Idag är den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor. Sydsvenskan bidrar genom att ta in en artikel av Carl Emanuelsson, talesperson för FI.
Avlutningen tål att läsas några gånger:
Våldets logik är något som genomsyrar hela den manliga uppfostringskulturen och just nu lär sig tusentals unga pojkar i Sverige vad den går ut på.
Den skolmiljö som möter unga människor idag uppfattas ofta som diskriminerande och våldsam. Våld i skolan tas dessutom inte på lika stort allvar som våld i vuxenvärlden. Skolan måste motverka stereotypa föreställningar om kvinnligt och manligt och bryta de strukturer som i tysthet legitimerar våldet.
Från dagis till vuxenvärlden uppfostras vi män till att förhandla med knytnävarna.
Därför har vi män också ett särskilt ansvar att ifrågasätta de strukturer som skapar och formar män i våldets vardag.
För att få mäns våld att upphöra måste vi våga utmana oss själva och vår egen bild av den svenske jämställde mannen, och stå emot den manlighet som underförstått ger oss rätten att slå.
Jag känner inte igen mig i bilden av hur uppfostringskulturen ser ut. Var finns de där manliga uppfostrarna som förmedlar de här värdena? Ja inte är de i skolan eller förskolan i alla fall!
Igår mötte jag en grupp handledare som ska ta hand om våra blivande lärare. Av 30 lärare var en man och han jobbade som mattelärare på byggymnasiet. Är det han som står för de här värdena som Emanuelsson beskriver? Jag borde kanske ha tagit ett enskilt samtal med honom.
Nej – jag är grundligt trött på detta insinuanta “vi män” och efter gårdagens SVT Debatt vet jag inte om jag vill kalla mig feministisk man längre.
Uppdatering:
https://twitter.com/danielswedin/status/139984118762057728
Det är ganska enkelt att ironisera över förenklingarna i debatten. Jag avstår.
Tysta tankar 
NB: I citatet säger Emanuelsson att “ni män” uppfostras på detta sätt. Han säger dock inte ett ljud om att det skulle vara män som står för denna uppfostran, tvärtom antyder han att det är hela samhället tillsammans som står bakom, dvs i lika hög grad kvinnor som män.
En kanske liten men signifikant skillnad.
LikeLike
Morrica
Hur läser du “manliga uppfostringskulturen”.
Neutralt formulerat: Hur vi gemensamt skapat en kultur för hur vi uppfostrar pojkar.
Då hade jag förstått din kommentar.
LikeLike
Anders, jag ska försöka förklara: “manliga uppfostringskulturen” – hur företrädesvis gossar uppfostras för att agera och förhålla sig manligt, för att passa in i de manliga normerna.
LikeLike
Varför vill kvinnliga lärare behålla manliga normer.
Vad har dom att vinna på detta.
Fundera:
Det finns två svar
1) För den statiska stillastående kulturen. (mänsklig evolutionär kodning relativt den 55 miljoner år långa selektionen)
2) För den dynamiskt föränderliga kulturen. Hur i friden skall en kvinna veta vilka manliga beteenden som har maximal fitness i den dynamiska kulturen som ständigt skapar nya arenor. Vilken kvinnlig lärare kunde 1978 veta att de manliga nördarna skulle skapa en helt ny selektionsarena – internet.
Det är helt enkelt inte så enkelt att vara mamma (individselektion) och kvinnlig lärare (gruppselektion).
Hur skall killar vara för att duga till brudarna i nästkommande partnervalsarena för att säkerställa de själviska genernas överlevnad.
LikeLike
Min tes är att omsorgskultur och kontrollkultur har gift samman sig och skapat en skolkultur som inte inbjuder till frihet. Kanske uttryckte Anders det bättre?
LikeLike
Jag håller inte med dig, Mats. Tvärtom.
Din tes är klart hållbar.
LikeLike
Jag vet inte om våra olika teorier är förenliga. Språket både drar isär och förenar.
LikeLike
Jag är lite rigid här och undviker programmatiskt strukturalistiska förklaringar.
