Jag hittar pressmeddelandet om hur Nyamko Sabuni vill öka andelen män i förskolan.
Regeringen har beslutat att ge Skolverket i uppdrag att genomföra insatser i syfte att främja jämställdhet i skolväsendet. Regeringen föreslår att 16 500 000 kronor avsätts för uppdraget 2012.
Ett av insatsområdena, som inte funnits med i tidigare satsningar för jämställdhet i skolan, handlar om att Skolverket utifrån en kartläggning och analys ska föreslå åtgärder för att öka andelen män som arbetar som förskollärare och barnskötare i förskolan.
Jag låtsas inte om att det finns många som vill dela på de här pengarna. Äntligen har den här frågan lyfts fram ur det politiska mörkret!
Sammanfattning av insatsområdena:
- Utbildningsinsatser för rektorer, förskolechefer, lärare, fritidspedagoger, förskollärare samt studie- och yrkesvägledare.
- fortbildning och stöd i sex- och samlevnadsundervisningen,
- insatser för att motverka hedersproblematik,
- insatser för att stimulera elevers läs-, skriv- och språkutveckling,
- insatser för stärkt kvalitet och jämställdhetsperspektiv i studie- och yrkesvägledningen,
- genomförande en kartläggning och analys av åtgärder som har gjorts i syfte att öka andelen män i förskolan samt lämna förslag på åtgärder.
Jag var med när HSV skrev utredningen Man ska bli lärare och hoppas att Skolverket använder den viktiga texten. Mina erfarenheter från expertgruppen var ganska skrämmande. Efter några möten insåg jag att hälften av ledamöterna inte tyckte att det var en viktig fråga att rekrytera män till förskolan/skolan.
Förhoppningsvis är de politiska direktiven tydligare nu?
Vi är många med stora förhoppningar!
Tysta tankar 
Men hallå: ännu en kartläggning och analys?! Vad tror du den analysen kommer att få för resultat? Ingenting, är jag rädd.
Vi kanske måste vara radikala och omformulera de dolda strukturerna som definierar det här yrket. Kan vi inte få bort skapandet som det mest centrala aktiviteten? Det kan väl ändå inte vara det enda som får barn att utvecklas?
LikeLike
Jag är inte säker på att jag förstår. Utifrån min puristiskt konstruktivistiska världsbild är allting skapande hela tiden. Jag tror att livets hjul handlar om att förstöra (mentala strukturer) och bygga upp (nya föreställningar om hur världen ser ut).
Men skapandet sker alltid i ett sammanhang och oftast har den skapande en plan!
LikeLike
När jag läser Maths inlaga förstår jag precis vad han menar.
Istället för skapande borde han dock hitta ett annat ord:
Just nu hittar jag inte på något annat än:
“En viss sorts skapande”
Jag upplevde detta skapande som ett blyankare.
Som tur var hade jag en bra manlig slöjlärare som lät mig bygga riktiga “grejer”.
LikeLike
Vad sägs om benämningen “pyssel”, Anders? Svenska förskolebarn utsätts för en hel del pyssel.
LikeLike
Ouch!
Jag minns en debattbok från 70-talet som hette “Indianpärlor från vaggan till graven”.
Det mesta är sig likt och jag vågar inte riktigt skriva hur trött jag är på det här.
Nej det bör jag nog nte göra.
LikeLike
Av ordet pyssel får jag frossbrytningar! Men jag måste erkänna att jag just gått med på att vi ska köpa pärlor till hals- och armband. Vi har trots allt några barn som snart fyller 4 år.
LikeLike
Det är en ryslig skillnad på att möjliggöra, att erbjuda möjligheten, och att lägga upp verksamheten kring ett evinnerligt pysslande.
LikeLike
Den typ av skapande som man ägnar sig åt på dagis är VÄLDIGT genuskodat, om du förstår vad jag menar. Inte så attraktivt för de flesta män.
