Det är ingen djärv gissning att det här förslaget kommer att väcka känslor.
Om någon undrar är jag… hmmmm…. för!
Blog Stats
- 1,342,514 hits
- Follow Tysta tankar on WordPress.com
-
Senaste inlägg
- Follow Tysta tankar on WordPress.com
-
Kategorier
- #merkateder
- Absolut Mats
- Österlen
- Bedömning
- Berlin
- betyg
- björklund
- Blogg
- Bologna
- Cykla med Mats
- Dagens graf
- Dagens skog
- Dagens sten
- dator
- Edcamp
- edcamp öresund
- edcamporesound
- entreprenöriellt
- Estetiska processer
- Förskola
- film
- formativ bedömning
- Foto
- Fototriss
- Fredagsfärger
- Fritidshem
- Genus
- Högskola
- HSV
- Humor
- IKT
- Indien
- Internationalisering
- Internet
- jämställdhet
- lärarbloggar
- Lärarutbildning
- Läsning
- Lgr11
- Litteratur
- London
- Malmö
- maskulinitet
- Matematik
- media
- Min lille vän
- Mobbning
- Motion
- Musik
- natur
- Närbilder
- Normativitet
- På spåret
- Personligt
- Politik
- Rasism
- Rost
- Skola
- Sommar
- Språk
- Strindberg
- studentinflytande
- teknik
- text
- Tisdagstema
- Uncategorized
- USA
- Utbildning
- utomhuspedagogik
- Värdegrund
- våld
-
Join 126 other subscribers
Absolut Mats
Blandat
film
Foto
lärarbloggar
- A-M Körlings ord (ny)
- Åsapåsas bloggvärld
- Babels torn
- Barnperspektivet.se (BRIS)
- Barnskolebloggen (Mats)
- Björn – om skola och utbildning – ny!
- Café IKT
- Christermagister
- De stora frågorna om skolan
- Det stora lilla
- Dyermaker
- Elza Dunkels
- En blogg om oväsentligheter
- En IKT-pedagogs funderingar
- En lärares reflektioner
- En skolfrökens bekännelser
- Filip – Kolmilan
- Flumpedagogen
- Framtidens lärande
- Fredrikbloggen
- Freon Blogg
- Fru Fröken
- Helena von Schantz
- Heterotopia
- Inga Magnusson
- IT i lärarutbildningen
- IT och etik
- IT och media i förskolan
- IT-mamman
- IT-pedagogen
- Ivar arpi
- Jan Lenander
- Jeppesen
- Johan Kohlin
- Killfröken 3.0
- Klurigt, lurigt och roligt i skolan
- Kollegiet – unga nätkulturer
- Kristina Alexandersson
- Kroksmark
- Lancefestivalen
- Lärarnas nyheter
- Lärarstudentskan
- Låt stå!
- Ledarbloggen
- Lektorio
- Magistern 2.0
- Man lär så länge man lever
- Marie Linder
- Max Entin
- Media- och IT-pedagogik
- Metabolism
- Morrica
- Naiv super
- Nätkulturer
- Netnanny
- Omvärldsbloggen
- Ordklyverier
- P-A Orstadius
- På förskolan
- På svenska
- På tal om
- Pedagogbloggar
- Pedagogen
- pedagoglänkar
- Pelle Pedagog
- Pluraworld
- Punctum saliens
- Reflektorium – Ulf
- Sassas samlade svammel
- Sökarens skoltankar
- Skäggig dagisfröken
- Skola och samhälle
- Skolväskan
- språkmakargatan
- Stefan Pålsson
- Svenskläraren
- Tråkmagistern
- Ugglebloggen
- Utan att veta
Tysta tankar 
Intressant. Vilka fördelar ser du?
LikeLike
Förutom de som anges i förslaget tror jag på en uppdelning mellan undervisning och examination. Den svenska modellen bygger på att vi låtsas att barnen är ansvariga – men sedan ställer vi skolan och lärarna till svars när de misslyckas.
