Med ett bokslut på 45 år i svensk skola, övergav jag den, då den övergivet mig för krassa vinstintressen. Segregering, utarmning av kunskap, tilltro till betyg, teknik, dokumentation, min själ gick förlorad och elevernas kunskapsglädje.
En duktig pedagog bygger på elevens nyfikenhet, engagemang, visualiseringar, ger själv struktur till undervisningen och snabb feedback.
Att de praktisk-estetiska ämnena plockas bort till förmån för matte,( t o m på förskolenivå) visar hur lite de styrande förstår av barns inlärning. Var ska det sluta?
Skolan har definitivt ingen mål- och resultatstyrning värd namnet.
Lillemor vam har förbjudit dig att jobba med den pedagogik du vill. Srtydokument beskriver bara VAD du ska undervisa. HUR är uppo till dig och ingen annan.
Ytlig resultatstyrning fokuserar på det mätbara – teaching for the test!
Jfr USA där det finns 1300 titlar på Amazon som förbereder ungdomar för SAT-testet. Jag trodde liksom att skolan hade andra dimensioner – eller det kanske är just det den har?
Jo det kan jag – problemen uppstår när föräldrarna klagar och vill se dokumentationen. Många lärare tycks kämpa för att ha ryggen fri. Då riskerar kunskapssynen att bli ytlig.
Det kan det absolut vara – men i en juridifierad skola handlar det om att kunna styrka sin position. Det är många föräldrar som väljer att förhandla åt sina barn, och som gör det med kraftfulla metoder.
Ja? Det är fullt rimligt att elever, eller elevers vårdnadshavare, ber att få veta på vilka grunder en bedömning gjorts, och det är fullt rimligt, tycker jag, att en lärare har ett tillräckligt underlag för att kunna visa detta. Att prata om att man “har en känsla av” eller “anar att” (autentiska citat från utvecklingssamtal i kommunala skolor) kan i olyckliga fall ge ett intryck av att läraren inte egentligen har någon koll på elevens kunskap utan bedömer utifrån sin åsikt om eleven, klassen eller på ren gissning. Och det är ju inte meningen?
Dokumentation är ett av våra arbetsredskap som vi vinner mycket på att lära oss hantera effektivt, det är ingen bestraffning som pålagts lärarkåren på oklara grunder även om det kan låta så i debatten ibland.
Ditt sista stycke illustreras väl av den debatt som förs om hur mycket hemsk arbetsbelastning lärarna nu fått med kravet på dokumentation. Ser det mer som en hjälp.
Samtidigt är det skrämmande hur lärare kan bedöma. Oftast är det inte fakta om kunskapsutveckling utan ett pekoral av ordning och uppförande.
Varför det. Många förskolor jobbar ju med portfolie tekniken. Där samlar ma ihop det man gjort som dokumentation. Ältaskolan var väl först ut med detta i landet.
Gemensam förståelse kan bara uppnås genom att kommunicera med varandra om saken, i så många konstellationer och sammanhang som möjligt. Inte bara på enskilda skolor, utan mellan skolor, mellan kommuner, mellan organisationer etc. Hur kommer vi igång med denna slags kommunikation? Är den kanske redan igång?
Varför måste kunskapskraven översättas till någon form av handlingar eller prestationer? Kunskapskraven är ju krav på uppvisad kunskap, denna kunskap skall en som erhåller betyget ha visat upp på ett eller annat sätt, men alla måste väl inte visa det på samma sätt? Missförstår jag dig?
Morrica, håller med. Vad är så svårt att förstå vad elever ska uppfylla för krav för att få ett betyg eller ett omdöme. Det är inte fritt valt arbete för lärarna.
Kunskaperna ska synas i någon form av handling – det vanligaste är ett prov vid examinationstillfället eftersom betygen ska beskriva kunskaperna efter avslutad kurs
Vi kan också laborera med processer men det blir svårare att tydliggöra didaktiken kring bedömningen. – vad, hur, varför, när, med vilken rätt?
Sven-Eric Liedman må vara en klok karl, men här är han ute och cyklar i de gamla väl upptrampade fotspåren i vänster retoriken.
Med nya skollagen finns det inget som heter fristående skolor. Det finns bara offentliga och enskilda skolor. Samtidigt lever alla huvudmän under samma hatt, skollagen. Driftsformen är alltså inte avgörande.
Dessutom är det inte så att det bara är fristående skolor som möjligen fallerar utan lika mycket kommunal huvudmän. Fast åt andra hållet.
Samtidigt får vi ta och invänta vad den palamentariska utredningen kommer fram till om fristående skolor.
Under tiden vore det bra om skolväsendet tog och byggde om undervisningen så den följer kraven i nya skollagen.
Ursäkta bröder, ni tycks inte läst styrdokumenten. Om jagh skulle vara rå så sitter ni fast i det som gällde före 1 juli. Ett tänkande som inte gäller längre.
