Twitter har sina begränsningar och jag tror frågan har ett principiellt värde. Det handlar om mer än titlar. Kommentera gärna på Newsmill!
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Twitter har sina begränsningar och jag tror frågan har ett principiellt värde. Det handlar om mer än titlar. Kommentera gärna på Newsmill!
Tysta tankar 
Det var intressanta tankar kring ett kärt ämne. Tror att som offentlig person måste man skilja sitt privata språkbruk med det man pratar i det offentliga rummet. Det borde en presschef ha med modersmjölken.
Det var liksom det första man fick lära sig att man använder olika språk beroende vart man är. Heter det förskollärare så heter det så i det offentliga språkbruket och inget annat.
LikeLike
Jo det är med en förbluffande ihärdighet han har hävdat rätten att vara privat. I en tid då barnskötare får sparken för att de har fel mössa på sin profilbild på Facebook är det en smula naivt.
Men diskussionen är mycket större än Zoran!
LikeLike
Jag måste faktiskt erkänna att jag är en dagisfröken, så man jag är. Visserligen har jag långt hår, så en del ungar undrar ju, och jag har haft en manlig klänning från Egypten (galabeja). För mig är det inget problem. Skollärare är jag inte, även om jag är utbildad idrottslärare.
LikeLike
Maths, hur skulle du, som dagisfröken, definiera skillnaden mellan lärare och dagisfröken? Sitter det i håret, eller är det något annat som skiljer?
LikeLike
Det sitter inte ens i livmodern. Lärare hör den riktiga skolan till, inte barnomsorgen. Dagisfröken är en titel, ungefär som som tjänsteman, och den handlar mer om blandningen av omsorg och fostran. Det handlar också om mognaden hos de elever/barn man har i sin klass/barngrupp, för det påverkar hur man kan jobba. Jag får nog blogga om det någon gång, när jag inte är dunder förkyld och utschasad som nu.
LikeLike
Det ser jag mycket fram emot, tack för ett balanserat svar i en överhettad diskussion.
LikeLike
Jag tror att det här går att skoja om ur ett postmodernt perspektiv där vi som är lite äldre leker med roller och identiteter.
Men för de som slutat gymnasiet och bläddrar i katalogerna från lärosätena är det mer allvarligt.
Vad är en förskollärare egentligen? Kommer mannen alltid att ses som en avvikelse?
LikeLike
Mannen kommer alltid att vara färre inom barnomsorgen. Därför skiljer vi ut oss och är de där andra. Det är kvinnorna som sätter normen, även om läroplanen har ruskat om det lite.
Ja, vad är en förskollärare? Någon som jobbar i förskoleklass kanske? Själv vill jag ha ett annat namn för oss som jobbar inom barnomsorgen. Det du!
LikeLike
Kan du konkretisera dina frökenaktiga sidor?
LikeLike
Jag sätter omsorgen i första rummet. Vilket faktiskt inte många kvinnor gör, tro mig. Björklunds tankar om skola ger jag inte mycket för. Jag ska aldrig förlåta honom för att han gjorde oss till skolform. I övrigt se mitt svar till Morrica
LikeLike
Den här polariseringen mellan omsorg och lärande – jag har svårt att koppla den till kön. Jag tror att det går att vinna status på andra sätt än genom att efterlikna skolans målstyrda verksamhet.
Men jag hävdar bestämt att det inte måste handla om anpassning den rådande kulturen. Den vägen är för enkel.
LikeLike
Jag ser ingen polarisering. Men lärandet måste bygga på omsorgen. Du vet, relationspedagogik. Barn behöver även fostran/stimulans. Sedan bryr jag mig inte så mycket om status, det är sånt som Lärarförbundet ägnar sig åt. Jag är hantverkare.
Jag kan också säga att jag har inte anpassat mig. Men det har varit en kamp att inte få en soffor och annat i lekrummet där idrottsläraren Maths vill ha grovmotorisk lek. Jag ägnar mig inte heller åt skapande, det finns det alldeles för många kvinnor som med förkärlek ägnar sig åt. 😉 Men det gäller att ha kunskaper.
LikeLike
Intressant! Det låter som om du hittat en väg.
Det här med anpassning är spännande. Många män tycks vara starkt beroende av att accepteras som en i gänget och en del verkar vara beredda att betala ett högt pris.
Margareta Havung beskriver de här anpassningsstrategierna i sin avhandling. Jag var nog mer utmanande.
LikeLike
Väg och väg, jag har aldrig varit en gruppmänniska. Flexibel och tillmötesgående, visst, men jag vill inte betala det där priset. Plus att min erfarenhet när jag kom ut som ny förskollärare, var att det hängde på mig. Jag fick kavla upp ärmarna och se till att verksamheten fungerade. Se på ett sätt har jag inte behövt anpassa mig heller, utan blivit tvungen att ordna till något som fungerar.
Dessutom skiljer jag nog ut mig eftersom jag har en mer akademiska inriktning än de flesta. Mina ungdomsår på universitetet gjorde nog sitt där. Läste bl a vetenskapsteori på den filosofiska fakulteten. Sånt ger perspektiv som de flesta inom barnomsorgen inte har. Den gör att jag också kan samspela med teorier på ett annat sätt.
En gång hade jag ett arbetslag där vi fick handledning. Handledarens avslutande kommentar var, att det inte alls var omöjligt att övertyga mig, men man fick lov att ha bra argument. 😉
LikeLike
Jag känner igen mig. Det viktigaste är nog att man är medveten om när man anpassar sig!
Annars är risken stor att de här mönstren äter sig in och att man blir smygsocialiserad in i något som är svårt att värja sig ifrån. För mig var det så att jag upplevde ett smygande främlingskap som jag inte hade teoretiska redskap att hantera. Jag gjorde allt rätt men det kändes inte bra.
LikeLike
Man kan alltid gå till ordboken.
http://Www.SAOB.se är alltid inspirerande men jag hittar ingenting inom det frökenaktiga som stödjer min möjliga identitetsutveckling.
LikeLike
Lite onödig bildning:
[FRÖKEN 1]
1) (förr) om (l. titel för) ogift furstinna l. prinsessa; furstedotter. GR 3.37 (1526). Um emellem .. thenn unge kongen i Enghelandt och frevecken aff Skotlandt någenn heijrattz handell på färde vara schall. Därs. 20: 128 (1549). Wij Christina med guds Nåde, Sweriges, Giöthes och Wändes Utkorrade drottning och Arffurstinna, Storfurstinna til Finland .., Fröken utöfwer Ingermanland; Giöre witterligen, at (osv.). RR 1638, fol. . SCHENBERG (1739). jfr ARV-FRÖKEN.
[FRÖKEN 2]
2) om (l. titel för) ogift kvinna; tidigast bl. om grevedöttrar, därefter äv. om den övriga adelsn döttrar, slutligen om ogift kvinna i allm., intill den senaste tiden dock företrädesvis ur medelklassen o. de högre klasserna; jfr JUNGFRU, MAMSELL. Fröken Anna. Frökan (Anna) Andersson. ASTEROPHERUS 22 (1609). PRYTZ M Stenbock A 1 b (1633). Den lilla fröken Gretha, grefve Linnars dotter, ligger siuk aff messlingen. EKEBLAD bref 1:64 (1650, rättat efter hskr.). Nu mera wil ibland adel ståndet ingen ogifft heta jungfru; fröken skal hon ju heta. SWEDBERG Dödst. 52 (1711). Det blir bal, men inga mamseller, utan bara fröknar. BLANCHE Bild. 4:47 (1865). AB 1866, nr 22, s. 4. Half fem .. kom .. (v. Holckens kalesch) för att hämta fröknarne Eckman, eller mamsellerna Eckman, som gammalt folk ännu sade. ÅKERHIELM GamlRoman 1 (1907). jfr ADELS-, AFTONBLADS-, BORG-, BORGAR-, HERRGÅRDS-, PRÄSTGÅRDS-, STADS-, STIFTSFRÖKEN m. fl. – särsk.
