Kvalitativ eller kvantitativ metod?

Jag försöker skaka liv i min akademiska sida och läser trogne bloggkommentatorn Bertil Törestads text med  gillande. Min grundreflex är annars att försvara lärarutbildning mot alla angrepp, men här måste jag medge att det finns utrymme för förbättring. Många har blåst upp förväntningarna på att den vetenskapliga sidan av utbildningarna ska stärkas och att detta med automatik ska höja kvaliteten på framtidens skola. Bertil Törestad driver testen att de kvalitativa studierna dominerar och att det är få studenter som behärskar kvantativa metoder.

I värsta fall blir följden är att dessa metodiska begränsningar styr vilka forskningsfrågor som ställs. Risken att bli avslöjad som klåpare är större om man ger sig ut i den statistiska våtmarken. Därför väljer många att göra några intervjuer. Resultatens vetenskapliga värde är tveksamt.

Till hösten handleder jag studenter i examensarbeten – det är hög tid att börja tänka framåt!

Länk till Newsmill  – missa inte de pompösa kommentarerna

Allt måste tolkas...

Allt måste tolkas...

23 thoughts on “Kvalitativ eller kvantitativ metod?

  1. Mats, som jag svarade Bertil. Du behöver kvantitativa för att se samband och mönster. Utifrån den kartan kan du djupdyka med kvalitativa metoder.

    Annars blir den forskning som bedrivs blomman för dagen som i konsultbranschen. Helhet och detaljer är viktiga för att förstå sakers samband. Annars blir det bara solitärer. Och hur kul är det på en skala på 10.

    Sedan kan jag väl ge hela pedagogiksvängen en känga av att långvarig brist på logisk stringens som vi naturvetare fått öva oss i. För det som blir mätt blir gjort.

    Like

    • och jag kompletterade hos Bertil med att man kan börja med kvalitativa för att se vilka problemställningar som är intressant för att sedan gå vidare med kvantitativa studier för att kunna formulera sambanden som blir till riktig praktisk nytta.

      Like

      • Jag hävdar att kvalitativa studie också ger en kartbild som behövs för att man ska kunna undersöka detaljerade samband. Jag hävdar att inom mitt forskningsområde fysiken så är det faktiskt vanligast med kvalitativa undersökningar före kvantitativa.

        Sen hävdar jag att i inom all riktig djup forskning så vävs kvantitativa och kvalitativa undersökningar samman i ett så intrikat växelspel så att skillnaden blir svår att se.

        Like

        • Jo, men det är en ö i akripelagen. Vad vet du för grund och djupa havs djup som ska överbryggas för att se en helhet i ölandskapet?

          Ska jag bemöta din och mitt naturvetenskapliga område så är öarkelagen oftast känd. Men barriärbrytande upptäckter har gjorts utanför djupet i en displinen och den kända arkepilagen. Ett bra exempel jag brukar använda är Alberts upptäckt av relativitetsteorin.

          Like

  2. Jag retar upp mig på termerna. Flummiga och subjektiva. Kvantitativ låter dåligt och kvalitativ bra och ingendera ordet är en lyckad och informativ etikett. Vad man använder för metod måste bero på vilken tes man försöker pröva eller vilken fråga man har som utgångspunkt. Metod betyder mindre än förmåga att sakligt granska evidens.

    Like

  3. Mats
    Jag som är en korkad Chalmerist examinerad 1980 förstår inte begreppen “Kvalitativ och Kvantitativ” metod.
    Jag som i min korkade enfald burit föreställningen att utbildningssystemet skall maximera ett lands långsiktiga välstånd kan inte förstå konflikten mellan dessa begrepp.

    Är det inte så att välstånd maximeras när man magiskt kombinerar kvalitativ och kvantitativ metod och att denna kombination varierar graduellt beroende på efterföljande yrkesutövning.

    Som akustiker tvingas jag ha en jäkla bra kvalitativ kunskap i läran om ljud samtidigt som jag tvingas ha en jäkla bra kvantitativ kunskap om samhällets samtliga beståndsdelar där luftmolekylernas dynamiska vibrationer i frekvensbandet 10-20 000 Hz påverkar människors livskvalitet.

    Like

      • Det riskerar att bli förenklat och förvirrande. De kvantitativa metoderna (statistik och verifierbara mätningar) hade länge hög status som ren vetenskap. Kritiken antydde att den var reduktionistisk – dvs enbart mätte sådant som var enkelt att mäta.

        De kvalitativa metoderna gör anspråk på att beskriva komplexa processer. Ofta hånats för storslagna slutsatser utifrån litet antal “djupintervjuer”.

        Like

Leave a reply to Jan Lenander Cancel reply