Ett kärt julnöje är att slumra en stund på eftermiddage. Gärna till en halvdålig film och med huset fullt av vänner. När jag vaknar befinner jag mig ofta i ett lätt overkligt och förvirrat tillstånd där jag försöker konstruera mig själv som den person jag tänker att jag är. Samtidigt hänger sömnens overklighet kvar i kroppen och ibland tar det längre tid att få delarna att gripa in i varandra.
Jag hittar ett föredrag hos TED som försöker beskriva den här ömtåliga processen och jag inser att det är fler än jag som brottas med förhållandet mellan självet och medvetandet. Om jag stänger ute alla intryck är det lättare att leva med bilden av personligheten som summan av alla minnen och erfarenheter – men så fort jag öppnar mig mot nuet sprider sig den stora förvirringen,
– Vad ska jag göra med alla de intryck som hotar min självbild?
Det här arbetet genomför vi varje morgon. Ibland tar det längre tid!
Jag kommer ihåg att Robban sjöng en sång som hette “Jag letar efter mig själv“. Just nu känns det fullt tillräckligt att sitta ner och leta efter mig själv.
Ledtrådar mottages tacksamt!
Tysta tankar 
Är det inte som första strofen i Tranströmmers första dikt?
LikeLike
Tillbaka till rötterna, hälsar rektorn i periferin
LikeLike
Tack! Musik hjälper till att skapa en viss ordning i identitetsarbetet. Alternativet är att njuta av oordningen – så här mellan jul och nyår känns det ganska lockande!
LikeLike
Föreläsaren var bra, men ämnet var svårt. Videon ger nog en för läraren nyttig bild av hur eleven känner sig när en lektion inte är fullt begriplig.
LikeLike
Ämnet är hopplöst svårt – och löjligt intressant!
Många använder ord som omedvetet, undermedvetet, medvetet, medvetetslös o.s.v. på ett väldigt slarvigt sätt och då blir det liksom konstigt att tänka sig ett “själv” och försöka förstå det som vi kallar personlighet.
För de flesta av oss är det antagligen helt tillräckligt att se på sig själv med andras ögon och då blir vi liksom den person som andra uppfattar oss som. Men när ingen ser mig och jag just har vaknat – vem är jag då?
http://db.tt/m2tO5xm3
LikeLike
Törhända inte riktigt den du var innan du somnade – de experiment med aspekter av vardagen och verkligheten du utfört i drömmarna har sannolikt förändrat perspektivet en mycket liten aning, men tillräckligt mycket för att du precis i gränslandet mellan dröm och vaken skall känna av förändringen, kanske?
LikeLike
Jag gillar perspektivet “learning by sleeping”!
Just nu känns det som att intryck och erfarenheter är övervärderade.
LikeLike
Jag vill inte spä på din förrvirring, men upplever du dig som modern eller postmodern? Eller har du uppnått en så aktningsvärd ålder att du nu bara är omodern? 😉
LikeLike
Jag har aldrig tänkt på mig själv som modern och då blir det svårt att vara postmodern.
Jag är nog postomodern!
LikeLike