Anna Laestadius Larsson beskriver livet som fotbollstränare:
“Men lite absurt är det ändå att prestation har blivit så kontroversiellt och omdebatterat just när det gäller idrott, i ett samhälle där vi annars numera tävlar i allt: sång, utseende, betyg, bästa jobbet och största avkastningen på börsen”
Min tes är att vi använder barnen som redskap i ett mycket utopiskt projekt. Den goda tanken skapar stor förvirring. Vi tänker på hur det borde vara och tror att barnen är framtiden. I stället för att förändra oss själva låter vi dem bära upp förhoppningarna om en värld utan konkurrens och könsroller.
Tysta tankar 
Det borde vara utbildningssystemets plikt att lära ut att människan är dömd att selektera.
Goda samhällen byggs av ärlig, kreativ, humanistisk och lekfull selektion. Onda samhällen selekterar med lögn, mobbing, trakasserier och våld.
Det är bara okunniga som försöker lura oss om motsatsen.
Jäkla mytomaner
LikeLike
Antingen får man gå på LHS eller så får man inse att tävlan är något som håller på hela livet oavsett vad man gör.
LikeLike
Jag tror inte att LHS finns längre.
LikeLike
Varför tror du inte det?
LHS är nog inte det du tror att det är. Den du tror det är är nedlagd.
LikeLike
Hjälp mig!
LikeLike
Livets Hårda Skola = LHS
LikeLike
Aha – nej den får vi nog dras med ett tag till!
LikeLike
“Jäkla mytomaner” repeterar jag och påpekar att tävlan varit något oerhört tabu i alla skolämnen utom idrott. Vi har kunnat utbrista i hyllningar av stora prestationer när det gäller idrott men nördstämplat de duktiga inom mängder av andra områden.
Jag ser dock något positivt i de jämlikhetsideal som på så många sätt fått bort tävlandet från skolan. De negativa konsekvenserna för utmaningar och motivation innebär att jag tycker att svenska skolan gått för långt bort från tävlan men frågan är om inte idrott borde vara det ämne där vi minimerade tävlingsmomentet mest. Ämnet handlar ju i första hand om att alla ska bygga upp sin hälsa så att de klarar andra saker bättre.
LikeLike
Kan man minimera något mest?
Läs om idrottsämnets problematik här:
http://www.skolporten.com/art.aspx?id=JC5Sw
LikeLike
Ja, det går att fokusera hårdast på idrott istället för de andra när man försöker minimera tävlingsmomenten i skolan. Eftersom ämnet dessutom har så mycket fokus på att bygga upp sin egen hälsa så tror jag att vi kan komma mycket längre där än i andra ämnen.
Ja, idrott har ju en historisk problematik då det gått från ett otroligt tävlingsinriktat skolämne till ett som åtminstone på pappret helt har bytt fokus till att handla om hälsa.
Sen är jag förstås i grunden väldigt skeptisk till trenden bort från tävlingar. Det kan kännas positivt sett ur ett jämlikhetstideal men är det verkligen inte väldigt farligt om man funderar kring utmaningar och spetskompetens.
LikeLike
Jo – ämnets historiska bakgrund är besvärande elitistisk.
Jag har starka minnen av att allt byggde på resultat som läraren summerade i kolumner. Betygen var säkert rättvisa, men vad mätte de?
LikeLike
Nu tycker jag att det blandas äpplen och päron i kommentarsfältet. Anna Laestadius Larsson skriver om idrottsklubbarnas problematik, inte skolidrotten.
Skolans uppgift är att lära ut ett modikum av kunskap i grundläggande ämnen så att individen tar sig igenom det dagliga livet. Däremot är det inte skolans uppgift att producera talanger till idrottsklubbar, Idol eller Nobelpriset. Den som vill fördjupa sig är fri att göra det på högskolor och fritiden, oavsett om det gäller idrott, teoretiska eller kreativa ämnen.
Att få eleverna att röra på sig är i längden samhällsekonomiskt lönsamt, eftersom stillasittande och fetma leder till ohälsa som kräver dyr behandling. Där kan skolan bidra med i viss mån.
Får eleverna intresse för en viss aktivitet är det ett plus. Går de sedan vidare till klubbarna får man lov att acceptera att en viss urskillning kommer att ske på sikt, oavsett om det är pga att mindre begåvade och motiverade faller ifrån eller blir bortsållade vid tävlingar.
Det är det A.L.L. skriver om.
LikeLike
Du beskriver samma dilemma som Katarina redogör i sin avhandling. Samtidigt tangerar vi diskussionen om tävlingars tabuisering i svensk skola och förskola.
Konkurrens väcker ångest hos pedagogerna och helst ska alla vinna hela tiden. Ibland genomskådar barnen den här kulissen och då brakar kulissen mellan omvärld och skola samman. Frågan är hur mycket kraft vi ska lägga på att hålla uppe skenet.
Allt det som vi tycker illa om tycks ha en förfärande kapacitet att ta sig in bakvägen!
https://lumaol.wordpress.com/2011/08/23/sydsvenskan-har-en-fantastisk-ungdomssidan/
LikeLike
Jomenvisst, och jag ska försöka få tag i avhandlingen för att få läsa den i sin helhet.
Problemet som jag ser det med skolan är att resurserna inte räcker till för att anpassa undervisningen till svagare och starkare elever, oavsett ämne. I teoretiska ämnen, t ex, ska i stället samtliga tryckas in i en mittfåra anpassad för en fiktiv genomsnittselev, vilket leder till att de uinderpresterande inte får adekvat stöd för att bli godkända, medan de högpresterande blir uttråkade och frustrerade av låg svårighetsnivå.
Alla har en läggning mot olika ämnesinriktningar; idrott, musik, språk eller matematik; och att begåvning inte tas tillvara är ett problem.
Vad jag vill komma till är att anpassad undervisning verkligen skulle behövas, men däremot tror jag inte att tävlingsmoment hjälper eller motiverar svagare elever, lika lite som det sporrar de starkare att jämföras med de som ligger långt under deras egen nivå.
Livets hårda skola i all ära, men bättre då att lära sig att acceptera att den ena är bra på bild och den andra kemi och att ingetdera är bättre eller sämre än det andra, vilket det trots allt har varit fallet, som janenander påpekar angående idrott vs. teoretiska ämnen. De enda prestationer man trots allt har nytta av att jämföra är sina egna.
LikeLike
Du kan ladda ner Katarinas avhandling från Skolporten.
Jag är intresserad av om det går att frikoppla prestation från värde. Vad ger status ur lärares/kamraters perspektiv?
Ibland är det antagligen parallella hierarkier men det går också att se mönster där värdena krockar.
Jag såg nyligen filmen Tusen gånger starkare som verkligen klär av de vuxnas hycklerier in på benen.
Allas lika värde? Jojo….
LikeLike