[FRÖKEN 2.a]
a) (numera företrädesvis i ngt pretiöst spr.) framför släktskapsord. Hur mår er fröken syster? Dansöfningar, som leddes af en stockholmsfru med fröken dotter. ÖMAN Ungd. 214 (1889). – (†) vid pluralt släktskapsord. En .. hennes excellensa med sina fröken döttrar. KNORRING Skizz. II. 2: 123 (1845).
[FRÖKEN 2.b]
b) ss. tilltalsord (med l. utan efterföljande för- l. efternamn), antingen i satssammanhang l. ss. fristående tilltalsord. ArkNF 5.313 (1889). Har fröken sett? WoH (1904).
[FRÖKEN 2.c]
c) om (adlig) uppvaktande dam vid hov o. d. – jfr HOV-, KAMMAR-FRÖKEN.
[FRÖKEN 2.d]
d) om ogift kvinna som utövar ngt yrke o. d. jfr BANK-, BARN-, BUTIKS-, CIGARR-, KONTORS-, SKOL-, SKÄNK-, TELEFON-, TILLHANDA-FRÖKEN m. fl. – Anm. Ordet förekommer äv. i utvidgad anv. om gift yrkesutövande kvinna, i sht ss. av skolbarn brukad benämning på lärarinna l. av kunderna (särsk. ss. tilltalsord) använd benämning på gift kvinna som har anställning i butik, å postkontor, bank o. d.
LikeLike
Jag funderar en hel del på om det inte finns en stor ambivalens inom barnomsorgen till att räkna sig som lärare. Det finns en stor glädje och stolthet hos många i att ni ägnar er så mycket åt lek och omsorg. Å ena sidan en vilja vara lärare å andra sidan finns en massa behov av att ändra lärarrollen så att den passar det sätt ni inom barnomsorgen vill arbeta.
Det här med att alla ska vara lärare som något likformigt, är inte det en oerhörd tvångströja när våra utmaningar skiljer sig så mycket åt?
LikeLike
Vi kan diskutera det ur barnens och föräldrarnas perspektiv – men det känns svårt att undvika läroplanens formuleringar om vad som är förskollärarens uppdrag.
För mig är det underligt att inte utgå från de lagar som styr. Högskoleförordning och examensbeskrivningen borde undanröja de tveksamheter som skulle kunna råda.
De du beskriver som en tvångströja tror jag är en befrielse för många. Äntligen kan vi skaka av oss traditionen från fattigvården, en tid när barnomsorgen var för de mindre bemedlades barn och en del av socialvården.
LikeLike
Ja klart att lagar och förordningar styr men vi vill förstås också vara med och påverka åt vilket håll dessa förändras. Jag tror inte du skulle tycka att dagisfröken blev mer rätt för att Björklund skrev in det i skollagen, eller?
Ja, jag förstår att barnomsorgen har en del historiskt arv som det har känts skönt att kasta av sig genom att skapa yrkestitlar som tar avstånd från det oönskade. Jag hävdar dock att den nya titeln kan ha sina dimensioner av tvångströja också. Det kanske är så att förskolLÄRARE blir mer och mer av den tvångströja som är aktuell nu.
LikeLike
Jag håller med dig – lite i smyg.
Kraven på dokumentation håller på att flytta fokus från det som borde vara centralt i verksamheten – att försvara leken.
LikeLike
Varför det? Det är väl inga romaer ni sak dokumentera. Det räcker så bra att tänka i notisform.
LikeLike
Snälla Plura, du har ingen aning om vilken apparat den ska vara! Och det gör mig så förb@d på allt som är Reggio.
LikeLike
Maths, upplys mig!
LikeLike
OK, Plura. Du kanske har hört talas om pedagogisk dokumentation? Man ska sitta ner och observera när barn gör något. Vi ska dokumentera vad som händer och reflektera över det. Inte så svårt va?
Min dotter, som otroligt nog börja utbilda sig till förskollärare nu, har just haft en föreläsning om det här. Först fick de en enkel uppgift. Därefter skulle de observera när två personer skulle bygga ett hus av papper. Vad säger dom? Hur interagerar dom? Vad gör dom? Etc. Resultatet var att det i princip var omöjligt. Sedan skulle dom tänka sig hur man skulle göra om det var fem barn som satt i en vrå eller t o m hela barngruppen. Helt sjukt omöjligt! Gå nu in på Platsbanken och sök på förskollärare jobb i Stockholm. Hur många är det som just vill ha folk som kan pedagogisk dokumention?
Helst ska man hinna med det här för varje enskilt barn! Varje barn ska dokumenteras så att man ska se deras lärande. Vi talar om ca 14 barn i åldern 1-2 år. Och helst varje månad.
Det som också är sjukt, är att denna observation inte behöver spegla vad jag som pedagog bidrar med till barnens lärande. Helst ska man kunna dokumentera hur barnen lär sig själva eller av varandra.
LikeLike
Ett litet tillägg. Det är ska göras under stark resurs och personalbrist.
LikeLike
Dokumentationen har två dimensioner.
Den ena är vacker – ett medel för självreflektion och utvärdering av den egna insatsen.
Den andra handlar om kontroll och maktutövning. Synliggörandet innebär att barnet utsätts för ständig bedömning. Brrrr…
LikeLike
Små barn bedöms redan i förskolan.
LikeLike
Jo – det sker i oroväckande hög grad. Och helt i strid med läroplanens intentioner.
LikeLike
Barn utsätts för ständig bedömning, så är det här vi världen.
De vägs och mäts, helst en gång i veckan, på BVC (eller vad det nu heter nu för tiden) och jämförs med varandra och standardiserade matriser, de testas vid vissa givna åldrar, kan de rita gubbar eller äter de upp kritorna, kan de stå på ett ben eller hoppar de omkring som glada apor, kan de med ord berätta vad som händer på bilderna eller babblar de på om något annat. Föräldrar jämför och bedömer, tysta för sig själva och högt i samtal, min ätteläg kan säga väderleksprognos, min kan cykla enhjuling, min kan räkna till 17 medan någon bekymrat konsterar att dennes avkomma egentligen bara vill springa runt med en hink på huvudet och tjuta OOOeeeOOOeee och att det kanske inte är så mycket att skryta med.
Bedömningen som sker på förskolor runt om i landet tillhör väl mer densamma kategori som BVC-måttandet – att se till så att ingen avviker alarmerande från någon normskala, vare sig det gäller växande eller utveckling men värderar inte i övrigt.
Bedömningen som sker socialt, mellan föräldrar och kanske ibland mellan personal också, vad vet jag, tillhör en annat kategori, en mer värderande kategori.
Dokumentationen tillhör väl, såvitt jag kan se, den första kategorin, BVC-kategorin, eller är jag fel på det?
LikeLike
Jag kan nog hålla med dig, Morrica. Kanske är det så, att det inte är den officiella bedömningen man bör oro sig för, utan den informella, den som mer speglar folks fördomar om barnen.