Det är människor som uppfostrar barn. Det är inte abstrakta samhällen eller medier (även om jag är medveten om att det går att beskriva människor på en social och kulturell nivå).
Men när Emanuelsson övergår till att tala om “vi män” är det svårt att inte se det som att han pekar ut gruppen män som förövare – eller åtminstone medskyldiga i vår kollektiva omedvetenhet.
I ljuset av den eländiga SCUM-debatten blir det extra obehagligt. Jag tror alltså inte på skuld eller botgöring – jag tror på handling och närvaro.
LikeLike
Bra Mats
Just nu tror jag att du bär samma känslor inom dig som varit min grogrund för att engagera mig i den sk genusdiskursen.
Agenter för exempellös inkompetens som söker makt i samhället.
Därför hävdar jag. Det hade möjligen varit bra om skolan som institution satsat en hel del undervisningstid på naturens ordning och oordning. Kanske kunde man införa ett ämne som hette “human etologi” redan i mellanstadiet och inte bara satsa tid på att inom naturkunskapen lära barnen om blommor och bin (dubbeltydigt)
LikeLike
Det låter som ett oskyldigt förslag. Antagligen har du en baktanke?
LikeLike
Baktanke!
Ja att folk skall lära sig naturvetenskap istället för att tro på andeväsen. Tex den kulturellt kodade patriarkala anden.
Först när man begriper hur det funkar kan man göra något åt det. Det gäller även bilmekaniker och andra mekbranschen.
(Min fru som är i själens mekbransch klämmer en 4-5 bokalster per månad i ämnesområdet: Felsökande i den mänskliga hjärnan. Jag kan väl påpeka att hon vägrade att nedlåta sig till att titta på gårdagens Debatt. Hon läste istället en bok med titeln “TVÅNG”.)
LikeLike
Jag tycker allt mer om din fru! Kan du inte lura henne att blogga?
“Mitt liv med Anders”
Jag ser en helt ny nisch.
P.S. Vetenskap är bra!
LikeLike
Nähäru!
Hon är alltför värdefull för mig. Inte skall hon lägga tid på att blogga.
Hon Facebookar med sina vänner och hjälper 4-6 patienter per dag året runt. Sen vill hon motionera. Nu tjatar hon om att vi skall träna upp oss för ett besök på Hawaii.
http://ironman.com/worldchampionship#axzz1ei8OQLX5
Säger jag ja. Så blir det av.
Hon har inga ambitioner om att frälsa världen.
Jag har snackat med henne om detta. Visst är det lustigt. Att kvinnor som verkligen forskar och jobbar med människor i så liten grad är ute och agiterar i samhället.
Hur många erfarna kvinnliga psykologer och psykoterapeuter kan du hitta i medie- och bloggbruset.
Ja inte är det många inte.
Jag tror mig veta varför.
Dom vet att livet och den mänskliga hjärnan är så komplex att det inte seriös går att beskriva inom bloggformatet.
Jag ser ju denna kvinnliga bransch inifrån.
Väldigt många och tjocka böcker blir det. Travar. Våra bokhyllor tar helt enkel slut. Dom ligger överallt.
LikeLike
Det ante mig.
Nåja – vi får väl nöja oss med hennes visdom filtrerad genom ditt temperament!
LikeLike
I morse mötte jag två representanter för den skola som uppfostrar pojkar att ta till knytnävarna. Ingen av tjejerna tyckte det var ett särsklt rättvist påpekande
LikeLike
Prövade du att prata med “strukturerna”?
LikeLike
https://twitter.com/#!/tystatankar/status/140020441132703750
https://twitter.com/#!/gudschy/status/140040362105376769
https://twitter.com/#!/tystatankar/status/140046724398985216
https://twitter.com/#!/gudschy/status/140047542598631424
https://twitter.com/#!/tystatankar/status/140050609016549376
LikeLike
Mats.
Jag har inte Twitter. Det är inte bra för min personlighet. Har därför lite svårt att hänga med i Twittersamtalen.
I de rutor enligt ovan som du visar.
Vem är det som säger vad.
