Jo det är ett gammalt fint kriterium på god vetenskap. Experimentet ska vara möjligt att upprepa under kontrollerade former ( gärna med en oberoende kontrollgrupp)
En utmärkt regel inom naturvetenskap – betydligt svårare inom pedagogiken.
Hmmm, nu blir jag lite orolig. Beprövad erfarenhet betyder väl att man på olika sätt reflekterat över och utvärderat sina erfarenheter. Inte bara gjort och gjort och gjort. Som jag förstår det är kravet på adjunkter som anställs i (tex) lärarutbildningen just detta. Det duger inte att “bara” vara en praktiker, du ska också ha visat att din praktik faktiskt “fungerat”. Som jag minns av den sista (?) utvärderingen av 2001 års lärarutbildning så menade man att detta, att man inte krävde just beprövad erfarenhet, var ett lika stort bekymmer som bristen på disputerade. Obeprövad erfarenhet är som jag tolkar dem (Eskil Franck m fl) erfarenhet som inte lett vidare till ett eget lärande om den egna praktiken. I det perspektivet kan det till exempel bli ett bekymmer när man varit adjunkt så länge att den egna beprövade erfarenheten sprungits ifrån av förändringarna i skolan. Min erfarenhet från lärarutbildningen var att vissa adjunkter hängde med medan andra snudd på undervisade om en drömvärld. OBS! De disputerade med lärarerfarenhet har samma problem men deras uppdrag i utbildningen är ju inte i första hand att bidra med “beprövad erfarenhet”.
Jo jag förstår att det finns en tradition av att tolka begreppet som en form av kvalitet och att erfarenheten inte är alltför privat eller oreflekterad.
Men jag skulle verkligen vilja närma mig frågan ur ett mer fenomenologiskt perspektiv ( och nu ger jag mig verkligen ut på djupt vatten).
Nog är det så att steget från den sinnliga upplevelsen till erfarenhet förutsätter ett medvetet jämförande med tidigare tolkningar av andra upplevelser?
Om vi talar om “beprövad erfarenhet” skulle det då snarare handla om en språklig konvention. På en sociokulturell nivå har vi bestämt att den här teorin om världen är legitim just nu?
Kanske är jag väldigt indivindualistisk som hävdar att detta sociala sanningskrav öppnar för opportunism. Jag hävdar alltså rätten till att hävda att erfarenhet i första hand bör prövas mot andra egnarfenheter. Jag vet att vetenskapssamhället gärna vill monopolisera vilka erfarenheter som kan anses vara beprövade och det gör mig lite generad. Alla springer gärna åt samma håll!
@Anna
Jag är osäker på om det räcker att ha reflekterat över och utvärderat en erfarenhet för att den ska anses vara beprövad.
Nu lägger du till tanken på att erfarenheten (metoden?) dessutom ska ha visat sig vara framgångsrik. Njae – bara för att jag lyckades vid ett visst tillfälle med en viss grupp behöver inte det innebära att metoden är bättre eller sämre för andra. Jag kan ha haft tur, bra medarbetare eller bra personkemi just då. Kanske var det min blå mössa som gjorde just dessa lektioner extra lyckade!
Om jag försöker upphöja den här erfarenheten till högre visdom riskerar jag nog att betraktas som narcissist.
Nja, kanske inte. Den medierade kulturen skulle nog kunna beskrivas som en form av kollektivt medvetande. Vi är då alla del av en bubblande twitterhjärna med oräkneliga impulser.
Antagligen minst lika svårtolkad som ett kollektivt undermedvetande – och nu hoppas jag att någon annan mer påläst person förklara att det här är mysticism av jungianska proportioner. Han skulle nog mena att vi har lättare att acceptera bilder som ligger nära kollektiva arketyper. Men nu kallar vi dem “beprövad erfarenhet” och upphöjer dem till sanningar.
Trad skriver man om det finns en chans att slippa betala för rättigheterna till kompositören. Chansen är stor att även denna har lånat från den. TRADITIONELLA sångskatten.
Beprövad erfarenhet borde väl ändå innebära attt den har prövats efter att den första gången gjordes. Någon sorts återmatning om hur troligt det är att få samma resultat borde vara en naturligvg del av beprövad erfarenhet. Rent allmänt blir prov bättre av att göras på oberoende vis med någon annan men det är ju inte alldeles nödvändigt.