LikeLike
Problemet är att förskolornas bedömning sker utan ett egentligt uppdrag och utifrån ganska godtyckliga och kriterier som blir offentliga handlingar med ofta fördomsfulla beskrivningar.
Den vänliga maktutövning som Morrica beskriver är naturligtvis en del av välfärdsstatens ansvarstagande, men många förskolor har missförstått vad det är som ska bedömas – den egna verksamheten!
Verksamheten har inte mål att uppnå, därför är syftet bakom bedömningarna ganska oklart. Att ge stöd är den goda avsikten. Men det är kvalificerade bedömningar och ofta tycks det smyga sig in specialpedagogiska avväganden som personalen rimligtvis inte har kompetens för.
LikeLike
Inte vänlig, Mats. Inte heller ond, beräknande, kallsinnig eller god. Bara jämförelse, utan värdering. Statistik, rätt upp och ner, torrt och utan känslor inblandade.
Problemet uppstår när den mänskliga, värderande, kännande faktorn kommer in i bilden. Det är då bedömningen blir besvärlig. Det är då den blir en maktfaktor, och riskerar att slå över i politik.
LikeLike
Du kan nog vara på rätt spår, Morrica. Men mer specifikt handlar det om att personalen inte kan skilja på sina egna känslor och barnets. Man ser inte vad barnets beteende står för, utan bedömer det utifrån om det är “snällt” eller jobbigt. Man saknar också de teoretiska kunskaperna för att göra en bedömning inom i stort sett vilket “ämne” som helst.
LikeLike
Du sammanfattar väl ett av de största problemet som finns med bedömning och betygssättning på alla nivåer i svensk skola – man bedömer “på känsla”, utifrån sina egna känslor och utifrån de känslor man tillskriver såväl eleven/barnet som, i många fall, elevens/barnets föräldrar. Att resultatet blir såväl orättvist som missvisande säger nästan sig självt, gör det inte?
LikeLike
Jo, bedömning och betygsättning är en djungel. Ändå beskrivs det som lösningen på skolans problem. Frågan är om det går att skydda förskolan från den här tendensen.
Det är inte enbart en teknisk fråga, även om det är lätt att reducera diskussionen till en sådan.
LikeLike
Det är ingen djungel, och det beskrivs mycket sällan som lösningen på skolans problem annat än möjligen av dem som inte är helt glada för betyg, som jag uppfattar saken.
Däremot beskrivs betyg ibland som ett mätverktyg som, rätt använt, ger en bild av skolans situation, så att man får en uppfattning om dels var man står, dels vilka effekter olika åtgärder får.
Det finns också en skräckblandad tanke om att betygskriterierna utgör de yttre gränserna för vad man får undervisa om i en skola, och det är givetvis nonsens, men det tror jag vi vet allesammans vid det här laget, gör vi inte?
LikeLike
Jag tror inte att konsekvenserna av målstyrning är helt genomlysta. I USA växer motståndet mot “teaching for The test” och i Sverige tror jag allt fler inser att fokuseringen vid kriterier kan innebära en banalisering av processen.
Frågan är vad det är som styr undervisningen? Sättet att examinera kunskaperna kommer altid att vara centralt i ett samhälle där nyttan mäts genom betygens bytesvärde.
Men du har rätt. Betyg går också att använda på ett rättvist och motiverande sätt. Jag är inte säker på att förskolebarn behöver den formen av yttre stimulans?
LikeLike
Jag tror kanske du missuppfattat syftet med bedömningen i förskolan lite (eller så har jag gjort det?), det är väl överhuvudtaget inte aktuellt med ens betygsliknande omdömen i förskolan? Är det inte snarare så att bedömningarna som görs i förskolan är avsedd som ett verktyg för förskolan och förskollärarna, för att dessa ska kunna förbättra sitt arbete?
LikeLike
Jag håller helt med dig om syftet, så som det beskrivs i måldokumenten.
Problemet är att tolkningen av uppdraget tyvärr pekar åt att det är barnet som värderas utifrån skolliknande former.
De undersökningar om hur en del kommunerna tänker kring IUP är skrämmande läsning. Vi hoppas det enbart är nedslående undantag.
LikeLike
Problemet ligger alltså inte i styrdokumenten, inte hos skolverket, utan i hur de appliceras och tolkas (misstolkas? vantolkas? omtolkas? fritolkas?) hos kommunerna och förskolorna, tolkar jag dig rätt?
Vad gör vi åt det?
LikeLike
Det skulle också kunna beskrivas på en diskursiv nivå. Många vill vara i takt med tiden och det kan ocksånvara så att det finns ett tryck från föräldrar.
Alla tycker det är bra med “tydlighet” och en vanlig retorik tror jag handlar om att “föräldrar har rätt att veta”.
I botten kan det ligga en diffus längtan efter status och då är skolan en förebild. Där finns mål och krav på dokumentation som lockar till efterföljd. Då finns det en uppenbar risk att det egentliga uppdraget tappas bort.
LikeLike
Jag förbryllas. Om man, som du beskrev tidigare, gör på annat sätt än vad som faktiskt står i styrdokumenten, och man gör så för att man “vill vara i takt med tiden”, innebär det att man tycker att styrdokumenten är ur takt med tiden?
Vilket är det egentliga uppdraget? Om du skulle beskriva det i klarspråk för en sån som jag, som inte haft direkt med förskolan att göra på många år, hur skulle du beskriva det då?
LikeLike
Den allra kortaste varianten:
Trygg
Rolig
Lärorik
Frågan är hur de här storheterna förhåller sig till varandra. När förstärker de varandra? När motverkar de?
Jämför med kravlistan för provår!
LikeLike
Är det orimliga kompetenser man vill se, tycker du?
LikeLike
Det stora problemet med bedömningar är nog att det är så jobbigt att bedöma sig själv, att kritiskt granska det man har gjort. Det är så oändligt mycket enklare att bedöma barnen istället. Dom blir bärare av eventuella problem, medan du själv slipper svidande kritik för att din verksamhet suger.
Vem har den distansen till sig själv? Vem kan se det som ligger utanför det man kan se om sig själv? (johari-fönster)
LikeLike
Mycket få. Därför är det något att glädjas åt att vi numera har en skolinspektion som reser land och rike runt, ser på skolor och förskolor från sitt utifrånperspektiv och stöttar oss i detta kritiska granskande.
Men att det är svårt bör inte få hindra en från att reflektera över sitt eget arbete, sin verksamhet och försöka att granska sig själv kritiskt. Det är inte alls säkert det lyckas, men det bör inte hindra att man jobbar på saken.
LikeLike
Jag hör historier om Skolinspektionen som gör att jag tvekar om värdet av den här tillsynsverksamheten.
Det är en organisation med ganska stort blindt fält – om vi ska hålla oss till Joharis fönster. Dessutom finns det en uppenbar risk att fasaden blir viktigare än innehållet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Joharifönster
LikeLike
Den risken finns överallt och alltid.
Utvärderingar och självutvärderingar visar inte allt, men de kan ofta visa på tendenser. Ibland behöver vi en puff där bak för att våga eller orka ta de tendenserna på allvar.
LikeLike
Jag är en stor beundrare av självvärdering – men det är väl en annan diskussion?
LikeLike
Är det? Diskuterade vi inte problemet med att sätta betyg eller göra bedömningar “på känsla” snarare än utifrån styrdokumentens kriterier och faktiskt uppvisade kunskaper och färdigheter? Jag tänker att detta är intimt sammankopplat med reflekterande över sin egen insats, och att det i slutändan kanske är den enda möjliga vägen?
