49 thoughts on “Staffan Westerberg – en av mina hjältar”
… och du har en dålig dag och när du vill bli lite gladnostalgisk så passar jag att såga Staffan Westerberg jäms med fotknölarna med ett citat “Vi är vilse i pannkakan-generationen, Staffan Westerberger förstörde helt för oss”. Jag kryddar det med att säga han använder den värsta sortens moraliska retorik, en ögonbindelretorik där ett alternativ till perspektiv förs fram som det enda rätta. Staffan Westerbergs “Lillstrumpa och syster yster” var det enda barnprogram som jag inte lät mina barn se, då det kändes som ett hot mot deras logiska resonerande förmåga.
Jag är ledsen Jan. Min dåliga dag tvärvände när jag hörde intervjun med Staffan och är nu en alldeles underbar dag.
Det där tramset om att S.W förstörde min barndom säger rätt mycket om curlinggenerationen. En person försöker få dem att se tillvaron ur ett annorlunda perspektiv :
– Aj, aj ! Det gör ont! Mitt liv är förstört!
Nystart Jan! Hörlurar och Vilse i pannkakan från spotify ! På köpet får du Thomas Wiehe!
Det kan ha gått bra för dina barn ändå – men då är det ren tur…
Det beror väl på vad man anser är politiskt korrekt och jag erkänner att jag har sett mycket mer på “Lillstrumpa …” och det var ett oerhört tydligt politiskt budskap som trummades in. Inget partipoltiskt budskap men budskapet kan ändå vara väldigt ensidigt indoktrinerande. En stor kompott av budskap där stora delar var sådant jag ställde upp på men ett ensidigt Staffan perspektiv.
Ett bra val, det lilla jag sett av vilse i pannkakan fyller mig inte med samma glädje som du men uppföljarserien är verkligen det som gett mig obehagskänslor.
Har aldrig sett programmen, men jag har stött på många som likt Jan spottar och fräser över honom. Det väcker viss nyfikenhet. Men inte i tillräcklig dos för att ägna sommaren åt gamla barnprogram..
Jag tror du skulle älska honom. Intervjun är också fin. Eftertänksam och trevande..
För mig är minnet av programmen kopplat till vilostunden efter maten på förskolan. 15 barn ligger och lyssnar på ett kassettband och ibland lever de här berättelserna helt egna liv – långt ifrån teveprogrammens mer platta bildspråk.
En gång för mååååånga år sedan jobbade jag på Systembolaget i en tämligen turisttät ort här i landet. Dit kom en och annan kändis och handlade, bland andra denne Westerberg. Han var artig, trevlig, nyfiken på att prova något nytt till den mat som skulle ätas på kvällen och en av de två absolut mest sympatiska av de kändisar som kom till min kassa under den perioden.
Vad ska man säga, detta måste vara ett fenomen från den politiska eran av barnprogram på 70-talet. Gud ske lov var man ung vuxen och hade andra intressen.
Men det här citatet “vilsen i pannkakan” är bra att använda när någon är bort i tok.
Njae – Staffan passar verkligen inte in i bilden av det politiska vänsterinriktade 70-talet. Jag kan tänka mig att han är minst lika provocerande åt höger som åt vänster.
Om ni lyssnar på skivan kommer ni att upptäcka att det är de tvärsäkra som är farliga!
Det är en kamp mot alla sorters auktoriteter oförbehållslöst dvs. något som är ganska stötande för mig som ser anarki som till och med sämre än diktatur. Det börjar så och sen när alla auktoriteter är nedmonterade börjar Staffans egna självsäkra alternativ dyka upp.
Det är faktiskt det jag i förlängningen skyller även Staffan för. Det kan ju vara kamouflerat på olika sätt.
Jag hoppas dock att du på min blogg också hittat en hel del om att bejaka olikheter, att skolan ska vara något för alla och att valfrihet även för de svagaste är viktigt.