Det fenomenografiska arbetssättet innebär attt man förenklar det man studerar till hur det beskrivs och då kan man börja använda statistik etc. för att utvärdera. Då närmar man sig de naturvetenskapliga arbetssätten eftersom varianten med kontrollgrupp bara är ett alternativ av flera. Hur är det Mats, lite ringrostig på det här området?
När jag gick på Idrottshögskolan hade vår lärare i gymnastik en intressant T-shirt på sig en gång. Det kan ha varit den här texten.
Teori är när man vet allting, men ingenting fungerar.
Praktik är när allt fungerar, men ingen vet varför.
På denna arbetsplats är teori och praktik förenade,
ingenting fungerar och ingen vet varför.
</blockquote
Ungefär. För trots sina brister så genomförs det ett arbete på lärarutbildningar, dagis och skola. Mycket sker genom att lösa dagens praktiska problem, men många bollar även tankar med böcker och teorier. Och ibland blir man klokare. 🙂
Jag antar att man kan bli hur postmodern man vill, men i det här sammanhanget är väl tanken att man i alla fall ifrågasätter och prövar de slutsatser man dragit genom erfarenheten. och ja- än så länge är det väl pappret som dominerar i den diskursen…
Den frågan är viktig, Mats. Det finns ständigt en sådan tro på den rätta vägen för skolan, men istället behöver det finnas nästan lika många vägar som det finns elever. Idag talar forskarna om för oss vad som lyckas utgående från egen övertygelse och statistik- de visar på den rätta vägen. Men vi lärare behöver testa nya saker hela tiden, förkasta det som inte fungerar och lägga resten i verktygslådan.
Spåren från de förnumstiga satsningarna på evidensbaserade metoder mot mobbning förskräcker. Staten korade fem auktoriserade vägar och tvingas sedan backa under förnedrande former när utvärderingarna visade att de ofta hade motsatt effekt.
Antagligen finns det en uppdämd och frstrerad längtan efter “de rätta metoderna” som gör att vi ramlar dit gång på gång.
Det samma gäller läsinlärning – vilken är egentligen den bästa metoden? Den erfarne läraren har nog lärt sig att lita mer på sin egen erfarenhet och kunskap om den aktuella gruppen än vilken metod som just nu förespråkas av ett nervöst forskarsamhälle som inte lyckats motstå frestelsen att ge enkla svar på komplicerade frågor.
Jag vill minnas att jag för några år sedan såg en rapport e dyl som tog upp det där med läsinlärning. Där var kontentan att bäst resultat hade de lärare som kunde flera metoder och växlade mellan dessa allt efter sina egna professionella bedömningar. Alltså långt från den enda vägen.
Samma gäller nog för mobbning också, eftersom det är ett så komplext problem. Det enda som inte är OK, enligt mig, är att lägga skulden på offret. Det finns ingen anledning att mobba någon. Förbannad och irriterad, ja, men aldrig mobba.
Vet inte om jag håller med om att forskarna försöker visa den rätta vägen. Stämmer väl i vissa fall men inte generellt.
En bättre approach än att hitta den rätta metoden är att försöka utesluta metoder som fungerar dåligt. Härigenom skulle eleverna i varje fall ges en garanti om att inte bli utsatta för direkt dåliga metoder.
Sedan har jag lite svårt för den här tanken att läraren hela tiden behöver testa nya saker. Läraren måste givetvis justera och modifiera när han/hon ser att utfallet inte blir det tänkta, men att gå in med en ambition att testa nya saker och utvärdera om de funkar är enligt mitt tycke moraliskt vanskligt eftersom eleverna då reduceras till något slags experimentobjekt.
Vidare finns det en motsättning i den politiska retoriken där friskoleförespråkarna menar att friskolor är bra för den pedagogiska variationen, de kan testa och utveckla pedagogiska idéer, men i nästa andetag sägs det att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket antyder att man inte bara kan gå in och prova en pedagogisk idé och undersöka om den funkar, utan att man måste ha viss grund för att tro att den funkar. Tanken bakom “vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” är givetvis att eleverna inte ska bli utsatta för vilka påfund som helst utan att de ska garanteras en god undervisning.
Jo det är nog en rimlig tolkning. Formuleringen finns för att kunna utestänga rena galenskaper men innebär antagligen inga garantier för högre sanningshalt på något avgörande plan.
Frågan är hur Darwin hade blivit bemött idag? Man kan ana kommentarerna och glåporden.