Jag tror det är demoraliserande för båda parter och jag är trött på att möta studenter som tar med sig det här mönstret in i högskolan.
Sedan är jag väldigt nöjd med dotterns tid på IB-programmet.
LikeLike
Är det inte lärarna och skolan som är ansvariga för undervisningen då?
LikeLike
På ett plan är det så. På ett annat är det alltid upp till dig själv vad du gör med ditt liv. Existentialismen delar inte upp ansvaret och våra val och handlingar får vi leva med.
Om vi skapar en skola där barnen inte har rätt att misslyckas blir det väldigt konstigt när utsorteringsmekanismerna slår till.
Frågan är väl om skolan verkligen ska vara den sorteringsmaskin som vi vant oss vid. Betyg som förutsägelse på livs- eller studieframgång har ju visat sig vara svajiga instrument.
Men frågan kvarstår naturligtvis – vad händer dem som inte klarar sig igenom? Idag är det samhällsekonomiskt viktigt att så många som möjligt tar sin högskolexamens så fort som möjligt. Det borde finnas andra karriärvägar och jag gläds ofta över de studenter som inte kommer direkt från gymnasiet.
LikeLike
Men Mats, för att eleverna skall ha möjlighet att faktiskt göra dessa val måste skolan ta ansvar för undervisningen. Vi kan inte under några förhållanden överlåta detta ansvar på eleverna, ty då rycker vi bort alla möjligheter att välja att bli undervisade och få hjälp i sin lärandesituation ifrån dem. Då står de med alternativen “lär dig själv efter bästa förmåga” eller “glid iväg utom synhåll någonstans”.
Snacka om sorteringsmaskin.
Folkhögskolan har funnits sedan 1868. Den första folkhögskolan startades för att den undervisning det allmänna skolväsendet tillhandahöll inte räckte till för alla elevers behov. På den vägen är det. 143 år and still going strong.Och vi erbjuder fortfarande ett alternativ för dem för vilka det allmänna skolväsendet inte räcker till.
LikeLike
Att ta ansvar för undervisningens kvalitet är naturligtvis inte att förminska elevernas ansvar.
Att ta ansvar för deras resultat är betydligt riskablare. Men jag inser att vi både lider med dem när de misslyckas solar oss i glansen när det går bra.
Det här mönstret blir särskilt tydligt när vi handleder examensarbeten som numera heter Självständigt arbete. Ibland händer det att handledaren inte lyckas dra den gränsen i förhållande till studenten.
Jag gillar folkhögskolorna – kanske är det den sista frihetliga utposten i en allt mer strömlinjeformas skola?
Hur är det – 30% måste läsa allmän linje?
LikeLike
När “de” misslyckas? Vilka de? Är det eleverna som misslyckas eller är det skolan som misslyckas med sitt uppdrag? Om en fjärdedel eller fler ändå av eleverna blir utan godkända betyg är det törhända dags att sluta “lida” med dem och istället fråga sig vad man som skola och lärare gör fel.
Den allmänna linjen är ju den alternativa väg folkhögskolan erbjuder för den som det allmänna skolväsendet misslyckades med, den väg som leder till högskolebehörighet och öppnar de dörrar som tyckts stängda.
Jag är inte säker på siffrorna i de nya villkoren för statsbidrag, men sannolikt är det minst 30%, ja.
LikeLike
Frågan om vem som misslyckas är tveeggad – ur högskolans perspektiv är det nog tveksamt om vi bör sträva efter 100% genomströmning? Vi förlorar pengar när studenter hoppar av och vi förlorar kvalitet om vi börjar kompromissa med nivåer.
Att börja överhandleda är ett alternativ, men på sikt bör vi nog undvika den vägen. De som väljer att försöka sköta heltidsstudier och arbeta samtidigt gör det i bästa fall utifrån en medveten kalkyl. Vi lärare kan inte skydda dem. Jag tror att en del av de här resonemangen är överförbara till andra skolformer?