Jag tror på demokratiskt valda auktoriteter och förordar alltid att lärare ska följa lagar och regler. Sen behöver våra politiker öppen och rak kritik för att förädla sina beslut. De är bara auktoriteter i samarbete med andra.
Så kan det vara. Kan bero på att allt vad som försig gick på 70-talet har fått en politisk stämpel i barnkulturen.
Allt speglat i sin kontext och efter år av andra strömningar kan även jag se oskyldigheten i det som skrevs då och hur det tolkas i vuxen ålder. Det var inte så förbaskat radikalt som man trodde.
Men jag vidhåller att uttrycket “vilsen i pannkakan” är ett användbart citat lite här och var när jag tycker någon rört ihop de logiska begreppen.
Mats Trondman förde ett spännande resonemang på lärardagarna kring auktoritet och makt. Huvudtesen var att auktoritet är samma som makt med skillnad att det är något man följer godvilligt.
När det gäller de goda auktoriteterna så hänger de för mig intimt samman med det moderna lyssnande ledarskapet dvs. det innehåller oerhört många ingredienser av samarbete mellan ledare och andra samt konsensus som ett viktigt sätt att besluta. För mig innebär detta det optimala individualistiska perspektivet. Väldigt mycket stöd i att samarbeta så att det blir minsta möjliga friktion mellan olika perspektiv och sätt att göra saker och ett optimalt utnyttjande av individens egenskaper för helhetens skull.
Jag är nog mer inspirerad av Trondmans text om sköra auktoriteter och tror att det är tvivel och konflikter som ger demokratin värdighet och livskraft!
“minsta möjliga friktion” och “optimalt utnyttjande” – du talar som en sann teknokrat!
Ja, jag är ju till hälften teknokrat och tycker att det är synd när humanister väljer att polemisera mot vårt språkbruk när det gäller sådant som de också eftersträvar. Sköna samarbeten och att lyckas utvecklas efter var och ens förmåga.
Ett lyssnande ledarskap innehåller många faser av tvivel och självrannsakan och det är viktigt att konflikter lyfts och hanteras.
Vi ska inte polarisera i onödan – men jag anar att du är bekant med demokratins dilemma och teorierna och public choice? Folkets rätt att välja fel ledare och dessa ledares försök att konstituera sig som härskande grupp.
I företagsvärlden när det finns ägare som är högre än företagets ledning så har det blivit oerhört ovanligt med majoritetsbeslut och demokrati samtidigt som medarbetarinflytande och ifrågasättande ändå har odlats.
Demokrati känns som det självklara valet för samhället men det skulle nog kunna finna saker att lära av de modellerna. Grekerna har ju på demokratisk väg störtat in i ett moraliskt moras där andra ska betala deras låga skatter och tidiga pensioneringar etc. Demokratins dilemma tar sig handfasta uttryck.
Det värsta är förstås att kommunpolitikerna svek lärarkåren grovt men att det i stort sett var ett beställningsjobb från vår riksdag. En viss acceptans av att hela systemet kräver att vi låter politiker bestämma saker måste jag ändå finna.
Kan någon verksamhet fungera utan att man följer ledarna? Nej. Fungerar svensk skola? Inte på de ställen där eleverna struntar i att följa ledarna (lärarna). På hur många ställen kan man välja sina ledare? Inte särskilt många.
Trots mängder av positiva förändringar i svensk skola och många spännande influenser från hela världen så är trenden när det gäller svenska elevernas kunskaper på väg nedåt. För mig som också anser att bra kreativitet och hög kunskap hänger ihop känns det här oerhört oroande och något vi behöver ändra.
Jag tycker Harry Potter böckerna är magiskt bra men menar att en högskolekurs som bara vänder och vrider på dem inte kommer tillräckligt långt. Det krävs en rejäl progression i samhällsvetenskap och litteratur för att komma tillräckligt djupt.
Jag är väldigt tveksam till studielån som ska hänga över unga människor resten av livet när jag inte tycker att kunskapen har tillräckligt djup och kraftfull. Du vet jag är förtjust i progression.