Ska jag komma och undervisa er i vad som gäller eller?
Idag har jag ägnat en timme åt att kommentera material som ska användas i marknadsföringen av den kommunala gymnasieskola jag jobbar på. En reklambyrå har anlitats för dyra pengar och nu ville de ha feedback på det material de tagit fram. Skolan känner sig nödsakad att anlita en reklambyrå för att klara sig i den mördande konkurrensen om att locka elever till skolan.
Yikes!
Jag minns en tid i Malmö på 80-talet då den borgerliga regimen skulle tvinga förskolorna att profilera sig och göra broschyrer som framhöll den egna förträffligheten. Det var ytterligt genant att hitta på slogans som:
– Vi bryr oss om barnen!
– Här har alla det bra!
Nu tycks det här mönstret ha slagit igenom på alla nivåer.
Tysta tankar 
Med ett bokslut på 45 år i svensk skola, övergav jag den, då den övergivet mig för krassa vinstintressen. Segregering, utarmning av kunskap, tilltro till betyg, teknik, dokumentation, min själ gick förlorad och elevernas kunskapsglädje.
En duktig pedagog bygger på elevens nyfikenhet, engagemang, visualiseringar, ger själv struktur till undervisningen och snabb feedback.
Att de praktisk-estetiska ämnena plockas bort till förmån för matte,( t o m på förskolenivå) visar hur lite de styrande förstår av barns inlärning. Var ska det sluta?
LikeLike
Jag har inget svar. Kanske ger det en aning hopp om att samma fråga ställs i USA och England.
Men just nu ser det mörkt ut och Björklunds tal vid TCO-konferensen förstärker din bild av ytlig resultatstyrning.
LikeLike
Ursäkta vad är ytlig resultatstyrning för något?
Skolan har definitivt ingen mål- och resultatstyrning värd namnet.
Lillemor vam har förbjudit dig att jobba med den pedagogik du vill. Srtydokument beskriver bara VAD du ska undervisa. HUR är uppo till dig och ingen annan.
LikeLike
Ytlig resultatstyrning fokuserar på det mätbara – teaching for the test!
Jfr USA där det finns 1300 titlar på Amazon som förbereder ungdomar för SAT-testet. Jag trodde liksom att skolan hade andra dimensioner – eller det kanske är just det den har?
LikeLike
Du kan väl mät utan att ha prov. Prov är bara en del av det som gäller vid betygssättning.
LikeLike
Jo det kan jag – problemen uppstår när föräldrarna klagar och vill se dokumentationen. Många lärare tycks kämpa för att ha ryggen fri. Då riskerar kunskapssynen att bli ytlig.
LikeLike
Jag förstår inte hur du menar? Dokumentation och prov är väl två skilda saker, är det inte?
LikeLike
Det kan det absolut vara – men i en juridifierad skola handlar det om att kunna styrka sin position. Det är många föräldrar som väljer att förhandla åt sina barn, och som gör det med kraftfulla metoder.
LikeLike
Ja? Det är fullt rimligt att elever, eller elevers vårdnadshavare, ber att få veta på vilka grunder en bedömning gjorts, och det är fullt rimligt, tycker jag, att en lärare har ett tillräckligt underlag för att kunna visa detta. Att prata om att man “har en känsla av” eller “anar att” (autentiska citat från utvecklingssamtal i kommunala skolor) kan i olyckliga fall ge ett intryck av att läraren inte egentligen har någon koll på elevens kunskap utan bedömer utifrån sin åsikt om eleven, klassen eller på ren gissning. Och det är ju inte meningen?
Dokumentation är ett av våra arbetsredskap som vi vinner mycket på att lära oss hantera effektivt, det är ingen bestraffning som pålagts lärarkåren på oklara grunder även om det kan låta så i debatten ibland.
LikeLike
Morrica, jag tycker du formulerat det väl.
Ditt sista stycke illustreras väl av den debatt som förs om hur mycket hemsk arbetsbelastning lärarna nu fått med kravet på dokumentation. Ser det mer som en hjälp.
Samtidigt är det skrämmande hur lärare kan bedöma. Oftast är det inte fakta om kunskapsutveckling utan ett pekoral av ordning och uppförande.
LikeLike
Om vi jobbar med estetiska presentationer eller muntliga redovisningar kanske det är rimligt att spela in dessa. det är väldigt arbetsbesparande.
Svårigheterna är då att omsätta materialet i någon form av matrisbedömning och betygsättning.
LikeLike
Varför det. Många förskolor jobbar ju med portfolie tekniken. Där samlar ma ihop det man gjort som dokumentation. Ältaskolan var väl först ut med detta i landet.
LikeLike
Mats, din kommentar förbryllar mig. Hur menar du?
LikeLike
I senaste numret av Lärarnas tidning beskrivs problemet i en insändare av Maj Stoddard.
Problemet är tvådelat – minst.