LikeLike
Beror på vad ni menar med självvärdering. Tar vi det urifrån styrdokumenten speciellt skollagen är det ett begrepp för att utvärdera det pedagogiska arbetet. Det var en av tre hörnstenar i utredningen inför Skolinspektionens tillblivelse. Självvärderingen kommer att vara en del av tillsynen från inspektionen. Ett tips är att försöka utvärdera verksamheten utifrån de skolformsvisa läroplanernas huvudmoment.
LikeLike
Lekens roll för inlärning är överskattad, om du skulle fråga mig. Den har dock många andra viktiga funktioner i ett barns liv. Omsorg kan du däremot inte komma förbi med mindre än att barnen får ett hål i huvudet, rent fysiskt. Vissa delar av hjärnan utvecklas inte om barnet inte får omsorg upp till åtminstone 3 års ålder.
LikeLike
Att lekens roll för inlärning är överskattad, är inte det ett lite kontroversiellt uttalande? Berätta mer, hur menar du?
LikeLike
Det är nog så kontroversiellt! Men om man dag ut och dag in verkligen umgås med barnen och ser vad dom leker, inser man att det inte är så mycket i själva leken som för något lärande framåt. Barnen har fått intryck någonstans ifrån och dessa intryck bearbetas under leken. Viss lär sig barn förhoppningsvis en social smidighet, men talar vi om att lära sig något om världen runt omkring, då är input ganska tunt.
Men om man nu vill se vilken omåttligt central roll leken har, kan man titta på hur man nu försöker definiera leken så att den ska gå ihop med begreppen undervisning. Se t ex Barn lär i leken och Undervisa med lek. Här försöker man göra leken politiskt korrekt genom att kalla den . Vilket horribelt ord! Och den inställningen går emot allt vad tidigare tankar om den fria leken står för.
Vad det handlar om är väl att ge barnen vettig input så att de förstår mer av världen omkring sig. Och även om det kan ske i lekfulla, roliga och intressanta former, så inte är det lek. Barn vill lära sig om saker, de är nyfikna. Och då är det inte lek utan inlärning.
LikeLike
Jag håller (lite i smyg) med Maths. Den där pedagogiseringen av leken som sker är obehaglig. Jag har en kollega som kallar standardverket “Lärandets grogrund” för “Lärandets avgrund”.
LikeLike
Lägg märke till att lärande kan vara lekfullt. Men det är inte troligt att det är lek. Det gäller att hålla isär begreppen.
LikeLike
Tack så mycket!
LikeLike
Vilken intressant diskussion, jag fick djupare förståelse för flera begrepp som jag kan ha nytta av.
LikeLike
Jag hör till dem som gärna lyfter den vilda lekens betydelse. Matti Bergström har skrivit om hur viktigt det är att vi inte låser leken vid att vara god och fostrande.
För mig ligger leken nära estetiken – en livshållning mer än en aktivitet. Ibland syns det inte ens att jag leker!
LikeLike
Att vara i minoritet i ett yrke som domineras av ett kön är en utmaning. Att manliga yrken har en jargong som de få kvinnor kan ha svårt att tackla, har debatterats flitigt. Man har framfört krav på att kvinnor själva ska få definiera sin yrkesroll och -metoder i dessa yrken.
Men åt andra hållet har det varit helt tyst. Att en kvinnlig arbetsplats har en jargong och yrkesstil som utesluter män både förtigs och förnekas. De män som vill jobba där får anpassa sig till kvinnorna med tolkningsföreträde. Detta är ett av problemen att få män väljer förskollärare, tillsammans med pedofildebatten, låg lön, få karriärsteg mm. Att sedan fokusera endast på omsorgsbiten och leken med “dagisfröken” gör inte saken bättre. Omsorgsbiten är max hälften. Barn behöver kunniga vuxna som kan visa, utmana och berätta.
LikeLike
Det vore vackert om diskussionen kom att handla mer om innehåll!
Tyvärr har det varit vanligare att strida om vem det var mest synd om.
Alla vann!
LikeLike
När jag i somras kommenterade den nya skollagen och den reviderade läroplanen på min blogg, så visade jag också upp min idé till ett tröjtryck.
LikeLike
Du har erövrat rätten att kalla dig vad du vill!
Jag ska testa tanken på mina studenter.
LikeLike
Gör det. Det vore intressant att få veta hur det går.
Eftersom min dotter precis har börjat utbildningen till förskollärare här i Stockholm, får jag en del intressanta inblickar i undervisningen. Bl a hade den föreläsning om omsorg. Föreläsaren, som forskar kring det här, sa att det länge har varit fokus på “pedagogiken” men att man även måste ta omsorgen på större allvar igen. Idag hade dom även en dag där de fick lite funderingar vem och hur kring skollagen och läroplanen; vad speglar den för samhällsanda. I diskussionerna efteråt kom studenterna fram till att lärplanen var luddig och knappast går att arbeta efter, t ex p g a de dåliga resurserna.
LikeLike
Jag tror absolut att ordet omsorg kommer att uppvärderas. Snart börjar den andra kursen och då är omsorgsbegreppet centralt.
http://www.edu.mah.se/LGLFO/syllabus/
LikeLike
Dagisfröken?
Det är som att kalla läkare för medicinmän eller hemhjälp för piga eller städare istället för lokalvårdare eller barnskötare för barnflickor. Ja det finns många exempel.
Pedagoger på förskolan är förskolelärare! Det är inga dagisfröknar. Och vad gäller om det skulle vara mer kränkande för män så är det väl lika mycket för kvinnor – en ogift kvinna kallas inte längre för fröken. Och att kvinnliga lärare förr kallades för fröken, varför då inte använda grundskolefröknar om man så gärna vill kalla förskollärare – dagisfröknar.
Dagisfrökenexamen … skall vi döpa om Förskollärarexamen till det kanske.
LikeLike
Tja, nog hör jag lika många föräldrar tala om dagisfröknar som skolfröknar, så analogin är inte så dum, Monica. Begreppet “fröken” för lärare, i synnerhet för mycket unga elever och barn, tycks djupt rotat i folksjälen.
LikeLike
Ja, det gör det, väl men det är väl okey (tror jag). Men vi inom verksamheten bör väl ändå använda de moderna titlarna som harmonierar med uppdraget.
LikeLike
Den diskussion inlägget handlar om rörde sig kring huruvida det är ok för pappa Alagic att prata om barnen Alagics dagis och barnen Alagics dagisfröknar. Ena sidan hävdade att han, i egenskap av (visserligen föräldraledig, men icke desto mindre) presschef på LR inte får göra det, andra sidan hävdade att som privat pappa så får han visst säga det.
Jag tror det blev oavgjort.
LikeLike
Saker behöver inte vara bra för att de är “moderna”. Ett tag skulle man även säga billånare om biltjuvar. Och eftersom “uppdraget” inte tar upp blöjbyten, torka snor, skapa en anknytning etc så haltar det med uppdraget. Eller ska vi strunta i att byta blöjor och trösta för att det inte står i läroplanen?
LikeLike
Maths
Det är väl inte det jag säger heller!
Men hur man benämner individer, grupper mm har betydelse för hur vi definierar dem. Och i slutändan hur de definierar sig själva. Dagisfröken – det är en benämning som inte passar idag. Förstår bara inte varför Zoran inte pläderar för grundskolefröknar. Likaväl! Okey, de byter kanske inte blöjor. Det gör inte fritidspedagogerna heller, så varför inte kalla dem fritidsfröknar.
Är det inte ganska löjligt att kalla välutbildade förskollärare för dagisfröknar.