Tex i den nedersta rutan. Är det du eller Gudrun som skriver:
Håller med ! ……..
I rutan ovanför: Är det du eller Gudrun som skriver:
vi är alla med……….
LikeLike
Avsändaren i bild
@gudschy innebär att budskapet enbart kan läsas av dem som följer oss båda. Det är liksom en halvprivat nivå.
LikeLike
Jag blir liksom bara lite trött… inte låter det som om den mannen satt sin fot på en skolgård de senaste 15 åren i alla fall. Ungarna får ju knappt peta på varanda innan nån är där och säger “aja” – men “nån” är ju då förstås oftast en kvinna eftersom det ju är flest kvinnor bland de vuxna på skolgårdar. Istället för att tjata om dessa “strukturer” skulle jag önska att varje man (och kvinna) sa ifrån när i de praktiken ser saker som inte är okej – men det är ju läskigt för då kanske man själv åker på en smäll… det är lättare att bjäbba om stukturer.
LikeLike
Tack Anna!
Ibland är det väl enkelt att gömma sig bakom det där talet om strukturer!
LikeLike
För det första skulle jag vilja säga, att nästan alla föräldrar poängterar att man INTE ska slåss. Det är troligen ett försvinnande litet antal barn (läs pojkar) som får höra att det är bra om dom lär sig slåss. Därför vill jag ifråga sätta det uttalandet när det sägs som en generaliserad sanning.
Sedan är det en intressant sak, att små pojkar håller på att slåss. I olika perioder från ca 3 år och upp till högstadiet så är det många pojkar som kan råka i bråk och vill hävda sig med “knytnäven”. Men för de allra flesta går det där över och när man sedan kommer upp i vuxen ålder, har en majoritet lagt av. Fotbollshulliganer och andra inte inräknade. Därför skulle jag vilja hävda att det inte är manligt att slåss. Tvärtom! En man har lärt sig både att prata och att kompromissa.
Carl Emanuelsson tankar kommer också från en idé om att vi män är djur, vilddjur. Och då blir det som följer naturligtvis fullt logiskt. Men jag vill rekommendera er att läsa Lasse Bergs bok “Skymningssång i Kalahari”. Där framträder en annan bild av människans och mannens ursprung. Han påpekar t ex att institutionaliserat våld, d v s krig, bara funnits i ca 7.000 år. Det är ungefär så länge som människan har varit bofast! Under tiden vi var jägare och samlare var inte krig och våld logiskt och adekvat när det gällde att lösa konflikter.
Samtidigt visar han på att den syn som Carl Emanuelsson och andra bygger sina teorier om den vilda mannen på, inte stämmer. Man har nämligen bara titta på schimpanser och då bara på vissa studier av dessa. En annan släkting vi har är bonoboerna, dessa djurvärldens hippies, där man löser allt med lite sex. Det är också så att även schimpanser och bonoboer har utvecklats sedan de skiljdes från oss människor, så vi kanske snarast kan anta att vi hade mer fredliga gemensamma anföräldrar.
Ego: det ligger inte i mannens natur att vara våldsam. Men det är något i samhället som gör att det ändå händer. Men så långt har jag inte hunnit i Lasse Bergs bok.
LikeLike
Spännande!
Det där påståendet om att “män är djur” kommer antagligen att fortsätta spöka i debatten. Frågan är om det är chimpanserna eller bonoboerna som lyckas i yrkeslivet?
Tyvärr brukar diskussionen ofta relateras till den dimensionen och det känns lite omoraliskt att försöka inbilla våra barn att det inte råder konkurrens i världen.
LikeLike
Jag protesterar någon mot anonyms ljusa bild.
Homo Sapiens är en komplex art med en väldigt bred biologisk normalfördelningskurva och dessutom med många lager mellan neocortex yta och det innersta av amygdala.
Våld är bevisligen (läs historia och läs av nutid) ett av många scheman och språkbruk styrda av biologisk normalfördelning och miljömässigt skapade (funktionella) mentala skikt.
Man måste vara blind om man inte ser att män har en betydligt större sannolikhet att falla in i våldsschemat än kvinnor.