Jag satt med på en anställningsintervju förra veckan. En nybakad, 20-årig barnskötare. När jag frågade henne vad hon var intresserad av, gissa vad hon svarade?
Vad är då unga män intresserade av? Vad skulle man kunna lyfta?
LikeLike
Nu har jag läst ditt inlägg och förstår vad du menar. Är det teknik och naturvetenskap som är brytpunkt?
Många väljer att arbeta inom förskolan för att slippa de här områdena….
LikeLike
Nej, inte nödvändigtvis. Men det som är nödvändigt är att ändra på könskodningen på något sätt. Det har ju hänt inom skolan, även om det var kvinnor som tog sig in där. Om män skulle göra motsvarande inom omsorgen, är kanske tvivelsaktigt.
LikeLike
Jag gillar de texter som skrev på 70-talet som råd och anvisningar till Naturvetenskap. Det fanns ett allvar då som jag saknar idag.
Vi vet inte på vilket sätt en jämn könsbalans inom förskolan skulle påverka innehållet – men nog är vi kapabla att göra kvalificerade gissningar.
LikeLike
Nu tänker jag lufta min fördomar en stund, så håll i er:
Jag tror det blir färre gråsuggor som utrustas med namn, personlighet och egenskaper utifrån barngruppens sammansättning (minns ni?) med fler män inom barnomsorgen. Jag tror det blir en vettigare balans mellan skapande och pyssel, och jag tror säkerhetstänkandet förblir intakt, men att curlandet minskar.
Kanske är det egentligen så att detta egentligen bara är förhoppningar, men det känns som att jag tror det.
LikeLike
Min tes är att det är flickorna som är de största vinnarna på att fler män skulle arbeta i förskolan.
Kanske skulle det bli fler bergsbestigare då?
LikeLike
Bergsbestigare, naturvetare, stylister, författare, matematiker, dansare, operasångare, mekaniker, forskare, tekniker, pärlplattekonstnärer, militära strateger, politiker – jag tror inte det finns någon grupp som skulle fara illa av verklighet, mångfald och omväxling när de är föreskolebarn.
LikeLike
Jag visar den där bergsbestigarfilmen för studenterna
Alla blir inte lika entusiastiska som jag. ( varför skulle de?)
LikeLike
Pysslet är inte bara ett gissel i förskolan, det följer med genom både låg- och mellanstadiet. Undrar om det är det man menar med den svenska kreativiteten? Alla mina barn av alla kön har hatat pysslet så jag undrar i så fall vad det ska bli av dem…
LikeLike
Det kanske är läge att kräva pysselfria zoner – av folkhälsoskäl!
LikeLike
Välkommen till mitt klassrum
LikeLike
I princip spelar det väl ingen roll vem som tar hand om barnen. Huvudsaken är att barnens behov blir tillgodosedda och att dom får en varierad stimulans för sin utveckling. I princip! Om man inte också tänker att barnen ha en varierad upplevelse av vuxna av båda könen.
Det slår mig, att när de vuxna i samhället organiserar livet i strikta könssegregerade aktiviteter, då är det den typen av samhälle barnet växer in i. Så ska vi ha jämlikhet, utan att sudda ut könsskillnader, behöver man väl få bort en könsapartheid inom olika yrken, t ex barnomsorgen. För det handlar inte om att ha eller inte ha en livmoder om man är lämplig inom barnomsorgen. Eller?
LikeLike
Själva livmodern uppfattar jag som en helt ovidkommande kroppsdel!
Apartheid är ett starkt ord. Beskriver du exkludering och hierarkisering så?
LikeLike
Ja, apartheid innebär exkludering och hierarkisering. Kvinnor inom mansdominerade yrken vet vad det innebär. Principen är den samma inom kvinnodominerade dito.
Inom barnomsorgen är kvinnan norm, medan mannen är den andra. Det är då kvinnan, med sin koppling till moderskap, som sätter en slags agenda, som blir vägledande för vad man rent faktiskt gör.
