Det stormar och jag drömmer oroligt.
I drömmen presenterar studenterna sina arbeten och i min plan skulle vi avsluta lektionen med att möblera om och göra en gemensam övning. Jag drömmer att jag vaknar i klassrummet och inser (i drömmen) att jag måste ha somnat under redovisningen och att studenterna har lämnat klassrummet utan att väcka mig. Svåra skuldkänslor.
Jag vaknar (på riktigt) och undrar var jag är? Känslan sitter kvar i kroppen.

Huh, kan ana känlsan. Men också intressant med typ metasömn. Undrar vad du drömde när du sov i drömmen.
LikeLike
Ja, det vågar jag nästan inte tänka på!
LikeLike
Har du samma förhållningssätt. När tanken och drömmen blandas och man inte vet vad som är dröm och verklighet. Läskigt är det.
LikeLike
Det tar så lång tid att få bort känslan! Om drömmen är så verklig – då blir verkligheten väldigt drömlik!
Vem är det som drömmer mig just nu? Life i but dream…
LikeLike
Eller så är det som Martin Luther King: I had a dream…
LikeLike
Jag hade en gång en dröm, jag trodde att den var sann, så väcktes jag ur min sömn och drömmen försvann…
LikeLike
Frågan är väl : Varför skrev ni på ett KONVOLUT?
(Det hade väl varit bättre att skriva på ett dokument…)
LikeLike
Man kanske räknade med att makthavarna var för stressade för att hinna öppna kuvertet? Eller så anar vi är vådan av offullständiga ordlistor. Blink till tidigare inlägg.
LikeLike
Varje bloggare drömmer om en minnesgod läsare!
Tack Anna – och förlåt återbruket.
LikeLike
Men Mats, dokument?
Du måste väl media i mediat papper eller?
LikeLike
Apropå tråden om bortglömda ord :
“och ingen känner längre till det ordet militär”
LikeLike