Jag hittar mig själv utslagen i en solstol bakom vårt marknadsstånd. En bristning i vadmuskeln gör mig gnällig. Jag trivs inte i käpp och stödstrumpa. Skämten om Dr House börjar bli slitna och jag är besvärande onyttig.

Efter fem timmar inser jag att försäljning inte är min bästa gren. I ståndet intill säljer en ettrig dansk 50 par strumpor för 200 spänn.

Jag tror vi har krånglat till det för oss genom att ha olika varor. Fast till slut vänjer jag mig vid affärslivet. Det går inte att tvinga folk att handla.

I skolan gäller samma logik. Det går inte att tvinga barn att lära sig något!

Jag stapplar runt marknaden och vinner fyra signerade vykort på lyckohjul i Feministiskt Initiativs stånd. Bra marknadsföring! Nästa år hoppas jag Malmö högskola tar chansen och möter folket här. Om vi menar allvar med breddad rekrytering är detta rätt plats!