“Visst händer det glada saker”

Kvällsposten hade på 70-talet en serie under ovanstående rubrik. Jag tror tanken var att lyfta fram positiva händelser i en mörk värld. Ibland blev det lite krampaktigt.

Nåja – jag samlar på artiklar som beskriver män som engagerade och ansvarstagande. Det här reportaget från Öppna förskolan visar på betydelsen av mötesplatser för föräldralediga män.

Länk

Tillsammans med kollegan Karin Hallbäck Stigendal startade hon pappafredagar på Öppna förskolan för sex år sen. De ville göra något konkret för att stävja den ojämlika fördelningen mellan mammor och pappor som kom till förskolan. Papporna var i minoritet – jämt.

Så vad skulle hända om de portade alla mammor en dag i veckan?

Mycket, visade det sig.

Nervösa mammor ville inte lämna lokalen, föräldrar och kollegor uttryckte sin irritation. Det hotades om anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen, DO, berättar Karin Hallbäck Stigendal.

– Här har vi under flera år haft riktade grupper för unga mödrar och ensamma mödrar och ingen har reagerat. Så startar vi en pappagrupp en gång i veckan och det blir så starka reaktioner och prat om diskriminering. Intressant, eller hur?

Det blev ingen anmälan. Men papporna dök upp.

 

10 thoughts on ““Visst händer det glada saker”

    • Förutom den dåliga språkbehandlingen är det verkligen tråkigt med anonyma debattartiklar:

      “Män är två saker. Dels en samling individer med det enda gemensamma att de delar en specifik könstillhörighet. Och dels ett system som utövas över hela världen. Förutom att vara ett normativt system, det vill säga en måttstock som tillmäts ett självklart logiskt egenvärde och med vars hjälp allt annat i ett samhälle mäts och vägs, är män ett system som underkastar sig kvinnor.

      Ibland sker detta underkastande med hjälp av sofistikerad maktutövning och ibland med våld och tvång. Att vara man är alltså att vara både en individ och en del av ett systematiserat förtryck. Ett sätt att utöva makt är att kapitalisera på det språk som uttrycker underkastelse till exempel genom att hävda att den som är stark och äger privilegier egentligen är förföljd, utsatt och missförstådd.”

      Verbet underkasta borde vara ett spännande ämne för en språkvetare.

      Nej det krävs mer för att förstöra mitt goda humör!

      Like

      • Den är inte anonym. Underskriften står lustigt nog längre ner.

        Pernilla Glaser

        En annars ganska sympatisk P1 krönikör som brukar prata klokt under rubriken “Tankar för dagen” mm.

        http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3381&artikel=2741331

        Jag är bra nyfiken.

        Hur har dessa systemteoretiker tänkt sig ändra systemet inom samhällsformen demokrati. Menar dom att män med varierande personlighet via någon form av “trollslag” skulle kunna ändra sin grundläggande personlighet.

        Mao testade systemvarianten. Hur det gick är ju numera ganska känt. Syrien har kört en annan variant. Bara för att ta två exempel.

        Like

  1. Lite kul att det blir ett j-a liv när kvinnor blir uteslutna, men när Pär Ström tog upp detta ämne för länge sedan, att män vart uteslutna, fick vi som protesterar mot den diskrimineringen minsann veta att vi var löjliga och skulle ge de unga mammorna lite utrymme. JAg är mot uteslutning av grupper (kallas temadagar etc) av flera skäl:

    Den öppna förskolan måste i första hand vara till för barnen. De ska i tidig ålder kunna få kontakt med andra barn, se att världen är lite större än hemmet och få sina första duschar av bakterier så de har lite immunförsvar innan de börjar på “riktig” förskola (och därmed minskar VAB-dagarna markant). Om man har speciella temadagar på öppna förskolan där man utesluter föräldrar utifrån grupptillhörighet, utesluter man också barnen efter denna tillhörighet. Varför ska lilla Anton inte få träffa Miriam för att hans pappa är hemma med honom och Miriams mamma är 19 år och singel? De skulle då vara uteslutna från att träffas tillsammans 40% av dagarna. Det är enligt min mening inte ok. Vi ska inte sortera barnen efter föräldrar.