Två saker är intressanta. För det första rimmar det illa med att hitta den enhetliga pedagogiska metoden. I så fall är vi tillbaka i den regel- och ekonomistryning som rådde i skolan fram till 1991.
För det andra är det för stor betoning i dag på vetenskaplig grund. Beprövade erfarenheter är mer viktig.
En tredje sak också, numera råder ingen frihet för fristående skolor. Från första juli är de en del av skolväsendet som har samma krav och skyldigheter som de offentliga. Därmed sagt att oavsett du är offentlig eller enskild skolan har du lika stor rätt att använda vilken pedagogik du vill bara de de följer VADet i styrdokumenten och uppfyller rekvesitet i den paragraf vi pratar om i skollagen.
Tja, ska man kasta in sig i debatten eller inte. Vet inte gör ett skrämt försök.
Visst kan forskning vara bra men allt för många har tomtar på loftet med evidensbaserad metodik. Som bekant är statitstik lika med förbannade lögn och dikt. Det finns sällan någon evidens i det speciellt om man går till roten i forskningen. Vad är grundhypotesen och hur kliniskt bevisar du det. Inte hur du trixar med statistik.
Sedan den pedagogiska forskningen är väl den forskningsgren som kvackar mest i andra forskningsgrenar. Det är väl ytterst få som ägnar sig åt ren metodforskning. Så det är väl mycket ovetenskap som kommer ut från lärosätena. Och framför allt hur valideras denna forskning internationellt? Är den högstående eller bara knapt medioker?
Lite söndagsilska efter att läs Helenas myckt beskrivande blogginlägg i ämnet efter den tomte hon hade hos sig i Peking i veckan som varit.
Det blir liksom ingenting utan dig Plura! Välkommen!
Du har avgjort en poäng i att det pedagogiska forskningsfältet är svårt att avgränsa och jag tror vi är många som är glada över att slippa diskussionerna om var utbildningsvetenskapen börjar och slutar. Det här handlar i första hand om fördelning av forskningsmedel – jag skulle hellre se fokus på forskningens uppdrag, särskilt nu när stora förhoppningar knyts till att forskning ska höja kvalitet på lärarutbildning samtidigt som VFU och ämne krymper.
Bättre forska själv! Forskning är ett stort fält, mycket gäller inte dig.
Det är vad varje lärare gör – undersöker hur olika åtgärder fungerar och diskuterar med sina elever. Eleven vet bäst var skon klämmer. Min egen vardagsforskning är riktig för mig och mer värd än all annan pedagogisk forskning.
NI BEDRIVER JU EGEN NYTTOFORSKNING! Utan den utvecklas ni inte. Skall inte den räknas in?
Intressant – då menar du att det handlar mer om att ha ett forskande förhållningssätt till sin egen praktik än att luta sig mot den etablerade vetenskapen för att kontrollera om ens erfarenheter stämmer med etablerade teorier?
Jag tror det här sättet att se på kunskaper vinner insteg i många sammanhang och vet att lärare samlas i forskarcirklar i en hel del kommuner. Grunden måste vara en nyfikenhet och vilja att ifrågasätta sin verksamhet!
Så klokt Bertil. Metoder utvecklas och testas. Testen är en form av undersökning. Det först är när en metod testat skarpt som den har något värde. Det brukar ta upp till fem omstarter innan den börjar sitta och ytterligare 10 starter innan den kan sättas i produktion.
Grunden för forskning och utveckling är att man har något sätt att göra resultat, tolkningar och slutsatser mer objektiva än den egna uppfattningen samt dokumentation av dessa. Detta kan innebära utomstående utvärdering, referensgrupper, blindtest mm. beroende på vilka osäkerheter eller felkällor man försöker komma runt. Förhållningssättet till arbetet är bara början och leder i sig inte till fungerande forskning eller utveckling.
Jag avrundar helgen med Sportnytt och rycker till när reportern säger:
– Det här vackra målet på övertid har enbart akademisk betydelse…
Den här genomarbetade och epokgörande avhandlingen har enbart akademisk betydels? Nej jag tror nog att forskningen har en större uppgift än att bara beskriva världen. Var det Marx som menade att forsknng även var ett sätt att förändra den?
Just det.
Ett fel som ofta begås inom skolforskningen är att man just inte har en väl avgränsad fråga man vill ha svar på utan att man snarare vill fånga upp tendenser eller beskriva sakernas tilltsånd i en mycket begränsad grupp av t.ex. intervjupersoner. Detta gör dels att man inte kan på något sätt generalisera resultaten och dels att de vunna rönen knäppeligen kan användas av andra.
