Jag ser debatten om huruvida det är synd om män på nätet och vet inte vad jag ska tycka. De tre männen tycks helst vilja tala om den egna förvirringen ur ett litterärt perspektiv och Gunilla Jarlbro återkommer till hur medier favoriserat Håkan Juholt i förhållande till Mona Sahlin. Kanske plågas jag av empatiskt överskott som faktiskt lider med den nuvarande socialdemokratiske partiledaren. Det känns inte som att han har medierna i ryggen just nu.
Liv Strömquist framstår som både klok och välformulerad när hon återger teorier om skillnaden mellan pojkars och flickors tidiga socialisation. Jag associerar till Chodorows beskrivningar av processerna, men tror att hon refererade till någon annan psykoanalytiskt inspirerad forskare.
Jens Liljestrand gör en olustig koppling mellan kritiker av feminism och rasister. Han kanske har en poäng men sådana påståenden höjer inte nivån på debatten.
En hel del öppna dörrar slogs in när kritiken av genuspedagogiken förlöjligades. Någon borde ha kunnat lyft problemet med dold normativitet ur ett poststrukturalistiskt perspektiv. Könsroller är inte något som på ett enkelt sätt tränas in eller bort. Behaviorism blir inte trevligare för att den förses med feministiska förtecken. Vem lyfter frågan om människosynens betydelse?
Generaliserande påståenden som “det är bara pojkar som gör varandra illa i maktlekar på skolorna” passerar obemärkt. Gunilla Jarlbro påstår att det fanns inga föräldralediga pappor när hennes barn var små. Hur gammal är hon – och vilken småstad talar hon om?
Liljestrand ältar näthat och det är lite tröttsamt att höra de här moraliserande beskrivningarna av nätets mörka sidor. Gunilla Jarlbro tycks vara stolt över att hennes klumpiga provokation gick hem.
Pelle Billing försöker förklara varför teorier om manlig överordning upplevs som hånfulla av dem som befinner sig i botten av maktpyramiden och plötsligt blir Jarlbro sociologen som gärna vill tala om grupper och strukturer. Det personliga är inte längre politiskt.
Den pensionerade rektorns fråga om mannen som ordningsskapare och beskyddare skojas bort och en ung kvinna vänder på frågan om huruvida kvinnorna vill plocka sockerbitarna ur arbetsmarknaden till att handla om rätten att våldta sin partner?
Nej, det var ingen lyckad kväll för jämställdhetsdebatten. Utgångspunkten var tramsig och färgade helheten. Andreas Ekström lyckades inte baxa upp samtalet ur skuldträsket och jag anar att Gunilla Jarlbro är ganska nöjd.
Tysta tankar 
Tråkig debatt. Expertpanelen var helt oförstående inför kritik mot sina påståenden.
LikeLike
Tack för en intelligent och belysande resumé, Mats. Kan dock inte påstå att jag fick någon svårbetvinglig lust att klicka på länken. Hur kommer det sig att jämställdhet har blivit en sådan skyttegravsfråga i det här landet?
LikeLike
Ur Jarlbros aspekt är det en överlevnadsfråga. Varje försök till uppmjukning av positionerna innebär en försvagning av basen för den egna verksamheten.
Strömqvist är intressant – hon har blick för det motsägelsefulla och komplexa.
Liljeqvist och Helmerson har båda ett begränsat perspektiv. De ville nog hellre prata om sina böcker och jag undrade över den senares bläddrande i slutminuterna?
Jag tror du klarar dig utan debatten. Köp Strömquists album i stället!
Men moderatorn var nöjd (enligt twitter). Det oroar mig.
LikeLike
Helena
Allt spårar ur.
Läget är följande.
En viss typ av kvinnor företrädesvis inom media, politik och sk ideologisk konst har på senare år börjat behandla GRUPPEN män precis på samma sätt som en viss typ av obehaglig ideologi i början och mitten av 1900 talet gjorde med Gruppen judar.