    Till detta syfte, att barn ska få träffa andra barn, kan öppna förskolan vara en bra kontaktyta för föräldrarna. En plats där man utbyter erfarenheter och kan få reflektera över sin föräldraroll. Personalen i form av proffs kan hålla i diskussionsgrupper och temadagar. Men det går alldeles utmärkt att göra även om andra föräldrar utan just de egenskaper (ensamstående, unga mammor, pappor etc) finns närvaro. Det är bara att sätta sig lite avskilt och diskutera. Dessutom gör de ett katastrofalt tankefel! Bara för att man inte just nu är ensamstående förälder eller ung mamma betyder det inte att man inte har varit det. En 28årig mamma med fast förhållande och en tultande 11 månaders baby kan faktiskt ha varit just 19 år och ensam mamma tidigare och har därmed en massa att lära dagens unga ensamma mammor. Kanske skulle de kunna lära sig något av en kille som tog ensam tog hand om ett barn för tio år sedan också.
    En temadag om ensamt föräldraskap ska alltså vara öppet för de som är intresserade att diskutera det ämnet. De som inte är intresserade ser efter sina barn, tar en fika och jämför sina barns framsteg (Kalle sa bababababa igår, måste betyda pappa!) som vanligt.

    Om de tidigare temadagarna “for women only” gjorts som en anpassning till vissa utövare av en viss religion, vilka förbjuder kvinnor att umgås med föräldralediga pappor, på samma sätt som kvinnobad är det helt förkastligt. Religion är en privatsak som vi andra inte ska anpassa oss efter.

    Att det ska vara så svårt att göra inkluderande verksamhet istället för exkluderande.

    Like

    • Jag tror inte heller på att det går att skapa inkludering genom exkludering – men under mycket avgränsade perioder kan det vara nödvändigt.

      Någon dag ska jag berätta hur trist det var att vara föräldraledig och vilket moraliskt nederlag det var att inte kunna leva upp till bilden av den duktige hemmamannen. Kanske en öppen förskola hade kunnat hjälpa mig att hitta rätt?

      Like

      • Menar du att det inte var möjligt för dig att gå till öppna förskolan med ditt barn, av inre eller yttre skäl (du skämdes för att inte vara den perfekte pappan eller blev ifrågasatt?), och att du endast skulle kunna gå dit om det endast var pappor där?
        Nu är jag lite yngre än dig, så istället för att bemötas med misstro var reaktionen istället överdrivet positiv när jag dök upp på öppna förskolan. Det kan också vara nog så irriterande. Men när min far var hemmagående med min lillebror under sent 70-tal var stämningen en annan. Trots att han är fritidspedagog. Min mamma blev ifrågasatt av sina kvinnliga kollegor hur hon kunde ge ifrån sig “sin” mammaledighet.

        Som man med både “manliga” och “kvinnliga” strängar på min lyra är det intressant att röra sig i båda miljöer. Då märker man tydligt de områden där det finns kvinnlig norm och tolkningsföreträde. Så antingen finns det flera könsmaktsordningar i samhället, som går åt motsatta håll, eller ingen alls.

        Like

        • Nej det var mer praktiska skäl. Jag hade inga sådana moraliska skrupler och såg mig nog i hög grad som en representant för den nye jämställde mannen.

          Jag var ändå förskollärare och borde ha kunnat organisera logistiken kring den här förflyttningen enkelt. En bättre förklaring var nog utmattning pga sömnbrist – och där hade nog inga politiska insatser kunnat hjälpa.

          Men det gnagde en krypande känsla av identitetslöshet under de här två perioderna av mitt liv. Jag var ganska vilsen samtidigt som bilderna över hur jag skulle vara flimrade förbi.

          När BVC ringde och frågade om jag ville leda pappagrupp avböjde jag vänligt. Jag var inte av det rätta virket.

          Like

Leave a reply to AV Cancel reply