BAH!
LikeLike
Inte för att störa ditt equilibrium, Monica, men fritidsfröken är en ungefär lika vanlig, och av allt att döma könsneutral, beteckning, relativt sett, som dagisfröken, och tycks ungefär lika fast förankrat i folksjälen.
LikeLike
Dagisfröken är inte löjligt. Föräldrarna säger det med respekt! Det är bara en del förskollärare som inte är nöjda med den situationen, tyvärr. Och min s k fackförening, som jag skulle lämna direkt om det fanns ett alternativ.
Sedan är det en intressant fråga hur vi ska definiera oss. Ska vi ha skola från 1 års ålder? I så fall är det två år tidigare än i den anglosaxiska världen. Jag var på en föreläsning i våras som var helt vidrig, men föreläsaren sa i alla fall en vettig sak: idag kan man inte längre skilja en småbarnsavdelning från en klassrum för 7-åringar. Jag är inte säker på att den utvecklingen är så lyckad, för barnen.
Man kan sedan fundera på vad omsorg är, hur man ska se på den utan att trivialisera den, utan se hur den faktiskt har betydelse. Men ingen verkar vara seriöst villig att följa det spåret utan vill istället ta den enkla vägen och försöka bli som riktiga lärare.
Och som Morrica säger är de (även fritidsfröken) etablerade ord och vi måste fylla dom med vettigt innehåll.
LikeLike
Ja ja, ni får tycka vad ni vill – jag står för att förskollärare skall ha rätt till sin yrkestitel.
Sen håller jag med om annat du tar upp Maths om att “skolan” kommit in i förskolan. Pedagogisk dokumentation är jag t.ex. delvis skeptisk till, men även till annat som har att göra med kontroll.
“Fritidsfröken” har jag aldrig hört talas om … och är väl skolad i att se mig själv som utbildad fritidspedagog och inte utbildad fritidsfröken. Men min utbildning går inte att tillämpa längre inom fritidshemsverksamheten. Det förstördes av den borgerliga regeringen i början av 90-talet.
Har ni skrivit på uppropet … Fritidspedagoger kräver förändring. Om inte gör det, de behöver allt stöd de kan få.
LikeLike
Intressant ordväxling. Hur ni än vrider och vänder på orden är det nu så vist att från den 1 juli 2011 är förskolan, förskoleklassen och fritidshemmen lagreglerade. Förskolan är också höjd till en av de tre skolformerna.
Thats the fact.
Hur ni sedan väljer att leva upp till dokumentationskravet och vad ni kallar er är upp till er. Dock har lagen definierat och legaliserat begreppet förskollärare och läroplanen Lpfö98 givit det pedagogiska ansvaret till dem i förskolan.
Sedan om man lär barnen att räkna genom att det förstår hur många köttbullar man lägger på tallriken eller hur många gånger de är med och väljer utelek eller inte hör ju både till matte och demokratiska beslut i barnens värld.
LikeLike
Du har rätt, Plura, att i lagen står det som just nu är officiella begrepp. Men det står ingenstans att vi inte får kalla oss för dagis, pedagog, fröken e dyl. Jag kommer inte att bli straffad om jag använder de begreppen.
Dessutom ska man komma ihåg att det här är ett resultat av de tidsandan de senaste 20 åren. Vid nästa genomgång av skollagen och läroplanen kan det se annorlunda ut. Jag hoppas det. 😉
LikeLike
Du har minst en viktig poäng där, Maths
LikeLike
Du kommer inte att bli straffad, men trycket på att använda politiskt korrekta uttryck är starkt.
Våra studenter bör vara medvetna om att de går en lärarutbildning, annars blir utbildningsplanens krav obegripliga.
LikeLike
Visst finns det ett starkt tryck att anpassa sig till det politiskt korrekta. Så är det alltid. Och jag tror att trycket på dig är större än för mig.
Men jag kan tycka att även om det påstås att förskollärarutbildningen ska skapa “lärare”, så måste en seriös utbildning även ta med en stor bit av det som kallas omsorg. Begreppet behövs problematiseras och undersökas. Känslomässiga aspekter, liksom att det handlar om blöjbyte, måste få ta sin plats. Vill man definiera förskollärare som just “lärare” så måste det bli en annan definition än den som finns inom den riktiga skolan. Barnen är mer än sin kunnighet i att läsa och räkna.
LikeLike
En aspekt som förvirrar mig i detta är just begreppet “barn” kontra begreppet “elever”. Att man talar om förskolebarn och inte förskoleelever, samtidigt som man hävdar vikten av att betona ledet “lärare” i ordet “förskollärare”, det går inte riktigt ihop för mig,
Det finns förväntningar på strukturerat lärande, stegvist ökat eget ansvar och organiserad kunskapsfördjupning i begreppet “elev” som inte finns i begreppet “barn”, gör det inte? Och dessa förväntningar speglas i begreppet “lärare”, inte sant?
Jag är säker på att det finns en fullkomligt rimlig och enkel förklaring, och att den förmodligen inte alls har något att göra med att man i smyg jobbar på att “elevifiera” den grupp unga individer som idag kallas förskolebarn, med de implikationer av frihet och lek vi lägger i begreppet i den svenska kulturen.
LikeLike
Det jag vänder mig emot är att förskollärare går en lärarutbildning, blir examinerade som lärare, men sen av olika företrädare inte anses ha rätt till sin titel och examen och börjar använda sig av något älsklingsord som Dagis och Dagisfröken, därför att det finns omsorg med.
Jag som universitetslärare har väl även omsorg med i mitt uppdrag även om jag inte behöver sköta om studenterna på samma sätt som förskolebarnen.
Omsorg hör väl till alla yrken som har att göra med människor. Omsorg om den andras bästa … eller? Att mena att lärare endast har med en en del av en människas liv är ju ett traditionellt sätt att se på det.
För mig är Dagis och Dagisfröken gamla förlegade begrepp som det är okey för mig att det finns kvar i folksjälen och hos föräldrar. Men varför i hela fridens namn håller välutbildade människor kvar vid det.
För mig är detta obegripligt, just därför att Dagis och Dagisfröken signalerar något speciellt, men kanske inte en pedagogisk verksamhet, vilket förskollärare gör.
Jag ser lärare i en vid betydelse! Inte så snävt att det bara är en enda grupp som har rätten att kalla sig för det.
LikeLike
Ingen har försökt beröva någon rätten att kalla sig själv förskollärare. Frågan som diskuterades var huruvida föräldrar, alla föräldrar eller bara somliga föräldrar, får använda begreppen dagisfröken och dagis, en fråga som Maths vidgade till huruvida förskollärare också har rätten att kalla sig själva dagisfröken, om man finner att detta är en mer passande titel.
LikeLike
Med all respekt Monika, men om du jämför en universitetslärares “omsorg” med den man har med små barn har du inte förstått vad vad omsorg för små barn betyder.
Och utbildar du lärare som kommer ut och jobbar med 1- och 2-åringar och som har den bristen i sin utbildning, vill jag inte ha dom på min avdelning. Den typen av “lärare” kan t o m var farlig för barns utveckling, eftersom dom då inte förstår vad barnen behöver, utan kör sitt lärarrace och bortser ser från grundläggande behov hos barnen eftersom dom behov inte nämns på utbildningen och blir en vit fläck på kunskapskartan.
Dessutom fanns det en pedagogisk verksamhet redan före läroplanen. I ett antal år fanns det pedagogiska programmet, om någon kommer ihåg det.