Då blir det fort rätt laddat i det verbala universat.
Än har inte dessa damer några gaskammare även om vissa turliga teateruppsättningar drömmer om detta.
LikeLike
Det finns ett talesätt om att den förste som drar paralleller till andra världskriget har förlorat diskussionen. Låt oss spara det vapnet!
LikeLike
Om inte parallellen är relevant, förstås.
LikeLike
Mats
Jag vill påminna dig om vilken som var den första just i denna tråd.
Vapnet var redan draget. Av en viss manlig litteraturvetare som du refererade.
Min liknelse var bara en fortsättning på det valda spåret.
Grundproblemet är egentligen.
Astigmatiskt brytningsfel som leder till generaliserade felslut.
LikeLike
Det finns ett annat talesätt om att den förste som säger “Det var han som började” också har förlorat…
LikeLike
Dessutom ville jag bara vara pedagogisk till Helena.
Jag ville bara förklara orsakerna till den manliga frustrationen.
Att buntas ihop till en gubbig slemkropp fast man vet att allt egentligen är jäkligt komplicerat och att den sk “skulden” som ständigt jagas är som en en hägring som hoppar från hötapp till hötapp.
Ett besvärligt exempel på det komplexa:
En viss Anders BB i Norge mottager för ögonblicket en strid ström av sk kärleksbrev. Det finns således en viss typ kvinnor som låter sig attraheras av de manliga arketyper som “resten” av samhället vill stigmatisera in i de mörkaste rum.
Sånt är väldigt lurigt men visar samtidigt på det komplexa.
Åtminstone så får detta att bli väldigt nyfiken på sånt som evolutionsläran har att erbjuda som hjälp till förklaringsmodeller.
LikeLike
Jag är också väldigt nyfiken på sådant jag absolut inte kan förstå. Kanske är den här sidan av evolutionsläran alltför svart för att jag ska orka ta till mig budskapet.
Ingen kvinna ska behöva stå till svars för sådana dumheter och jag tycker vi lämnar det långt utanför diskussionen.
Men jag är besatt av att vara ett gott exempel – efter att ha blivit kallad troll idag…
LikeLike
Mats!
Bra sammanfattning av “debatten”.
Jag tycker mest synd om Gunilla Jarlbro. Det kan inte vara lätt att som hon helt sakna intellektuell hederlighet och samtidigt känna sig så besviken över att inte få sitta i styrelsen för något av våra stora börsbolag. Vad nu Volvo, Atlas Copco, Electrolux eller något annat av de stora ingenjörsföretagen skulle med en “professor” som räknar nedsättande artiklar om socialdemokratiska partiledare till (och som dessutom redan innan hon börjar räknar har beslutat sig över vad resultatet ska bli).
LikeLike
Pingback: När MANSFRÅGOR skall debatteras sker det enbart på internet « Aktivarum
Mats Olsson är ett blogg troll som vill skapa skendiskussioner och är stöddig nog att tala om hur diskussionen skall genomföras.
Mats Olsson jag uppfattar dig som en pseudoakademiker.
Per Hagman
LikeLike
Är det en komplimang?
LikeLike
Mats !
Jag förstår av din ovan kommentar att du älskar komplimanger och gärna vill läsa min kritik av ditt stöddiga uppträdande som en komplimang.
.
Ok smaka på denna ….du ägnar dig åt… pseudoledarskap.
I övrigt så vill du göra gällande att du har ett “empatiskt överskott” i din relation till politikern juholt.
??? empatiskt överskott???.
Här motsäger du dig , min vän.
Empati innebär just att kunna hålla distansen i sin relationen och i den mån du inte kan upprätthålla önskad distans övergår du till en …sympati ex en symbiotisk.sympati.
För mig verkar du o ha en otrygg svävande personlighet.
Per Hagman
LikeLike
Jag är inte intresserad av något ledarskap – men om jag ska besöka en sida (eller rekommendera den till någon annan) är jag angelägen om att vanliga samtalsregler upprätthålls.
