Den kluvna synen på män och manlighet

Frågan om hur män egentligen är fortsätter att snurra på kultur- och samlevnadssidor på Sydsvenskan.

Jens Liljestrand ger en mörk bild av maktmän i kris. Den ursprungliga rubriken lär ha varit “Varför är alla män tomtar” – som blev det mer nyanserade “När männen blev till tomtar”. Men det är svårt att värja sig från det generaliserande och nedlåtande tonfallet. Slutpoängen tycks vara att män ska sluta när det står på toppen. Zlatan och Knausgård är exempel på personer som skulle kunna dra sig tillbaka med värdighet. Jag vet inte om det här rådet gäller alla män?

Jonas Nyren tecknar två porträtt av män som brottas med den manliga närheten. Flickidolen Martin Svensson beskriver sina erfarenheter från att ha försökt skapa avsexualiserade frizoner mellan män och det tycks fortfarande vara ett suspekt projekt med manlig vänskap och närhet.

Jag tror det hade blivit ett spännande möte om Jens och Jonas hade försökt sammanföra sina artikeluppslag till en sammanhängande text. Nu återskapas schablonerna i tidningens olika sektioner.

Gäsp, gäsp.

6 thoughts on “Den kluvna synen på män och manlighet”

Problemet med Jens artikel är att man lika gärna hade kunnat skriva den om kvinnliga klavertramp.
Finns det en enda kvinnlig ledare eller mediamänniska som man kan se upp till.?

Ja det skall väl vara Lena Andersson då. När hon är på bra humör.

I övrigt är det en antiintellektuell soppa.

Kan det bero på de nya medierna som skapar en kultur av önskad makt nivellering med påföljande “göra bort sig stress” hos dem som vill bestämma.

LikeLike

Reply ↓

Mats on January 2, 2012 at 1:04 pm said:

Jo, jag tycker att båda texterna plockar enkla poänger om mannen. Botgörarna jublar?

LikeLike

Reply ↓

Sen kan man väl haka upp sig på dessa urbana kulturmänniskor och deras ständiga spaningar i små urbana hålor.

I Mellan Norrland är just nu skogarna proppfulla med riktiga karlar. Såna som rensar tusentals vindfällor, ledningsgator, söndertrasade stugor, trasiga skidspår, avkapade el och telefonledningar.

Inte en enda androgyn manskropp eller kvinna så långt något synfält kan nå.

När jag blir riktigt irriterad så kan jag inte tänka bort ordvalet:

Muppar i kontor, avsnitt 999

LikeLike

Reply ↓

“Muppar i kontor, avsnitt 999”

Väldigt passande! Det är ett evinnerligt tjatande och ältande i tidningarna om män som inte behövs och en förlegad mansroll. Det är ofta polariserade bilder av män, maktmännen i toppen eller de män som upplever det som ett gigantiskt problem att män inte kan gå och hålla varandra i handen på gatan, och att det skulle lösa alla problem om män kunde kindpussas med varandra och prata och uttrycka “kvinnliga” känslor (och om de inte har dessa känslor är det något fel på dom).

LikeLike

Reply ↓