Nej, dagisfröken och pedagogisk verksamhet är fortfarande gångbara begrepp. 🙂
LikeLike
@ Morrica. Att man inte kallar barnen inom barnomsorgen för elever är ytterligare en inkonsekvens. Man har helt enkelt inte våga ta steget fullt ut. Då skulle vi ha verklig skola från 1 års ålder, inte som i t ex England från 3 år. Det är förresten en person som i SvD, har jag för mig, hävdade att det var dags att införa en obligatorisk skola från 3 år. Men av någon outgrundlig anledning vill man inte ta konsekvensen av sitt tänkande.
LikeLike
Dessa inkosekvenser gör debatten aningen förvirrad. Kanske är det begreppet “förelever” vi saknar?
Jag undrar vad förleden “för” i “förskola” står för, egentligen? Är det en förkortning för “förberedande” i betydelsen “förberedande skola” eller är det snarare ett sätt att ange var i skolsystemet verksamheten befinner sig, “verksamheten som äger rum före skolstarten”, analogt med hur t ex universitet och högskolestudier ibland kallas “eftergymnasiala”?
LikeLike
@ Morrica. Det var ett intressant uppslag: förelev i förskolan. Kanske också förundervisning. 😉 ** Det sista var inte seriöst. **
Jag har också undrat för prefixet ‘för’ står för. Jag lutar personligen åt den andra tolkning, att den ligger före i tiden. Det har också stört mig, för jag upplever den ålder som något i sig, inte som något relaterat till äldre barn som går i skolan. Och som du förstår så uppskattar jag inte heller ‘skola’ som jag tycker ger fel signaler idag.
Dessutom har vi förskoleklass, vilket är något helt annat. Rimligen borde förskoleklassen vara förskolan. Och då har vi en vettigare användning av ordet förskola. Jag kan vara helt med på att verksamheten för 6-åringar, som ändå är förlagd till skolan och som är verksamheten precis innan skolstarten, är den riktiga förskolan.
LikeLike
Engelska lärarutbildare som jag diskuterat man frågan med undviker “preschool” eftersom det underordnar verksamheten det som ska komma senare.
Jämför diskussionen mellan being/becoming!
LikeLike
@ Mats. Precis så! Det krävs en benämning som inte underordnar barnomsorgen den verksamhet som dom får i skolan. Men vad? T o m förskollärare har prefixet ‘för’, vilket irriterar mig något. Min yrkesroll och min verksamhet har ett värde i sig.
Jag tycker att det vore intressant att spåna lite om vilka alternativ man skulle kunna tänka sig. Hur döper vi om saker för att ge en bättre struktur och tydligare markera inriktningen.
LikeLike
I en del av våra betygskriterier för VFU används används barn/elever parallellt. En lång maktkamp som hänger kvar sedan den generella examen.
LikeLike
Så intressant! Berätta, hur skiljer ni på betydelsen? I vilka sammanhang använder ni det ena respektive det andra, och vad avgör i vilket sammanhang det ena eller det andra hör hemma?
LikeLike
Nja – riktig så spännande är det inte. Men lärarutbildningen 2001 hade ett starkt fokus på det generella och därför blev det konstigt att skolperspektivet ofta trängde ut andra synsätt när det gällde bedömning av VFU.
Vi har fortfarande gemensamma kriterier och ibland känns det som en svår kompromiss. Även om set går att att hitta de gemensamma dragen. Jämför med Skolverkets lista under provåret som är ganska lik förskollärare – grundlärare.
LikeLike
Men så blir det nog om när man försöker tränga ihop 1-åringar med 18-åringar och alla andra åldrar där emellan. Ska man ha samma dokument för allas VFU då måste det nästan bli både ock, kan jag tänka mig.
LikeLike
Maths
Med all respekt Monika, men om du jämför en universitetslärares ”omsorg” med den man har med små barn har du inte förstått vad vad omsorg för små barn betyder.
Läs vad jag skriver istället för att sätta ut alla taggar och prata om att jag inte förstått något.
“Jag som universitetslärare har väl även omsorg med i mitt uppdrag även om jag inte behöver sköta om studenterna på samma sätt som förskolebarnen.”
Jag förstår nog en hel del.
LikeLike
Morrica
Det finns ingen lag på att ingen får kalla sig själv Dagisfröken – jag förstår det bara inte. Och det är väl det som jag vill förmedla.
LikeLike
Vad sägs om att helt enkelt fråga t ex Maths, som ju förklarat att han hellre titulerar sig dagisfröken än något annat, hur han resonerar i frågan?
LikeLike
Jag tror det finns bättre sätt att distansera sig från skolifieringen.
Fast jag är nog mer störd av fröken än dagis.
LikeLike
Hur ser denna skolofiering ut, ute på fältet i förskolor och på dagis runtom i landet? Rent handgripligt, menar jag (det är måååånga år sedan jag rörde mig i den miljön, så jag vill genuint veta)
LikeLike
Ja jo, det kan ju vara en idé. Har funderat en del på det här sen jag skrev kommentaren i dessa banor. Kanske har det med annat att göra att han vill kalla sig för dagisfröken. Med tanke på att förskollärare har funnits sen jag började min utbildning för 23 år sen kanske det handlar mer om att lärare står mer för en skolifiering än den pedagogiska verksamhet som då fanns.
“Förskollärare” är ju inte en yrkestitel som kommit till nu precis.
LikeLike
@ Mats. Kan hålla med om att det där med fröken kan verka lite konstigt, men tänk genus. 🙂 Så varför inte?
@ Morrica. När du kommer inte på en småbarnsavdelning och ser alla uppsatta bokstäver och siffror, så kommer du knappt att veta var du befinner dig. Som om läsa och räkna är det enda som så att säga räknas. Även jag sysslar med matematik, men du kommer inte att se några siffror på min avdelning. De är inte relavanta för än barnen förstår kardinalprincipen fullt ut och klarar räkneramsan en bra bit.
@ Monika. Nu slipper du fråga, för jag är fortfarande med i den här diskussionen. 😉 Jag har faktiskt berört det i några kommentarer ovan. Börja här och fortsätt en bit ner. 🙂 Dom visar på några aspekter.
LikeLike
Uppsatta siffror och bokstäver sådär lite som dekoration, eller mer systematiskt ordnade i enkla ord och antal? På en småbarnsavdelning?
Varför då?
LikeLike
Elementärt, min käre Watson. Man vet inget om sånt där men har sett signalen att förskolan nu ska vara skola. Man har hört att vi ska fokusera på läsning och matematik och den enda förebild man har är den riktiga skolan.
Så istället för att t ex läsa Camilla Björklunds böcker och fundera kring vad som står där, sätter man upp siffror på väggen även för småbarnen.
LikeLike
Om jag ska försöka kommentera lite diplomatiskt på detta – vore det inte en god idé att lära sig lite om saken istället för att improvisera på vinst och förlust?
LikeLike
Jo, absolut! Men tyvärr har jag inte sett att det har fungerat så.
De som har utbildat sig under 2000-talet och har fått en identitet som lärare, sätter upp siffrorna för att de är lärare. De andra därför att man inte vet hur man ska förhålla sig, utan sneglar på skolan.
LikeLike
Hade det inte varit rimligare att fundera på hur man ska agera för att barnen ska ha störst utbyte av det (finns forskning att ta del av), istället för att fundera över hur man bör agera för att man är lärare?
Nej, jag måste missförstå, för det här verkar bara för dumt. Snälla Maths, har du tålamod att försöka förklara igen?