Naturligtvis är det är att hårddra saker lite. Men i princip, ja.
Och redan i 4-årsålder har många småpojkar valt att inte leka med flickor längre och att se sin egen lek som mer värd och mer intressant än det flickor gör. Varför ska man då välja att jobba inom barnomsorgen? Om man inte lite mer fria själar, som du, jag och Janne. 😉
LikeLike
Lite off topic sådär så undrar jag om en manlig förskollärare skulle komma på idén att beskriva det faktum att en liten tös lika gärna leker pojklekar med pojkarna som flicklekar med flickorna som ‘ett problem, eftersom de andra flickorna tycker det är konstigt’. Mina fördomar säger å ena sidan att nej, det skulle en manlig förskollärare inte göra, men å andra sidan säger mina fördomar också att nej, så skulle inte en yngre förskollärare av något kön säga, så vad vet jag egentligen? Inte mycket i frågan, men undrar, det gör jag.
LikeLike
Det viktiga är (enligt mig) att man inte ramlar ner i den där gropen som heter “god förebild”. Det handlar alltså inte om att skola in små pojkar i en diffus manlighet utan att förändra hela kulturen!
Och då blir könsöverskridande handlingar vardagliga – inte som nu då ambitiösa pedagoger tycks se dem som troféer och bevis på den egna förträfflighten.
LikeLike
Att det ses som troféer måste ändå vara ett framsteg från att se det som problematiskt.
LikeLike
Jo – kanske!
Ett mycket litet framsteg i så fall…
LikeLike
Jag anpassar min glädjenivå därefter *småler lite i ena mungipan*
LikeLike
Jag kanske är småsint men tycker verkligen illa om när barn reduceras till symboler för komplicerade ideologier.
Det kan ha att göra med att jag fick alldeles för mycket beröm för något ganska vardagligt under min karriär som “manlig förskollärare”.
LikeLike
Jag anstränger mig hårt för att inte beskriva mönstren i värderande eller laddade termer. Samtidigt anar jag att din polariserande hållning kan upplevas som rimlig när man är inne i spänningsfältet.
Men det finns massor av rivaliserande förklaringar till varför män vill eller inte vill bli förskollärare. De flesta innebär farliga generaliseringar – men vi kan inte sluta ställa frågorna!
LikeLike
Indelningen i manligt och kvinnligt är en dikotomi, och som sådan en typ av förenkling av verkligheten. Det finns ett begrepp som Levi Strauss använder om det, men jag minns just nu inte vilket. Man delar upp företeelser digitalt, antingen nollor eller ettor, av eller på. På det sättet strukturerar man sedan verkligheten.
Tyvärr för dom som vill ha det så enkelt finns det överlappande former när det gäller kön. Barn kan födas med en könsidentitet som inte går att fast ställa helt klart; det finns vuxna som inte känner sig hemma könsmässigt i sin fysiska kropp. Det finns nog fler exempel.
Men att man sorterar in folk i män/pojkar och kvinnor/flickor är väl ändå ganska förståeligt? Och det strukturerar vårt seende. Eller hur? Hur man sedan kan försöka göra det synligt och kanske också ta bort “onödiga” “polariseringer”, är inte helt lätt.
LikeLike
Visst – jag har inget emot att vi använder dikotomier på en språklig nivå för att synliggöra mönster eller obalanser. Poängen med att gör pojkaktiga sångböcker var att avslöja myten om den könsneutrala barnvisan.
Jag minns psykologen som beskrev förskolorna i stadsdelen jag arbetade (Ska sägas på barsk finlandssvenska)
– De här förskolorna, de dryyyyper av femininitet!
LikeLike
Så säger jag om det nationella provet i svenska i åk 9, Mats. På barsk finlandsvenska givetvis (det ska vara ett s vad än stavprogrammet försöker påskina).
LikeLike
Finns det på Youtube?
LikeLike
Pingback: Lika män? « Tysta tankar
Pingback: Lika män – olika kvinnor? « Tysta tankar