Det är därför man måste satsa på killar på rätt sätt. (Vilket Mats blogg egentligen handlar om- tror jag)
Dom måste få bekräftelse med sådant som man kan leva på och som funkar att glänsa med inför “brudarna”.
Annars kan dom bli stygga när inget annat funkar.
Det gäller nämligen att bekämpa och neutralisera dom som verkar glida på bananskal och som annars stjäl alla brudarna.
Det vill i botten de själviska generna.
LikeLike
Tack Anders! Det var fint sagt.
Ibland tror jag att det finns ett hyfsat enkelt svar – samtidigt värjer jag mig mot patentlösningar och grova kategoriseringar.
Jag är nog nöjd med att frågan blir synlig!
Det här med gener ger mig huvudvärk.
LikeLike
Huvudvärk.
Se dig omkring. Politisk debatt, ideologier och alla andra meningsskiljaktigheter samt idrottstävlingar och förresten allt annat är ju naturligtvis en mänsklig representation för de själviska genernas ständigt pågående maktkamp.
Inne i mitt eget huvud pågår dessutom interna konflikter.
Jag vet inte hur du har det?
Men är det inte ett bevis för att inte ens mina egna gener kan hålla sams.
LikeLike
Jo, ja, visst!
Jag gillar att tävla och det är kanske genetiskt. Vissa drag försöker jag nog undvika att analysera. Ibland när de tar över kanske jag funderar lite över de här frågorna men jag är programmatiskt självaccepterande.
På gränsen till naiv.
LikeLike
Jag förstår inte det här. Varför blev jag i min kommentar ovan Anonym? Kan det ha berott på att du bytt domännamn och att jag i min tur inte tänkte på det och då inte aktiverade skript för den domänen? Kommentaren från Anonym nedanför är däremot inte jag, så här gäller det att hålla tungan rätt i mun.
Anders, vad Lasse Berg gör är att se oss som en djurart med mer än 10.000 år på nacken. Det vi ser idag är inte det som fanns under större delen av vår arts livstid. Vår gren av släktträdet är bortåt 200.000 år gammal och totalt har vi varit människor under ca 9 miljoner år. Under merparten av den tiden ska vi ha levt i egalitära samhällen, små grupper där kvinnor och män samspelat på lika villkor. Hans tes är att det vi ser idag är en produkt av att vi blev bofasta.
Men i hela vår genuppsättning är det fortfarande jägaren och samlaren som dominerar. Vi är byggda för att samarbeta med vår grupp för att överleva. Och i den grupp måste man komma överens, inte slåss.
Konsekvensen, som jag ser det, är att vi kanske måste fundera på hur vi organiserar vårt samhälle här och nu. De senaste 20 åren har det varit konkurrens som man försökt pränta in i oss, inte samarbete. Och vi har samarbetet och försökt konkurrera. Det här får naturligtvis konsekvenser för könsrollerna. Eller hur?
LikeLike
Skönt att anonymitetens gåva är avslöjad!
Frågan är väl om det går att backa ut ur konkurrenssamhället? Just nu känns det väl som om världsekonomin är ganska skoningslös mot oss mjukisar som predikar samarbetets evangelium.
Men i skolan går det kanske att skapa skyddade rum med andra värderingar. Vill vi det?
LikeLike
Frågan är väl egentligen inte vad vi vill, utan vad vi bör. Vilka konsekvenser skulle sådana skyddade rum leda till, om de ens vore möjliga att skapa? Skulle de ge eleverna något av värde, eller beröva dem möjligheten att lära sig hantera strukturer de kommer att behöva hantera på ett konstruktivt sätt?
LikeLike
Vill? Bör? Ska?
Jo, det går nog att se det som en form av fostran. Att tåla motgångar är en av de absolut viktigaste egenskaperna vi kan träna barn i – samtidigt ska vi handskas med rättvisa.
De här motgångarna är inte jämnt fördelade!
LikeLike
Tyvärr går det inte att backa med mindre än att jordens befolkning krymper och att vi åter igen kan livnära oss på att jaga och samla. Vad jag vill peka på är, att bilden av mannen måste ses i ett historiskt sammanhang.