Hoppas du ursäktar att jag inte kommenterar din beskrivning av min personlighet.
LikeLike
Per Hagman
Varför tror du att det finns en hel yrkeskår som benämns Diplomat.
Kan det vara en konsekvens av tidigare generationers erfarenheter av sk “stridskukar”.
PS! Samtliga mina befäl i militärtjänsten var fallskärmsjägare. Därav mitt vulgära språkbruk.! DS
Reflekterande, funderande diplomati är en fungerande metodik.
LikeLike
Vilken intressant beskrivning av dig och sina syften Mats. *Känner inte igen mig/dig*
LikeLike
Det tar jag definitivt som en komplimang!
Tack!
LikeLike
Ett annat evolutionärt synsätt på den feministiska genusdiskursen.
Är det egentligen en kamp mellan olika kvinnliga arketyper.
Pedagogiskt exempel:
Kvinnlig Arketyp X: Kvinna som vill överta tidigare manliga arenor.
Evolutionärt syfte: Sänka sexuell status för de män som tidigare bevistat arenan med syftet att “förstöra” partnervalet för Kvinnlig Arketyp Y.
Är det egentligen detta som vi får uppleva och studera bakom scenografier av “ordbajseri”
LikeLike
Hur vill du då beskriva arketyp Y?
En förvånad åskådare?
LikeLike
Nej men en ledsen tjusig dam som älskar diamanter och NK Shopen och som till sin enfald trodde att coola grabbar med en 8; a på Östermalm var det finaste kap man kunde tänka sig.
Men sen fick hon klart för sig att det egentligen bara var synd om dem. Att dom var ett riktigt offer i ögonen på de damer som tex Gunilla Jarlbro.
Ett annat exempel ur verkligheten.
När jag var ung pojk så fanns det ett antal fina damer med pärlhalsband som var gifta med kommunens manliga rektorer och skolchefer.
Nu får kvinnor med fina pärlhalsband leta sina män i andra yrkesrevir.
Rektorer är nämligen kvinnor som jobbar och sliter och blir utbrända och sjukskriva på löpande band. Begreppet status har bytts ut till ordet slav.
Hur går sånt till?
LikeLike
Vilken sorglig berättelse – och inte helt utan igenkännelsefaktor!
LikeLike
Pingback: Manlig förmåga | Musik o Signaler
Jag förstår inte frågan? Det är inte synd om någon!
Vad jag vill kommentera är att jag inte förstår mig på vad “serietecknerskan” gjorde uppe på podiet. Du medger själv att hon blandar ihop forskning ock forskare.
Var det inte hon som tog upp videofilmning av förskolebarn (antar att hon syftar på Tittmyran) ock noterar att pojkarna drar sig undan från verksamheten ock bildar egna grupper. Hon följer sedan upp med att föreslå att detta utgör “hierarkiska grupper där svaga individer förtrycks”. Det var så jag uppfattade det i alla fall.
Efter att ha läst dig lite oregelbundet vill jag minnas att du har en betydligt mer trovärdig analys av pojkarnas flykt från det de inte känner någon tillit till? Nämligen ren allienation till den omsorg de är placerade i.
Utveckla gärna dina tankar om detta för jag tror att du har något viktigt att säga här.
Mvh/Roffe
LikeLike
Det är en dum fråga. Jag hade väntat mig mer av Andreas Ekström och är förvånad över att han är nöjd med ett urspårat samtal.
När det gäller Strömquists analys av leken håller jag med. I likhet med Gens intar hon en moraliserande och nedlåtande hållning.
Jag har skrivit på Newsmill och här i frågan:
https://tystatankar.com/2011/05/17/ingemar-gens-och-den-fria-leken/
Tack för att du påminner mig. Jag blev nog positivt överraskad av att hon inte var hardcore likhetsfeminist.
LikeLike