LikeLike
Studentexamen berör vilka som antas till högskolor, inte vilka som examineras, och de som söker sig till er skall ha fått såväl studieteknik som kunskaper med sig i bagaget från det allmänna skolväsendet. Att så inte alltid är fallet vet jag, men att ni bör ställa helt andra krav på de som läser för att bli lärare än vad man ställer på de som läser på grundskola eller gymnasium.
LikeLike
Jo , det finns goda skäl att ritualisera övergångarna. Samtidigt försöker vi säga att nya kunskaper bygger på tidigare erfarenheter.
Säger vi.
LikeLike
Jag är inte fullt lika romantiskt lagd som du är, kanske är det därför jag helt enkelt inte hänger med i ditt resonemang här – handlar studentexamen om att ritualisera en övergång? Tänk, jag trodde det rörde sig om en rätt krass avstämning?
LikeLike
Jag har många teorier om vårt behov av initiering till vuxeenlivet och just studentexamen har nog levt upp tack vare det tomrum som jag menar finns. Därför finns det en risk att gränsen mellan barndom och vuxenliv osynliggörs. Följden blir att vi reagerar barnsligt på motgångar – det är alltid någon annans fel!
Det där med avstämning är delvis en bonus…
LikeLike
Aha, du tänker så.
Nå, det kan jag leva med =D
LikeLike
Jag tror vi ska vara ansvarstagande och följa lärandet redan från tidig skolgång. Dag ett i skolan påverkar sista dagen, så tänker jag. Jag undrar också om dörrarna stängs och vägarna blir färre. Studentexamen har eleverna redan infört själva. De vill ha den. Fira skolgången och utgången. Jag undrar bara vad vi gör för dem som inte klarar. Och den frågan måste vi ställa oss oavsett vi har en examen eller inte.
LikeLike
Jag vet inte om det går att skilja mellan “att visa omsorg om” och “att ta ansvar för”?
För mig ligger det en fara i att den som någon tar ansvar för förminskas.
Den stora vinsten tror jag ligger i att eleverna slutar se sina lärare som makthavare. Det kommer alltså inte löna sig att försöka läsa av vad det är läraren tycker och de tvingas fundera över sina egna drivkrafter och kursens mål. Kriterierytteriet har uppfostrat en generation av osjälvständiga ledtrådssökare och på sikt kommer det att vara förödande i arbetslivet.
Jag tror inte att utslagningen behöver bli större – min gissning är att många kommer att välja distansstudier som utbildningsväg.
Men det finns naturligtvis många faror i ett system som lägger så stor vikt vid slutexaminationerna. Fördelen är att du aldrig behöver utsättas för smygbedömningar under resan!
LikeLike
Morrica, lärarna och skolan är ansvariga för undervisningen och med en studentexamen kommer det att märkas vem som brister i det ansvaret. Min son började på KTH med ett VG i matte. Nästan alla hans kurskamrater hade MVG. Likaledes hade han ett VG i tyska, medan de andra som läste internationell inriktning hade MVG. De var många som läste internationell inriktning tyska från början, men nu är de bara två kvar. Vad hade de tyskbetygen för substans kan man undra? När det gäller matten sade han belåtet efter en månad att han kunde mer matte än de andra fast han hade lägre betyg. Hur känns det för den som gör motsatt resa? Som har ett MVG och upptäcker att det inte står för kunskaper? Det är ett omoraliskt lurendrejeri när elever får betygen men inte kunskaperna och det måste helt enkelt få ett slut.
LikeLike
Morrica, lärarna och skolan? Oj, vilket ansvar! Jag ska göra mitt bästa för att leva upp till det 😉
Allvarligt talat, jag håller fullkomligt med dig! Det är lärarna och skolan som är ansvariga för undervisningen, att försöka lägga ifrån sig detta ansvar på någon annan är att maska, det är inte bara ohederligt och oetiskt, ja, jag håller till och med med dig om att det är omoraliskt, det är dessutom destruktivt och kostbart på alla plan.