Precis som näringskedjor, näringspyramider för ekosystem är progression ett begrepp som missar detaljer. Men kunskapens ekologiska system har också nivåer och förkunskaper som är absolut nödvändiga för att gräva djupare.
Problemet är väl att vi inom högskolan gärna vill lägga världen till rätta! Då utgår vi från normalstudentens normala inlärningstempo och konstruerar utbildningar som garanterar vissa kunskaper efter 3,5 år.
Det är svajiga antaganden men jag har inger bättre förslag på hur det skulle gå till!
Jag har full förståelse för att ni väljer den strategin men ser det också som en förklaring till att många upplever att de får väldigt lite glädje av sin utbildning. De utmanas alldeles för lite.
Lägger man till att förkunskaperna sjunker så måste ni sänka era ambitioner gradvis och utbildningsresultatet kommer upplevas som ännu mer oroväckande. Jag ser inte hur ni på lärarhögskolorna ska göra något åt situationen men inser samtidigt att det finns en risk att ni möter en ökad besvikelse över era resultat.
Jag tror att frihet är den största utmaningen! Alla blivande lärare vet att de förr eller senare står inför en klass, en arg förälder, en krävande kollega eller rektor – och att de då tvingas motivera sina didaktiska överväganden.
Några kanske försöker hitta enkla vägar genom sina högskolestudier ( “varför tvingar ni inte oss att gå på alla föreläsningar och kontrollerar så att alla läser böckerna”) men det har ingenting med att göra utbildningen mer utmanande.
Möjligtvis lyckas vi ibland trycka ner någonting i halsen på dem. Kanske måste det vara så. Personligen har jag nog en tendens att överskatta såväl nyfikenhet som förkunskaper.
Jag är förespråkare av fler tuffa tillfällen under utbildningen där det är nödvändigt att man har haft nyfikenhet och skaffat sig förkunskaper. Grillningar! I skolverkligheten blir det klara besked från eleverna om man duger eller inte.
Tysta tankar 
… och du har en dålig dag och när du vill bli lite gladnostalgisk så passar jag att såga Staffan Westerberg jäms med fotknölarna med ett citat “Vi är vilse i pannkakan-generationen, Staffan Westerberger förstörde helt för oss”. Jag kryddar det med att säga han använder den värsta sortens moraliska retorik, en ögonbindelretorik där ett alternativ till perspektiv förs fram som det enda rätta. Staffan Westerbergs “Lillstrumpa och syster yster” var det enda barnprogram som jag inte lät mina barn se, då det kändes som ett hot mot deras logiska resonerande förmåga.
LikeLike
Jag är ledsen Jan. Min dåliga dag tvärvände när jag hörde intervjun med Staffan och är nu en alldeles underbar dag.
Det där tramset om att S.W förstörde min barndom säger rätt mycket om curlinggenerationen. En person försöker få dem att se tillvaron ur ett annorlunda perspektiv :
– Aj, aj ! Det gör ont! Mitt liv är förstört!
Nystart Jan! Hörlurar och Vilse i pannkakan från spotify ! På köpet får du Thomas Wiehe!
Det kan ha gått bra för dina barn ändå – men då är det ren tur…
LikeLike
…. jag tycker att det handlar om “det rätta perspektivet” och får kalla kårar och tänker på Djurfarmen och andra skräckskildringar.
LikeLike
Du måste ha blandat ihop serierna! Här finns inget politiskt korrekt
LikeLike
Det beror väl på vad man anser är politiskt korrekt och jag erkänner att jag har sett mycket mer på “Lillstrumpa …” och det var ett oerhört tydligt politiskt budskap som trummades in. Inget partipoltiskt budskap men budskapet kan ändå vara väldigt ensidigt indoktrinerande. En stor kompott av budskap där stora delar var sådant jag ställde upp på men ett ensidigt Staffan perspektiv.
