Jag möter studenter som arbetar med uppgiften att genomföra en estetisk process där de utgår från identitetsbegreppet.
Efter 12 grupphandledningar är jag trött, men lycklig. De är engagerade och många utmanas av friheten att tolka uppgiften. Andra är mer oroliga och undrar om det finns några dolda regler. Hur mycket teori måste vi ha med? Bör vi inte ha ett tydligt budskap som anknyter till kursens mål?
Jag försöker förklara att det är viktigt att utgå från de personliga erfarenheterna och att konst handlar om att ge dessa en form som göra att vi kan kommunicera innehållet. Studenterna kan välja att arbeta med ett direkt känslouttryck, men de flesta funderar mycket på hur de vill beröra mottagaren. Kanske finns det en underförstådd tanke om att identitet inte är så privat som vi ibland tror. Många erfarenheter tycks vara ganska likartade och en del studenter lyckas också väva samman sina berättelser till en gemensam.
Varför utsätter vi våra studenter för sådana här påfrestningar? Frågor om bedömning och kriterier lurar under ytan. Går det att skapa trygghet och arbetsro samtidigt som det finns tydliga krav på att de ska ge järnet?
Långt bort skymtar en yrkesroll där de som lärare ska hjälpa barnen att ta sig igenom liknande processer. Förhoppningsvis kommer de då att vilja utgå från barnens erfarenheter. Det går inte att förhandla bort tanken på sig själv och lärarutbildningen som förebild.
Just idag försökte jag renodla den aspekten. Att tänka som en pedagog. Att ge dem frihet. Att vara uppmuntrande.
I morgon tar jag på mig bödelsluvan igen. Det är tröttsamt att vara förebild.
Don’t follow leaders, watch the parking meters
Tysta tankar 
Den uppgiften vi fick väckte gamla minnen om hur unik man var innan man “ackomoderat” sig till en majoritets idealer som fått en att känna sig som en plagiat. Och att få lov att SJÄLV bestämma vad identitet är och vad den är byggd av, får en att känna sig ohämmad och fri i tanken/känslan. Att beskriva identitet, är som att identifiera Homeros, ingen vet vem han/hon var, men hans/hennes konst gör honom/henne levande, för evigt. Det vi lämnar bakom oss, är det ända spåret av vår existens, ord är makt, men skrivna ord är mäktigare. Tack för att du uppdaterar oss med intressanta inlägg och videos…
PS: En intressant fråga är: Vad är en förebild? Vem är förebild? Hur blir man en sån? Och om det blir jobbigt att vara en förebild, vad beror det på? Har man blivit utvald till förebild eller är det ens egen uppfattning om sig själv i något sammanhang? Måste man vara en förebild? Strävar man efter att bli en förebild? Är det meningen att vi alla ska ha någon att se upp till, blir det tryggare när vi har någon att efterlikna och gå efter, kan vi inte ta vår egen väg och ta eget ansvar så andra inte får bära på vår tyngd. Det sätts mycket krav på förebilder, men Krishnamurti sa att den bästa ledaren är den som skapar oberoende och självständighet i tanken hos folk, inte den som förslavar folk och får dem att TRO på någon speciell person eller något speciellt.
LikeLike
Tack för uppmuntran!
Jag brukar vara återhållsam med att beskriva möten med studenter här, men det var så spännande att jag inte kunde låta bli.
Förebilder är ett svårt ämne. Jag tror att många lärare romantiserar bilden av sig själv som förebild och blåser upp de moraliska kraven till något pompöst. Baksidan är att glappet till den vardagliga personligheten blir stort stort och att vi vänjer oss vid att leva en form av dubbelliv.
Frågan är hur vi skapar den där självständigheten i tanken hos barn ( och studenter)?
Det måste gå!
LikeLike
Svår fråga, hade man haft en karta med “en universal sanning” eller ” rätt metodik för varje individ” så hade världen sätt bättre ut. Mångfaldet, informationssamhället, globalisering etc… det har blivit komplext, så komplext att jag i min feghet blir AGNOSTIKER. Jag vet inget mer än att labyrintet är en stor jävla utmaning:) Och livet hade varit trist om man hade alla svar, cyniskt!
Ibland undrar jag om social kompetens är detsamma som dubbelmoral, när man ler mot alla och försöker låtsas som att alla är lika fastän vi ÄR olika. En paradox som alla måste strida med…
LikeLike
På läroplansnivån betonas självständighet och integritet – samtidigt möter jag studenter som frågar “får vi tänka själva?”, och då undrar jag vilken skola de gått i!
LikeLike