LikeLike
På högskolan brottas vi med de här frågorna vid varje utvärdering. Studenter klagar över att de inte fått undervisning och redskap – vi lärare klagar över att de inte har tagit vara på det vi erbjudit.
“Men det var ju inte obligatoriskt”
LikeLike
Ert ansvar är att erbjuda den undervisning och de redskap som behövs, studenternas ansvar är att ta del av det som bjuds, och upphäva sin stämma om detta inte räcker till.
I det obligatoriska skolväsendet (och gymnasiet är ju mer eller mindre obligatoriskt det också numera) är situationen en annan – skolplikten gör att eleverna måste vara där, oavsett om de får vettig undervisning eller inte. Och av någon anledning har det där “inte” gått och blivit helt accepterat på sina håll! Hur gick det till?
LikeLike
Vi tänjer på språket om vi betraktar de frivilliga skolformerna som obligatoriska – den här dubbelheten skapar förvirring.
Jag hoppas att examenstänkandet ska öka elevens egna ansvar – utan att minska skolans kvalitetsmedvetande.
LikeLike
Därav distinktionen “mer eller mindre”
Jag hoppas examenstänkandet ska öka somliga skolors egna ansvar, gärna i kombination med kvalitetsmedvetande. Det finns bra skolor i landet, det finns till och med mycket bra skolor i landet, men det finns andra skolor också. Och eleverna som går där är inte andrasortering. Det hoppas jag att studentexamen skall bidra till att lyfta fram.
LikeLike
Vi är ganska överens – även om det är en ganska from förhoppning och många problem kvarstår.
På IB skrev eleverna kvalificerade essayer och kunskapssynen var högst modern. Å andra sida hade de tränat på provsituationen i tre år och fått massor av formativ bedömning.
LikeLike
Tja, även Morrica kan bli lite from såhär års.
Det viktigaste i din reflektion kring IB är det som kommer efter “å andra sidan”, inte sant? De kastades inte plötsligt in i en tidigare okänd provsituation, utan hade fått förbereda sig på situationen som sådan. Det gör rätt stor skillnad.
LikeLike
Ja de var väldigt väl förberedda – dessutom lärde de sig hantera stress på ett sätt som jag tror är viktigt i arbetslivet.
Att pricka formtoppen!
LikeLike
Det händer då och då att jag har glädjen att möta en fd IB-elev i mitt klassrum. Även IB-elever kommer ibland på att de behöver komplettera med t ex de naturvetenskapliga ämnena, även IB-elever råkar ut för saker och ting under gymnasiettiden som gör att de av en eller annan anledning behöver ta igen t ex det sista året. Och hittills, måste jag säga, har de samtliga utan undantag varit generösa, duktiga på att samarbeta, duktiga på att lyfta fram andra utan att ställa sig själva i skuggan och haft god studieteknik.
Det kan vara tillfälligheter, men hittills ser trenden ut så.
LikeLike
Min erfarenhet stämmer med din. Det finns ett litet steg av elitism som de balanserar med någon form av samhällstjänst efter internationell modell.
Jag gillade lärarnas extrema yrkesstolthet!
LikeLike
Elitismen har jag inte sett något av överhuvudtaget, måste jag ärligt säga, snarare tvärtom men, som sagt, det kan vara tillfälligheter.
LikeLike
Jag har inte följt utvecklingen – då var det höga intagningspoäng och tester. Jag minns rektorns tal till föräldrar och redogörelsen för var de forna eleverna läste vidare.
Prestigeuniversiteten var liksom regel.
LikeLike
Det finns sämre argument för att välja en skola
LikeLike
Dessutom var de extremt generösa mot varandra inom gruppen. Alla visste vad som var målet och de som försökte täävla gjorde bort sig. Det var liksom slutprovet som gällde.
LikeLike
Det tycks som om det finns mycket för svenska skolor att lära sig av hur IB arbetar?
