Vi talar mycket om den gode läraren och funderar över lämpliga egenskaper. Den här amerikanska listan över riktigt usla figurer kan fungera som avskräckande exempel?
Vem saknar du?
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Vi talar mycket om den gode läraren och funderar över lämpliga egenskaper. Den här amerikanska listan över riktigt usla figurer kan fungera som avskräckande exempel?
Vem saknar du?
Tysta tankar 
Jag har inte läst Times på länge och blev förvånad över att de ägnar sig åt den här typen av trista listor. Var är poängen med att plocka ut en drös fiktiva lärarkarikatyrer och rangordna dem?
Inte blir det bättre med Caligula. Han är inget exempel på en lärare, han är ett fiktivt exempel – bland mängder – på en känslokall mördare. Om man gör en film om en mördande och sadistisk rörmokare, skulle man lyfta den personen som ett avskräckande exempel på rörmokare?
LikeLike
Jag är intresserad av hur populärkulturen fungerar som en form av mytologisering. Ibland tror jag att de här myterna lever ett eget liv, men de kan också bygga på erfarenheter som folk känner igen.
Vi har ju den andra genren med hjälteläraren som räddar barn.
Film är en kraftfull kraft och jag skulle vilja använda det för rekrytering! Men då måste vi förhålla oss till de här bilderna kritiskt. Både de onda och goda.
LikeLike
Film kan vara kraftfullt, och inte alltid av godo. Jag minns Malmö Högskolas rekryteringsfilm med den odrägliga besserwissern. Jag vill helst slippa möta sådana som henne i kollegiet.
LikeLike
Usch – jag hoppades att den var glömd!
Kanske är den här kärleken till listor en manlig specialitet. Ett sätt att göra världen begriplig genom hierarkier?
LikeLike
Internet glömmer aldrig.
Och det tror jag inte. Listpysslande är en rätt könsöverskridande aktivitet, inte sällan i kombination med förkärlek för kategorisering. Paradoxalt nog beskriver dessa listpysslare ofta sig själva som människor som “inte vill fastna i ett fack” eller “mångfacetterade”
LikeLike
Jag är lite tagen av alla dessa listor som översvämmar nätet!
Samtidigt är det en rolig retorisk form som inbjuder till att argumentera, och då är det väl bra?
LikeLike
Bra eller dåligt, spelar det någon roll? Det är ett fenomen som sannolikt funnits så länge människan funnits (det finns ju kilskriftslistor bevarade från Mesopotamien!), det finns, det är, varken bra eller dåligt, utan både på en ständigt skiftande skala.
LikeLike
Utifrån ett språkligt perspektiv är väl alla aktiviteter som skapar kommunikativa aktiviteter positiva?
Om vi lär oss att hierarkier är föränderliga konstruktioner, och inte något naturligt, då är det viktig kunskap!
LikeLike
Jag tror inte jag förstår dig rätt – säger du att hierarkier är onaturliga eftersom de ständigt är i förändring? Är det inte snarare tvärtom, mycket få saker som är naturliga är bestående, allt förändras ständigt? Nej, jag tror jag missförstår dig, hur menar du?
LikeLike
För många är det hierarkierna som representerar ordningen. Bilden av att man får det man förtjänar skapar trygghet.
Det går också att se tillvaron som mer föränderlig och då blir de här topplistorna konstruktioner som säger mer om avsändaren än hur det verkligen är.
Den gamla gudomliga naturliga ordningen tror vi ju inte på längre i ett postmodernt samhälle. Och ändå rör den sig!
LikeLike
Varje beskrivning av verkligheten säger något om avsändaren, och filtreras genom avsändarens upplevelse av sagda verklighet. Så är det här i världen. Vi kan inte gå utanför oss själva så mycket att vi kan ge en subjektiv bild av något.
Jag förstår inte hur du kopplar detta med listor till “att man får det man förtjänar”? Skulle du vilja förklara lite närmare?
LikeLike
I ett statiskt samhälle är den här ordningen gudomligt given och slavarna skulle. Inte drömma om att blanda sig med sociteten.
I vår individualistiska tid är det upp till dig att skapa din egen framgång – eller hitta på en lista där du själv intar toppplatsen. Men det börjar nog med en insikt i tillvarons relativitet. De där listorna är inte så viktiga som vi trodde. Och jag har gjort några stycken.
LikeLike
De är inte så betydelselösa att man bara kan vifta undan dem heller, de fyller en funktion även i ett rörligt samhälle.
LikeLike
Funktionen är odiskutabel. Frågan är hur mycket vi behöver dem?
Jag kan sakna tiden då jag verkligen brydde mig om vem som var den snabbaste basisten, spelskickligaste vänsterbacken eller roligaste komikern. Då var jag till och med beredd att strida för de här åsikterna!
LikeLike
Jag kommer osökt att tänka på fenomenet med barn som förväntas utöva sporter utan att räkna poäng, där man försöker tänka sig att alla som deltog vann. Barnen vet ändå vem som sprang snabbast, gjorde flest mål eller hoppade högst, men plötsligt tillkommer ett moment till – det är inte tillåtet att visas att man gläds åt en vinst eller blir besviken över en förlust.
En värld utan hierarkier eller rankningar, finns det en risk att det blir en ännu mindre tillåtande värld?
LikeLike
Jag förstår tanken och känner mycket väl igen fenomenet från förskolan och skolan. Vi lägger ner mycket energi på att hålla uppe illusionen om likhet eller “alla likas värde” medan hierarkierna vibrerar under ytan.
– don’t mention the war!!!!!!
LikeLike
Finns det en risk att all den energi som läggs på att upprätthålla illusionen om livärdighet bidrar till fördjupad olikvärdighet?
LikeLike
Jag tror svaret på den frågan får hänga i luften. Svårt att bevisa din tes är det!
LikeLike
Vi väljer alla om vi tillmäter de människor vi möter samma värde. För en lärare menar jag att det är en skyldighet att göra det. Inte bara det – det är också vår skyldighet att göra allt vi kan för att de ska behandla varandra som jämlikar. Det är att vi inte skulle ha samma värde som är illusionen.
LikeLike
Det är verkligen ett kategoriskt imperativ du ställer upp. Samtidigt vet vi att etiken inte arbetar på det sättet. Läkaren väljer vem som ska få ett nytt hjärta och vi skyddar oss mot omvärlden genom att göra helt nödvändiga avgränsningar. Min familj, min by, mitt land – samtidigt finns bilden av en gränslös solidaritet och empati som inte väjer för ditt livsmotto. Ibland känns det mer avlägset och vissa dagar rent av hånfullt.
Men jag håller med – den gamla sorteringsskolan hör hemma i det förgångna!
LikeLike