Möjligen oprövad erfarenhet och på grund…?
LikeLike
Touché – jag har alltid undrat hur obeprövad erfarenhet ser ut?
Då är det väl liksom inte någon erfarenhet.
LikeLike
Det är väl erfarenhet som ännu inte regelbundet visats återkomma under liknande omständigheter?
LikeLike
Jo det är ett gammalt fint kriterium på god vetenskap. Experimentet ska vara möjligt att upprepa under kontrollerade former ( gärna med en oberoende kontrollgrupp)
En utmärkt regel inom naturvetenskap – betydligt svårare inom pedagogiken.
LikeLike
Hmmm, nu blir jag lite orolig. Beprövad erfarenhet betyder väl att man på olika sätt reflekterat över och utvärderat sina erfarenheter. Inte bara gjort och gjort och gjort. Som jag förstår det är kravet på adjunkter som anställs i (tex) lärarutbildningen just detta. Det duger inte att “bara” vara en praktiker, du ska också ha visat att din praktik faktiskt “fungerat”. Som jag minns av den sista (?) utvärderingen av 2001 års lärarutbildning så menade man att detta, att man inte krävde just beprövad erfarenhet, var ett lika stort bekymmer som bristen på disputerade. Obeprövad erfarenhet är som jag tolkar dem (Eskil Franck m fl) erfarenhet som inte lett vidare till ett eget lärande om den egna praktiken. I det perspektivet kan det till exempel bli ett bekymmer när man varit adjunkt så länge att den egna beprövade erfarenheten sprungits ifrån av förändringarna i skolan. Min erfarenhet från lärarutbildningen var att vissa adjunkter hängde med medan andra snudd på undervisade om en drömvärld. OBS! De disputerade med lärarerfarenhet har samma problem men deras uppdrag i utbildningen är ju inte i första hand att bidra med “beprövad erfarenhet”.
LikeLike
Väl formulerat, Anna!
Pricken över rätt spik!
LikeLike
Jo jag förstår att det finns en tradition av att tolka begreppet som en form av kvalitet och att erfarenheten inte är alltför privat eller oreflekterad.
Men jag skulle verkligen vilja närma mig frågan ur ett mer fenomenologiskt perspektiv ( och nu ger jag mig verkligen ut på djupt vatten).
Nog är det så att steget från den sinnliga upplevelsen till erfarenhet förutsätter ett medvetet jämförande med tidigare tolkningar av andra upplevelser?
Om vi talar om “beprövad erfarenhet” skulle det då snarare handla om en språklig konvention. På en sociokulturell nivå har vi bestämt att den här teorin om världen är legitim just nu?
Kanske är jag väldigt indivindualistisk som hävdar att detta sociala sanningskrav öppnar för opportunism. Jag hävdar alltså rätten till att hävda att erfarenhet i första hand bör prövas mot andra egnarfenheter. Jag vet att vetenskapssamhället gärna vill monopolisera vilka erfarenheter som kan anses vara beprövade och det gör mig lite generad. Alla springer gärna åt samma håll!
LikeLike
@Anna
Jag är osäker på om det räcker att ha reflekterat över och utvärderat en erfarenhet för att den ska anses vara beprövad.
Nu lägger du till tanken på att erfarenheten (metoden?) dessutom ska ha visat sig vara framgångsrik. Njae – bara för att jag lyckades vid ett visst tillfälle med en viss grupp behöver inte det innebära att metoden är bättre eller sämre för andra. Jag kan ha haft tur, bra medarbetare eller bra personkemi just då. Kanske var det min blå mössa som gjorde just dessa lektioner extra lyckade!
Om jag försöker upphöja den här erfarenheten till högre visdom riskerar jag nog att betraktas som narcissist.
LikeLike
Obeprövad erfarenhet? Det är när bara man själv har prövat sin erfarenhet.
LikeLike
Hur många måste pröva min erfarenhet innan den blir beprövad?
Tror du att Husserl menar att någon annan kan pröva din erfarenhet?
LikeLike
Åtminstone trettio, oberoende av varandra.
Nej, varje erfarenhet är unik och alltså kan den inte läras ut eller tillämpas av någon annan.
LikeLike
Däremot kan den ge andra en ny synvinkel, och reflekteras över av andra. Det är sitt värde.