LikeLike
Jag tror det finns stora skillnader mellan skolorna men irganisationen jobbar hårt på att upprätthålla en nternationell standard.
http://www.ibo.org/
LikeLike
Det är väl inget dumt mål för en skola?
LikeLike
Om en internationell organisation kan skapa sådana kraftfulla modeller – vad blir då statens roll?
Svensk studentexamen blir då problematisk. Ska vi köra PISA direkt? Eller ska vi fortsätta att laborera med nationell och lokal mångfald?
LikeLike
Det alltför lokala perspektivet tycks inte helt kunskapsfrämjande, att döma av utfallet. Skolor där bara varannan elev når godkänt efter nian antyder att modellen inte är fullt så framgånsrik som debattörer då och då låter påskina.
Kanske är en svensk studentexamen precis det steg som behöver tas för att lyfta svenska skolor så att alla svenska skolelever, oavsett var i landet deras föräldrar råkar ha bosatt sig, skall få undervisning på en internationellt gångbar nivå?
LikeLike
Tänk om man sa så en gång i världen. Då har man väl alödrig kommit ur KTH och SU.
LikeLike
Menar du att mer borde vara obligatoriskt på högskolan?
LikeLike
Nej.
Om jag tittar tillbaka var det inget obligatoriskt på SU. På KTH var övningspassen mer eller mindre obligatorisk på så sätt att var jag inte där var det svårt att få godkänt på övningsuppgifterna;)
LikeLike
Jo, så gör vi också. Examinationen knyts till presentationer och undersökningar gjorda under kursen.
LikeLike
Anne-Marie, när man misslyckas borstar man av sig, jobbar hårdare och försöker igen tills man lyckas.
LikeLike
Pingback: Studentexamen och vidare « You're no different to me
Jag har varit väldigt kluven till det här. Er diskussion här har övertygat mig om att vi behöver Studentexamen. Det starkaste argumentet, som jag ser det, är att läraren delvis fråntas bödelrollen och stärks i mentorsrollen. Läraren hamnar på samma sida som eleven när det närmar sig slutbetyg och examen, istället för tvärtom.
LikeLike
Precis den upplevelsen var väldigt stark på IB. Dessutom får lärarna som lyckas veta det i kraftfull respons. Jag var imponerad av yrkesstoltheten hos dem!
LikeLike
Helena,
Det är inte alls som du säger. Man borstar inte bara av sig av motgångar i skolan som elev. Jag har själv som elev varit i den här situationen på gymnasiet med ständiga motgångar. För min del fick jag till och med vid första mötet inför Engelska B kursen höra att jag inte hade någon som helst chans som elev att klara denna kurs av läraren på kursen.
Det slutade naturligtvis med ett IG i Engelska B, vilket inte är svårt att förstå då läraren uppenbarligen redan hade bestämt sig för att jag inte skulle klara kursen och då fanns det ingen mening med att lägga ner tid på kursen överhuvudtaget. Jag är inte ensam om att hamna i den här situationen utan vet fler exempel där elever bara får höra vad de är dåliga på hela tiden.
Det tog mig tre år att ta mig ur den dåliga och negativa spiral som hade uppkommit redan i årskurs 1 i gymnasiet. Det var först när jag kom vidare till Komvux som jag fick mitt självförtroende tillbaka. Då kom också resultaten. Nu ska vi tydligen tillbaka till ett system där de som inte klarar sin studentexamen ska få gå ut bakvägen. Det är minst sagt upprörande och direkt kränkande för de elever som får göra detta. Skolan skall arbeta mot kränkande behandling. Inte bidra till kränkande behandling.
Detta är inte liberalt för fem öre och förespråkarna för detta kan aldrig någonsin med någon trovärdighet mer kalla sig liberala. En liberal står upp för individen och dennes fri- och rättigheter.
