Anders tipsar om den här filmen:
Filmen väcker motstridiga känslor inom familjen. Jag älskar den lille elektrikern och tänker att här har vi en intressant form av manlighet. Självständig och beslutsam. Kanske inte så flexibel, men med ett hjärta som klappar för djuren. (kanske inte råttan)
Frågan är hur skolan möter barn som Emanuel?
Tysta tankar 
Han är åtta år, och du etiketterar honom obekymrat “manlig”? I mina ögon är han snarare ett barn som formas in i en mycket speciell, anakronistisk kultur, i många aspekter lika drillad som de kineskiska cirkusbarn vars situation många svenskar trivs bra med att fasa över.
Man ser olika på saker och ting.
LikeLike
Jag håller inte med om att jag obekymrat har etiketterat honom. Det är en form av manlighet med ganska djupa rötter som han manifesterar.
Antagligen finns det uppenbara brister i hans sociala kompetens och flexibilitet som gör att vi anar att han skulle få svårigheter i ett mer komplicerat samhälle. Samtidigt är jag glad över att det finns sådan personer – i alla fall om jag behöver hjälp med elen.
LikeLike
Jag är långt ifrån säker på att jag skulle vilja att det dök upp en vuxen “Emanuel” om jag anlitade en elektriker.
LikeLike
Man måste vara försiktig när man uttalar sig om åttaåringar, de har oftast både internet och är läskunniga.
Upplevde inslaget något konstruerat men med oklart syfte. Pojken berättar om sina tekniska konstruktioner men jag ser då inte vad och hur han gjort. Tilltalet till den kvinnliga släktingen känns onaturligt medan uttalandet att han gärna “bor kvar” känns genuint. Är han inte bara en helt vanlig pöjk med ett stort intresse för elektronik? Om jag fått tillgång till morfars verkstad istället för “Den lille elektriker-lådan” finns en viss risk att jag kännt igen mig.
LikeLike
För mig som skåning finns det en uppenbar risk att jag romantiserar det kärva och buttra hos grabben. Just hans typ beskrivs ju ofta i debatten som urtypen för dem som behöver omprogrammeras till att bli mer framtidsanpassade. Pojkarna lever kvar i bruksortens verkstadskultur medan flickorna förstår att det är skola och storstad som är vägen till lycka.
Jag är mest intresserad av hur skolan lyckas möta barn med de här kompetenserna.
LikeLike
Det är lätt att romantisera och exotisera (och som bonus: föreställ dig hur exotiska ni skåningar med era gåsaftnar och er saft i risgrynsgröten ter er!) men glöm inte att skolan han går i har rötter i samma kultur som fostrat gossen. Även skolan är annorlunda där uppe.
LikeLike
Spännande!
Talet om likvärdighet kanske handlar om mer än resurser?
Den här strävan som finns efter att homogenisera utbildningsväsendet ställer många frågor. Handlar det om geografi – eller klass – eller kön?
För något neutralt alternativ känner vi väl inte till?
LikeLike
En likvärdig skola – en skola där alla är lika värda oavsett sociokulturella och socioekonomiska bakgrundsskillnader – kan inte vara en likadan skola överallt. Den kan inte kosta lika mycket överallt, den kan inte erbjuda exakt samma sak överallt. Då försvinner likvärdigheten som en rökpuff en blåsig dag.
LikeLike
Jag antar att vi måste upprätta en arbetsdefinition av “värde”? Annars riskerar vi att hamna i en tråkig bild av att allt är lokalt och relativt. Det vore att banalisera utbildningspolitiken till något futtigt.
Emanuel må vara en anakronism, men det finns något hos den här lillgamle pojken som imponerar på mig. Han verkar att vara ganska svårmanipulerad?
LikeLike
Jag märker att du är imponerad av den bild du skapar av denne lille gosse. Jag ser något helt annat än det du ser, och beklagar mer än bejublar situationen.
LikeLike
Det blir konstigt när vi diskuterar utifrån sådana här fragment. Visst hade det varit betydligt roligare om Emanuel hade befunnit sig i ett socialt sammanhang där hans talang var ett naturligt inslag i en mångfald. Nu framstår han kanske som udda – även med norrländska mått?
Men du har rätt jag tycker att hans färdigheter är betydligt mer intressanta än det som lärs ut under höstlovets kommunalt sponsrade tjejdagar, där det verkar vara fokus på smink och lösnaglar.
LikeLike
Mats
Nu kommer jag med lite tröst och understöd från södra Norrland.