LikeLike
Jag vill minnas att vi diskuterade retorik på din blogg någon gång. Då förstod jag att du läser för att förkovra dig, bli klokare, komma vidare. Även jag gör så. Plus att jag har en fantastisk samtalspartner i min fru. Men alla är inte så.
När det i början av 2000-talet var tal om att inför metodiken med portfolio även inom barnomsorgen, då blev alla förvirrade och upprörda. Tala om för oss hur man ska göra, sa dom. Själv lånade jag Elmins bok för att förstå vad det hela handlade om.
Det är faktiskt ett stort steg att börja läsa vetenskaplig text. Det brukar kräva en hel del av läsare och man behöver reflektera. Och det tar tid. Så för många är det en stöttesten.
Därför är det så mycket enklare om man istället kan ta en metod rakt av, utan att behöva fundera, utan att förstå grunden i den. Och ändå är det så, att för att förstå hur barns förhållande till matematik utvecklas och hur man ska stötta den, måste man förstå och kunna förändra sig själv, sitt sätt att tänka och agera.
Ändå. För att, som du säger, kunna stötta barnet på bästa sätt, måste man förstå barnet. Men många är alltför låsta i
sina vuxna föreställningar om barnet och kommer inte vidare.
LikeLike
Oj!
Jag måste erkänna att jag blir smått skakad av dina ord. Jag tror dig absolut, men jag inser att jag inte haft en aning om vad som pågått inom förskolan sen mina barn var små.
Tack för att du berättar, jag måste fundera lite på vad jag fått veta innan jag kan fortsätta detta samtal, märker jag.
LikeLike
Ta det här för vad det är: mina egna personliga erfarenheter. Det är inte sanningen med stort S. Det finns säkert många som läser och funderar och dom skulle säkert känna sig kränkta av det jag nyss skrev. Men här har jag inget vetenskapligt stöd, utan bara en känsla för hur saker fungerar.
LikeLike
Den här friheten att tänka själv är grundläggande. Jag är intresserad av intuitiva förhållningssätt men inser att kravet på att kunna kommunicera ett innehåll utåt är nödvändigt om förskolan ska klara sig igenom inspektionerna.
Det går att tänka sig ett reflekterande arbetssätt utan vetenskapligt stöd, men jag tror många upplever ett sådant påstående som provocerande. Utan tydlighet, struktur och mål är verksamheten dömd att beskrivas som flum.
Antagligen finns de här mönstren på ett djupare plan?
LikeLike
Det var precis det jag reagerade på. Den förringar den tunga omsorgsbiten som finns kring små barn. Det är lite ironiskt eftersom omsorg förknippas med kvinnor. Sedan är det en annan sak att de flesta kvinnor i branschen inte verkar förstå hur man ska förhålla sig professionellt till omsorg. Och här sitter jag som man och försöker lyfta just det begreppet. 🙂
LikeLike
Att bry sig om och vårda relationer har mycket llite med ålder att göra.
Det där med sorg tror jag går att härleda till att sörja för – dvs ta hand om.
LikeLike
Frågan är väl om inte du Maths förringar den omsorg som andra kategorier av lärare faktiskt har för sina elever och studenter. Som om den omsorgen inte är något värd.
LikeLike
Det finns naturligtvis en viss risk för det. Men jag tror det inte. För typen av omsorg som barn upp till 4 år behöver, behöver inte äldre barn och vuxna. Den utveckling av hjärnan, det beroendet av vuxna för allt möjligt m.m. finner du inte i någon annan ålder.
Om dina studenter har behov av något liknande, då bor de på gruppboenden eller är i stark behov av terapi. Så även om du behöver odla dina relationer till varje student och ge dom ett visst mått av trygghet i gruppen, så är det ändå människor vars hjärnor i princip är färdigutvecklade. Kanske då med undantag av vissa delar av pannloben. Men jag skulle inte kalla det omsorg.
LikeLike
Hur tänker du då, Monika? Jag ser inget förringande alls i det Maths skriver?
Som jag läser hans ord vill han bara understryka att i de riktigt små grupperna jobbar man med individer som ofta helt saknar förmågan att uttrycka i ord vad de vill, tycker, känner, behöver. De har inte utvecklat förmågan att tänka i flera led, och behöver därför ständig tillsyn så att de inte t ex försöker klättra längst upp i bokhyllan eller klämmer varandra i dörren eller drämmer skeden i huvudet på den som sitter intill vid matbordet. Etc etc. Vi har säkert fler exempel att fylla på med, allesammans, men jag tror poängen gått fram. Omsorg handlar om väldigt väldigt mycket mer än att vara omtänksam och inkännande när man har med små små barn att göra – där finns en stor tung ansvarsbit som lättar betydligt med åren.
Ungefär så läser jag Maths ord, men kanske läser jag helt uppåt väggarna?
LikeLike
Det kan vara ganska banalt. I ett grupparbete är det någon som tar extra ansvar för att alla mår bra, att det finns en kaka till kaffet och att det finns utrymne för att vara ledsen.
Det här låter kanske inte högskolemässigt men jag menar att det är en helt nödvändig kvalitet för att utbildningen ska bli mer än en bullrande parad.
Jag brukar tänka på det som en modell för hur kunskap växer – inte att jag ska vara ett föredöme som omsorgsgivare.
LikeLike
Förlåt, Mats, men nu förstår jag inte alls vad du svarar på eller hur du menar? Skulle du vilja vara snäll och förtydliga?
LikeLike
Jag misstror uppdelningen mellan vård (woops – en tredje storhet) , omsorg och pedagogik.
Ibland kan det vara meningsfullt att definiera och dela upp de här begreppen. Samtidigt tror jag att de flesta av oss är fast i en maslowsk behovshierarki där vi har väldigt svårt att lära oss något om våra grundläggande behov inte är tillfredställda.
Ur den här utgångspunkten är det meningslöst att tala om vad som är finast eller viktigast. Vi vet att en del människor orkar ta in ny information och ompröva sina antaganden. Men det är ansträngande och kräver trygga omständigheter – oberoende av ålder. Som lärare är det mitt jobb att skapa den tryggheten. På förskolan kan det handla om rutiner, hygien, mat, närhet och anknytning. På högskolan är det delvis andra utmaningar men det grundläggande mönstret går igen.
Likheterna är förvånansvärt stora.
LikeLike
Morrica
Ser du något förringande i det jag skriver, i så fall får du utveckla det.
Det är möjligt att Maths talade om den formella barnomsorgen, men jag har inte sett annat än att talar om omsorg, men jag kanske har missat något.
LikeLike
Mats
Det går inte säga bättre
“Men det är ansträngande och kräver trygga omständigheter – oberoende av ålder. Som lärare är det mitt jobb att skapa den tryggheten. På förskolan kan det handla om rutiner, hygien, mat, närhet och anknytning. På högskolan är det delvis andra utmaningar men det grundläggande mönstret går igen.”
LikeLike
Monica, jag har överhuvudtaget inte pratat om det du skriver, jag har pratat om det Maths skriver. Jag beklagar att du tycks ta illa upp av detta, det var aldrig min avsikt.
LikeLike
Jag tar inte illa upp … Men mitt svar var på något han skrev om att jag förringar den omsorg som finns på förskolan.
LikeLike
Jag kommenterade inte på det du skrivit, jag funderade på om det inte var så att du månne missuppfattat Maths. Huruvida din jämförelse mellan den omtanke du upplever att du visar mot dina studenter och den omsorg om de minsta barnen i svenskt skolväsende som är Maths dagliga arbete är förringande har jag överhuvudtaget inte uttryckt någon åsikt om. Och så kommer det att förbli.