Frekar06
LikeLike
Frekar06, jag hänger inte alls med i ditt resonemang. Skulle du vilja förtydliga hur det faktum att du upplevde att du blev illa bemött av en lärare och hade dåligt självförtroende genom hela gymnasietiden, inte blev godkänd och sedan läste in kurserna på Komvux gör det kränkande för framtida elever att inte bli godkända och behöva läsa in aktuella kurser på folkhögskola, komvux eller motsvarande? Jag hänger inte med på om det var det faktum att du läste in kurser på Komvux eller att du upplevde dig illa bemött av lärare som var kränkande, och kopplingen till studentexamen som examinationsform ser jag inte alls?
LikeLike
Morrica,
Det du hänvisar till var ett svar till Helena som skrev följande kommentar ovan: “Anne-Marie, när man misslyckas borstar man av sig, jobbar hårdare och försöker igen tills man lyckas.”. Detta är ett felaktigt resonemang och det var det jag försökte visa på genom att ta upp mina egna erfarenheter från gymnasiet. Hoppas det blev lite tydligare nu.
Jan Björklund vill införa det system vi hade en gång i tiden. Det innebär att de som inte klarar sina prov får gå ut bakvägen. Detta menar jag är kränkande för eleven och ingenting som skolan ska hålla på med. Det var också därför man avskaffade systemet en gång i tiden med studentexamen för att den upplevdes som direkt kränkande av många elever.
Frekar06
LikeLike
Jag skulle gärna arbeta i en skola där alla lyckas, men som lärarutbildare är jag glad över möjligheten att underkänna studenter som inte passar för yrket.
Det kan säkert upplevas som kränkande av de som underkänns, men jag ser inga alternativ.
En del av dem borde inte ha börjat på högskolan. Gymnasiet har inte fullgjort sin sorteringsplikt. De saknar nödvändiga förkunskaper.
LikeLike
Mats, väl formulerat!
Frekar06, inte det minsta. Vad är det du menar är kränkande? Att inte alla blir godkända? Att just du upplevde dig illa behandlad av en lärare när du gick på gymnasiet? Att du upplevde att du i den situationen inte fick det stöd du behövde? Att elever får betyg utan att ha de kunskaper betygen säger att de har? Jag är ledsen, jag vill gärna förstå men jag hänger inte med i resonemanget.
LikeLike
Pingback: Ansvar, tillit och studentexamen | Skollyftet
Mats,
Jag kommer aldrig någonsin som blivande lärare att acceptera att någon elev blir eller känner sig kränkt. Att tvingas gå ut bakvägen när de andra tar sin examen kommer riva upp djupa sår hos de som drabbas och dessa elever har mina fulla sympatier. Detta system med studentexamen kommer aldrig att få mitt stöd och jag kommer göra allt som står i min makt för att stoppa detta. Jag citerar från Körlings ord:
“Jag bär en hel del berättelser inom mig från de som gick bakvägen ut då studentexamen firades. De åkte hem till besvikna föräldrar och med en känsla av att inte tillhöra. Det blev och är fortfarande djupa sår att bära. Skammen att inte kunna. Och sedan tro att det är så.”
http://korlingsord.se/archives/25446
Skolan ska aktivt motverka kränkande behandling. Detta är raka motsatsen till detta. Det här kommer innebära att skolan istället för att motverka kränkningar kommer bidra till dessa själva. Vi har 220 000 barn som lever i akut fattigdom i Sverige.
Nu föreslår Helena på sin blogg dessutom att allt utöver ett omprov ska vara förenat med avgift. Med andra ord, kan du inte betala för eventuella omprov som kommer behövas så är din framtid sönderslagen. Jag trodde vi var helt överens i det här landet om att vi ska ha kostnadsfri utbildning. Men ack så fel jag verkar ha haft. Frekar06
LikeLike
Idag har studenterna i Malmö oändligt antal omtentamensmöjligheter påde högskolförlagda kurserna. Det skapar en del problem. Och det handlar inte om ekonomi.
Att misslyckas kommer alltid finnas som ett alternativ. Jag vet inte hur ett system skulle se ut som skyddar barn eller studenter från den möjligheten?