Jag hittade videon hos en 20 årig dotter till en kvinnlig psykologkollega till min fru. Dottern ville “gifta sig” med Emanuel. Min fru gick i taket av lycka. men hon har ju varit “MC-knutta” i sin ungdom och umgåtts med denna manliga arketyp en hel del. Hon blir helt enkelt nostalgisk och längtar till svunna tider.
Men för att markera moderniteten. Min 20 åriga dotter som aldrig varit “knutta” myser av lycka och tittar på videon med stor glädje.
Men det är klart. Hon jobbar just nu på Ringhals (för att samla pengar till sin stora Världsomsegling) och sanerar reaktor 2 och jobbar då ständigt med män från Norrland. Sörlännningar klarar inte sånt. Det är jobbigt och lortigt och farligt.
LikeLike
För att försöka lyfta diskussionen från det normativa stadiet (hur vi vill att folk ska vara) – jag tänker att min fascination inför personer som Emanuel delvis handlar om en längtan efter enkelhet.
Inom akademin finns en tendens att analysera som jag ibland upplever som tröttande. Vi omfamnar komplexiteten med en iver som gör att det blir lite underligt. Om vi alltid kan se saker från olika vinklar behöver vi inte stå för något – och då blir den formen av jordnära kunnande som Emanuel förkroppsligar hotfullt.
Det där med social kompetens och flexibilitet är naturligtvis också viktigt, men jag är väldigt glad att det finns hantverkare. (kanske känner jag alltför få?)
LikeLike
Det är ju så, Mats. Där du ser “ett enkelt liv” ser jag ett torftigt, begränsande sociokulturellt sammanhang med mycket strikta hedersregler. Emanuels sammanhang befinner sig i samma sfär som Bjästa och den hederskultur som ledde till flertalet våldtäker på skolan, sanktionerade av såväl prästen i byn som av rektor.
Jag säger inte att Emanuel kommer bli en våldtäktsman, kanske blir han istället den sortens “gamm-pojk” som får vad han vill ha och mer därtill utav sin Ski-Doo, men jag säger att barn sällan är betjänta av att torftiga sociokulturella sammanhang romantiseras.
LikeLike
Jag antar att du har mer direkt kunskap om den världen – som ändå inte är helt olik Österlens inland.
Men jag är rysligt okunnig om den delen av Sverige och var tvungen att googla skii-do:
http://www.ski-doo.com/
För någon vecka sedan lånade jag grannens fyrhjuling och….hmmm… jo det var kul!
Min erfarenhet av de här personerna är att de faktiskt är oväntat bildade. Jag har flera gånger gjort misstaget att underskatta personer från landsbygden.
LikeLike
PS
Var inte ordet stereotyper redan uppfunnit så hade Morrica just i ovanstående kommentar vunnit Nobelpriset i antropologiska generaliseringar.
Bjästa.
Jag smäller av.
Herregud det finns tusentals småorter i Norrland med tusentals FENOTYPER:
Emanuel är EN av dem.
LikeLike
Mats
Appropå Ski Doo
Svensk export
Som föder den urbana representationen.
LikeLike
@Mats Visst är det så. I denna slags sociokulturella sammanhang, precis som i alla andra, är och förblir människor individer, och individer överraskar en ofta med helt oväntade sidor. Inte alltid, men ofta.
LikeLike
Jag känner en hel del vuxna elektriker med samma personlighet som Emanuel. Sådana som får Sverige att fungera i det dolda..
Vi är alla helt beroende av dessa tysta män.
Det gäller även urbana kvinnor med rött läppstift.
LikeLike
Hur tänker du om Morricas ganska hårda ord?
Jag vet inte vad det är som väcker de reaktionerna? Är Emanuell drillad in i något – på ett radikalt annorlunda sätt än de flesta andra barn?
LikeLike
Jag förstår inte hennes reaktion. Drillad? Emanuel har med hyggligt stor sannolikhet umgåtts med sin numera döda morfar. Klart att han är lite udda i det stora hela. Men jag känner faktiskt igen mig själv och en viss arketyp av pojkar.
Såna som numera blir sedda och bekräftade först på gymnasiets yrkesprogram. Först där kan dom få träffa en manlig lärare som de känner släktskap med.
Ungefär som Emanuel hade turen att få göra med sin morfar.
Om vi skall tala om drillning. Se på TV3 och tänk på alla unga flickor som växer upp med Top Model.
Det kallar jag för kommersiell drillning.
Och sånt ger mig stort obehag.
Ungefär som begreppet management.
LikeLike
Dränka en råtta i en vattenhink … !!!
Fy f..n
LikeLike
Är det bättre med råttgift eller hängning (råttfälla)?
Vem var det som uppfann begreppet:
Urban alienering !
Ja inte var det jag.
LikeLike