Jag hoppas detta lilla missförstånd är utrett nu?
LikeLike
Det går inte att missuppfatta det Maths skriver på två ställen + ett till om psykologiboken.
LikeLike
Det går att missuppfatta precis vad som helst bara man anstränger sig lite. Det gläder mig dock att vi tycks ha kommit till klarhet om att jag pratade om det Maths skrev, och huruvida det förhöll sig så att du missuppfattat detta (och, säger du, det gjorde du inte, och därmed torde ämnet vara uttömt) och inget annat.
Är vi klara med denna utvikning nu?
LikeLike
Vilken utvikning, – om Maths eller annat – ja, jag påbörjade det aldrig, så för mig är det helt avslutat. Jag svarade bara Maths … och det räckte väl för min del.
LikeLike
Så bra, Monika, då går vi vidare.
LikeLike
Förutom den formella omsorgen, t.ex. barnomsorg finns följande om omsorg.
“Orden omtänksamhet, eftersyn, skötsel och vård är några ord som förknippas med omsorg. Omsorg förknippas även med kärlek och omtänksamhet.”
LikeLike
omtänksamhet
1. det att vara omtänksam; det att aktivt bry sig om och hjälpa/ta hand om andra personer
LikeLike
Ett mycket vackert och viktigt ord. Genom hela livet.
Svårigheten ligger i att inte förminska den andre.
LikeLike
Men vänta, nu hänger jag inte med här riktigt… den där formella omsorgen, barnomsorgen, är det inte precis den Maths pratar om när han pratar om att omsorgen om de minsta små skiljer sig i många aspekter från omsorgen om dem som kan såväl gå över gatan, skära sin mat och gå på toaletten själva?
LikeLike
Omtänksamhet? Snälla Monika, öppna en psykologibok istället. 🙂
LikeLike
Maths
Finns etiken på din karta … !
Kanske är det du som inte förstått!
LikeLike
Morrica
Omsorgen rymmer mycket mer än så … än att behöva hjälp med kunna skära upp sin mat själv … och vem säger att jag inte skiljer på den omsorg man har om barnen på förskolan och universitetet… vilket jag klart och tydligt skriver längre upp. Och som jag sen har utvecklat närmare …
Äldreomsorg handlar också om att hjälpa de gamla med att skära upp maten själva, duscha mm. Personlig omvårdnad brukar det kallas. Men det finns en omsorg i meningen omtänksamhet där också. Det kallar Maths för psykologi och menar nedlåtande att jag skall läsa en psykologibok.
LikeLike
Nu förstår jag verkligen inte – hur kom äldreomsorg in i bilden? Pratade vi inte om skolsystemet, och om begreppen “barnomsorg” kontra “omsorg”, då underförstått i skolsammanhang?
Btw – om nu förskolan ingår i skolsystemet, och även den form av verksamhet Maths pratar om, den som riktar in sig på mycket unga medborgare, 1-2 åringar…. Vad innefattar då begreppet “formell barnomsorg”? Finns det överhuvudtaget kvar längre?
LikeLike
@ Monika
Det är just det här som gör att man missar viktiga aspekter av barnomsorgen. Fokus hamnar så lätt på den fysiska omvårdnaden. Men den formella barnomsorgen rymmer så mycket mer, om den ska vara professionell. Och där finns naturligtvis omtänksamhet med. Det går inte att ge en formell omsorg utan att man är omtänksam mot den man är satt att ha omsorg om.
Jag vill verkligen be om ursäkt om jag låter nedlåtande. Men en diskussion i den här frågan klarar man inte av genom att ha en filosofisk diskussion av ord från ordboken. Det skulle inte fungera för begreppen pedagogik eller skola heller. Då skulle jag få på huden av alla som kommenterar här.
Det finns tydligen en kvinna vid Stockholms Universitet som forskar kring omsorg. Det vore intressant att veta om hon har skrivit något. För att bli klokare kring de här frågorna tror jag är viktigt.
@ Morrica
Jag vet inte om begreppet formell barnomsorg finns, men det verkar kunna sätta fingret på skillnaden mellan hur man har omsorg om barnet hemma och hur man behöver förhålla sig på dagis. Jag menar, det är ju en viss skillnad om man har omsorg om ett eller två barn hemma eller om man har omsorg om 15 stycken 1- och 2-åringar på dagis.
LikeLike
Jag tappade greppet ett tag men är glad över att ni löste missförståndet.
Vi talat ju om informellt lärande och då borde det väl vara möjligt att tänka sig formell omsorg?
Min tolkning är att det handlar om sammanhanget – inte själva lärandet eller omsorgen. Kanske är det bättre att tala institutionaliserad omsorg? Någon har ett formellt uppdrag att ge den här omsorgen/skapa förutsättningar för en viss form av lärande.
Baksidan av ett formaliserat ansvarsförhållande är att det är lätt att en viss form av instrumentalisering av relationerna sker. Till sist handlar det om huruvida den så kallade mottagaren godkänner relationen,
LikeLike
Jag tyckte det var lättast att ge en lexikal betydelse och sen ett utdrag från en artikel. Självklart kan jag skriva en uppsats om det, men tror inte Mats skulle uppskatta det och inte resten av de som läser här heller.
Ursäkten godtages!
LikeLike
Jo, det finns en pdf-fil som tar upp omsorg som etisk och pedagogisk aspekt.
http://www.google.com/search?ie=UTF-8&oe=UTF-8&sourceid=navclient&gfns=1&q=Omsorg+inom+f%C3%B6rskolan
Omsorg – en central aspekt av förskolepedagogiken
[…] Det handlar om ett engagemang i andra, att den andres behov och upplevelser berör mig. Man poängterar här att omsorg är en ömsesidig process som inbegriper både den som ger omsorg och den andres svar på omsorgen. Den som ger omsorg riktar sig mot och är känslig för vad den andre upplever. Omsorgsgivaren är benägen att hjälpa, antingen direkt eller genom att stödja den andre bortom den specifika situationen. Samtidigt är den andres reaktioner och behov essentiellt och avgör om och hur relationen skall fortgå. Det gäller alltså att ta hänsyn till den andres perspektiv på den omsorg man vill ge. Omsorg syftar också till att bistå den andre så att personens kompetens vidgas, skriver Noddings (1993).[…]
Och det gäller väl även universitetslärare!
LikeLike
Den här dimensionen hotar att välta hela kartan över ända. Jag gillar Säfströms ( i “skillnadens pedagogik”) betoning av lärandet som en relation där det till sist är den undervisade som avgör om hon verkligen vill lära sig något. Det är alltså eleven som bestämer även om läraren i sin fåfänga gärna tror att att de går att tvinga eller locka fram kunskap hos den andre.
I det här åerspektiven blir då omsorgen om relationen och respekten för den andre förutsättningen för det vi brukar kalla undervisning.
LikeLike
Det är inte alltid något negativt att kartan välts över ända. Det kan vara bra att hålla i minnet.
LikeLike
Att välta kartor är en helt nödvändig fas. Jag blir mer och mer konstruktivistisk.
Här rivs för att få ljus.
LikeLike
Pingback: Barnomsorg med lärarens tvångströja « Jans Syrliga KaramelLer
Med välutbildade menar jag naturligtvis inom läraryrket … Föräldrar kan ju vara välutbildade, men kanske inom andra yrken.
Monika säger:
oktober 8, 2011 kl. 12:23 e m
LikeLike