Sedan är det en politisk fråga hur vi organiserar det samhälle vi har. Under delar av 1900-talet var det samarbete som gällde med t ex Saltsjöbadsavtal. Det var också ett samhälle med minskande klyftor. Nu har utvecklingen gått åt andra hållet sedan krisen på 90-talet, skulle jag vilja påstå. Och någonstans var det ett “kollektivt” beslut att gå den vägen. Men vill vi ha det så? Eller snarast: vill vi leva med de konsekvenser som det innebär, t ex inom jämställdheten?
Och jag vill nog hävda att samarbete och konsensus fortfarande är viktiga hörnstenar i en demokrati. Och det är till demokratiska medborgare vi ska fostra barn/elever enligt alla nu gällande styrdokument.
LikeLike
Dilemmat blir svindlande i skolan – vi talar hela tiden om samarbetets betydelse, men när det kommer till betyg är det den individuella prestationen som vårderas.
Målstyrda betyg skulle förändra det här mönstret och ta bort konkurrensen, men nej, nu är det allas krig mot alla , du är ditt eget framgångsprojekt.
LikeLike
Hur är det med samarbetet lärare emellan? Förebildernas betydelse bör inte underskattas, och vare sig man vill eller inte så bär man som lärare ansvaret för vilken slags förebild man är – om man samarbetar öppet med andra lärare visar man att det är något som faktiskt värdesätts högre än om man subtilt tävlar mot kollegor om t ex antal A i klassen, elevernas gunst, mest prestigefyllda parkeringsplatsen, flest deltagare vid föräldrarmötet, eller vad man nu kan hitta på.
LikeLike
Det finns anledning att misstänka att den narcissistiska personlighetestypen är överrrepresenterad inom lärarkåren (på gott och ont) och då kommer allting vara en tävlan om uppmärksamhet.
Chefer som uppmuntrar och belönar kollektivt ansvarstagande är en spännande tanke. Lagspelare är kanske inte den allra finaste komplimangen? Vattenbärare? Den som lägger upp bollen?
På sikt måste vi erövra den här tryggheten och jag möter den ibland på skolor där ett gäng har haft tid att jobba ihop sig. Trygghet och mod hänger samman.
LikeLike
Varför är “lagspelare” inte den finaste komplimangen? Och hur otympligt blir det inte när alla ska springa och hämta sitt eget vatten, i synnerhet om det finns en endaste kran att tappa ur?
Trygghet och mod, hänger de verkligen ihop? Behöver man vara modig när man är trygg? Jag är skeptisk.
LikeLike
Modet att utforska sina gränser växer i en miljö där du inte behöver passa ryggen eller vårda din fasad. Jag gillar bilden av Joharis fönster där det finns en ruta som innehåller det som varken vi eller omgivningen vet om oss.
Jo, det krävs lite mod för att ge sig ut i den!
LikeLike
Jag tror du anar att jag gärna tar på mig lagspelatrns roll. Min musikaliska karriär började som banjoist i ett dixielandband. Inte så mycket glamour där!
LikeLike
För att samarbeta lite lätt med kollegor är det kan hända en annan sorts mod man behöver – modet att vara den förste att föreslå ett samarbete, modet att ta ett eventuellt nej, kanske modet att bryta mot en arbetsplatsnorm eller två. Och kanske modet att våga vara lite enträgen och fråga en gång till efter ett tag?
LikeLike
Mod är ett mycket viktigt och svårtolkat ord. I krig visar det sig oftast att det är mycket obemärkta personer som utför stordåd. Här är en klassisk fundering:
LikeLike
Är det ett krig som pågår i svenska skolor?
LikeLike
Ett småskaligt kanske?
Jag tror att en del upplever konkurrensen mellan skolornna som en form av lågintensivt krig. Marknadsföring är en del av krigföringen.
Utifrånnden hä metaforen gäller det att övertyga sig själv och laget:
– idag tar vi dom!!!!!
Fast jag är rädd att sport- och krigsmetaforer inte är helt lämpliga.