LikeLike
Otvivelaktigt.
Om vi accepterar tanken på gemensamma erfarenheter kanske nästa steg är ett kollektivt medvetande.
Det känns lite udda.
LikeLike
Gör det?
LikeLike
Nja, kanske inte. Den medierade kulturen skulle nog kunna beskrivas som en form av kollektivt medvetande. Vi är då alla del av en bubblande twitterhjärna med oräkneliga impulser.
Antagligen minst lika svårtolkad som ett kollektivt undermedvetande – och nu hoppas jag att någon annan mer påläst person förklara att det här är mysticism av jungianska proportioner. Han skulle nog mena att vi har lättare att acceptera bilder som ligger nära kollektiva arketyper. Men nu kallar vi dem “beprövad erfarenhet” och upphöjer dem till sanningar.
LikeLike
Ungefär så tänker jag!
LikeLike
Ditt resonemang är inte dumt. Men den ytterst ovetenskaplige Jung ska vi glömma i sammanhanget, tycker jag. Han var en newageismens föregångare.
LikeLike
Innebär inte “beprövad” att man låter sig och Sina slutsatser granskas i någon form? Av någon annan än jag själv?
LikeLike
Det är som det ibland står efter låtars namn TRAD…..ingen vet hur uttrycket uppkom och vad det betyder?!
LikeLike
Trad skriver man om det finns en chans att slippa betala för rättigheterna till kompositören. Chansen är stor att även denna har lånat från den. TRADITIONELLA sångskatten.
Men det är ett mycket mystiskt uttryck!
LikeLike
Alla påståenden ska naturligtvis granskas, men det är utsagorna som granskas – inte erfarenheterna!
I min värld finns dessa lagrade hos individerna – ibland omtolkade till olika former av text. Vi kan pröva dessa påståenden mot andra utsagor.
LikeLike
Beprövad erfarenhet borde väl ändå innebära attt den har prövats efter att den första gången gjordes. Någon sorts återmatning om hur troligt det är att få samma resultat borde vara en naturligvg del av beprövad erfarenhet. Rent allmänt blir prov bättre av att göras på oberoende vis med någon annan men det är ju inte alldeles nödvändigt.
Det fenomenografiska arbetssättet innebär attt man förenklar det man studerar till hur det beskrivs och då kan man börja använda statistik etc. för att utvärdera. Då närmar man sig de naturvetenskapliga arbetssätten eftersom varianten med kontrollgrupp bara är ett alternativ av flera. Hur är det Mats, lite ringrostig på det här området?
LikeLike
När jag gick på Idrottshögskolan hade vår lärare i gymnastik en intressant T-shirt på sig en gång. Det kan ha varit den här texten.
Det är väl som med humlan – ändå flyger den!
LikeLike
Ungefär. För trots sina brister så genomförs det ett arbete på lärarutbildningar, dagis och skola. Mycket sker genom att lösa dagens praktiska problem, men många bollar även tankar med böcker och teorier. Och ibland blir man klokare. 🙂
LikeLike
Kanske är det därför en del av oss blir förtvivlade och förbannade när skolan görs till ett politiskt slagfält.
Alla vet hur det bör göras – utom lärarna som brottas med att få teorierna att fungera i vardagen
LikeLike
Samlad och kolektiv visdom:
Ropa inte hej förrän du är över bäcken.
LikeLike
Va?
Jag kan till och med tänka mig att sjunga en lite sång innan jag är över bäcken!
LikeLike
Och en sång innan man börjar gå, är inte heller att förakta. 😉
LikeLike
Jag antar att man kan bli hur postmodern man vill, men i det här sammanhanget är väl tanken att man i alla fall ifrågasätter och prövar de slutsatser man dragit genom erfarenheten. och ja- än så länge är det väl pappret som dominerar i den diskursen…
LikeLike
Du använder opersonliga pronominat “man” fyra gånger.
Som lärare skulle jag nog bett en student utveckla vem detta lömska ord syftar på!
Kan jag själv pröva mina erfarenheter – eller ligger det en dold kod i BEPRÖVAD?
Någon annan måste då ha granskat (utifrån reliabilitet, generaliserbarhet o.s.v.)
LikeLike
Den frågan är viktig, Mats. Det finns ständigt en sådan tro på den rätta vägen för skolan, men istället behöver det finnas nästan lika många vägar som det finns elever. Idag talar forskarna om för oss vad som lyckas utgående från egen övertygelse och statistik- de visar på den rätta vägen. Men vi lärare behöver testa nya saker hela tiden, förkasta det som inte fungerar och lägga resten i verktygslådan.