LikeLike
Tja, man skulle kunna tänka sig en skola upplagd på nivåkurser istället för årskurser, där man får gå upp i nästa nivå först när man klarat den man befinner sig i. Jag vet inte om det skulle upplevas som mindre kränkande att läsa tillsammans med elvaåringar när man är fjorton, men det är ett alternativ.
LikeLike
Fredrik, det var då ett väldigt gående ut bakvägen. Det finns ingen orsak att någon ska stigmatiseras för att man inte klarade av ett prov första gången. I Finland kan man skriva sex ämnen och godkänt i fyra räcker för godkänd examen. De flesta som kör har chansat och tar misslyckandet med gott humör. Orsaken brukar vara att man prioriterat abiturientfesterna framför studierna. Inget som ger vare sig stigma eller sänkt självförtroende.
De lärare du beskriver begick tjänstefel och jag kan förstå att du med den erfarenheten i bakfickan ifrågasätter mitt påstående, men jag vidhåller att jag har rätt. Man måste lära sig att misslyckas för att kunna lyckas. Den som inte tar risker vinner ingenting och det är av misslyckandena och motgångarna man lär sig mest.
LikeLike
Lite vid sidan om diskussionen vill jag flika in att många av våra studenter är skräckslagna för att göra fel. Därför lägger de ner oresonligt mycket energi på att försöka lista ut hur lärarna EGENTLIGEN vill ha det – i stället för att fokusera på sina egna drivkrafter och kursens mål.
Jag vet inte om det går att lära ut självkänsla på något enkelt sätt (troligen inte) men den första regeln borde vara att inte låta andra definiera det egna värdet.
Sedan kan det göra ont att bli underkänd och det kan få ekonomiska konsekvenser – men så länge hierarkierna ser ut på det här viset har lärarna både makten och skyldigheten att genomföra de här bedömningarna.
LikeLike
Jag vill vända på det, Mats – lärarna har skyldigheten, ansvaret och makten att genomföra de här bedömningarna. I den ordningen.
Det här med att våga misslyckas som Helena beskriver är innerligt viktigt. Den som aldrig fått uppleva att misslyckas har heller aldrig fått uppleva den styrka det ger att resa sig igen. Det är en viktig erfarenhet, och berövar vi i missriktad välvilja våra elever denna erfarenhet så berövar vi dem samtidigt styrkan. Vi uppfostrar dem till att fokusera på att paniskt skydda sig från misslyckandets fasa, den de aldrig upplevt men sett på avstånd, istället för att fokusera på att ta sig vidare.
Det är rätt taskigt av oss, är det inte?
LikeLike
Jag skulle nog inte använda det ordet – låt oss säga “missriktad välvilja”!
LikeLike
Vi har mycket att vinna på att tala klarspråk.
LikeLike
Jag läser med förvåning hur Mats resonerar. Har du övergett flumpedagogiken? När det gäller Finland så kan man också konstatera att studentexamen sedan inte har så stor betydelse. Antagningar sker genom inträdesprov. Till mindre del genom studentbetyget. Inte alls genom de av de egna lärarna satta betygen. De finländska eleverna är vana vid att bedömas redan från första klass med diktamen, ordläxor o.s.v. Därför blir det inte en stor chock sedan. Något för Frekar att tänka på kanske.
Givetvis behövs det en extern bedömning. Annars kommer betygsinflationen som ett brev på posten.
LikeLike
Jag har aldrig varit flummigare. Betänk att PBL utvecklades vid Harward och att det jag kallar flummighet är en omskrivning för analys och reflektion.
Det är inte jag som polariserar mellan fakta och förståelse.
LikeLike
Utvecklades det inte vid Harward Law School? Och varför tror man sedan att något som fungerar vid USA:s elitskola för blivande advokater sedan fungerar för alla ämnen i alla stadier.
LikeLike
Ursäkta min yrkesskada, men Harvard stavas Harvard, såvida ni inte talar om någon helt annan institution än det ärevördiga amerikanska universitetet (375 år i år)?