LikeLike
Lillstrumpa hoppade jag över. Det var något med den kvinnliga rösten som irriterade mig.
OBS! Jag är inte helt urskillningslös…
LikeLike
Ett bra val, det lilla jag sett av vilse i pannkakan fyller mig inte med samma glädje som du men uppföljarserien är verkligen det som gett mig obehagskänslor.
LikeLike
Thomas Wiehe, Freddie Mercury och Staffan Westerberg.
Din spännvidd går mot oändligheten.
Själv söker jag mig nog mer mot mänskliga minimalister:
http://musiksignaler.wordpress.com/2011/07/09/nr-7/
LikeLike
Tyra’s garden?
Du är också fylld av överraskningar!!
LikeLike
Tyras Garden ligger i Mexico dit Pat Metheny ständigt drömmer att få vara..
Därav låttiteln “Sueno Con Mexico”
LikeLike
Har aldrig sett programmen, men jag har stött på många som likt Jan spottar och fräser över honom. Det väcker viss nyfikenhet. Men inte i tillräcklig dos för att ägna sommaren åt gamla barnprogram..
LikeLike
Jag tror du skulle älska honom. Intervjun är också fin. Eftertänksam och trevande..
För mig är minnet av programmen kopplat till vilostunden efter maten på förskolan. 15 barn ligger och lyssnar på ett kassettband och ibland lever de här berättelserna helt egna liv – långt ifrån teveprogrammens mer platta bildspråk.
LikeLike
Morrica mötte Lassie:
En gång för mååååånga år sedan jobbade jag på Systembolaget i en tämligen turisttät ort här i landet. Dit kom en och annan kändis och handlade, bland andra denne Westerberg. Han var artig, trevlig, nyfiken på att prova något nytt till den mat som skulle ätas på kvällen och en av de två absolut mest sympatiska av de kändisar som kom till min kassa under den perioden.
Detta har inte skadat mig i någon mån.
LikeLike
Så skönt! Jag skulle nog inte stå ut med motsatsen.
LikeLike
Vad ska man säga, detta måste vara ett fenomen från den politiska eran av barnprogram på 70-talet. Gud ske lov var man ung vuxen och hade andra intressen.
Men det här citatet “vilsen i pannkakan” är bra att använda när någon är bort i tok.
LikeLike
Njae – Staffan passar verkligen inte in i bilden av det politiska vänsterinriktade 70-talet. Jag kan tänka mig att han är minst lika provocerande åt höger som åt vänster.
Om ni lyssnar på skivan kommer ni att upptäcka att det är de tvärsäkra som är farliga!
LikeLike
Det är en kamp mot alla sorters auktoriteter oförbehållslöst dvs. något som är ganska stötande för mig som ser anarki som till och med sämre än diktatur. Det börjar så och sen när alla auktoriteter är nedmonterade börjar Staffans egna självsäkra alternativ dyka upp.
LikeLike
Kamp mot auktoriteter är inte det samma som anarkism.
När jag läser din blogg tänker jag ibland att du är uppfylld av tanken på de goda auktoriteterna – de som tänker som du…
LikeLike
Är det inte ett ganska vanligt perspektiv 😉
Det är faktiskt det jag i förlängningen skyller även Staffan för. Det kan ju vara kamouflerat på olika sätt.
Jag hoppas dock att du på min blogg också hittat en hel del om att bejaka olikheter, att skolan ska vara något för alla och att valfrihet även för de svagaste är viktigt.
LikeLike
Jag tror på demokratiskt valda auktoriteter och förordar alltid att lärare ska följa lagar och regler. Sen behöver våra politiker öppen och rak kritik för att förädla sina beslut. De är bara auktoriteter i samarbete med andra.
LikeLike
Jo, det är vanligt och jag är övertygad om att du inte är den största syndaren.