Först måste vi ha en gemensam förståelse av vad det är som avses i betygskriterierna.
Sedan måste vi översätta kunskapskraven till någon form av handlingar eller prestationer .
Dessutom måste de här insatserna dokumenteras i en form som är juridiskt hållbar.
LikeLike
Gemensam förståelse kan bara uppnås genom att kommunicera med varandra om saken, i så många konstellationer och sammanhang som möjligt. Inte bara på enskilda skolor, utan mellan skolor, mellan kommuner, mellan organisationer etc. Hur kommer vi igång med denna slags kommunikation? Är den kanske redan igång?
Varför måste kunskapskraven översättas till någon form av handlingar eller prestationer? Kunskapskraven är ju krav på uppvisad kunskap, denna kunskap skall en som erhåller betyget ha visat upp på ett eller annat sätt, men alla måste väl inte visa det på samma sätt? Missförstår jag dig?
LikeLike
Mats vad är problemet?
Morrica, håller med. Vad är så svårt att förstå vad elever ska uppfylla för krav för att få ett betyg eller ett omdöme. Det är inte fritt valt arbete för lärarna.
LikeLike
Kunskaperna ska synas i någon form av handling – det vanligaste är ett prov vid examinationstillfället eftersom betygen ska beskriva kunskaperna efter avslutad kurs
Vi kan också laborera med processer men det blir svårare att tydliggöra didaktiken kring bedömningen. – vad, hur, varför, när, med vilken rätt?
LikeLike
Ja, jo, det är det “vanligaste” men innebär det också att det är det optimala, eller ens det bästa av tillgängliga alternativ?
LikeLike
Jag är nog inte optimalist – ser mig nog som mer pragmatisk och tycker att max entin har sammanfatat bra:
http://pedagogstockholmblogg.se/maxentin/2011/10/20/karnverksamheten/
LikeLike
Tur att det finns en utredning som föreslår sekrettes på bedömningar i IUP sammanhang.
LikeLike
Mer om det kan du läsa här http://www.skolkvalitet.se/index.php?option=com_myblog&show=sekretess-i-skolvaesendet.html&Itemid=66
LikeLike
En stilla undran, arbetar du åt skolverket?
LikeLike
Nej.
LikeLike
Sven-Eric Liedman må vara en klok karl, men här är han ute och cyklar i de gamla väl upptrampade fotspåren i vänster retoriken.
Med nya skollagen finns det inget som heter fristående skolor. Det finns bara offentliga och enskilda skolor. Samtidigt lever alla huvudmän under samma hatt, skollagen. Driftsformen är alltså inte avgörande.
Dessutom är det inte så att det bara är fristående skolor som möjligen fallerar utan lika mycket kommunal huvudmän. Fast åt andra hållet.
Samtidigt får vi ta och invänta vad den palamentariska utredningen kommer fram till om fristående skolor.
Under tiden vore det bra om skolväsendet tog och byggde om undervisningen så den följer kraven i nya skollagen.
LikeLike
Bygg om!
Här rivs för att få luft!
LikeLike
En rejäl ombyggnad som den berömda riksgropen på 70-talet;)
LikeLike
Vad är det som blir större ju mer man tar bort?
LikeLike
Ja, inte är det skolan.
LikeLike
Ursäkta bröder, ni tycks inte läst styrdokumenten. Om jagh skulle vara rå så sitter ni fast i det som gällde före 1 juli. Ett tänkande som inte gäller längre.
Ska jag komma och undervisa er i vad som gäller eller?
LikeLike
You give me an offer I can’t refuse, eh?
LikeLike
Idag har jag ägnat en timme åt att kommentera material som ska användas i marknadsföringen av den kommunala gymnasieskola jag jobbar på. En reklambyrå har anlitats för dyra pengar och nu ville de ha feedback på det material de tagit fram. Skolan känner sig nödsakad att anlita en reklambyrå för att klara sig i den mördande konkurrensen om att locka elever till skolan.
Det känns minst sagt fucked up.
LikeLike
Yikes!
Jag minns en tid i Malmö på 80-talet då den borgerliga regimen skulle tvinga förskolorna att profilera sig och göra broschyrer som framhöll den egna förträffligheten. Det var ytterligt genant att hitta på slogans som:
– Vi bryr oss om barnen!
– Här har alla det bra!
Nu tycks det här mönstret ha slagit igenom på alla nivåer.
Att vara eller inte vara en vara?
LikeLike
Förstår problemet.
Med minskade elevkullar och nya skolval med föräldrar som inte v et ett skit av vad den nya gymnasieskolan innebär blir det totalt galet.
Istället för att gnälla se till att börja leverera.
LikeLike
Frågan är om vi ska satsa på förpackningen eller innehållet?
LikeLike
Bådas, förpacka innehållet!
LikeLike
Klassisk fråga!
Jag säger som Peggy Lee
LikeLike