
Åhja, inte bara en protion träning hjälper. Du måste ha bollsinne också. Det spelade liksom ingen roll hur mycket du tränar om du inte har förmågan att avläsa var bollen befinner sig och hur du ska matscha den när den kommer tillbaka. Är likt Morrica, fast den ända bollsport jag lyckades med var badmintion. Där hinner en med taskig kordinationsförmåga hinna se var bollen är.
Mats har du samma uppfattning om konståkare på is?
LikeLike
Just den idrottsgrenen är jag också bekymrad över. Det tycks handla väldigt mycket om disciplinering , sortering och elitsatsning. Jag tror att det är en riskabel sport för barn med svag självkänsla.
LikeLike
Ja, så är det men ack så vackert att titta på när det görs med samma akrutess som tjejen i videon.
LikeLike
Pingback: Missnöjd pappa övergav sitt barn i minusgrader « Tysta tankar