LikeLike
Det är nog den känslan jag försöker beskriva.
Spåren från de förnumstiga satsningarna på evidensbaserade metoder mot mobbning förskräcker. Staten korade fem auktoriserade vägar och tvingas sedan backa under förnedrande former när utvärderingarna visade att de ofta hade motsatt effekt.
Antagligen finns det en uppdämd och frstrerad längtan efter “de rätta metoderna” som gör att vi ramlar dit gång på gång.
Det samma gäller läsinlärning – vilken är egentligen den bästa metoden? Den erfarne läraren har nog lärt sig att lita mer på sin egen erfarenhet och kunskap om den aktuella gruppen än vilken metod som just nu förespråkas av ett nervöst forskarsamhälle som inte lyckats motstå frestelsen att ge enkla svar på komplicerade frågor.
LikeLike
Jag vill minnas att jag för några år sedan såg en rapport e dyl som tog upp det där med läsinlärning. Där var kontentan att bäst resultat hade de lärare som kunde flera metoder och växlade mellan dessa allt efter sina egna professionella bedömningar. Alltså långt från den enda vägen.
Samma gäller nog för mobbning också, eftersom det är ett så komplext problem. Det enda som inte är OK, enligt mig, är att lägga skulden på offret. Det finns ingen anledning att mobba någon. Förbannad och irriterad, ja, men aldrig mobba.
LikeLike
Vet inte om jag håller med om att forskarna försöker visa den rätta vägen. Stämmer väl i vissa fall men inte generellt.
En bättre approach än att hitta den rätta metoden är att försöka utesluta metoder som fungerar dåligt. Härigenom skulle eleverna i varje fall ges en garanti om att inte bli utsatta för direkt dåliga metoder.
Sedan har jag lite svårt för den här tanken att läraren hela tiden behöver testa nya saker. Läraren måste givetvis justera och modifiera när han/hon ser att utfallet inte blir det tänkta, men att gå in med en ambition att testa nya saker och utvärdera om de funkar är enligt mitt tycke moraliskt vanskligt eftersom eleverna då reduceras till något slags experimentobjekt.
Vidare finns det en motsättning i den politiska retoriken där friskoleförespråkarna menar att friskolor är bra för den pedagogiska variationen, de kan testa och utveckla pedagogiska idéer, men i nästa andetag sägs det att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, vilket antyder att man inte bara kan gå in och prova en pedagogisk idé och undersöka om den funkar, utan att man måste ha viss grund för att tro att den funkar. Tanken bakom “vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” är givetvis att eleverna inte ska bli utsatta för vilka påfund som helst utan att de ska garanteras en god undervisning.
LikeLike
Jo det är nog en rimlig tolkning. Formuleringen finns för att kunna utestänga rena galenskaper men innebär antagligen inga garantier för högre sanningshalt på något avgörande plan.
Frågan är hur Darwin hade blivit bemött idag? Man kan ana kommentarerna och glåporden.
https://twitter.com/pourmecoffee/status/105019139357294592
LikeLike
Två saker är intressanta. För det första rimmar det illa med att hitta den enhetliga pedagogiska metoden. I så fall är vi tillbaka i den regel- och ekonomistryning som rådde i skolan fram till 1991.
För det andra är det för stor betoning i dag på vetenskaplig grund. Beprövade erfarenheter är mer viktig.
En tredje sak också, numera råder ingen frihet för fristående skolor. Från första juli är de en del av skolväsendet som har samma krav och skyldigheter som de offentliga. Därmed sagt att oavsett du är offentlig eller enskild skolan har du lika stor rätt att använda vilken pedagogik du vill bara de de följer VADet i styrdokumenten och uppfyller rekvesitet i den paragraf vi pratar om i skollagen.
LikeLike
Det finns mer seriösa sätt att närma sig frågan:
LikeLike
Pingback: Pedagogisk forskning kan inte vara objektiv | Björn – om skola och utbildning
Tja, ska man kasta in sig i debatten eller inte. Vet inte gör ett skrämt försök.
Visst kan forskning vara bra men allt för många har tomtar på loftet med evidensbaserad metodik. Som bekant är statitstik lika med förbannade lögn och dikt. Det finns sällan någon evidens i det speciellt om man går till roten i forskningen. Vad är grundhypotesen och hur kliniskt bevisar du det. Inte hur du trixar med statistik.