Mitt perspektiv är nog mer individualistikt. Jag misstror även valda auktoriteterö
LikeLike
Så kan det vara. Kan bero på att allt vad som försig gick på 70-talet har fått en politisk stämpel i barnkulturen.
Allt speglat i sin kontext och efter år av andra strömningar kan även jag se oskyldigheten i det som skrevs då och hur det tolkas i vuxen ålder. Det var inte så förbaskat radikalt som man trodde.
Men jag vidhåller att uttrycket “vilsen i pannkakan” är ett användbart citat lite här och var när jag tycker någon rört ihop de logiska begreppen.
LikeLike
Här kommer ett syrligt inlägg för den som vill ha mer …..
av som Helena uttrycker det spottande och fräsande.
LikeLike
Mats Trondman förde ett spännande resonemang på lärardagarna kring auktoritet och makt. Huvudtesen var att auktoritet är samma som makt med skillnad att det är något man följer godvilligt.
När det gäller de goda auktoriteterna så hänger de för mig intimt samman med det moderna lyssnande ledarskapet dvs. det innehåller oerhört många ingredienser av samarbete mellan ledare och andra samt konsensus som ett viktigt sätt att besluta. För mig innebär detta det optimala individualistiska perspektivet. Väldigt mycket stöd i att samarbeta så att det blir minsta möjliga friktion mellan olika perspektiv och sätt att göra saker och ett optimalt utnyttjande av individens egenskaper för helhetens skull.
LikeLike
Jag är nog mer inspirerad av Trondmans text om sköra auktoriteter och tror att det är tvivel och konflikter som ger demokratin värdighet och livskraft!
“minsta möjliga friktion” och “optimalt utnyttjande” – du talar som en sann teknokrat!
LikeLike
Ja, jag är ju till hälften teknokrat och tycker att det är synd när humanister väljer att polemisera mot vårt språkbruk när det gäller sådant som de också eftersträvar. Sköna samarbeten och att lyckas utvecklas efter var och ens förmåga.
Ett lyssnande ledarskap innehåller många faser av tvivel och självrannsakan och det är viktigt att konflikter lyfts och hanteras.
LikeLike
ego homo in lingua relational
LikeLike
Vi ska inte polarisera i onödan – men jag anar att du är bekant med demokratins dilemma och teorierna och public choice? Folkets rätt att välja fel ledare och dessa ledares försök att konstituera sig som härskande grupp.
LikeLike
I företagsvärlden när det finns ägare som är högre än företagets ledning så har det blivit oerhört ovanligt med majoritetsbeslut och demokrati samtidigt som medarbetarinflytande och ifrågasättande ändå har odlats.
Demokrati känns som det självklara valet för samhället men det skulle nog kunna finna saker att lära av de modellerna. Grekerna har ju på demokratisk väg störtat in i ett moraliskt moras där andra ska betala deras låga skatter och tidiga pensioneringar etc. Demokratins dilemma tar sig handfasta uttryck.
LikeLike
Demokrati är väl det bästa av alla dåliga system? (tror jag någon har sagt)
Jag anar att din besvikelse över kommunpolitikernas svek i skolfrågan är en ständig källa till bekymmer. Någon har ju ändå valt dem…
LikeLike
Det värsta är förstås att kommunpolitikerna svek lärarkåren grovt men att det i stort sett var ett beställningsjobb från vår riksdag. En viss acceptans av att hela systemet kräver att vi låter politiker bestämma saker måste jag ändå finna.
LikeLike
Kanske bevisbördan ligger hos dig?
Demokrati – politikerna bestämmer.
Korporativism – yrkeskåren (+ facket) bestämmer.
Jag antyder att du vacklar och att det finns en uppenbar risk att dina ständiga attacker urholkar systemet?
LikeLike
Jag hävdar att det finns fler som vacklar mellan attacker på systemet och försvar av andra delar. 🙂
Du och jag väljer bara lite olika mål.
LikeLike
Jo, jag lider av fläckvis lojalitet.
LikeLike
Jag skrev just några tankar om decentralisering.