LikeLike
Tack! Nej det är rätt.
Tur att det inte var Jail (Yale) jag stavde fel till.
LikeLike
Det hade kunnat leda till ofrivilliga komiska poänger
LikeLike
Vem har sagt att det ska fungera i alla ämnen i alla stadier?
Poängen är att det bör finnas ett drag av undersökande i undervisning. Utan nyfikenhet stannar världen.
LikeLike
Tråkmagistern,
Det behavioristiska perspektiv som du här framför med mer av tester är ingenting som jag vill ha överhuvudtaget i skolan. För min del står jag ungefär så långt ifrån den behavioristiska tanken om mer av tester osv. som man kan komma och betonar istället vikten av bättre samarbete, kommunikation, reflektion och förmåga att kunna söka och kritiskt granska information.
Låt mig ställa en konkret fråga här som är direkt kopplad till det här med prov i skolan: Hur många gånger i arbetslivet utför man en uppgift utan att ha tillgång till böcker eller samarbeta med andra? Detta är nämligen situationen vid ett prov i form av att du inte får varken samarbeta eller använda dig av något material (som ex. böcker).
Vi har aldrig i modern tid haft så bra förutsättningar för att samarbeta och skapa ett interaktivt och kollaborativt lärande. Dessvärre är varken politikerna eller skolan i det här landet ens ute på banan än i de här frågorna. Sydkoreas regering satsar 16 miljarder till 2015 på att helt digitalisera skolan.
Där kan man tala om att vara ute på banan och det är uppenbart att man där förstått vikten av den digitala skolan och dess stora möjligheter. Det vore nog lämpligt om också den svenska regeringen och oppositionen för den delen också började förstå detta. Vårt grannland Norge håller nu också på med mer av IT i skolan. Vi riskerar att hamna efter i den här utvecklingen om inte kraftfulla åtgärder sätts in omedelbart! Dessutom har EU slagit fast att digital kompetens är en av de viktigaste kompetenserna inför framtiden. Om du tittar på riktlinjerna för oss nyutexaminerade lärare vid introduktionsåret så finns alla EU:s kompetenser med utom en. Den heter “Digital kompetens”.
LikeLike
Digital kompetens är ett komplext begrepp som, och det vet väl de flesta vid det här laget men jag säger det ändå för tydlighets skull, täcker betydligt mer än att kunna googla fram fakta eller klicka sig fram på Wikipedia.
Berätta, vilka “kraftfulla åtgärder” är det du vill se vidtagna?
LikeLike
Det beror på vilket jobb du har förstås. Om du är busschaufför måste du inte bara kunna trafikreglerna utan de måste även vara automatiserade. Visst kanske du kan kolla med kontoret om en passagerare ska till ett ställe du inte känner till, men i regel har du inte tid till det. En polis måste också kunna en massa saker i ryggmärgen, vad säger polislagen om omhändertagande?
Den som i alla lägen måste fråga arbetskamrater kommer inte att bli gammal eller uppskattad på sin arbetsplats. Man måste ha kunskap för att fungera på jobbet.
Sen finns det förstås en övre gräns för antalet tester som är meningsfullt, vem har påstått något annat? Studentproven kan ju vara 5-7 stycken och grundskoleproven likadant i våren på nian. Det räcker.
LikeLike
Jag diskuterade den här bilden av att samhället har blivit mer komplicerat och att det krävs mer utbildning för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden. Eftersom kunskapsmängden ökar exponentiellt måste vi förlänga utbildningslängden i samma takt…
Nej – det där med kunskap kommer nog att fortsätta vara komplext och ytterst svårt att generalisera kring.
LikeLike
Huvudpoängen är att barn måste vänja sig att skilja mellan undervisning och examination tidigt. Annars blir det svårt att förstå vad eget ansvar innebär.
LikeLike
Pingback: Dagens debattartikel « Tysta tankar