Jag är för trams. Emanuel Karlsten beskriver hur viktigt det är att våga experimentera med högt och lågt på nätet. När jag läser gamla blogginlägg ryser jag ibland över hur patetiskt allvarlig jag var och hur viktigt det var för mig att framstå som seriös.
Idag är jag mer intresserad av att testa mina egna och läsarnas gränser. Minst en gång varje dag.
Tramsebamsekamse..
Viktväktarna har slagit läger vid floden Kwai
LikeLike
Jag vågar nästan inte fråga… Hur menar du?
Säg inte att jag missat en populärkulturell referens nu igen!
LikeLike
Förstår du inte tramsepamsedamse!?
Det var inte viktväktarna och det var Öresundsbron!
LikeLike
ok….
LikeLike
Ja, visst är det där märkligt? Även jag känner igen mig i det där. Hur man ansträngde sig så mycket för att inte låta tramsig, när det är tramset som faktiskt får oss att framstå som både vettiga, seriösa och förtroendeingivande. I rätt mängd, såklart.
LikeLike
Jag försöker introducera “Det livslånga tramsandet” på lärarutbildningen, men det är inte alla kollegor eller studenter som är övertygade om värdet av en sådan hållning!
LikeLike
Nej, det kan jag förstå. De tror väl att de är seriösa fast de håller på med trams.
LikeLike
Jag tror att det danska ordet är “pjall”, det låter lite rarare.
LikeLike
Du kanske ska återuppta “dagen outfit” Mats? Varför inte på temat “det livslånga transandet”? Det vore väl lagom allvarsamt trams!
LikeLike
Jag jobbar på det…
http://db.tt/pD3fsCY
LikeLike
Pingback: Trams? « You're no different to me