LikeLike
Det blir ju särskilt olyckligt när vi nyss talade om att ibland kan förekomma vissa interna samarbetssvårigheter på enskilda skolor. I krig såväl som i sport är det en sanning att man inte behöver älska varandra, men man behöver samarbeta, annars blir man köttfärs.
Vi behöver nog en annan metafor för skolan, det har du rätt i.
LikeLike
Kanske hittar vi någon kandidat bland de utrangerade orden – se nytt inlägg?
LikeLike
Vore skolan verkligen betjänt av att sprattla emot framtiden ännu hårdare?
LikeLike
Kanske överdiver vi diskursens betydelse när vi konstarerar att “tentamenssjuk” är utrensat?
LikeLike
Eller så bekänner vi oss till skaran som hävdar att bara ord som finns i SAOL finns på riktigt. Trots att vi egentligen vet att denna utrensning bara handlar om hur aktuella orden bedöms vara, finns gör de ju ändå.
LikeLike
Jo, de finns ( på samma sätt som alla andra möjliga bokstavskombinationer) men jag är rädd att det i wordfeudtider pågår en ständig normering av det accepterade.
Kanske måste vi medvetet efterspörja de här orden för att bevara mångfalden?
LikeLike
Nej. Fyller de en funktion lever de kvar, förändras kanske en aning eller till oigenkännelighet, men är de överflödiga sjunker de stilla ner i glömskans mörker och ger plats åt nya. Det är som det ska. Vi kan inte stoppa tiden genom att krampaktigt hålla fast något gammalt, det gäller ruttna ekar lika väl som överflödiga ord.
LikeLike
Det låter väldigt osentimentalt och evolutionärt.
Men en liten “avfestning” borde vi väl ändå ha innan ett ord som “blötbalja” går i graven?
Hur ska vi klara oss utan “försnillningsbrott”?
(jag vet att det här sättet att använda citattecken är uppåt väggarna – men jag kommer sakna “baldakinbärare”!)
LikeLike
Vem hindrar att orden används vidare? Finns försnillningsbrott i lagboken lever det ju vidare, finns det inte där kan man alltid använda det ändå ty fenomenet lär inte försvinna. Skaffa dig en bild på en baldakin komplett med bärare och lägg som bakgrund i din telefon så har du ordet kvar tills du tröttnar på det.
Sentimentalitet och nostalgi har sin betydelse i människolivet, men vi kan inte spara allt!
LikeLike
Och för att raskt anknyta tillbaka till inlägget – ordet “blötbalja” hör hemma i en pre-tvättmaskinsera när tvätten lades i blöt, vreds ur för hand, lades i blöt igen och vreds ur ännu en gång innan de tvättades i tvättbaljan, fortfarande för hand. Det är ett tungt jobb som sliter ohyggligt på kroppen, och det var i princip endast kvinnor och barn som ägnade sig åt det.
Vi har all anledning att glädjas åt att vi lever i en tillvaro där det ordet tappat relevans och försvinner in i historiens dimmor!
LikeLike
Jag förstår att utvecklingen inte går att stoppa och tanken på att styra den med hjälp av språket måste vara kläckt av en “uridiot”! (Vad hände sedan?)
Vi nostalgiker träffas på Skansen en gång om året? Kanske dyker det då upp en semmelbagare?
LikeLike
Gör så, det blir säkert en trevliger dag. Har ni riktig tur har semmelbagaren kanske sällskap med en bakelsejeanna =D
LikeLike
Det framstår som något naivt att tro att krig är något som uppstått i samband med att människor blivit bofasta, speciellt som forskningen har avfärdat tidgare liknande övertygelser om att människan är det enda djuret som ägnar sig åt sådant.
Det ligger givetvis inte i mannens natur att vara våldsam, men det ligger i (i princip) alla djurs natur att vara det i något sammanhang och människor har åtskilligt fler sociala system och beteenden avsedda att begränsa våld än som främjar det.