Sedan den pedagogiska forskningen är väl den forskningsgren som kvackar mest i andra forskningsgrenar. Det är väl ytterst få som ägnar sig åt ren metodforskning. Så det är väl mycket ovetenskap som kommer ut från lärosätena. Och framför allt hur valideras denna forskning internationellt? Är den högstående eller bara knapt medioker?
Lite söndagsilska efter att läs Helenas myckt beskrivande blogginlägg i ämnet efter den tomte hon hade hos sig i Peking i veckan som varit.
LikeLike
Det blir liksom ingenting utan dig Plura! Välkommen!
Du har avgjort en poäng i att det pedagogiska forskningsfältet är svårt att avgränsa och jag tror vi är många som är glada över att slippa diskussionerna om var utbildningsvetenskapen börjar och slutar. Det här handlar i första hand om fördelning av forskningsmedel – jag skulle hellre se fokus på forskningens uppdrag, särskilt nu när stora förhoppningar knyts till att forskning ska höja kvalitet på lärarutbildning samtidigt som VFU och ämne krymper.
LikeLike
Bättre forska själv! Forskning är ett stort fält, mycket gäller inte dig.
Det är vad varje lärare gör – undersöker hur olika åtgärder fungerar och diskuterar med sina elever. Eleven vet bäst var skon klämmer. Min egen vardagsforskning är riktig för mig och mer värd än all annan pedagogisk forskning.
NI BEDRIVER JU EGEN NYTTOFORSKNING! Utan den utvecklas ni inte. Skall inte den räknas in?
LikeLike
Intressant – då menar du att det handlar mer om att ha ett forskande förhållningssätt till sin egen praktik än att luta sig mot den etablerade vetenskapen för att kontrollera om ens erfarenheter stämmer med etablerade teorier?
Jag tror det här sättet att se på kunskaper vinner insteg i många sammanhang och vet att lärare samlas i forskarcirklar i en hel del kommuner. Grunden måste vara en nyfikenhet och vilja att ifrågasätta sin verksamhet!
LikeLike
@Göran @Mats
Jag tror vi ska vara försiktiga med att använda ordet forskning. Då utarmas det i likhet med många andra ord. Säg undersöker eller utvecklar.
LikeLike
Så klokt Bertil. Metoder utvecklas och testas. Testen är en form av undersökning. Det först är när en metod testat skarpt som den har något värde. Det brukar ta upp till fem omstarter innan den börjar sitta och ytterligare 10 starter innan den kan sättas i produktion.
LikeLike
Grunden för forskning och utveckling är att man har något sätt att göra resultat, tolkningar och slutsatser mer objektiva än den egna uppfattningen samt dokumentation av dessa. Detta kan innebära utomstående utvärdering, referensgrupper, blindtest mm. beroende på vilka osäkerheter eller felkällor man försöker komma runt. Förhållningssättet till arbetet är bara början och leder i sig inte till fungerande forskning eller utveckling.
LikeLike
Jo – det låter bra.
Ibland tänker jag att det första (och svåraste) steget är att formulera en angelägen fråga om något som går att undersöka.
LikeLike
Jag avrundar helgen med Sportnytt och rycker till när reportern säger:
– Det här vackra målet på övertid har enbart akademisk betydelse…
Den här genomarbetade och epokgörande avhandlingen har enbart akademisk betydels? Nej jag tror nog att forskningen har en större uppgift än att bara beskriva världen. Var det Marx som menade att forsknng även var ett sätt att förändra den?
LikeLike
Beprövad erfarenhet översatt till modern svenska:
…..så här har vi alltid gjort och det har väl gått bra, vad jag vet?
LikeLike
En lite högfärdig variant av ” sunt förnuft”?
LikeLike
Just det.
Ett fel som ofta begås inom skolforskningen är att man just inte har en väl avgränsad fråga man vill ha svar på utan att man snarare vill fånga upp tendenser eller beskriva sakernas tilltsånd i en mycket begränsad grupp av t.ex. intervjupersoner. Detta gör dels att man inte kan på något sätt generalisera resultaten och dels att de vunna rönen knäppeligen kan användas av andra.
LikeLike
Tyvärr måste jag nog hålla med i din beskrivning. Har just skrivit ett brev till några studenter med nästan exakt dina ord.
LikeLike