Michael Tapper skriver spännande om en undanskymd del av den svenska filmhistorien.
Länk till sydsvenskan
Inte en enda kritiker invände mot dessa filmer som rasism. Tvärtom kan man i exemplet “I mörkaste Småland” se ett beklämmande exempel på konsensus tvärs igenom dagspressens politiska beteckningar.
Signaturen Lill (Ellen Liljedahl) i Svenska Dagbladet hyllar den som “varm och äkta folklivsskildring” där man “trots inslaget av tattarpack” aldrig blir “direkt rå”. Movie (Robert Stångberg) instämmer i Stockholms-Tidningen och kallar filmen en “äkta miljöskildring” där “uppgörelsen med tattarna hade en pricksäker komedieffekt”. Dagens Nyheters Jerome (Göran Traung) upphöjer den till “bilddikt av förnämlig kvalitet”, där fördrivningen av “tattarbyket” från bygden är “fyndigt tillrättalagt för ett bra filmslut”.
Denna obekymrade normalisering av rasism är dessvärre åter aktuell, fast med biologin utbytt mot “kultur”. Just därför är det viktigt att lyfta fram rasismens svenska historia, gärna åskådliggjort på film och gärna inramat av en diskussion med filmvetare, historiker och företrädare för den utpekade etniska gruppen. På så sätt kan vi synliggöra denna perversa idétradition i all sin försåtlighet
Tisdag 13.00 sänds I mörkaste Småland. Kanske är det ett bra material för att diskutera rasismens folkliga rötter?
Tysta tankar 
Vi bör betänka att yttranden vi fäller i dag kan komma att
hånas om ett antal år. Lite relativistiska och förstående
bör vi vara inför andra tiders kulturer; inför nu inte hat och hån som argumentationsmetoder!
LikeLike
Jag kan vara väldigt relativistisk och förstående inför andra tiders kulturer – men då vill jag inte möta dem i riksdagen!
LikeLike
Såg du hela filmen? Betedde sig de som kallas tattare bra i filmen?
LikeLike
Tyvärr – jag missade filmen.
LikeLike
Hur mycket moralisk upprördhet ska man investera i hur man i gamla tider såg på då aktuella företeelser (eller ibland framtida)?
Lite förståelse bör man väl ha bakåt och förstå den kontext saker gjordes i då?
Det vi gör coh säger i dag kommer säkert också att granskas av en framtid, som vi inte vet något om.
LikeLike
Absolut! Du har en viktig poäng och jag hör till dem som menar att det är fel attbskriva om barnböcker för att passa dagens normer. Pippis pappa bör fortsätta att bära sitt yrke med stolthet!
Samtidigt misstänker jag att den här filmen är lite mer svårsmält. I ljuset av den behandling som gatumusicerande romer utsätts för anar jag att det inte finns ett förmildrande avstånd till den tidens värderingar?
(jag borde verkligen ha sett filmen!)
LikeLike
Bättre att se den som en historisk lärdom.
Upprördheten behövs bättre i dag.
LikeLike
Ännu bättre att faktiskt se den än att reflrxmässigt uppröras (den kanske är upprörande, vad vet jag). Lika korkad som den tjuvaktige tattaren är den ädle indianen. Lika idiotiskt blir det när engelsmän ska skämmas över sin koloniala historia som faktiskt gjort common law till något världsomspännande. Sökordet här torde vara oikofobi.
LikeLike
“Oikofobi
Oikofobi är ett begrepp som myntades av den engelske filosofen Roger Scruton i sin bok The need for nations (2004).
Begreppet ringar in en avog inställning till det invanda, hembygden, sederna och traditionerna. (…)Redan George Orwell tangerade oikofobin då han talade om en i Europa utbredd ‘negativ nationalism’ med vilket avsågs ett slags masochistiskt självhat ägnad att utplåna den egna värdegrunden.– Från Politisk korrekthet av John Järvenpää.”
Det är viktigare att lära sig! Att skämmas för sina förfäders gärningar verkar långsökt.
LikeLike