Ett problem som vi snarare har i samhället är det att vi förnekar våldet till den grad att de som får på sin lott att tillämpa av staten sanktionerat våld (soldater, poliser, mfl) istället riskerar att få psykiska problem av bemötandet och bristen på förståelse från resten av samhället vars struktur det är deras jobb att upprätthålla med våld när så krävs.
Det vore således mer klädsamt om problematiseringen inriktades på hyllandet av icke-sanktionerat våld och framkallandet av situationer som till slut bara kan lösas medelst sanktionerat våld.
LikeLike
Jag menar att det är möjligt att lyfta diskussionen till den etiska nivån – vad är du beredd att slåss för?
Det kan vara en förlegad tanke om ära som gör att vissa personer är beredda att dö för en princip (som frihet till exempel)
LikeLike
Ja, vad är du beredd att slåss för eller kanske ännu bättre vad tycker du att någon borde vara beredd att slåss för? Eftersom många gärna vill att någon annan ska försvara principerna som de tar för självklara, men själva tycker att det antingen är fel/dåligt att göra detta alternativt att de som tar de riskerna och ansvaret är idioter (dvs egoism).
Visst kan det vara förlegade tankar om ära mm. som gör att vissa personer är beredda att dö för en princip som frihet eller att upprätthålla lagar o.s.v.. Det kan också vara idag lika förlegade tankar om att ta ansvar eller “put your money where your mouth is”, eller varför inte solidaritet eller en tro på att det inte bara är den starkes, rikes eller den mest manipulatives rätt som ska råda i samhället/världen.
Om inte annat leder det till möjligheten att diskutera våldets roll i samhället och hur man kan förändra samhället så att man dels minskar riskerna för att framkalla våldsamma beteenden och hur man åtminstone kan undvika att förvärra för de som ändå får hantera våldet som de flesta inte vill veta av oavsett hur viktiga de anser principerna vara.
LikeLike
Visst! Som jag brukar säga: ingenting är omöjligt, om man slipper göra det själv.
Att diskutera våldet i samhället är viktigt, men vi ska inte förutsätta att människan i sig är aggressivare än andra djurarter. Och inte att alla män genom genetiken är våldsamma. Vad vi kan tänkas titta på är de mekanismer som utlöser de här handlingarna. Inte minst de systematiska. Som du säger: att diskutera den roll våldet spelar. För om någon med dåligt ölsinne blir våldsam utan för en pub mitt i natten, kanske det är en annan sak. Eller?h
LikeLike
Man bör nog försöka rensa ut sådant som är relaterat till t.ex. dålig impulskontroll eller liknande, dvs framförallt individberoende, och där våld bara är ett av uttrycken för detta.
LikeLike
Utmaningen i att beskriva vilket våld som är motiverat eller rentbav nödvändigt tycks vara stor eller övermäktig. Särskilt i en miljö som ofta har ett ganska neurotiskt förhållande till aggressivitet i alla dess former.
Kuddkrig och mördarleken väcker obehag. Går det att diskutera existentiella frågor under sådana premisser? Moralismen dryper längs väggarna.
LikeLike
Lätt är det naturligtvis inte, men man får ju hoppas att de som ska lära ut har nått en såpass personlig mognad att de klarar av att reflektera över frågorna även om det inte är lätt. Allting kan ju inte vara bara svart eller vitt ens i skolans värld.
LikeLike
Nej – ingen tjänar på polarisering.
Tror jag.
LikeLike
Enskilda individer kan tjäna på att skapa konflikter och polarisering, speciellt som ett sätt att stärka en maktposition i den egna gruppen genom att polarisera gentemot utomstående eller en annan grupp, men grupperna eller samhället som helhet tjänar inte på polarisering.
LikeLike
Absolut poäng till dig. Machiavelli sa det först!
LikeLike
Machiavellis “Fursten” och “Praktisk retorik” (av Göran Hägg, tror jag) borde vara obligatoriska på läslistan, för både lärare och elever.
LikeLike
Just nu jobbar jag med en kurs som tar upp begreppet fostran – kanske är det under det målet vi hittar de här texterna?
LikeLike
Jag ser dina poänger.
Idag när människor dör för frihet och demokrati i Syrien och egypten är detvhär aktuella frågor.