LikeLike
Kan någon verksamhet fungera utan att man följer ledarna? Nej. Fungerar svensk skola? Inte på de ställen där eleverna struntar i att följa ledarna (lärarna). På hur många ställen kan man välja sina ledare? Inte särskilt många.
LikeLike
Vi har olika ledare:
http://www.bobdylan.com/songs/subterranean-homesick-blues
Det tycks gå bra för en del barn ändå.
LikeLike
Trots mängder av positiva förändringar i svensk skola och många spännande influenser från hela världen så är trenden när det gäller svenska elevernas kunskaper på väg nedåt. För mig som också anser att bra kreativitet och hög kunskap hänger ihop känns det här oerhört oroande och något vi behöver ändra.
LikeLike
En populärkulturell vinkel:
http://www.expressen.se/ledare/1.2497205/harry-potter-dumskallarna
LikeLike
Jag tycker Harry Potter böckerna är magiskt bra men menar att en högskolekurs som bara vänder och vrider på dem inte kommer tillräckligt långt. Det krävs en rejäl progression i samhällsvetenskap och litteratur för att komma tillräckligt djupt.
LikeLike
Jag ska gå på premiären på sista filmen ikväll.
LikeLike
Jag har tyvärr varken läst böckerna eller sett filmerna – men är i princip för alla högskolekurser!
Bildning “works in mysterious ways”!
Rätt lärare, en intresserad grupp studenter, utmanande arbetsformer…. Vem vet var det kan sluta!
LikeLike
Jag är väldigt tveksam till studielån som ska hänga över unga människor resten av livet när jag inte tycker att kunskapen har tillräckligt djup och kraftfull. Du vet jag är förtjust i progression.
LikeLike
Progression innebär ofta en illusion om att det finns en given ordning för hur kunskap bildas. Ingen tanke skulle kunna vara farligare…
LikeLike
Precis som näringskedjor, näringspyramider för ekosystem är progression ett begrepp som missar detaljer. Men kunskapens ekologiska system har också nivåer och förkunskaper som är absolut nödvändiga för att gräva djupare.
LikeLike
Problemet är väl att vi inom högskolan gärna vill lägga världen till rätta! Då utgår vi från normalstudentens normala inlärningstempo och konstruerar utbildningar som garanterar vissa kunskaper efter 3,5 år.
Det är svajiga antaganden men jag har inger bättre förslag på hur det skulle gå till!
LikeLike
Jag har full förståelse för att ni väljer den strategin men ser det också som en förklaring till att många upplever att de får väldigt lite glädje av sin utbildning. De utmanas alldeles för lite.
Lägger man till att förkunskaperna sjunker så måste ni sänka era ambitioner gradvis och utbildningsresultatet kommer upplevas som ännu mer oroväckande. Jag ser inte hur ni på lärarhögskolorna ska göra något åt situationen men inser samtidigt att det finns en risk att ni möter en ökad besvikelse över era resultat.
LikeLike
Jag tror att frihet är den största utmaningen! Alla blivande lärare vet att de förr eller senare står inför en klass, en arg förälder, en krävande kollega eller rektor – och att de då tvingas motivera sina didaktiska överväganden.
Några kanske försöker hitta enkla vägar genom sina högskolestudier ( “varför tvingar ni inte oss att gå på alla föreläsningar och kontrollerar så att alla läser böckerna”) men det har ingenting med att göra utbildningen mer utmanande.
Möjligtvis lyckas vi ibland trycka ner någonting i halsen på dem. Kanske måste det vara så. Personligen har jag nog en tendens att överskatta såväl nyfikenhet som förkunskaper.
Sådan är jag.
LikeLike
Jag är förespråkare av fler tuffa tillfällen under utbildningen där det är nödvändigt att man har haft nyfikenhet och skaffat sig förkunskaper. Grillningar! I skolverkligheten blir det klara besked från eleverna om man duger eller inte.
LikeLike