LikeLike
Jag upplevde både när jag själv gick i skolan och när jag diskuterat med lärare på senare år en väldigt naiv och onyanserad inställning till de här frågorna, d.v.s. i princip allt våld är fel oavsett situation och hur det utövas mm.. Insikten om och förmågan att diskutera våldets del i vårt samhällssystem var minimal.
Personlig riskminimering in absurdum/konfliktskräck kombinerat med “what’s in it for me” är kanske inte den lämpligast hanteringen av omvärlden att lära ut i skolan heller.
LikeLike
På 70-talet pågick något i svenska skolor som kallades fredsfostran. Det här radikalpacifistiska projektet var ganska underligt i ett land med stor vapenexport och allmän värnplikt.
Barn till föräldrar med vapen (jägare, poliser och militärer) fick skämmas. Jag är inte säker på att det är annorlunda idag
LikeLike
Mycket av det lever nog kvar fortfarande.
LikeLike
Jag har svårt att inte se ett samband till könsobalansen personalgruppen
LikeLike
Jag med, men jag tror inte att det utgör hela sanningen utan selektivt urval till lärarutbildning och utbildarna har också ett ansvar. Möjligen också den från “verkligheten” ganska skyddade miljön i skolan.
LikeLike
Idag har jag varit på fortbildning om empati och vill aldrig mer höra det ordet!
Antagligen har jag fått en överdos.
LikeLike
Allt är ju egentligen tidsfördriv fram till den yttersta dagen; somliga åker avttenskidor, andra skriver bloggar, somliga undervisar, andra bestämmer över invånarna i Umeå kommun, andra plogar gator och andra återigen diskuterar vad manligt är.
LikeLike
Vi lever i dödsskugans dal och en del av oss hittar på sysselsättningar som gör väntan på Godot uthärdlig.
Det bästa är kanske om vi fokuserar på att vara snälla mot varandra under tiden?
LikeLike
När kommer dagen för införandet av ekonomisk rättvisa?
LikeLike
Uhu – hur menar du?
Löntagarfonder?
LikeLike
Man kan undra var somliga får saker ifrån. Själv har jag aldrig uppfostrats med knytnävar, även om vi grabbar rök ihop på skolgården. En uppsträckning blev det av rektorn så var det bra med det.
Ibland undra jag om vi inte även vågar diskutera att det inte är bara män som tar till nävarna. Tyvärr finns det även kvinnor som praktiserar knytnävarna eller örfilarnas tillvara.
Våld är inte könsbundet.
LikeLike
Men våld kan se olika ut. Jag har just nu ett gäng flickor på 3½ år på min avdelning. Dom har knappt lärt sig prata ordentligt förrän dom börjar utöva ett slags verbaltvåld mot varandra. Mycket subtilt, men fullt kännbart. Dom slåss däremot inte med knytnävarna.
LikeLike
Det är väl i så fall vanligare att det är andras knytnävar som utnyttjas och får ta smällen av deras konflikter.
LikeLike
Hu – det är en hård värld.
Min gissning är att de är väl medvetna om hur de vuxna vill att de ska uppträda?
LikeLike
Ja, på något sätt blir dom det. Och vid 3 års ålder kan de utveckla en slags karikatyr av samhällets normer, trots våra ansträngningar att få dom på andra tankar.
LikeLike
Treåriga ögontjänare? En deprimerande tanke!
LikeLike
Att tävla och konkurrerar och satsa till sista blodsdroppen och ändå vara bästa kompisar över landgränserna är fullt möjligt.
Det visar om inte annat längdskidåkningsdamerna.
Se bara den fantastiska Marit Björgen som ständigt bekräftar och blir jätteglad när det går bra för Charlotte Kalla.
Dessutom verkar längdskidåkardamer vara av en speciell sort. Starka, glada, envisa, positiva och aldrig gnälliga.
Det är såna fruntimmer som bygger basen för en kultur.
Inte sk “Bitterfittor.”
LikeLike
Kärleken till sporten och individerna är större än den nationella äregirigheten?
Vackert så!
LikeLike